Motivering (skydd): Brännkyrka kyrkas medeltida delar har genom åtskilliga om- och tillbyggnader blivit allt mindre framträdande. Tornets konstruktion med en smalare övre del och en nedre bredare och taktäckt del är mycket speciell i denna del av landet. Exteriörens olika delar från skilda epoker med olika volymer hålls samman av fasadernas genomgående omålade puts och takens kopparplåt. Även invändigt präglas kyrkorummet av de många förändringar som genomförts, både rumsliga och vad gäller inventarier. Koret skiljer sig från långhuset i proportioner, färgsättning och ljusföring och långhusets östra och västra delar har två olika formspråk. Det genomgående ljusa kalkstensgolvet och furubänkarna, vars material återkommer i predikstolen, har en viss sammanhållande effekt i rummet. Typiskt för kyrkorummet är de obehandlade och ljusa trä- och stenmaterialen, vilka får altartavlans klara färger att framträda än starkare. Trots att det mesta av kyrkans stomme härrör från kyrkans äldre byggnadsskeden och många äldre inventarier finns kvar, såsom takkronor, epitafier, votivskepp och nummertavlor har förändringarna under 1900-talets senare del kommit att dominera kyrkans uttryck, utan närmare samspel med de äldre delarna.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: " det medeltida murverket är i sig ett oersättligt dokument om byggnadens historia och sin tids byggnadsskick " tornets konstruktion som är mycket speciell för denna del av landet
" korets genomförda arkitektoniska gestaltning med rumsvolym, materialval, ljusföring och inredning i form av altare, predikstol och dopfunt.
Inventeringsår (1998)
Text saknas
Inventeringsår (2005)
Omgivningen
Kyrkan ligger i stadsdelen Örby Slott söder om Stockholms innerstad. Stadsdelen präglas av villabebyggelse från 1900-talet och har fått sitt namn av den säteribyggnad från 1670-talet som finns i området. Söder om kyrkan breder ett öppet fält ut sig, den s k Sjöängen, där tidigare Brännkyrkasjön låg. Bortom fältet ligger Stockholmsmässans mässhallar och väster och söder om fältet är trafikleder dragna. Den landsbygd kyrkan byggdes i har med tiden förändrats till en förstad till Stockholm.
Kyrkomiljön
Kyrkogården utgör tillsammans med Sjöängen i söder ett grönområde kring kyrkan. Kyrkogården är utvidgad i olika etapper, i norr avgränsad av en låg mur från 1930. En trädkrans och låga häckar omger i övrigt kyrkogården. Enstaka stora lövträd finns också bland gravarna, bl a almar skänkta av "Årsta Frun", Märta Helena Renstierna som är begravd på kyrkogården. Flera gravkapell är uppförda på kyrkogården. Strax nordväst om kyrkan ligger det Lagerbielkeska gravkoret från 1849 med spritputsade murar och pyramidtak. I söder ligger Odelbergs gravkor från 1879 i nygotisk stil i tegel och lister av cement. Öster härom byggdes 1888 ett gravkor för kyrkvärden och godsägaren L E Andersson, en putsad byggnad med rundbågig port. På kyrkogårdens norra sida ligger ett kapell, byggt 1930 efter ritningar av arkitekt Sven Häggbom. Nordost om kyrkan ligger församlingshemmet, en vitputsad byggnad med skiffertak, som stod klar 1959. Den är ritad av arkitekterna Mårten Larsson och Anders William-Olsson.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan, som är en hallkyrka, ligger orienterad i öst-västlig riktning. De medeltida delarna har en stomme av gråstensmurar med inslag av tegel. Den östra delen av långhuset uppfördes av tegel. Koret i öster är rakt avslutat och betydligt högre än långhuset. Kyrkans huvudingång ligger i tornet i väster. Handikappentré, sakristia och skrudkammare är tillbyggda i norr i olika byggnadsdelar.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms Stadsmuseum 2007.
Inventeringsår (2005)
Omgivningen
Kyrkan ligger i stadsdelen Örby Slott söder om Stockholms innerstad. Stadsdelen präglas av villabebyggelse från 1900-talet och har fått sitt namn av den säteribyggnad från 1670-talet som finns i området. Söder om kyrkan breder ett öppet fält ut sig, den s k Sjöängen, där tidigare Brännkyrkasjön låg. Bortom fältet ligger Stockholmsmässans mässhallar och väster och söder om fältet är trafikleder dragna. Den landsbygd kyrkan byggdes i har med tiden förändrats till en förstad till Stockholm.
Anläggningen
Kyrkogården utgör tillsammans med Sjöängen i söder ett grönområde kring kyrkan. Kyrkogården är utvidgad i olika etapper, i norr avgränsad av en låg mur från 1930. En trädkrans och låga häckar omger i övrigt kyrkogården. Enstaka stora lövträd finns också bland gravarna, bl a almar skänkta av "Årsta Frun", Märta Helena Renstierna som är begravd på kyrkogården. Flera gravkapell är uppförda på kyrkogården. Strax nordväst om kyrkan ligger det Lagerbielkeska gravkoret från 1849 med spritputsade murar och pyramidtak. I söder ligger Odelbergs gravkor från 1879 i nygotisk stil i tegel och lister av cement. Öster härom byggdes 1888 ett gravkor för kyrkvärden och godsägaren L E Andersson, en putsad byggnad med rundbågig port. På kyrkogårdens norra sida ligger ett kapell, byggt 1930 efter ritningar av arkitekt Sven Häggbom. Nordost om kyrkan ligger församlingshemmet, en vitputsad byggnad med skiffertak, som stod klar 1959. Den är ritad av arkitekterna Mårten Larsson och Anders William-Olsson.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan, som är en hallkyrka, ligger orienterad i öst-västlig riktning. De medeltida delarna har en stomme av gråstensmurar med inslag av tegel. Den östra delen av långhuset uppfördes av tegel. Koret i öster är rakt avslutat och betydligt högre än långhuset. Kyrkans huvudingång ligger i tornet i väster. Handikappentré, sakristia och skrudkammare är tillbyggda i norr i olika byggnadsdelar.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms Stadsmuseum 2007.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT.
Brännkyrka kyrkas äldsta del byggdes troligen under slutet av 1100-talet, tornet byggdes före 1200-talets mitt. Förlängningen av långhuset under 1800-talets början ritades av slottsbyggmästaren J H Edberg. 1975 byggdes kyrkan till och renoverades efter ritningar av arkitekten Sven Ivar Lind (1902-80). Lind har i Stockholm ritat Stadsarkivet på Kungsklippan, Mariebergs kollektivhus och det Mosaiska begravningskapellet på Skogskyrkogården.
Under tidig medeltiden hette både kyrkan och dess socken Vantör. Namnet Brännkyrka finns nämnt i arkivmaterial första gången 1425. Kyrkan bytte namn efter en av de fyra bränder den drabbats av. Före 1440 var Brännkyrka eget pastorat och därefter annex under Huddinge. År 1913, då inkorporeringen av socknen med Stockholms stad skedde, blev Brännkyrka en självständig församling. Enskede, Farsta, Hägersten, Skarpnäck och Vantör kom senare att avsöndras från den gamla socknen. Församlingen fick sin nuvarande storlek 1957.
Kyrkan har under århundradena genomgått flera stora förändringar. Murarna i den västra delen av långhuset hör till den ursprungliga 1100-tals kyrkan. Den hade ett nästan kvadratiskt långhus med ett smalare kor i öster. Tornet byggdes före 1200-talets mitt. År 1723 förstördes kyrkans inredning i en brand. Den östra delen av långhuset tillkom 1802-03. Koret var då lika brett som långhuset. År 1851 byggdes en ny sakristia intill kyrkans östra gavel, koret arrangerades om och orgelläktaren i väster byggdes. Tornet fick sitt nuvarande utseende år 1890. År 1912 öppnades tornets nedre del mot långhuset genom en arkadbåge och läktaren byggdes om. År 1972 fastställdes arkitekten Sven Ivar Linds om- och tillbyggnadsförslag, vilket bl a innebar rivning av sakristian där ett nytt kor uppfördes. Mot kyrkans norra vägg byggdes en handikappentré, skrudkammare och sakristia. Under marknivån inreddes en våning med bl a brudkammare, sammanträdesrum och ekonomiutrymmen. Hela kyrkan putsades i samband med att tillbyggnaderna stod klara 1975. Omfattande förändringar gjordes även i kyrkorummet. År 2004 utfördes ytterligare ändringar i interiören.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
Källförteckning:
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SSM Stockholms stadsmuseums arkiv: Brännkyrka kyrka, Rapport-PM, dokumentationsnotiser från 1975-års ombyggnad, Stockholms stadsmuseum 2005
Andersson, H O A och Bedoire, F, Stockholms byggnader, Stockholm, 1988
Bennet, R, Brännkyrka kyrka, Sörmländska kyrkor 40, Sörmlands museum, Nyköping 1981 Nilsson, Coch Westerberg, O, Kyrkguiden, Stockholm 1995
Lindqvist, G och Tuulse, A, Brännkyrka kyrka, Sveriges kyrkor, Stockholms kyrkor, Band VIII, häfte102, Stockholm 1964
Söderström, G, m fl, Stockholm utanför tullarna. Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholm 2003
Inventeringsår 2009
FÖRSAMLING 1995 - BRÄNNKYRKA
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1171, år 1900: 8402, år 1995: 149313
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Erstavik utbruten under 1600-talet. Nacka utbruten under 1640-talet. Hägersten och Vantör utbrutna 1957 samt Årsta överfört till Enskede.
LÄGE OCH OMGIVNING - Brännkyrka kyrka är omgiven av villabebyggelse och ligger en dryg halvmil sydsydväst om Stockholm. Nära kyrkan finns byggnader uppförda som pastorsexpedition, skola och församlingshem. På kyrkogården finns gravkapell och gravkor.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus, smalare, rakslutet kor och västtorn vars bottenvåning är lika bred som långhuset; på kyrkans nordsida finns en långsträckt tillbyggnad som rymmer flera funktioner, däribland sakristia. Tillbyggnaden har även källarplan, med samlingssalar och ekonomiutrymmen. Av den äldsta stenkyrkan, sannolikt uppförd omkring 1200, återstår ännu betydande delar av långhuset. I öster fanns ett smalare kor, vars östliga avslutning inte är säkert känd. Det befintliga, breda västtornet tillbyggdes troligen senare under 1200-talet. Sakristia med tegelvalv uppfördes i norr under 1300-talet. Under 1400-talet slogs valv i långhus och kor och något senare tillbyggdes ett vapenhus i söder (möjligen skedde under denna tid även en omgestaltning av korets planform). Genomgripande förändringar av kyrkan skedde efter ritningar av slottsbyggmästaren J. H. Edberg och arkitekt Olof Tempelman 1802-03. Det ursprungliga koret raserades och ett väsentligt större, rakslutet korparti som även inrymde sakristia uppfördes. Även medeltidskyrkans sakristia, vapenhus och valv raserades. Ny sakristia i öster tillbyggdes 1851 efter ritningar av arkitekt Carl Gustaf Blom Carlsson. Om- och tillbyggnader skedde 1974-75 efter ritningar av arkitekt Sven Ivar Lind. 1800-talskorets östvägg genombröts och ett nytt, smalare kor uppfördes, sakristian från 1851 raserades. Även tillbyggnaderna i norr härrör från 1970-talets förändringar.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Fasaden är putsad och avfärgad i brunt. Västtornets plåttäckta spira härrör i sin nuvarande form från 1890. Det under 1970-talet nybyggda koret höjer sin något över långhusets nock. Ingång till kyrkorummet i väster via tornets bottenvåning. Interiören fick sin nuvarande prägel i samband med 1970-talets genomgripande förändringar efter arkitekt Sven Ivar Linds ritningar, däribland insattes ett brutet innertak samt ny altartavla, predikstol och bänkinredning förvärvades.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
Inventeringsår 2016
Brännkyrka kyrkas äldsta del byggdes troligen under slutet av 1100-talet, tornet byggdes före 1200-talets mitt. Förlängningen av långhuset under 1800-talets början ritades av slottsbyggmästaren J H Edberg. 1975 byggdes kyrkan till och renoverades efter ritningar av arkitekten Sven Ivar Lind (1902–80). Lind har i Stockholm ritat Stadsarkivet på Kungsklippan, Mariebergs kollektivhus och det Mosaiska begravningskapellet på Skogskyrkogården.
Kyrkan är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
För mer historik se kyrkan/kyrkobyggnaden
År 1713 Nybyggnad
Nybyggnad - En klockstapel byggs.
År 1819 Rivning
Klockstapeln rivs.
Bennett, Robert. (1981). Brännkyrka kyrka, Sörmländska kyrkor 40.
Bohrn, Erik. (1944). Brännkyrka kyrka, Sörmländska kyrkor 40.
Schnell, Ivar. (1959). Brännkyrka kyrka, Sörmländska kyrkor 40.
Lindqvist, Tuulse, Gunnar, Armin. (1964). Brännkyrka, S. Sigfrids och Enskede kyrkor, Sveriges Kyrkor vol. 102.
Jermsten, Elisabet. (2008). Brännkyrka kyrka. Brännkyrka kyrka, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin