Motivering (skydd): Bergshamra kyrka planerades och byggdes på den mest framträdande platsen i stadsdelens kommersiella centrum. Senare tillkommen bebyggelse i kyrkans närhet har påverkat miljön och medfört att den inte längre utgör ett självklart blickfång.
Kyrkan kom till i en brytningstid, där arkitekten Georg Varhelyi skapade en kyrka helt befriad från arkitektoniska raffinemang. Det finns en konsekvens i formen där den slutna kuben varit modul. Väggarnas betongytor ger byggnaden en vertikal textur och vid ljusets vandring en levande yta.
Kyrkorummet är ett underordnat, konsekvent rum i en byggnad där delar som läktare, altare, dopfunt och predikstol, allt utfört i betong, är återförda till elementära, rumsskapande funktioner genom enkel statisk addition. Ljuset spelar en avgörande roll för rummets gestaltning, där koret förstärks av släpljus genom fönsteröppningar från golv till tak.
Efter en brand i kyrkorummet 1985 har färgsättningen på bänkarnas tygklädsel förändrats från en mild grågrön till en stark purpurfärgad ton.
Inventarier som dopfuntens silverskål hör formmässigt till kyrkans byggnadstid.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • kyrkans centrala läge i stadsdelens kommersiella centrum
• byggnadens konsekventa formspråk
• väggarnas materialval och obehandlade ”brutala” betongytor
• ljuset spelar en avgörande roll för rummets gestaltning
• altarets, predikstolens och dopfuntens funktionella utformning och placering • den ursprungliga dämpade färgskalan.
Inventeringsår (2004)
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning. Byggnaden är uppförd av en stomme i betong och fasaden liksom interiörens väggar har en yta av obehandlad betong.
Kyrkan består av en hög, rektangulär byggnad med flackt tak. Fasader är utförd av förtillverkade fasadelement av betong. Ytan är ett avtryck av gjutformen där godtyckligt valda bräder har använts. Alla bärande väggar är gjutna på traditionellt sätt. Klockorna är indragna i byggnadskubens nordvästra hörn som vänder sig ut mot torget. Tre klockor i olika storlekar, gjutna av Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna, är synliga från kyrkorummet genom stora glasrutor och från torget.
Entrén till kyrkan sitter i den nästan helt slutna norrfasaden. Porten är i gråmålat stål med ett mindre fönster i ögonhöjd. Längst i öster öppnar sig norrfasaden i ett fönster från golv till tak som belyser korväggen. Sydfasadens ingångar i souterrängvåningen nås från gångstigen i söder. Dit leder en trappa längs östfasaden eller en gångstig längs västfasadens planteringar och sydsidans förgård. Mot söder öppnar sig byggnaden med stora fönster till samlingssalarna och högt placerade fönster ger överljus från söder till kyrkorummet samtidigt som koret belyses med släpljus genom det höga, smala fönstret i söder. Endast korets vägg i öster saknar helt fönster, här finns endast en diskret nödutgång.
Från torget kommer besökaren genom entrén in i vapenhuset. Härifrån har man kontakt med kyrkorummet rakt fram, sakristian i väster och brudkammaren i öster. En trappa leder upp till läktaren.
Kyrkorummet har en enkel och konsekvent planlösning. Väggar med yta i rå betong är platsgjutna med vertikalt ställda, ohyvlade bräder som gjutformar. Den självbärande läktaren längs norra väggen är utförd i samma material som rummets väggar. Glaspartiet i väggen under läktaren är tillkommet senare. Golvet består av hyvlad, grå kalksten i fallande längder. I koret finns partier med större kvadratiska ytor av hyvlade kalkstensblock. Taket av betong är plant med synliga balkar av betong.
Ljuset spelar en avgörande roll för rummets gestaltning. Koret har fått en stark dominans genom fönsteröppningar från golv till tak i norr och söder. Gardinlufter i ljus textil har sekundärt hängts upp vid fönster mot söder och ställbara solfångare av grå träfiberplattor har monterats i de högt placerade fönstren mot söder.
Altare, dopfunt och predikstol är gjutna i betong med kuben som utgångspunkt. Altarbordet är fristående från väggen och pryds av ett broderat brun. På altarbordet står ett krucifix och sex ljusstakar i rostfritt stål på träfot. På väggen bakom altaret hänger en textil i applikationsteknik av Anna-Lisa Odelqvist-Kruse, tillverkad 1954 på Libraria. Den återger motiv ur Jesu liv samt Kristusmonogrammet. Mattan framför altaret är komponerad 1973 av Birgitta Modig och vävd i röllakansteknik med mönster i röda och blå färger. Knäfallet i sektioner är undanställt bakom altaret intill östra väggen. Dopfunten är placerad i norra delen av koret. Till den hör en dopskål av silver som till formen överensstämmer med inredningen. I korets södra del är predikstolen placerad. Den är invändigt klädd med japansk ek. I koret står även en sjuarmad ljusstake i svart smide.
Långhusets två bänkkvarter med mittgång och sidogångar ger stadga åt rummets arkitektur. Bänkarna på norra sidan om mittgången var ursprungligen 8 till antal med 5 sittplatser och på södra sidan 14 till antal med 6 sittplatser. Tidigare avslutades bänkkvarteren mot koret med bänkskärmar som nu är borttagna. Antalet bänkar är idag 7 st respektive 10 st och har på norra sidan flyttats bakåt mot väster medan södra sidans bänkar har flyttats framåt mot öster. Bänkarna är från kyrkans byggnadstid och utförda i trä. De var från början klädda med ett tyg i en mild grågrön färgton som vid renoveringen efter branden bytts ut mot ett tyg i en starkt purpurröd färg. Två av bänkarna från kyrkans långhus är nu placerade i koret. En flygel är placerad i långhusets främre, norra del på platsen för tidigare bänkar och bänkskärm.
Takbelysningen består av pendlar i form av cylindrar i mörklackerad plåt, tillkomna vid renoveringen efter branden.
I västra delen av långhuset har orgeln och kören sin plats. Orgeln med elva stämmor är byggd av Åkerman & Lund, Knivsta. Körens stolar, till antalet 16, är ordnade i två rader med provisorisk gradäng längs västra väggen. Den nuvarande stolen är av trä i standardmodell från Kinnarp med klädsel i beige tyg. Okänt var originalstolarna finns eller hur de såg ut.
På den frilagda golvytan i sydväst finns i dag ett arrangemang med runda naturstenar och krukväxter utplacerade. De utgör rester av den "oas" som konstnären Carinne Löfgren-Williams skapade 1985. På södra väggen hänger ett konstverk, Kärleken, en del av konstnärens triptyk Tron, hoppet och kärleken. Mot väggen står ett skåp i furu av standardmodell. Här har även en ljusglob av svart smide sin plats. Utrymmet är tänkt som samlingsplats och lillkyrka.
Sakristian har fått en ovanlig placering vid ingången i väster och prästens väg till altaret sammanfaller därför med församlingens. Inredningen består av altare i trä med knäfall, piscina inklädd i trä samt träskåp med skjutdörrar för förvaring av kyrkliga textilier. Även belysningen av stål och glas är formgiven speciellt för kyrkan. I anslutning till vapenhuset finns ett väntrum för dopfölje.
Församlingslokalerna ligger i souterrängvåningen med separata entréer i söder genom dörrar av stål och glas. Golv i trapphall är täckt med hyvlad grå kalksten i fallande längder. Väggarna i är i obehandlad, formgjuten betong. Kyrkbänk med klädsel i purpur från kyrkorummet står uppställd mot ena väggen. I övrigt är möblering med bord och stolar lika körens stolar.
Samlingssalen består av tre sektioner med skjutbara mellanväggar i trä, vitmålade med beslag i ek. Golvet är täckt med ljus linoleum, och betongväggar är övertäckta med vitmålad väv, troligen sekundärt material. Taket är gjutet i betong, täckt med sekundära akustikplattor. Väggarmaturer i glas och smide med 4 glödlampor har troligen ursprungligen varit placerade i taket. Församlingsprästens rum har kalkstensgolv medan väggar och tak är i obehandlad betong. Takarmatur i glas och smide med fyra glödlampor och bokskåp i teak mot norrväggen tillhör originalinredning.
Övriga inventarier
Ljusstakar i svartmålat smide avsedda för kyrkbänkarna förvaras i förrådet. Fyra mässhakar i de liturgiska färgerna vitt, grönt, rött och violett med tillhörande stolor är tillverkade 1962 i ylle med broderad dekor från Libraria.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.
Fasadkulör (2004): Ofärgad
Byggnadsdel (2004): Kor - Öster, Sakristia, Vapenhus
Inventeringsår 2001
Inventeringsår 2016
Bergshamra kyrka började byggas 1962 och invigdes den 18 november samma år. Kyrkan ritades av arkitekt Georg Varhelyi. Efter en brand på läktaren 1985 genomgick kyrkans interiör en renovering. Delvis har ändringar tillkomna vid renoveringen senare återställts.
Arkitekten Georg Varhelyi (1913–2001) föddes i Ungern, utbildades till arkitekt i Brno i nuvarande Tjeckien och kom till Sverige 1939. Här var han verksam under fem decennier och ägnade sig främst åt att rita funktionella bostäder men också hotell samt offentliga byggnader som stadshus, tingshus, teater och bibliotek. Bergshamra kyrka är arkitektens enda kyrkobyggnad.
Kyrkan är skyddad enligt Riksantikvarieämbetets beslut 1990-04-19. Bestämmelserna i 4 kapitlet 3 § lagen om kulturminnen ska tillämpas på kyrkobyggnaden och den tillhörande kyrkotomten. För kyrkans inventarier gäller bestämmelserna i 4 kapitlet 6–10 §.
Solna församling har tre kyrkor. Äldst är Solna rundkyrka från 1100-talet. På 1960-talet uppfördes Löftets kyrka och Bergshamra kyrka.
Första bostadshusen i den nya stadsdelen Bergshamra var ett område med s k stjärnhus, ritade av arkitekterna Backström och Reinius. De uppfördes av HSB 1953–55. Därefter tillkom en andra etapp med flerfamiljshus samt punkthuset Berga för äldrevård. Vidare byggdes Bergshamraskolan 1958–59, daghem, friluftsbad och idrottsplats. Under 1960-talet utvidgades stadsdelen med studentbostäder i Kungshamra.
Inför planeringen av Bergshamra kommersiella och kulturella centrum på 1950-talet, utlystes en tävling, som vanns av arkitekten Georg Varhelyi. Centrum gestaltades 1961–62 av gråputsade lamellhus kring gångstråk och torg och fick en annorlunda karaktär än stjärnhusen i väster. I centrum har husen fått en bågform för att förkorta perspektiv i gatu- och torgrum och därigenom skapa intimitet. Fasadernas formspråk är däremot stramt och avskalat.
Bergshamra kyrka kom till genom en planeringsprocess med flera olika förslag av arkitekten Georg Varhelyi. En viktig utgångspunkt var att integrera kyrkan med övriga byggnader i stadsdelens centrum och skapa en helhet. Enligt stadsplanen fick kyrkan en framträdande plats i området. Vid utformningen av själva kyrkobyggnaden ville arkitekten åstadkomma ”ett kyrkorum helt befriat från arkitektoniska raffinemang. Ett underordnat, konsekvent rum i en byggnad där delarna är återförda till elementära, rumsskapande funktioner genom enkel statisk addition” och ”där byggnadskroppens strikta form väger mot ljusets livliga, dramatiska spel på väggarnas ytor”.
År 1962 Nybyggnad
Arkitekt: Georg Varhelyi
År 2004-2005 Underhåll - exteriör
Fasadarbeten utförs, där sekundära fönster- och dörrpartier bytts mot nya lika de ursprungliga till material och färgsättning. Fasadernas betongelement fogas om.
Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990.
Nilsson, Gunilla. (2008). Bergshamra kyrka. Kyrkokarakterisering år 2004 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin