Motivering (skydd): Kyrkan i Gunnilbo från 1835 är en exponent för de många nyklassicistiska kyrkor, ibland kallade Karl-Johanskyrkor eller Tegnérlador, vilka uppfördes i hela landet under 1800-talets första hälft. Typiska yttre drag som går igen är tornets lanternin med omgivande plattform, ett rakt avslutat kor som inte särskilt redovisas i fasaden och sakristians placering i en utbyggnad bakom koret. Nämnas skall även långsidornas symmetriskt placerade fönster och mittportaler, de senare dock igensatta. Exteriören har behållit en hög grad av ursprunglighet. Till förändringarna hör 1895 års byte från spån till falsad plåt på yttertaket och fasadernas färgsättning, som är resultatet av den senaste större renoveringen 1973. Då valdes att avstå från avfärgning och istället låta putsbruket ha sin naturligt gråbruna färg.
Mest ursprunglig i kyrkans interiör är den spegelindelade läktarbarriären, målad med ljusgrå oljefärg och förgyllda ramstycken kring fyllningarna. Uppe på läktaren finns dessutom ett bevarat bänkkvarter från 1835. Altare, altarring och predikstol tillkom också samtidigt med kyrkan, men deras färgsättning ändrades avsevärt - till nuvarande marmorering - vid arkitekt Claes Laurents omgestaltning 1965-66. Då blev också golven av hyvlad kalksten lagda och kyrkorummet återfick slutna bänkkvarter, men med för tiden modern form och träytorna lämnade synliga. Vid målningen av valv och väggar övergavs kalkfärgen för en emulsionsfärg, enligt uppgift med plasttillsats. De ändrade formerna och materialen har gjort att kyrkorummet förlorat mycket autenticitet. Stilen är dock alltjämt nyklassicistisk.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• Kyrkans nyklassicistiska exteriör från 1835 är bevarad till sina huvuddrag, trots att långsidornas portaler blivit igensatta. Att de ursprungliga fönstersnickerierna finns kvar är ovanligt. (Visitationsprotokoll från 1800-talet redovisar att fasaderna då var avfärgade i en mer gulgrå nyans, något värt att beakta vid kommande renovering)
• Gunnilbo är en av stiftets få kyrkor som ännu har manuell klockringning
• Olle Hjortsbergs muralmålning i korets nisch, är av stort konsthistoriskt värde. Dock miste målningen sin ursprungliga bakgrund, en röd skymningshimmel, vid en diskutabel renovering 1965-66. Himlen lär finnas kvar under nuvarande färgskikt. • På läktaren finns ett bevarat bänkkvarter från 1835.
• Kyrkogårdsmuren från 1800-talets förra hälft är av stort kulturhistoriskt värde. Av särskilt lokalhistoriskt intresse är järnhällarna som täcker södra muren. • Färna och Bockhammars gravkor från 1782 är ett i sitt slag påkostat byggnadsverk med en avancerad fasadutformning, vilket i synnerhet gäller portiken.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2004)
Kyrkobyggnaden som fullbordades 1835 omfattar ett rektangulärt långhus med kor i öster, rundad sakristia utanpå östra gaveln, samt västtorn. Väggarna består av gråsten och tegel. Fasaderna är spritputsade och har putsbrukets naturligt gråbruna färg, jämte vita, slätputsade band runt muröppningar och i hörn. Fönsteröppningarna är stora, rundbågiga och ganska grunda. I överstyckena har dragits profilerade putslister med droppornament. Fönstersnickerierna är målade med ljusgrå linoljefärg och i fönsterbågarna sitter täta spröjsverk av trä, med smidda beslag och enstaka öppningsbara rutor för vädring. Mitt på långsidorna finns igensatta portaler med rundfönster. Utmed takfoten löper en profilerad list. Långhuset har ett sadeltak med svartmålad järnplåt i skivtäckning och sakristian ett plåttäckt halvkupoltak. Tornets tak är flackt, fyrsidigt, med utsiktsplattform och en plåtklädd vit, glasad lanternin med pyramidformigt tak och förgylld, korskrönt glob.
Inträde sker i väster genom tornet, med rundbågig portal och plåtbeslagen dörr. Vapenhuset har golv av hyvlad kalksten och släta, vitkalkade väggar. Innanför är en liten förhall med panelklätt tak och dörrpartier av oljad furu - till WC, städskrubb och väntrum.
Kyrkorummet täcks av ett putsat tunnvalv med spänd väv, nedtill avslutat med en profilerad list som även delar den raka östra väggen i vägg och röste. Målning har skett med emulsionsfärg i en enhetlig, gråvit nyans. Altaret är av marmorerat trä, med öppen halvcirkelformig altarring framför. Bakom altaret är en grund nisch, som pryds av en monumental muralmålning föreställande Kristus på korset, gjord 1922 av Olle Hjortsberg. Vid förnyelse 1965-66 tillkom målningens inramande pilastrar och det bågformiga fältet ovanför. Kyrkans ursprungliga altarprydnad, ett förgyllt kors, är uppställt mitt på norra långsidan, i valvet till en igensatt dörröppning. I mittgången ligger kalksten med markant, hyvlad yta, i koret dessutom gravhällar och i bänkarna lackade brädgolv. Bänkinredningen från 1965-66 är traditionellt sluten, men fasaderna uppvisar dåtidens moderna former och ytorna är betsade. Framme på norra sidan finns en åttasidig predikstol, samtida med kyrkan, fast med en marmorering gjord 1965-66.
Läktaren i väster har en rak, spegelindelad barriär på räfflade kolonner. Orgelfasaden i nyklassisk stil byggdes 1869 av E A Setterquist. På läktarens norra sida finns ursprungliga slutna bänkkvarter kvar.
Sakristian bakom koret har ett plant, putsat tak, slätputsade, vita väggar och höga fönster med järnluckor. Golvet består av breda, oljade furubräder. Möbleringen är från kyrkans tillkomsttid.
Fasadkulör (2004): Beige, Brun
Byggnadsdel (2004): Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår 2015
År 1612 fick Odensvi församling tillstånd att uppföra ett kapell i Gunnilbo by, i socknens nordliga skogsfjärding där järnhanteringen snabbt ökade. Med den följde att Gunnilbo bildade eget pastorat 1638. Snart hade kapellet blivit för trångt och 1662 byggdes en större kyrka, vars väggar hade omvittnat kraftigt timmer. Trots de rejält tilltagna dimensionerna visade sig kyrkan bristfällig. Vid sockenstämma 1794 konstaterades att en upprustning skulle bli dyrbar, utan att tillgodose den fortsatt växande församlingens behov. Därför beslutade stämman att en stenkyrka skulle byggas, men sedan avstannade processen under lång tid, eftersom finansiering saknades och socknens mäktigaste bruksförvaltare motsatte sig nybygget.
Först efter laga syn 1820 och prostvisitation 1823 kom projekteringen i gång. Byggmästare Olof Sjöström upprättade en nybyggnadsritning, vilken efter bearbetningar blev antagen av Överintendentsämbetet.
Kyrkobygget pågick åren 1825-35, lett av byggmästare Sundin från Hedesunda. Fasaderna blev då avfärgade i en grågul nyans och yttertaket täcktes med spån av asp. Fönstersnickerierna var desamma som idag. Över kyrkorummet slogs ett stort tunnvalv av trä, med gipsad yta. Trägolv lades och på vardera sidan om mittgången byggdes slutna bänkkvarter som senare målades i ljusgrå ”pärlfärg”. Likadant färgsattes korets öppna, kolonnförsedda altarring och altaret av trä. Nischen i bakomvarande vägg var avsedd för en altartavla, men i brist på sådan uppställdes ett förgyllt kors. På läktaren i väster fanns först en orgel från 1784, tillvaratagen från den tidigare träkyrkan. Nuvarande orgel kom på plats 1869.
En i hög grad teknisk förnyelse skedde 1885-86, efter arkitekt Gustaf Petterssons handlingar. Då borttogs kyrkorummets ursprungliga trägolv och bänkkvarter. För att slippa framtida rötskador blev istället ett cementgolv gjutet och på detta ställdes öppna bänkrader. I koret lades gravhällar från den gamla träkyrkan, vilka legat på kyrkogården i 60 år men nu flyttades in. Värmekälla i form av en vedeldad ugn från Ankarsrum tillkom på kyrkorummets norra långsida, framför dörröppningen som igensattes då. Nästa modernisering i tidens anda var då yttertaket 1895 belades med falsad, svartmålad plåt i skivtäckning, istället för tidigare spån.
Flera gånger under 1800-talet var frågan om en altartavla uppe till diskussion inom församlingen, utan att leda till något beslut. Först vid en inre renovering 1920-21 fick kyrkan altartavla: konstprofessor Olle Hjortsbergs freskomålning direkt på väggen ovan altaret. Målningen i naturalistisk stil avbildade den korsfäste Kristus mot en flammande röd himmel. Den gav kyrkorummet en starkare särprägel men väckte också motvilja hos många inom församlingen. I mitten av 1960-talet restes krav på en annan altartavla, vilket ledde till en debatt som fick uppmärksamhet på riksnivå. Frågan avgjordes vid kyrkostämma den 31/10 1965, då man enhälligt valde att behålla Hjortsbergs konstverk.
Restaureringen som följde 1965-66 blev kontroversiell: Församlingen hade visserligen valt att behålla altarmålningen, men konservator Gösta Lindström fick i uppgift att ändra målningens uttryck. Den rödflammiga himlen bakom den korsfäste överströks med en neutral, vit färg och nischen inramades med pilastrar, båge och predella.
Andra åtgärder som genomfördes vid förnyelsen 1965-66 var att betonggolvet från 1903 revs ut, nya undergolv göts och därpå lades kalksten i mittgång och kor. I norra och södra sidorna lades brädgolv på reglar. De öppna ”bönhusbänkarna” kasserades och kyrkorummet återfick slutna bänkkvarter, fast i ganska modern tappning. Istället för tidigare kalkavfärgning blev valv och väggar målades med emulsionsfärg, valvet dessutom överspänt med väv. Altaret, altarringen och predikstolen som förut varit ljusgrå fick nu en mörkare grå lasering och marmorerade speglar. Altarkorset från 1835 nedtogs från tornkammaren och placerades i nischen mitt på norra långsidan, där en plats blivit ledig sedan den vedeldade kaminen ersatts med elvärme. En läktarunderbyggnad gjordes för WC, väntrum och ny läktartrappa.
Senaste yttre renoveringen skedde 1973. Då kalkavfärgades bara omfattningarna, medan de stora väggytorna fick ha kalkbrukets naturligt gråbruna färg. Fönstren försågs med inre bågar.
Se också bifogad PDF med bifogad händelselista för information kring alla händelser, årtal, upphovsmän och specifika källhänvisningar.
Källor och litteratur
Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
• Protokoll från inventering den 28 augusti 1830
Skinnskattebergs kyrkliga samfällighets arkiv/Gunnilbo församlingsarkiv (SKS/GF): • O I a; 6, handlingar inför byggandet av bårhus 1954
• O I a: 7, Restaureringsförslag 30/1 1964, slutbesiktning 4/3 1966
Västerås stifts arkiv (VS):
• Västerås domkapitel E IV b: 30, inventering 1840
• Västerås domkapitel E IV b: 30, inventarium upprättat vid visitation 1850 • Västerås domkapitel E IV b: 30, inventarium 1877
• Västerås domkapitel E IV b: 30, inventarium 1922
• Västerås domkapitel E V a: 10, Ämbetsberättelse för åren 1949-55
• Västerås domkapitel F III a: 40, Protokoll från biskopsvisitation den 12/7-1904
Litteratur
Ek, I: Gunnilbo kyrka – Kort historik – 1977
Lorichs, Lorenz Ludvig: Gunnilboboken – Färnabruk 1952
Selmer, Nils: Kyrkoinvigningar; Gunnilbo kyrka/Västerås stiftsbok 1967, s 159-162/ Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952
Övriga tryckta källor
• Artiklar rörande debatten om altartavlan i Gunnilbo kyrka, införda i Aftonbladet & Expressen 27/10 1965, Svenska dagbladet 28/10 1965 och Västmanlands läns tidning 27/10 1965
• Artikel om restaureringen av altartavlan, införd i Västmanlands läns tidning 13/1 1966 • Artikel om yttre renoveringen 1973, införd i Västmanlands läns tidning 25/5 1973
År 1825-1835 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn
År 1869-1996 Ändring
Ändring - Se bifogad PDF med bifogad händelselista för information kring alla händelser, årtal, upphovsmän och specifika källhänvisningar.
Arkitekt: Bernhard Schill
Arkitekt: Claes Laurent
Orgelbyggare: Erik Adolf Setterquist
Arkitekt: Gustaf Pettersson
Konservator: Gösta Lindström
Konstnär - Dekormålare: Olle Hjortsberg
Byggmästare: O Sjöström
ATA.
VS. Västerås stifts arkiv (VS).
SKS. Skinnskattebergs kyrkliga samfällighets arkiv.
GF. Gunnilbo församlingsarkiv GF.
Sjögren, Josef. (1952). Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952. Orgelverken i Västerås stift – En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952. ISBN: .
Ek, I. (1977). Gunnilbo kyrka. Ek, I: Gunnilbo kyrka – Kort historik – 1977. ISBN: .
Lorichs, Lorenz Ludvi. (1952). Gunnilboboken . Lorichs, Lorenz Ludvig: Gunnilboboken – Färnabruk 1952. ISBN: .
Selmer, Nils. (1967). Kyrkoinvigningar; Gunnilbo kyrka/Västerås stiftsbok. Selmer, Nils: Kyrkoinvigningar; Gunnilbo kyrka/Västerås stiftsbok 1967, s 159-162/. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin