Motivering (skydd): Hedvig Eleonora kyrka har en speciell, oktogonal planlösning. Kyrkans långa byggnadsperiod har gett den en form som omfattar flera epokers skilda ideal, både vad gäller formspråk och liturgi.
Fasaderna har i stort sett fått det utseende arkitekten Jean de la Vallée avsåg, trots att kyrkan invigdes cirka fyrtio år efter hans död. Den kraftiga kvaderrustiken och de rytmiskt placerade fönstren runt hela kyrkan är kännetecknande för fasaden.
Kupolen, som tillkom först på 1860-talet, kan upplevas som oproportionerligt stor i förhållande till byggnaden men har blivit karakteristisk i stadsbilden. Scholander som ritade den var en av sin tids mest framstående arkitekter liksom de la Vallée och Adelcrantz, arkitekterna bakom planform och fasad samt gravkor.
Kyrkorummets utformning kom att bli en kompromiss mellan de ursprungliga planerna på en reformert disposition med predikstolen centralt placerad och ett mer långhusorienterat, för Sverige traditionellt kyrkorum med koret tydligt markerat i öster. Rummet präglas av ljus och rymd tack vare den höga, fönsterförsedda kupolen som täcker hela centralpartiet av kyrkan. Kolonnernas, valvöppningarnas och listverkens stora dimensioner ger ett kraftfullt uttryck åt kyrkorummet. Trots alla förändringar som gjorts genom århundradena ger rummet ett harmoniskt och enhetligt intryck. De olika tilläggen har inordnats i helhetens barocka och tidigt klassicistiska form. 1940-talets färgsättning med de gröna och grå kulörerna har tillsammans med de många förgylla detaljerna en sammanhållande funktion. En stor del av den inredning som sätter sin prägel på kyrkorummet, som t ex altare, altaruppsats, predikstol och orgelfasad, tillkom under 1700-talet och är gestaltade av sin tids främsta arkitekter i Sverige.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• en av landets första centralkyrkor med en oktogonal planform
• exteriörens fasadutformning, som i hög grad överensstämmer med de ursprungliga ritningarna av Jean de la Vallé • kupolens viktiga roll i stadsbilden
• inredningens och inventariernas synnerligen höga konstnärliga värden så som altare, altaruppsats, orgelfasad och predikstol
• 1900-talets bänkar av hög hantverksmässig kvalitet
• den grågröna färgsättningen från 1940-talet med sin sammanhållande effekt på kyrkorummet
Inventeringsår (1996)
Byggnadsdel (1996): Torn - Centraltorn
Inventeringsår (2005)
Hedvig Eleonora kyrka är en oktogonal centralkyrka med kupolklätt centraltorn, krönt av en lanternin. Ingångar finns i söder, väster och norr. Den senare används som huvudingång. Koret är placerat i kyrkorummets östra del. Kyrkans stomme utgörs av murverk av tegel förutom ytterkupolen, vars stomme är av trä.
Över en hög sockel av sandsten är fasaderna indelade i slätputsad kvaderrustik i en ockra kulör. De något framskjutande fasadpartierna kring portalerna är slätputsade i grått liksom gesimserna och lisenerna på tornet. På fasaden i öster sitter en minnestavla omramad av lisener och gesims likt portalerna. I varje fasad sitter rundbågiga gjutjärnsfönster, ett högt i mitten flankerat av två lägre, över vilka mindre runda fönster sitter. Över portalerna sitter stora rosettfönster. Dörrarna av trä är brunmålade, indelade i speglar med snidad dekor. Till porten i väster leder en dubbeltrappa. På var sida om denna ligger de envåniga gravkoren med fasader putsade i grått och rundbågiga fönster som höjer sig över takfoten och bildar takkupor. Ett flackt plåttak täcker kyrkan. Från dess mitt reser sig ett kraftigt åttasidigt torn krönt av en kopparklädd kupol med åtta ljudöppningar. Lanterninen har fyra urtavlor och en spira med kors och kyrktupp på toppen.
Kyrkans vapenhus har kalkstensgolv samt putsade och gråmålade väggar. Väggarna har marmorerade pilastrar och taket är kälat med en kraftig list under. Ett par dubbeldörrar mot kyrkorummet flankeras av enkeldörrar. Smidesgrindar sitter för dörröppningarna mot de trappor som leder till läktarna. Takarmaturerna är av mässing och vitt glas.
Vapenhusen leder in till en bred, kryssvälvd omgång som sträcker sig längs kyrkorummets åttkantiga yttermurar. I den nordöstra delen av omgången är sakristian inbyggd, i den östra ryms koret. Söder om koret finns ett dopkapell i omgången, i sydväst Andreaskapellet och i nordväst en barnhörna och informationsbord. Kyrkorummets mittparti, krönt av den höga och ljusa kupolen, domineras av fyra breda korsarmar. Dessa är flankerade av parvis ställda kolonner, marmorerade i grönt och rödbrunt med förgyllda kapitäl. Mellan kolonnerna finns mindre rundbågiga öppningar till rundgången. Kyrkans golv är belagt med kalksten, förutom i bänkkvarteren som har brädgolv. Gravhällar ligger i gångarna. Golvnivån är högre i omgången och sluttar ner mot koret. Väggarna är putsade och ljust gråmålade med en ljust gröngråmarmorerad hög bröstning. Över de stora kolonnerna finns ett delvis förgyllt entablement med tre kartuscher. Den höga, ljust putsade kupolen har åtta fönsteröppningar med ett par rundbågiga fönster i varje, vilket ger rikligt med ljus åt kyrkorummet. I kupolhjässan är Guds allseende öga målat. De öppna bänkkvarteren av trä är ådringsmålade i grågrönt och insidan i brunt. Fronter och gavlar har snidad dekor i form av kransar. Via en trappa i sakristian nås predikstolen. Den är marmorerad i grått med rik förgylld dekor av trä och gips. Två par svarta kolonner med kapitäl bär upp det kupolformade ljudtaket. Väggpartiet bakom predikstolen är skulpterad likt ett förgyllt draperi.
Koret har golv av grå kalksten liksom de tre trappsteg som leder dit upp. Innanför altarringen är golvet av vit och grå marmor. Taket är stjärnvälvt med grisaillemåleri. Altaruppsatsen har kopplade kolonner med kannelerade skaft vilka är förgyllda och marmorerade. Ovanför kolonnerna finns ett brutet triangelformat gavelfält i vars mitt ett rosettfönster sitter, omgivet av ett förgyllt strålknippe och vitmålade änglar. I altaruppsatsens mitt sitter en oljemålning av Georg Engelhard Schröder föreställande Kristus korsfästelse. Altaret av trä är marmorerat i ljusbrunt och grågrönt och har en snidad och förgylld dekor. Altarringen av trä är marmorerad likt altaret med förgylld dekor.
Dopkapellet har ett altare av grå kalksten, med en inskription på fronten. På väggen bakom finns en draperimålning. Dopfunten från 1678 är av brunröd kalksten med huggen dekor. I Andreaskapellet med sin 1990-talsinredning finns en fältindelad och marmorerad bröstning av trä mot yttermuren. Altaret har ett underrede av polerad mässing och en skiva av kalksten. Altarringen av gråmålat trä har förgyllda inslag. Över altarringen hänger en ljuskrans med dekor av mässingsplåt. Det rundbågiga fönstret med tonade blyspröjsade glas har en glasmålning föreställande aposteln Andreas.
Över omgången finns läktare i norr och söder med bänkar och i väster en orgelläktare. Läktarbarriärerna i norr och söder är av trä, indelade i tre fält med snidad förgylld dekor och i övrigt grågrönt marmorerade. På varje barriär står två snidade träskulpturer. Läktarna bärs upp av fyra kannelerade, grågrönt marmorerade träkolonner. Brädgolvet är betsat och bänkarna av trä är marmorerade. Över läktarna hänger malmkronor. Orgelläktarens barriär har rundade hörn, är fältindelad med förgyllda lister och är i övrigt grågrönt marmorerad. Läktaren är buren av kolonner likt de andra läktarna. Orgelfasaden av trä är grågrönt marmorerad med rikt utsirad, förgylld dekor i form av urnor, puttis, girlanger m m. Orgelverket från 1976 är tillverkat av Grönlunds Orgelbyggeri och har 58 stämmor.
Sakristian har ekparkett och väggarna är täckta av ekpanel och väggfasta skåp av ek, vissa med glasade dörrar. Det kryssvälvda taket är vitputsat och är lägre än det höga fönstret, som fortsätter i en slits i muren. Altaret är av vit marmor med förgylld dekor. En kristallkrona hänger i taket.
Övriga inventarier
I koret finns en silverlampett donerad 1711 och tillverkad av Johan Starin. Ett flertal oljemålningar hänger i kyrkans omgång. I det s k museet, ett rum över sakristian, förvaras bl a modeller av kyrkobyggnaden från 1800-talet. Här finns också skulpturer, böcker och tavlor. Till kyrkans silver hör en nattvardskalk av förgyllt silver från 1670-talet, en oblatask och en dopskål av silver från 1685 samt en vinkanna av förgyllt silver från 1737. Till textilierna hör ett kalkkläde med guldbrokad från 1600-talet samt ett brudpallsöverdrag av sammet från 1737. Kyrkans storklocka göts 1884 av K G Bergholtz. Det var den andra omgjutningen av den klocka Carl Gustaf Wrangel tog som krigsbyte från Kronborgs slott i Helsingör 1658. Mellanklockan är också omgjuten 1884, på samma gjuteri, av en klocka från 1671. Lillklockan, även den tillverkad av Bergholtz, är ursprungligen från 1670 men göts om 1873.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
Fasadkulör (2005): Grå, Gul
Inventeringsår 2016
Hedvig Eleonora kyrka invigdes 1737 men hade börjat byggas redan 1669. Byggnadsarbetet låg nere 50 år och återupptogs 1724. Kyrkans torn stod inte klart förrän 1868. De första ritningarna till kyrkan gjordes av Jean de la Vallée (1620–96). Han var hov- och stadsarkitekt och har ritat Katarina kyrka samt Askersunds landskyrka i Närke, 1664–70. Till hans profana verk hör Axel Oxenstiernas palats vid Storkyrkobrinken och Bondeska palatset, nu Högsta Domstolen. Han fullbordade sin fars Simon de la Vallées verk Riddarhuset och deltog i den stora ombyggnaden av Stockholms slott. Efter det långa uppehållet fortsatte bygget, då efter Göran Josuae Adelcrantz’ (1668–1739) ritningar. Han har bl a ritat tornet på S:t Jacobs kyrka och deltog även han i Riddarhusets tillkomst. Tornet ritades av Fredrik Wilhelm Scholander (1816–81).
Kyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
På Östermalm, den del av Stockholm som tidigare kallades Ladugårdslandet, bosatte sig under 1600-talet många av flottans män. De arbetade på nuvarande Blasieholmen och firade gudstjänst i en egen kyrka, där Nationalmuseum ligger idag. Från 1653 hörde amiralitetets folk till en egen församling medan civilbefolkningen i samma område hörde till S:t Jacobs församling. En mer ståndsmässig kyrka än Blasieholmskyrkan av trä planerades för amiralitetsförsamlingen men platsen lämpade sig inte för en större kyrka. Norr om Artillerigårdarna på Ladugårdslandet låg en amiralitetskyrkogård där Hedvig Eleonora kyrka började byggas 1669. Arbetet lades ned efter sex år av ekonomiska skäl. Gudstjänster hölls i en provisorisk träkyrka som byggdes 1671 på kyrkogårdens nordöstra hörn och revs 1738.
Mellan 1672–1723 utgjorde Ladugårdslandet en egen amiralitetsförsamling. När arbetet med kyrkan påbörjades igen år 1724 hade Ladugårdslands församling inte längre någon knytning till amiralitetet, som flyttat till Karlskrona redan 1680. År 1870 utökades församlingen och omfattade hela Djurgården.
År 1906 delades församlingen upp i tre delar: Hedvig Eleonora, Oskar och Engelbrekt.
Den grund som lades till kyrkan 1669 var åttkantig, en för Sverige ovanlig form för en kyrka. Invändigt skulle predikstolen ha placerats i kyrkorummets absoluta mitt, mot vilken bänkkvarteren var vända radiellt i åtta lika breda tvärarmar. Altaret skulle stå något öster om predikstolen. Varifrån Jean de la Vallées förebilder till kyrkan kom är oklart. Det kan ha varit renässansens bearbetning av den orientaliska oktogontypen av kyrkor men han kände också till de samtida evangeliska kyrkorna i Holland med samma disposition av kyrkorummet. Arkitekten försökte förverkliga reformerta ideal i Sverige och experimenterade med planlösningarna,troligen utan att ta hänsyn till församlingens önskemål. De la Vallée misslyckades dock.
Då Adelcrantz fortsatte uppförandet av kyrkan utnyttjades de grundmurar som redan påbörjats och fasaderna fick i huvudsak den utformning de la Vallée avsett. Interiören däremot fick en mer traditionell långhusorientering med fyra bredare korsarmar med altaret i den östra och predikstolen strax nordväst därom. Då kyrkan invigdes hade den ett provisoriskt yttertak av bräder. År 1755 påbörjades två västtorn efter ritningar av Carl Fredrik Adelcrantz (1716–96), son till Göran Josuae Adelcrantz. De fullföljdes aldrig utan inreddes som envåniga gravkor 1792. Det provisoriska trätaket byttes ut efter åtskilliga arkitekters förslag genom åren till en kupol. Den byggdes 1865–68 efter Fredrik Wilhelm Scholanders ritningar. Denna stora kupol liknar inte alls den låga huv de la Vallée ursprungligen ritat. Mellan 1892 och 1944 genomfördes fyra omfattande invändiga renoveringar som bl a ändrade bänkinredning, altare samt kupolens och väggarnas dekormålning flera gånger.
År 1639 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan. Ursprungligen gjuten för Kronborgs slott i Helsingör, krigsbyte av Carl Gustaf Wrangel. Omgjuten av Johan Meyer 1671. Omgjuten 1884 av K G Bergholtz. Inskription: "Gjuten 1639 i Helsingör, tagen från Kronborgs slott den 16 (skall vara 6) september 1658, omgjuten andra gången i Stockholm av K G Bergholtz
Klockgjutare: Johan Meyer
År 1669-1737 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
166974 Kyrkans grund läggs och delar av murverket uppförs efter ritningar av Jean de la Vallée. En provisorisk kyrka av trä och en klockstapel uppförs i nordöstra hörnet av kyrkogården. 172437 Kyrkobyggandet återupptas och avslutas efter ritningar av Göran Josuae Adelcrantz.
Arkitekt: Göran Josuae Adelcrantz
Arkitekt: Jean de la Vallée
År 1671 Specifika inventarier - kyrkklocka
Mellanklockan. Omgjuten 1884. Inskription: Denna klocka är första gången gjuten på amiralitets kollegii försorg år 1671, omgjuten på Hedvig Eleonora församlings bekostnad år 1884 av K. G. Bergholtz
År 1678 Specifika inventarier - dopfunt
År 1737 Invigning
Kyrkan invigd 27 augusti 1737
År 1738 Specifika inventarier - altartavla
Konstnär: Georg Engelhard Schröder
År 1747 Fast inredning - altaruppsats
Altaruppsatsen från 1737/38 byggs om. Slottsbyggmästare: Georg Fröman.
Donator: Claessonska sterbhuset.
Arkitekt: Göran Josuae Adelcrantz
Hantverkare: Petter Norberg
År 1762 Fast inredning - orgel
Orgel installeras med fasad ritad av Carl Fredrik Adelcrantz.
År 1762 Fast inredning - orgel, orgelfasad
Arkitekt: Carl Fredrik Adelcrantz
År 1774-1784 Fast inredning - predikstol
Konstnär - Bildhuggare: Adrien Masreliez
Hantverkare: Carl Forssten
Arkitekt: Jean Eric Rehn
År 1789-1791 Underhåll - Omputsning, exteriör
Murarna putsas (ev. för första gången)
År 1873 Specifika inventarier - kyrkklocka
Klockgjutare: Kristian (K G) Bergholtz
År 1889 Teknisk installation - el
Elektrisk belysning installeras.
År 1892 Fast inredning - glasmålning
Invändiga förändringar genomförs med nytt altare och altarring av vit marmor, korgolvet läggs om i marmor, golvet läggs om med ny kalksten i gångarna och med lutning ner mot koret, orgelläktaren utvidgas med ny barriär.
Arkitekt: Adolf Emil Melander
Arkitekt: Frans Gustaf Abraham Dahl
År 1914 Fast inredning - bänkinredning
Arkitekt: Gustaf Lindegren
År 1934 Fast inredning - altarring
Arkitekt: Lars Israel Wahlman
År 1944 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Ny målning i korvalvet av Yngve Lundström, som även står för kyrkans inre färgsättning.
Konstnär: Yngve Lundström
År 1944 Fast inredning - glasmålning
Glasmålning i korfönstret.
Konstnär: Gunnar Torhamn
År 1966 Fast inredning - orgel
Kororgel, donerad av Einar Erici
År 1968 Specifika inventarier - kyrkklocka
Klockspel
År 1975-1976 Fast inredning - orgel
År 1990 Fast inredning - glasmålning
Glasmålningar i Andreaskapellet.
Konstnär: Bengt Olof Kälde
År 1991 Ändring - tilläggsisolering
Valven tilläggsisolerade
Arkitekt: Jerk Alton
År 1991 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Arkitekt: Jerk Alton
År 1996-1999 Ändring - restaurering, interiör
Ändring - restaurering, interiör - Invändig restaurering av bl a väggar, valv, fönster och högaltare.
Konservator: Urban Ullenius
År 2006 Underhåll - fönster
Kilström, Bengt Ingmar: Hedvig Eleonora kyrka. 1987
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin