Motivering (skydd): Blått = Blått = Fastighet/fastigheter med bebyggelse vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen.
För motivering se kyrkokaraktäriseringsprojektet.
Inventeringsår (2004)
Uppenbarelsekyrkan har en tämligen komplex plan där själva kyrkan bara utgör en mindre del och är helt sammanbyggd med församlingslokalerna. Kyrkorummet, som har en inte helt klart uttalad korsform, är orienterat i öst-västlig riktning. Detta och den största samlingssalen är placerade i anläggningens huvudaxel, åtskilda av ett cirkelrunt kyrktorg som ursprungligen delvis låg under bar himmel. Kring torget är församlingens expeditionslokaler, prästrum m m grupperade. I anläggningens källarvåning ligger ytterligare församlingslokaler samt ett kolumbarium och en lillkyrka. Huvudentrén till anläggningen ligger i sydväst. Kyrkans stomme är av betong.
Kyrkorummet är exteriört mycket tydligt urskiljbart genom att dess murar av vitmålad formgjuten betong reser sig högt upp över resten av byggnaden. Även den stora församlingssalen i väster reser sig något över de övriga lokalerna, vilka med arkitektens egna ord är utformade som en "borgmur i tegel, utåt sluten och förankrad i berget". Kyrkorummets tak blir allt högre mot öster samtidigt som byggnaden smalnar av mot koret och avslutas med en rak korvägg. De smala och mycket höga betong- och glaspartierna betonar ytterligare vertikaliteten i just denna del av exteriören och ett jerusalemkors kröner taket längst i öster. De mer återhållsamt gestaltade lägre partierna har gult fasadtegel med breda fogar av bruk med grov ballast. Här är fönstren utformade som djupt liggande hål i väggen och de enkla portarna är liksom taken klädda med kopparplåt. Huvudentrén till anläggningen är mycket originell. Över den breda stentrappan bildar en betongskiva ett tak, på vilket kyrkans fyra klockor av olika storlek hänger helt fritt i en ställning. De har alla inskriptioner från Uppenbarelseboken och är gjutna av Gösta Bergholtz, Sigtuna. En bred gallergrind, utformad av konstnären Ralph Bergholtz (1908-88) med en dekor i form av sju stjärnor, kunde ursprungligen skjutas för och stänga till hela komplexet. Detta sjutal, som återkommer gång på gång i Uppenbarelseboken, återfinns också på många andra håll i kyrkan. Via trappan leds besökaren upp på det cirkelrunda kyrktorget, som ursprungligen var öppet med himlen som tak. Genom att det på 1980-talet försågs med ett koniskt glastak blev kyrktorget en del av interiören.
I mitten av den del av kyrktorget som arkitekten kallade det yttre, men som således nu är överglasat, står en stenkantad åttkantig brunn med rinnande vatten och botten av glasbetong. Golvet är satt med smågatsten. Stensättningen fortsätter in i den omgång med väggar av glas som löper runt det runda kyrktorget och som också är att betrakta som en del av detta. Kyrktorget fungerar som vapenhus, väntrum och en förbindelselänk mellan anläggningens många delar. Från omgången leder spiraltrappor både ner till kolumbariet och de nedre församlingsdelarna och upp till orgelläktaren. Expedition, prästrum m m nås också från den runda omgången som har väggar i gult tegel och tak av vitmålad betong med försänkta glödlampor som belysning.
Från kyrktorget leds man in i kyrkorummet genom en ganska trång och dunkel passage med tak i form av den tunna betongskiva som utgör orgelläktarens golv och samtidigt är en fortsättning på det inre kyrktorgets tak. Betongskivan ligger som en entresolering som skjuter in i kyrkorummet men lämnar den mittersta delen helt öppen ända upp till taket. Över orgelläktaren och runt hela kyrkorummet löper en något tjockare betongskiva, utformad som stora vingar som omsluter rummet och bildar en stor oval öppning mitt i rummet. Predikstolen, altaret och dopfunten markeras särskilt genom att betongskivan här bildar små baldakiner med nonfigurativa reliefer med symboler för Fadern, Sonen respektive Den Helige Ande. Kyrkorummet har en korsform, som dock kan vara svår att uppfatta när man står i kyrkorummet. När de på norra och södra sidan, som sidoskepp belägna, små samlingssalarna har sina avskiljande vikväggar av furu fördragna blir korsformen som tydligast med de små sidokapellen som korsarmar. Den betongskiva som utgör orgelläktarens golv fortsätter som tak över de två sidoställda samlingssalarna. Ett stort ovalt hål i vardera tak och en ljusramp gör att dessa rum i rummet upplevs som ljusare och större än de egentligen är.
Kyrkorummet som helhet präglas av en väldig rymd. Konstnären Ralph Bergholtz´ höga fönster av tjockt, hugget färgglas ingjutet i betong med motiv från Uppenbarelsebokens mystiska symbolvärld, totalt ca 240 kvm, dominerar rummet totalt. Blickarna dras till korväggen som i princip är helt glasad men även övriga väggar är uppbrutna av höga glasfönster. Med fönstren, som i huvudsak går i blått och gult med inslag av rött, orange och lila, skapas en intensiv färg- och ljusupplevelse. Sjutalet återkommer här både i antalet korfönster och pelare på var sida i kyrkorummet.
Det ganska flacka sadeltaket är klätt med träpanel som är tunt laserat i ljusgrått. Väggarna är av genomfärgad vit puts. Orgelläktaren i väster utgörs av en del av den tunna betongskiva som skjuter in i rummet. Dess lätthet betonas ytterligare av läktarbarriärens veckade skärm av tunna metallstavar med skivor emellan. Kyrkorummets golv är belagt med kalksten förutom i mittgången och korpartiet där en korsform bildas av det gula teglet.
Koret ligger något högre än resten av rummet med tre breda steg som leder upp till altaret. Utformad som en stor monolit i ljus granit är altaret placerat långt tillbakadraget i koret. Dopfunten av mörk granit står under den södra vingen i korpartiet. Vid golvet har funten en kvadratisk form men bildar högre upp en oktogon. Ursprungligen fylldes den ständigt på med rinnande vatten och de mångfärgde glasfönstren speglade sig i vattenytan. På motsatta sidan står predikstolen. Med sitt ramverk av tunna metallstavar med infattade tunna skivor av mörk granit ger det ett betydligt lättare uttryck än dopfunten.
Orgeln är placerad precis ovan entrén i väster, mittemot altaret. Orgelfasaden är ritad av Olivegren och tillverkad av Olof Hammarberg, Göteborg. Den har 19 stämmor. Kororgeln är samtida och också byggd av Hammarberg. Den har fem stämmor och är placerad i det södra sidokapellet. Kyrkstolarna visar släktskap med både predikstolen och läktarbarriären genom sin lätta metallkonstruktion. Samtliga stolar i anläggningen är stapelbara och var ursprungligen klädda med samma klädsel, ett något gråskimrande tyg, för att de skulle passa in överallt. De enda armaturerna i kyrkorummet är små vägglampetter med nakna glödlampor och i de sidoställda samlingssalarna ljusringar med dito. I rummet härskar en långt driven symmetri både när det gäller planen, den fasta inredningen och stolarnas ordnande i två kvarter på ömse sidor om mittgången. Arkitekten Johannes Olivegren har ritat i princip allt i kyrkorummet förutom glasfönstren och relieferna i betongskivan.
Sakristian i norr har gula tegelväggar och på ena kortsidan en sekundär glasvägg. Originalinredningen för förvaring är endast delvis bevarad. Det enkla lilla altaret i form av en svart granitskiva vilande på konsoler är ursprungligt.
Övriga inventarier
Flera mässhakar, predikstolskläden m m är från byggnadstiden, signerade bl a Margareta Treutiger, Libraria 1961. Krucifix, ljusstakar och vaser av silver på huvudaltaret är utformade av Ture Jerkeman medan Sigurd Persson har signerat nattvardssilvret. I sakristian hänger ovanför det lilla altaret en vävnad med Det apokalyptiska korset som motiv av konstnären Lennart Rodhe. Den är vävd hos Handarbetets Vänner.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
Fasadkulör (2004): Vit
Inventeringsår (2007)
Inventeringsår 2016
Uppenbarelsekyrkan uppfördes under åren 1959–61. Arkitekt var Johannes Olivegren (1926–89). Under åren 1953–66 ritade han uppemot ett tjugotal kyrkor runt om i Sverige och medverkade dessutom vid om- och tillbyggnader av ytterligare drygt tio kyrkobyggnader. Uppenbarelsekyrkan i Hägerstens församling är dock den enda kyrkan i Stockholm som är signerad Johannes Olivegren. Fadern var teolog och pastor inom Missionsförbundet vilket bidrog till att han fick en strängt religiös uppfostran. Han utbildade sig först till byggnadsingenjör, därefter till arkitekt.
Uppenbarelsekyrkan är skyddad enligt Riksantikvarieämbetets beslut 1990-04-19. Bestämmelserna i 4 kapitlet 3 § lagen om kulturminnen ska tillämpas på kyrkobyggnaden och den tillhörande kyrkotomten. För kyrkans inventarier gäller bestämmelserna i 4 kapitlet 6–10 §.
Det var under första hälften av 1900-talet som Stockholm på allvar började växa ut utanför tullarna. Under mellan- och efterkrigstiden växte invånarantalet i söderort explosionsartat. I början av 30-talet hade Brännkyrka församling drygt 30 000 medlemmar, en siffra som vuxit till 150 000 vid 1950-talets mitt. Behovet att dela upp församlingen blev allt mer akut. I januari 1957 delades den upp i fem olika församlingar varvid Skarpnäcks, Farsta, Vantörs och Hägerstens församlingar tillkom.
Man började genast planera för nya församlingskyrkor. Redan 1943–44 hade det varit aktuellt att bygga en kyrka uppe på det berg där Uppenbarelsekyrkan nu står. 1953 hade det i Sverige anordnats en stor idétävling om en ny typ av kyrka, den s k småkyrkan, som bl a innebar att en församlingssal vid behov kunde anslutas till kyrkorummet. Segrande ur denna tävling gick arkitekten Johannes Olivegren och det var också han som sedan kom att anlitas för att rita den nya kyrkan i Hägersten.
De första skisserna lades fram 1957 men kyrkobygget inleddes först i och med att biskop Helge Ljungberg sköt det inledande sprängskottet på den bergiga tomten i september 1959. Tredje advent, den 17 december 1961, kunde kyrkan invigas av samme biskop i närvaro av kungen och drottningen. Kolumbariet, också ritat av Olivegren, invigdes 1965. 1969 delades Hägerstens församling upp i två – Hägerstens och Skärholmens församlingar.
Uppenbarelsekyrkan har fått sitt namn efter Uppenbarelseboken, vars symbolvärld återkommer både i anläggningens arkitektur och i kyrkans konstnärliga utsmyckning. Arkitekten sägs också ha varit inspirerad av Harry Martinssons versepos från 1956 om Aniara, rymdskeppet. Det har sagts om kyrkan att ”likt ett lysande vitt skepp med kursen klart utstakad i Jerusalems Uppenbarelsekyrkan korset på nocken plöjer hon fram genom klippan” (Björkman, 1999). I östfasaden med sin mycket säregna form kan också den stora orgeln vara ett möjligt arkitektoniskt motiv.
År 2003 Teknisk installation
Ny ventilation.
Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990.
Lindhagen, Suzanne. (2008). Uppenbarelsekyrkan. Uppenbarelsekyrkan, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Olivegren,Johannes:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin