Motivering (skydd): Högalidskyrkan betraktas som ett av Sveriges främsta exempel på nationalromantik och kan ses som en av det svenska 1900-talets stora katedraler. Med sina två östtorn och mäktiga tegelgavlar associerar Högalidskyrkan till äldre svensk kyrkoarkitektur, som t ex Visby domkyrka. Även interiören med de höga kryss- och stjärnvalven och fasta inredning som representerar olika konststilar, t ex altarskåpet med sin tydliga medeltida inspiration och predikstolens barocka former, knyter an till ett äldre traditionsrikt kyrkobyggande. Kyrkan räknas till ett av arkitekten Ivar Tengboms yppersta verk.
Med sitt läge högt uppe på Högalidsberget och sina tvillingtorn är Högalidskyrkan en viktig del av Stockholms och Södermalms siluett och kan ses som en pendang till det samtida Stadshuset på andra sidan Riddarfjärden. Kyrkobyggnaden bildar tillsammans med det samstämt utformade församlingshuset och prästgården ett i form och färg samlat rum där även kastanjeallén spelar en viktig roll. Med undantag för några murar övergår kyrkotomten i Högalidsparken utan några synliga avgränsningar. Kyrkans exteriör ger ett mäktigt intryck med sina stora tegelytor, branta takfall och skulpterade stenportaler i renässansform i väster.
Kyrkorummet präglas bl a av en väldig rymd och en intrikat ljusföring genom de delvis dolda höga fönstren. De kala gråvita väggarna ger rummet ett ganska svalt intryck. Genom färgsättningen, i huvudsak i grå och blå toner med enstaka inslag av rött, hålls de olika delarna samman. I långhuset skapar de två bänkkvarteren en längdaxel fram till koret som står i fokus.
Ivar Tengboms utpräglade känsla för material- och detaljbehandling i såväl exteriör som interiör och den högklassiga konstnärliga utsmyckningen, fasta inredningen och inventarierna från byggnadstiden gör kyrkan till ett allkonstverk. Kyrkorummet är med enstaka undantag intakt sedan byggnadstiden. S:t Ansgarskapellet har, trots dagens mer mångfacetterade funktion, bevarat sin karaktär av gravkapell väl. Einar Forseths guldmosaik i koret skapar en lyster i det i övrigt ganska mörka rummet. De två kolumbarierna från 1939 och 1959 är båda intressanta tillägg och viktiga årsringar i kyrkans historia samtidigt som de är goda exempel på Tengboms senare verk.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• de höga tvillingtornens betydelse i Stockholms stadsbild
• den speciella miljö som kyrkobyggnaden bildar tillsammans med församlingshuset och prästgården och den allé som leder upp till den öppna kyrkbacken
• exteriörens monumentalitet och genuina materialbehandling
• Högalidskyrkan som ett allkonstverk med sin högklassiga konstnärliga utsmyckning, fasta inredning och inventarier, vilka alla ingår i den helhet som eftersträvades av arkitekten Ivar Tengbom
Inventeringsår (2006)
Högalidskyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett smalare rakt avslutat kor i öster. Koret flankeras av två höga torn. Huvudentrén till kyrkan är belägen i väster. Ett f d gravkapell, numera S:t Ansgarskapellet, ligger under koret med entré från öster. Kyrkans stomme är av tegel. Omedelbart norr om kyrkan ligger ett kolumbarium, också av tegel. Den äldsta delen, placerad utmed kyrkans norra långsida, utgörs av en oregelbunden sexkantig byggnad i en våning med en kolonnad kring den öppna gården i mitten. Norr därom och i direkt anslutning till denna ligger den yngre delen av kolumbariet i en helt rund byggnad i två våningar, också med en central öppen gård i övre planet.
Kyrkobyggnadens fasader är av handslaget storstenstegel från Mälardalens tegelbruk, lagt i munkförband ovan en sockel av granit i stora block. I ett av dem, i det sydöstra hörnet, är arkitektens namn inhugget, Ivar Tengbom, och årtalet 1923. Dekorativa inslag som mönstermurade partier i form av kors, Guds allseende öga m m samt ankarslutar förekommer här och var i murverket. De höga, långsmala och rundbågiga fönstren har träbågar och är brunmålade. Fönstren kröns av skulpterade zodiaktecken av Ignabergakalksten. Upp till huvudentrén i väster med sina tre ingångsportaler leder en bred trappa av granit. Portalerna, den mittersta störst och mest imposant, har skulpterade omfattningar i renässansform. De är huggna i Våneviksgranit efter Tengboms ritningar med bildframställningar, symboler och olika typer av textband och inskriptioner i hög relief. Portarna är mörkbetsade med järnbeslag. Långhusets branta sadeltak är belagt med kopparplåt liksom pulpettaken över de något lägre smala sidoskeppen. De två tornen har båda en åttkantig planform och klockformiga kupoler klädda med koppar. De är snarlika i sin utformning men skiljer sig dock i detaljer som fönstersättning och fönsterformer, ljudöppningar, balustrader m m. Det norra tornet kröns av en förgylld tupp medan det södra kröns av ett förgyllt kors. Båda har tornur. Västgaveln kröns av en takryttarliknande ståndare. Dubbla järnportar leder in till S:t Ansgarskapellet i öster.
Kyrkans förhall/vapenhus är lika brett som långhuset med fem entréer, den mittersta störst, in i kyrkorummet under orgelläktaren i väster. Golvet är av öländsk kalksten, väggarna grovt putsade och avfärgade i brutet vitt. Brädtaket har tätt sittande bjälkar, bemålat av dekorationsmålaren Filip Månsson (1864-1933). I norra och södra änden leder trappor, försedda med sirliga smidesräcken, upp till orgelläktaren. Dörrarna har dekorativt formade fyllningar och dekormålade omfattningar.
Kyrkorummets mittskepp är täckt av höga kryssvalv med en fri spännvidd på drygt 15 meter. Valvens tryck tas upp av breda vinkelställda konterforer, vilka bildar djupa nischer kring de höga smala fönstren, som är försedda med blyinfattade små rutor av antikglas. Genom att konterforerna i sin tur är genombrutna av låga rundbågiga öppningar bildas smala sidoskepp/sidogångar i norr och söder. Med fönstrens placering djupt inne i fönsternischerna är ljuskällorna för det mesta dolda för besökaren vilket ger en speciell och suggestiv ljusföring i rummet. I den södra sidogången är Tengbom för övrigt begravd i en nisch. Nischen är täckt med en stenplatta med Tengboms porträtt i profil och texten "Denna helgedom som han skapat blev hans sista vilorum" samt "När tungan tystnat tala stenarna".
Kyrkorummets golv är i sin helhet belagt med brun öländsk kalksten medan väggar och valv är slammade med ett grovt ofärgat kalkbruk. Den öppna bänkinredningen är grupperad i två långsmala kvarter på ömse sidor om mittgången, som är försedd med en blå gångmatta. Bänkarna är laserade i brunt medan bänkgavlarna är marmoreringsmålade i grått/gult/brunt. Bänkkvarteren har brädgolv med linoleummatta. Mellan de två främsta bänkraderna välver sig en bågställning med smala vridna kolonner. Genom att de tre främsta bänkarna sekundärt har tagits bort på båda sidor om mittgången och bågställningen samtidigt flyttats är dess ursprungliga funktion, att markera övergången till koret, numera inte lika lätt att uppleva och förstå. I de smala sidoskeppen finns väggfasta bänkar längs ytterväggarna.
Koret ligger åtta trappsteg högre än långhuset. Korets valv har formen av ett stjärnvalv och väggarna är nedtill försedda med en draperimålning i grått. Altaret, placerat tre steg högre än korgolvet, är av putsat tegel och sten och försett med ett altarskåp i medeltida stil med målningar på guldbakgrund utförda av Erik Jerke (1898-1947) 1922. Högt ovanför altarskåpet avtecknar sig mot den putsade väggen ett 4 meter högt träkrucifix av konstnären Gunnar Torhamn (1894-1965). Den stora halvcirkelrunda altarringen har glest sittande, smäckra balusterdockor. Södra korväggens piscina är av brun kalksten. I nischen ovanför står en Bebådelseängel utförd i förgylld brons av Alice Nordin. Söder om koret är predikstolen med sitt ljudtak placerad, utformad i barockstil med skuren trädekor och målade bildfält av Gunnar Torhamn. Färgskalan går i blått, grått och guld. Liksom övrig fast inredning är predikstolen ritad av Ivar Tengbom. Den nås via en särskild läktare som också har förbindelse med sakristian. Läktarbarriären är bemålad i likhet med predikstolens korg.
I norra tornets nedersta del ligger dopkapellet, några steg lägre än långhuset. Rummet har en åttkantig planform och är belyst uppifrån. Väggar och valv är täckta med målningar av Gunnar Torhamn. I norr finns ett litet altare och mitt på kapellets golv står dopfunten av sandsten som kan vara från 1500-talet. Kapellet, som är försett med lösa sekundära stolar, är förbundet med både koret och långhuset via trappor och höga arkadöppningar. I öppningarna mot kyrkorummet finns dekorativa grindar och räcken av smidesjärn, utförda av Herman Lindblom efter Tengboms ritningar. Intill öppningen mellan kapellet och koret finns en freskmålning med motivet Veronikas svetteduk av Olle Hjortzberg från 1923.
Golvytan mellan koret och långhusets bänkkvarter, som tillskapats genom borttagandet av de främsta tre bänkraderna, rymmer lösa stolar som står på tvären, en flygel samt plats för flyttbart altare och dito dopfunt m m. Här står också, mot det norra sidoskeppet, kororgeln som är målad i blått, rött och guld. Den är byggd av Mads Kjersgaard, Uppsala, 1984 och har 17 stämmor.
Orgelläktaren i väster med utsvängda partier i norr och söder vilar på stöd i form av två dekorativt skurna pelare. Läktarbarriären är marmoreringsmålad i blått och försedd med bl a bibliska landskapsmotiv inom ramar. Orgeln med sitt orgelverk från 1966 har 63 stämmor och bevarad fasad, ritad av Tengbom i samarbete med Oskar Brandtberg (1886-1957) som medverkat i utformningen av de nio krönande änglafigurerna med musikinstrument. Bakom orgeln finns en glasmålning med motiv ur Bergspredikan, också komponerad av Brandtberg. Läktaren har bänkinredning som kyrkorummet i övrigt. Under läktarens utsvängda delar finns i norr och söder dekorativt utformade genombrutna träskrank, bakom vilka det finns plats för garderob, förvaring och vaktmästarplats. Väggarna under orgelläktaren är dekorativt bemålade med bl a rutmönster i grått och vitt.
Kyrkorummets belysning utgörs av ljuskronor, ljusplåtar och lampetter av trä och mässing, målade och delvis förgyllda, ritade av Ivar Tengbom.
I samma plan som koret ligger i södra tornet ett litet förrum till sakristian, som i sin tur ligger en trappa upp. Sakristian har brädgolv, marmoreringsmålade väggar och kryssvalv. Dörrarna har dekorativt utformade fyllningar och smideshandtag. Förvaringsmöblerna för textilier är sekundära. Från sakristian leder en trappa upp till kyrkorådssalen med mönsterlagt brädgolv, hög laserad bröstpanel och marmorerade väggar. Brädtaket är målat i rött, svart och vitt av Einar Forseth (1892-1988) med evangelistsymbolerna som motiv. En del av väggen pryds av en enorm öppen spis med renässanskaraktär med målad dekor i puts och gips. Stolarna och bordet är från byggnadstiden liksom ljuskronan, skuren i trä. Trappmäklaren pryds av en lyktformad armatur.
S:t Ansgarskapellet, som är inrymt i öster under koret, byggdes som gravkapell men nyttjas idag för alla typer av förrättningar. Det utgörs av ett treskeppigt litet rum med absid i väster. Det tunnvälvda taket bärs upp av kraftiga kolonner med kapitäl med skulpterad dekor av Ignabergakalksten. Samma stensort finns i altaret. Absidens valv och väggar är täckta av en guldmosaik med Pietàmotiv, utfört av Einar Forseth. Väggar och valv i övrigt är vitslammade, kring entrén i öster och absiden i väster försedda med dekorativt måleri och textband. Golvet är av kalksten. Armaturerna i form av ljuskronor med skulpterade figurer i trä och mässing samt ljusarmar i koppar är ursprungliga. De brunlaserade stolarna är också från byggnadstiden. Det fristående altarbordet och dopfunten är liksom vindfånget sekundära.
Övriga inventarier
De två höga sjuarmade ljusstakar, som flankerar altaret, är från 1700-talet och ursprungligen geridonger (en typ av ställ för kandelaber). Ljusstakarna till altaret och nattvardssilvret är ritade av Ivar Tengbom och tillverkade av silversmeden Jacob Ängman 1923. Ytterligare silverföremål från byggnadstiden och av yngre datum finns också. Kormattan i rött är från 1927. Mässhakarna är bl a från Licium och av varierande ålder; 1923, 1932, 1950-talet osv. Antependier finns från 1923 samt 1930- och 40-talen. I sidoskeppen hänger några äldre målningar (renässans- och yngre) med motiv som Välsignande Kristus, Jungfru Maria på månskäran, alla inköpta eller donerade efter 1923.
Vid en av konterforerna i södra sidoskeppet är monterat en Maria Magdalenafigur med en modell av moderskyrkan i famnen, skulpterad av Gustaf Cedervall. Denne har även stått för Ansgarsskulpturen som finns på väg in till dopkapellet. I S:t Ansgarskapellet är bl a fyra höga ljusstakar bevarade från samma tid. Kyrkans tre klockor hänger i det södra tornet och är alla från byggnadstiden, ritade av Tengbom och gjutna av K G Bergholtz klockgjuteri.
Kolumbariet
Hopbyggd med kyrkobyggnadens västparti är den mur med portal som leder till kyrkans kolumbarium. I portalens tympanon finns en skulptur, Dödens ängel, utförd i vit marmor av Ivar Johnsson 1939. De dekorativt utformade järnsmidesgrindarna är ritade av Tengbom, tillverkade av Herman Lindblom. Den äldsta kolumbariedelen från 1939, som ligger i anslutning till kyrkans nordfasad, är utformad som en öppen gård, omgiven av en kolonnad i gulvit marmor. Totalt fjorton rum med urnnischer med täckplattor i samma material öppnar sig mot gården, som utgörs av en gräsmatta med en liten damm. Östra delen har en absidformad avslutning med en freskmålning med motivet Den gode herden av Arvid Fougstedt (1888-1949) från 1942. Mot söder står ett stenaltare med en relief av konstnären Ture Jörgensson från 1939. Taklampetterna i form av blomkalkar är av brons.
En liten trappa i norr leder ned till den övre delen av kolumbarietillbyggnaden från 1959, som ligger i branten mot Högalidsgatan. Den utgörs av en rund byggnad i två våningar, helt uppbyggd av rött tegel. Kring en likaså rund öppen gård löper en arkad, vars bakre tegelväggar är klädda med urnnischer. Bakom dessa finns en rund omgång, också med urnnischer. Två trappor leder ned till den nedre delen som är uppbyggd på samma sätt med tegelklädda väggar i rött. I bottenvåningens centrala runda rum, motsvarande den övre delens runda gård, finns ett altare för ljus. Totalt har Högalids kolumbarium drygt 8 000 nischer med plats för 18 000 urnor.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
Fasadkulör (2006): Brun
Byggnadsdel (2006): Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia, Vapenhus
Inventeringsår 2016
Högalidskyrkan uppfördes i nationalromantisk stil under åren 1916–23. Arkitekt var Ivar Tengbom (1878–1968), en av det svenska 1900-talets absolut främsta arkitekter. Tengbom var synnerligen produktiv alltifrån 1900-talets allra första år till tidigt 1960-tal. Bland hans kanske mest kända verk vid sidan om Högalidskyrkan kan nämnas Konserthuset, det s k Tändstickspalatset på Västra Trädgårdsgatan och Handelshögskolan, alla i Stockholm, samt Svenska Institutet i Rom. Högalidskyrkan är den enda kyrkan han ritat inom Stockholms stift. I övriga landet har flera kyrkor uppförts enligt Tengboms ritningar, t ex Arvika, Härjevads och Höganäs kyrkor. Han har också stått för flera stora kyrkorestaureringar, bl a Skara domkyrkas på 1940-talet.
Högalidskyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Ansgariekyrkan kan sägas vara föregångaren till Högalidskyrkan, inrymd i en lokal på Brännkyrkagatan 88 och tillkommen på initiativ av Sällskapet för Främjande av Kyrklig Själavård 1896. Eftersom den västra delen av Södermalm då började bli allt mera bebyggd, fanns det behov av en kyrkolokal i denna del av dåvarande Maria Magdalena församling. Ansgariekyrkan var i funktion fram till 1921 då Filadelfiaförsamlingen köpte fastigheten. Under åren 1921–23 nyttjades istället Borgerskapets kyrksal på Högalidsgatan.
Redan 1902 började uppförandet av en kapellbyggnad diskuteras inom församlingen och 1905 anvisade staden plats för ett nytt kapell uppe på Högalidsberget. Flera olika förslag lades fram och omarbetades av arkitekterna Gustaf Hermansson och Konrad Elméus, dock utan egentligt resultat. 1907 hade församlingen kommit fram till att ett kapell inte var tillräckligt utan att det var en kyrkobyggnad som skulle uppföras här.
Arkitekterna Elméus, G A Nilsson och Ivar Tengbom bjöds 1911 in till en tävling om den nya kyrkan. Tengboms förslag sattes i första rummet men kom att arbetas om på en rad punkter innan det slutligen godkändes av Kungl Maj:t 1916. Ursprungligen hade han lagt kyrkan i nord-sydlig riktning längre österut på berget. De dubbla tornen, som kritiserades av flera, såg ursprungligen något annorlunda ut liksom västfasaden och interiören. Arkitekten Carl Westman, den ende sakkunnige i tävlingsjuryn, ifrågasatte de två tornen. Enligt Tengbom däremot ”skulle ett torn aldrig förslå i konkurrensen med det på andra sidan vattnet liggande stadshustornet”. ”Med två torn kommer man bättre ifrån alla jämförelser.”(Bergström 2001, s 72.) Tävlingen om Stadshuset hade resulterat i ett andrapris för Tengbom och många uppfattade Högalidskyrkans tvillingtorn som en revansch i konkurrensen med Ragnar Östberg och hans stadshus.
År 1916-1923 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor och torn
Arkitekt: Ivar Tengbom
År 1965 Arkitekturbunden utsmyckning - skulptur, interiör
Tillstånd meddelas för utförande av epitafium över Ivar Tengbom i södra sidoskeppet.
Konstnär - Skulptör: Ivar Johnsson
År 1966 Fast inredning - orgel
Ny huvudorgel byggs, dock med Tengboms ursprungliga orgelfasad bevarad.
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
År 1984 Fast inredning - bänkinredning
De tre främsta bänkraderna tas bort, sannolikt i samband med byggandet av kororgeln.
År 1984 Fast inredning - orgel
Kororgel tillkommer i anslutning till norra sidoskeppet.
Orgelbyggare: Mads Kjersgaard
Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990.
Lindhagen, Suzanne. (2008). Högalidskyrkan. Högalidskyrkan, Kyrkokarakterisering år 2006 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin