Motivering (skydd): Heds kyrka började byggas 1786, invigdes 1789 och var färdigställd 1792. Till de ursprungliga yttre dragen hör omfånget, takets form, fasaden med portiker, fönsterindelningen och fönstersnickerierna. Tydliga uttryck för dåtidens gustavianska stilinfluenser är de släta fasaderna i kombination med en kraftig takfot, stora, symmetriskt placerade fönster, samt de båda rejält tilltagna portikerna. Stilriktiga är också korets runda form och östra gavelns fronton. Mest anmärkningsvärt är att de ursprungliga fönstren bevarats, med bågar av trä och blyinfattat glas.
Tornets spira byggdes 1830-31, sedan den första förstörts vid blixtnedslag. Typiskt nog blev den ersättande spiran lägre och därmed mer inordnad den stora byggnadsvolymen. Vid omläggning 1899 ersattes takets ursprungliga spåntäckning med falsad plåt, som sedan dess täcker taket.
Av kyrkorummets ursprungliga inslag märks främst altaruppsatsen, korskranket och predikstolen, med sin ursprungliga färgsättning rekonstruerad 1949-50. Vid samma tillfälle återfick kyrkorummet sluten bänkinredning, utformad för att efterlikna den som fanns fram till 1905. Kvar från 1905 är däremot de fernissade brädgolven, vars lagom nötta, mörknade ytor bidrar till att ge kyrkorummet patina. Ursprungliga är för övrigt även vapenhusets dörrar, med tidstypiska dörrspeglar och beslag.
Kyrkplatsen i Hed är en välbevarad miljö, i vilken ingår skolhus, sockenstuga, före detta komminister- och prästgårdar. Miljöns kulturhistoriska värde har framförts på såväl lokal, regional som nationell nivå.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Kyrkans långhus är till sitt yttre ett ovanligt väl bevarat gustavianskt byggnadsverk, färdigställt 1789.
• Av särskilt stort värde är de ursprungliga fönstersnickerierna, med blyinfattade rutor och smidda beslag.
• En byggnadsdetalj av hantverkshistoriskt intresse är fönstrens solbänkar, vilka består av gamla, lokalt tillverkade små plåtar.
• Altaruppsatsen och predikstol är kyrkorummets ursprungliga, båda tillkomna på 1790-talet. Bänkinredningen från 1949-50 har utformats i samma stil.
• Heds kyrka är en av stiftets få kyrkor som ännu har manuell klockringning. • Lorichs gravkor på kyrkogårdens sydvästra del är en originellt utformad byggnad, i första hand av lokalhistoriskt värde
Inventeringsår (2004)
Heds kyrka uppfördes 1786-89 & 1791-92. Av topografiska skäl är den orienterad i sydost – nordväst. Den omfattar långhus med rundat korparti i sydost, sakristia i nordost och torn i nordväst. Murarna består av skalmurad natursten, med tegel i omfattningar och pilastrar. Långhuset har ett sadeltak, plåttäckt sedan 1899, som över koret övergår i brutet, rundat fall. Takplåtarna är enkelfalsade.
Fasaderna är putsade i gulvit färg. Utmed takfoten löper en profilerad list. Kyrkans kor markeras i fasaden av förkroppade pilastrar; en grund risalit med fronton markerar altarets plats. Fönsteröppningarna är stora, rundbågiga och har gråmålade fönstersnickerier med handsmidda, spikade beslag, samt blyinfattade rutor. Solbänkarna är täckta av små skivplåtar. Ingångar finns genom tornet och mitt på långhusets sydvästra sida. Portalerna har stora, rakslutna omfattningar, krönta av lunettfönster i söder och rundfönster i tornet. Dörrarna är klädda med profilerade bräder, målade i oxidbrun nyans och försedda med ornamentalt smide. I sakristian sitter en enklare ingångsdörr, klädd med liggande karosseripanel.
Tornets mur är rak, utan avsatser, krönt med en karnisformig, kopparklädd huv. I huven sitter runda fönster, vars överstycken pryds med förgyllda kopparkulor. Längst upp kröner en låg spira, formad som en obelisk med förgyllt kors.
Inträde sker genom vapenhuset som har fernissat brädgolv, slätputsade väggar och putsat, plant innertak. Dörrar med handhyvlade foder och ornamentala ”pepparkaksbeslag” leder till läktaruppgång och angränsande rum. Takbelysningen har en skärm av blyinfattat glas.
Kyrkorummet täcks av ett flackt, vitkalkat tunnvalv, nedtill avgränsat med en profilerad list. Väggarnas tunna slätputs gör att murverken avtecknar sig. Genomgående ligger fernissade brädgolv. Den slutna bänkinredningen och framförvarande korskrank har grågrönt marmorerade speglar, förgyllda utsmyckningar, samt krönande gallerverk.
Predikstolen vid norrväggen, med uppgång från sakristian, har fyrsidig korg på slutet underrede. Den är målad gulgrå och pryds av girlander och horisontala lister, vilka förgyllts. Predikstolens bakstycke har en rundbågig ingång, krönt av ett svällande guldmoln.
Övergången till det högre belägna koret med hjälmvalv markeras av pilastrar och en grund valvbåge. Altaruppsatsen står mot östra väggen och flankeras av fönster. Altaret är byggt av trä, med marmorerade ytor. Altartavlan infattas av pilastrar på postament och krönande fronton med tympanon. Framförvarande altarring är fyrsidig med framskjutet mittparti och marmorerade fyllningar.
Läktaren i väster har en rak barriär, prydd med förgyllda lagerkransar. Orgelfasaden går i nyklassicistisk stil. Sedan 1988 finns en läktarunderbyggnad med samlingssal, avgränsad mot kyrkorummet av en vitmålad panelvägg.
Sakristian är rymlig och ljus, med gallerförsedda fönster åt tre väderstreck. Väggarna och det platta taket är putsade och vitkalkade. Golven av fernissade bräder ligger dolt av en heltäckningsmatta. Ett litet andaktsaltare finns i södra väggens nisch. Vänster om altaret är dörren till koret och till höger är uppgången till predikstolen. Skåpinredningen, i allmogestil, tillkom vid förnyelse 1942. Under sakristian finns en källare murad av slaggsten och tegel, tillkommen 1905 då kyrkan fick centralvärme.
Från vapenhuset leder öppna trätrappor upp genom tornet. På ett av planen förvaras delar av 1905 års fasta inredning. Väggarna är kalkbruksslammade, utan avfärgning. Den manuella klockringningen finns kvar.
Fasadkulör (2004): Gul
Byggnadsdel (2004): Kor - Rundat korutsprång, Sakristia, Torn
Inventeringsår 2006
Inventeringsår 2015
Först på platsen var ett kapell byggt i trä år 1593, nära prästgården där en ödekyrkogård ännu ligger kvar. Hed växte snabbt vid denna tid och avskiljdes från moderförsamlingen Malma år 1648. Vid biskopsvisitation 1681 hade kapellet blivit för trångt och dessutom förfallit. En upprustning ansågs inte mödan värd och istället byggdes 1685-87 en korskyrka i trä uppe på åsen i söder. Även denna byggnad fick en konstruktion som tidigt visade sig bristfällig. Sedan frågan om en större reparation väckts år 1781 gjordes en byggnadsundersökning och man fann det mer fruktbart att bygga en helt ny kyrka i sten.
En nybyggnadsritning upprättades och skickades till Överintendentsämbetet för godkännande, vilket med mindre justeringar sent omsider inkom i början av 1786. Vem som stod för ritningen är okänt – möjligen byggmästare Anders Sundström från Nyköping som ledde arbetena. Strax norr om träkyrkan uppfördes den nya kyrkan.
Grundläggningen pågick 1786-87, följt av ett byggnadsuppehåll på grund av missväxt. Sundströms murare återvände året därpå och byggde kyrkans väggar av gråsten och tegel från Västlandaholm. Fönstren tillverkades av snickare Bergman i Kungsör. Yttertaket var från början spåntäckt. Då kyrkan invigdes den 18 oktober 1789 var långhuset färdigställt men tornet återstod att bygga; församlingen ville låta långhusets murar sätta sig. Tornet restes 1791-92 och kröntes med en spetsig, kopparklädd spira.
Till en början återanvändes den gamla kyrkans fasta inredning, men 1796 kom nuvarande altaruppsats på plats och 1798 predikstolen, tillverkad i Stockholm. Kyrkorummets först byggda, slutna bänkkvarter förblev länge omålade.
Den 17 juni 1828 slog blixten ned, så att brand uppstod och förstörde tornspiran och klockvåningen. Vid återuppbyggnaden 1830-31 tillkom nuvarande tornspira som är lägre men annars ganska lik den föregående.
Hösten 1849 byggdes läktaren och följande vår installerades en 10-stämmig orgel av firman Blomquist & Lindgren. Samtidigt ådrades de dittills omålade bänkkvarterens fasader.
Vid omläggning av yttertaket år 1899 ersattes spåntäckningen med falsad plåt, målad med svart oljefärg. Reparationer har visserligen skett sedan dess, men många av 1899 års plåtar ligger ännu kvar.
En stor inre förnyelse av kyrkan genomfördes 1905, efter handlingar av arkitekt Rudolf Arborelius. Då borttogs hela kyrkorummets golv och de slutna bänkkvarteren. Bottenbjälklagen förstärktes, dagens brädgolv lades och mer sittvänliga, öppna bänkrader insattes - dessa senare hade ritats av Gustaf Améen, då församlingen ansåg att de som Arborelius ritat skulle bli alltför klumpiga, tunga och dyra. De målades i en brunröd nyans, ”mahogny”, vilken även valdes för dörr- och fönstersnickerier. Kyrkorummets valv och väggar putsades på nytt och revs till jämnare yta. De nedre väggfälten målades med en mörkare, slitstark oljefärg; de övre väggfälten och valven avfärgades i gröngul nyans, samt dekorerades med schabloneringar. Altare, altarring, predikstol och läktarbarriär målades vita och förgylldes. Under sakristian murades en källare där en stor vedeldad värmepanna (kalorifer) installerades och förde varmluft genom kanaler upp till kyrkorummet.
Vid nästa stora förnyelse 1949-50, efter handlingar av arkitekt Sven A Söderholm, borttogs mycket av 1905 års inredning i syfte att återskapa 1790-talets kyrkorum. De öppna bänkraderna ersattes med slutna bänkkvarter, vars fasader efterliknade den spegelindelade altarringen. Denna återfick i sin tur en mer ursprunglig grå färgsättning och marmorering, liksom predikstolen. Valvens och väggarnas schablondekorer togs bort, så även de tjockare putspåslagen från 1905. Kalkavfärgning skedde i enhetlig, bruten vit nyans. I enlighet med detta fick dörr- och fönstersnickerierna en neutralare, grå färg. Sakristian nyinreddes. Istället för den vedeldade centralvärmepannan infördes direktverkande el.
Till sina huvuddrag består utseendet som kyrkorummet fick 1949-50. En senare gjord, mer begränsad förändring var då en läktarunderbyggnad gjordes 1988, för inredning av kapprum, WC och väntrum.
Se bifogad PDF med bifogad händelselista för information kring alla händelser, årtal, upphovsmän och specifika källhänvisningar.
Källor och litteratur
Otryckta källor
Skinnskattebergs kyrkliga samfällighets arkiv/Heds församlingsarkiv (SKS/HF): • O I a: 4, handlingar angående reparationerna av kyrkan 1905
• O I a: 4, handlingar angående reparationerna av kyrkan 1949-50
• O I a: 4, handlingar angående utvidgningen av kyrkogården 1952
Västerås stifts arkiv (VS):
• Västerås domkapitel E IV a: 27 b, begäran om uppskov
• Västerås domkapitel E IV a: 27 b, angående ritningarna, skrivelse 16/12 1785 • Västerås domkapitel E IV b; 34, 1844 års inventarium
• Västerås domkapitel E IV b; 34, 1854 års inventarium
• Västerås domkapitel E IV b; 34, 1862 års inventarium
• Västerås domkapitel E V a; 9 berättelse till 1900 års prästmöte
• Västerås domkapitel F III a: 33 inventarium upprättat vid generalvisitation i Heds församling den 9 juli 1838
Litteratur
Berggren, Bonzo: Kyrkorna i Västmanlands län: en presentation i text och bild över samtliga kyrkor tillhörande Svenska kyrkan/utgiven av Västmanlands nyheter - Västerås 1982
Heds kyrka - Heds församling 1979
Lorichs, Lorenz Ludvig: En bok om Heds socken – Västerås 1931
Sandberg, Eiwor: Heds kyrkomiljö – på åsen vid strömmen/Tidernas kyrkplatser, tolv kyrkomiljöer i Västmanlands län – Redaktör Krister Ström, Västmanlands läns museum 1998, s 41-45/
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952
År 1786 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, torn, sakristia
År 1791-2006 Ändring
Ändring - För specifik information om respektive händelse med årtal, upphovsmän och källa, se bifogad PDF med bifogad händelselista.
Byggmästare: A. G. Sundin
Hantverkare: Anders Brickman
Orgelbyggare: Anders Vilhelm Lindgren
Trädgårdsarkitekt: Axel Eliasson
Orgelbyggare: Erik Adolf Setterquist
Orgelbyggare: Johan Blomquist
Konstnär: Jonas Åkerström
Arkitekt: Rudolf Arborelius
Arkitekt: Sven A Söderholm
Konservator: Sven Dahlén
Arkitekt: Wilhelm Dahlgren
VS. Västerås stifts arkiv (VS).
SKS. Skinnskattebergs kyrkliga samfällighets arkiv.
HF. Heds församlingsarkiv HF.
Berggren, Bonzo. (1982). Kyrkorna i Västmanlands län: en presentation i text och bild över samtliga kyrkor tillhörande Svenska kyrkan/. utgiven av Västmanlands nyheter - Västerås 1982. ISBN: .
Sjögren, Josef. (1952). Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952. Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952. ISBN: .
Lorichs,, Lorenz Ludvig. (1931). En bok om Heds socken. Lorichs, Lorenz Ludvig: En bok om Heds socken – Västerås 1931. ISBN: .
Sandberg, Eiwor. (1998). Heds kyrkomiljö – på åsen vid strömmen/Tidernas kyrkplatser, tolv kyrkomiljöer i Västmanlands län. Sandberg, Eiwor: Heds kyrkomiljö – på åsen vid strömmen/Tidernas kyrkplatser, tolv kyrkomiljöer i Västmanlands län – Redaktör Krister Ström, Västmanlands läns museum 1998, s 41-45/. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin