Motivering (skydd): S:ta Maria Magdalena kyrka utgör en viktig del av Stockholms äldre historia. Med sitt torn är den en betydelsefull del av stadsbilden. I kyrkans olika byggnadsskeden har flera av landets mest framstående arkitekter deltagit. Kyrkorummet ger en stor rymdkänsla med sina höga valv och vida korsarmar. Koret får en framskjuten roll genom sitt direkta dagsljus och rikt dekorerade och förgyllda valv och altaruppsats. Kyrkorummets enkla och rena arkitektur, nästan helt utan dekorativa detaljer, står i kontrast till den fasta inredningens och inventariernas rika utsmyckning. Tillsammans utgör dock arkitektur och inredning en balanserad helhet. Färgsättningen med inventarier i grå, blå och gröna toner samt förgyllningar bidrar också till detta. Kyrkorummet har genomgått stora förändringar genom åren. De tillskott som 1920-talets renovering medförde dominerar inte över 1600- och 1700-talets kyrkorum utan samspelar väl med den äldre fasta inredningen. Altaruppsats, predikstol och orgelfasad har ett mycket stort konstnärligt värde. Kyrkogården, med en historia som sträcker sig tillbaka till 1300-talet, har en viktig funktion som grön oas mitt i stenstaden. Gravkorslängorna, som sluter kyrkogården i söder, och alléerna har betydelsefulla rumsbildande funktioner.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: " kyrkans torn som en viktig del av Södermalms siluett
" kyrkans stora värde som historiskt dokument över Stockholms historia, från senmedeltid och framåt " tornets medeltida murverk är i sig ett oersättligt dokument om byggnadens historia och sin tids byggnadsskick " exteriörens gavelpartier i barockform, utformade av Tessin d.ä.
" kyrkorummets stora rymd
" den fasta inredningens och inventariernas stora konstnärliga värde
" kyrkogården med sina många gravkor från 1700-talet
" beståndet av äldre lövträd på kyrkogården.
Inventeringsår (1998)
Se ovan: Historik - hämtad från Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2005)
Omgivningen
Maria kyrka ligger centralt i Stockholm, på Södermalm, direkt söder om ett stort gatustråk, Hornsgatan. Norr om Hornsgatan sträcker sig Hornsgatspuckeln med låga, putsade bostadshus från 1700-talet. Väster och söder om kyrkogården ligger flerfamiljshus i 5-7 våningar byggda mellan 1890- och 1970-talen. Två av byggnaderna i söder är uppförda av församlingen 1902 respektive 1940 och innehåller pastorsexpedition, församlingssal och bostäder. I öster ligger kommunförbundets kontorshus byggda under 1960-talet.
Kyrkomiljön
Kyrkogården har varit i bruk sedan 1350-talet då en kunglig donation bestämde att ett begravningskapell skulle placeras här. Omkring 1640 utvidgades området något åt norr. Då Hornsgatan breddades och sänktes 1904 minskades ytan igen och kyrkogårdens norra sida fick en hög terrassmur av sten mot den gatan. Utmed kyrkogårdens södra gräns ligger gravkor byggda mellan 1709 och 1777. De sträcker sig på båda sidor om trappan upp till Kvarngatan och är snarlika med putsade murar uppdelade av pilastrar med putsade bågar emellan. Dörrarna har dekorativa smidesgaller. I sydväst ligger ett begravningskapell byggt 1929. L I Wahlman, som ritat byggnaden, hade som förebild det materialhus från 1700-talets mitt som tidigare stod på platsen. I byggnadens västra hälft finns ett tunnvälvt kapellrum. De äldsta gravvårdarna på kyrkogården är från 1700-talets början, några från 1800-talets början är formade som kolonner. Kyrkogården har stenbelagda gångar. På var sida om de två gångar som sträcker sig från kyrkogårdens sydvästra del och fram till kyrkan växer lindar i alléer. I väster ligger en cirkelformad urngravplats från 2002 med plats för namninskriptioner i granit. Förutom ett gjutjärnsstaket omgärdar stora lövträd kyrkogården och skapar en avskild plats mitt i storstadens vimmel.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett tresidigt avslutat kor i öster och torn och huvudingång i väster. Planen är korsformig med ett enskeppigt kyrkorum där de breda korsarmarna i söder och norr har entréer. Tornet står något snett i förhållande till kyrkans mittaxel. Kyrkan har en stomme av tegel.
Inventeringsår (2005)
Omgivningen
Maria kyrka ligger centralt i Stockholm, på Södermalm, direkt söder om ett stort gatustråk, Hornsgatan. Norr om Hornsgatan sträcker sig Hornsgatspuckeln med låga, putsade bostadshus från 1700-talet. Väster och söder om kyrkogården ligger flerfamiljshus i 5-7 våningar byggda mellan 1890- och 1970-talen. Två av byggnaderna i söder är uppförda av församlingen 1902 respektive 1940 och innehåller pastorsexpedition, församlingssal och bostäder. I öster ligger kommunförbundets kontorshus byggda under 1960-talet.
Anläggningen
Kyrkogården har varit i bruk sedan 1350-talet då en kunglig donation bestämde att ett begravningskapell skulle placeras här. Omkring 1640 utvidgades området något åt norr. Då Hornsgatan breddades och sänktes 1904 minskades ytan igen och kyrkogårdens norra sida fick en hög terrassmur av sten mot den gatan. Utmed kyrkogårdens södra gräns ligger gravkor byggda mellan 1709 och 1777. De sträcker sig på båda sidor om trappan upp till Kvarngatan och är snarlika med putsade murar uppdelade av pilastrar med putsade bågar emellan. Dörrarna har dekorativa smidesgaller. I sydväst ligger ett begravningskapell byggt 1929. L I Wahlman, som ritat byggnaden, hade som förebild det materialhus från 1700-talets mitt som tidigare stod på platsen. I byggnadens västra hälft finns ett tunnvälvt kapellrum. De äldsta gravvårdarna på kyrkogården är från 1700-talets början, några från 1800-talets början är formade som kolonner. Kyrkogården har stenbelagda gångar. På var sida om de två gångar som sträcker sig från kyrkogårdens sydvästra del och fram till kyrkan växer lindar i alléer. I väster ligger en cirkelformad urngravplats från 2002 med plats för namninskriptioner i granit. Förutom ett gjutjärnsstaket omgärdar stora lövträd kyrkogården och skapar en avskild plats mitt i storstadens vimmel.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett tresidigt avslutat kor i öster och torn och huvudingång i väster. Planen är korsformig med ett enskeppigt kyrkorum där de breda korsarmarna i söder och norr har entréer. Tornet står något snett i förhållande till kyrkans mittaxel. Kyrkan har en stomme av tegel.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT.
S:ta Maria Magdalena kyrka (här kallad Maria kyrka) började byggas omkring 1588 och stod klar 1625. Kyrkan har genomgått stora förändringar sedan dess. Nicodemus Tessin d.ä. (1615-81) ritade 1600-talets tillbyggnader. Han har i Stockholm bland mycket annat ritat Gamla Riksbanken, Bondeska- och Wrangelska palatset och Stadsmuseet. Hans son, Nicodemus Tessin d.y. (1654-1728), ritade västportalen. Efter en brand 1759 renoverades kyrkan efter Carl Johan Cronstedts (1709-77) ritningar. Cronstedt har även ritat Artillerigården som numera rymmer Armémuseum. Carl Fredrik Sundvall (1754-1831) ritade den nuvarande tornhuven 1824. På 1920-talet fick interiören sin befintliga prägel efter att ha renoverats av Lars Israel Wahlman (1870-1952) som hörde till de ledande kyrkoarkitekterna vid denna tid. Han har bl a ritat Engelbrektskyrkan och omgestaltat Oscarskyrkan och Sofia kyrka.
Kung Magnus Eriksson grundade omkring 1350 ett begravningskapell för fattiga på platsen för den nuvarande Maria kyrka. Enligt E Lundmark (Sveriges kyrkor), finns delar av det torn som uppfördes omkring 1430 kvar i det nuvarande tornet. I början av 1500-talet byggdes kapellet om och till. Flera bostadshus intill kyrkan var omgivna av en mur och anläggningen kom att fungera som en liten fästning. Eftersom fienden hade utnyttjat kyrkan i anfall mot staden lät Gustav Vasa riva den till stora delar år 1527. Befolkningen på Södermalm ökade men saknade en kyrka. På initiativ av Johan III började 1588 återuppbyggandet av Maria kyrka i anslutning till det medeltida tornet. Projektet lades ned i och med kungens död 1592. Medan bygget stod stilla fungerade Södermalms kapell eller det s k Sture-kapellet på den östra delen av stadsdelen som församlingskyrka. Först år 1625 hade byggnationerna kommit så långt att gudstjänster kunde hållas i kyrkan.
I och med gaturegleringen på 1640-talet gick inflyttningen till Södermalm snabbt och en församlingsdelning blev aktuell. 1654 delades malmen i en östlig, Katarina, och en västlig, S:ta Maria Magdalena församling. Det dröjde inte länge innan Maria kyrka åter var för liten. Vid två tillfällen byggdes kyrkan till under 1600-talets andra hälft. År 1759 brann kyrkan och en stor del av omkringliggande bebyggelse. Restaureringen innebar förutom exteriöra förändringar även att den nuvarande altaruppsatsen och predikstolen kom på plats. En provisorisk tornhuv uppfördes, vilken inte ersattes förrän 1824 med den nuvarande. 1926 togs ett helhetsgrepp på kyrkans interiör av arkitekt L I Wahlman. Året innan hade Maria Magdalena församling delats och Högalids församling bildats på Södermalms västra del.
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SSM Stockholms stadsmuseums arkiv
Lundmark, E, S:ta Maria Magdalena kyrka i Stockholm, Sveriges kyrkor, Stockholm 7:1, Stockholm [1934] Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001 Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
Maria Magdalena kyrka ligger vid Hornsgatan på Södermalm, nära Slussen. Kyrkogården upptar idag ett rektangulärt kvarter. Södra och östra sidan avgränsas av gravkammarlängor, begravningskapellet ritades av Israel Wahlman 1929. Här uppfördes vid mitten av 1300-talet Capella Sancta Maria Magdalena, som till stora delar revs av Gustav Vasa 1527. Johan III lät bygga ny kyrka på de raserade murarna. Nuvarande kyrka är uppförd av tegel. Planen är latinskt korsformig, ovanligt breda korsarmar, västtorn och polygonalt kor. I vinklarna mellan långhus och tvärskepp finns sakristiutbyggnader, numera även skrudkammare, kapprum etc. Exteriören karaktäriseras av tvärskeppsgavlarnas barockfasader och tornets åttkantiga lanternin. Det enskeppiga kyrkorummet täcks av rundbågiga kryssvalv. Rester av det medeltida kapellet återfinns i mittskeppets västra vägg, som är skev i förhållande till övriga långhuset. Även tornet härstammar från den medeltida kyrkan och uppfördes omkring 1430. Senast 1588 påbörjades byggandet av den nya korskyrkan. 1625 var den klar att använda, då hade arbetet varit avbrutet under cirka 30 år. Långhuset förlängdes med det polygonala koret 1657-1659. De breda korsarmarna fick kyrkan omkring 1680, arkitekt Nicodemus Tessin d.ä., samtidigt uppfördes de södra sakristiutbyggnaderna. Efter Tessins död 1681 tog hans son Nicodemus Tessin d.y. över, västportalen uppsatt 1716 är hans verk. Efter en eldsvåda 1759 restaurerades kyrkan av Carl-Johan Cronstedt, som höjde tvärskeppet en våning, ritade ny inredning och tillfogade de norra sakristiorna. Den nuvarande tornhuven uppfördes 1824 efter Carl Fredrik Sundwalls ritning. Kyrkan har, både exteriört och interiört, behållit sin karaktär trots stora restaureringar. Både Cronstedt på 1760-talet och I. Wahlman på 1920-talet underordnade sig Tessins arkitekturspråk.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996
Inventeringsår 2016
Kung Magnus Eriksson grundade omkring 1350 ett begravningskapell för fattiga på platsen för den nuvarande S:ta Maria Magdalena kyrka. Enligt E Lundmark (Sveriges kyrkor), finns delar av det torn som uppfördes omkring 1430 kvar i det nuvarande tornet. I början av 1500-talet byggdes kapellet om och till. Flera bostadshus intill kyrkan var omgivna av en mur och anläggningen kom att fungera som en liten fästning. Eftersom fienden hade utnyttjat kyrkan i anfall mot staden, lät Gustav Vasa riva den till stora delar år 1527.
Befolkningen på Södermalm ökade men saknade en kyrka. På initiativ av Johan III började 1588 återuppbyggandet av S:ta Maria Magdalena kyrka i anslutning till det medeltida tornet. Projektet lades ned i och med kungens död 1592. Medan bygget stod stilla fungerade Södermalms kapell eller det s k Sture-kapellet på den östra delen av stadsdelen som församlingskyrka. Först år 1625 hade byggnationerna kommit så långt att gudstjänster kunde hållas i kyrkan.
I och med gaturegleringen på 1640-talet gick inflyttningen till Södermalm snabbt och en församlingsdelning blev aktuell. 1654 delades malmen i en östlig, Katarina, och en västlig,
S:ta Maria Magdalena församling. Det dröjde inte länge innan S:ta Maria Magdalena kyrka åter var för liten. Vid två tillfällen byggdes kyrkan till under 1600-talets andra hälft.
År 1759 brann kyrkan och en stor del av omkringliggande bebyggelse. Restaureringen innebar förutom exteriöra förändringar även att den nuvarande altaruppsatsen och predikstolen kom på plats. En provisorisk tornhuv uppfördes, vilken inte ersattes förrän 1824 med den nuvarande. 1926 togs ett helhetsgrepp på kyrkans interiör av arkitekt L I Wahlman. Året innan hade Maria Magdalena församling delats och Högalids församling bildats på Södermalms västra del.
År 1430 Nybyggnad
Nybyggnad - Det kyrktorn uppförs som möjligen till vissa delar ingår i det dito
nuvarande tornet.
År 1527 Rivning
Gustav Vasa låter riva kyrkan till stora delar
År 1588-1625 Nybyggnad
Nybyggnad - 1588–92 S:ta Maria Magdalena kyrka uppförs i anslutning till det gamla tornet.
ca 1620–25 Kyrkan färdigställs
År 1904 Ändring - Begravningsplats
Kyrkogårdens yta minskas något då Hornsgatan breddas och sänks.
År 1929 Nybyggnad
Nybyggnad - Nytt gravkor på kyrkogården. Arkitekt Lars Israel Wahlman.
Arkitekt: Lars Israel Wahlman
År 1965 Ändring - Begravningsplats
Kyrkogården renoveras
År 1988 Nyanläggning - Minneslund
Minneslund anläggs på kyrkogården
År 2002 Nyanläggning - Begravningsplats
Nyanläggning - Begravningsplats - Urngravplats anläggs på kyrkogården.
Jermsten, Elisabet. (2008). S:ta Maria Magdalena kyrka. S:ta Maria Magdalena kyrka, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin