Motivering (skydd): Trots de många förändringar som S:t Eriks kapell utsatts för under årens lopp har det bibehållit sin enkla och anspråkslösa utformning, både exteriört och interiört, och berättar på så sätt om dess ursprungliga funktion som bisättningskapell för Grubbens fattighus. Den ursprungliga inredningen är dock numera helt borta. Det sena 1930-talets förändringar med bland annat takets tunnvälvning och nytt tegelgolv präglar idag rummet liksom 1970-talets ombyggnad med nytt framflyttat altare och 1990-talets arrangemang med lösa stolar. Den lilla skalan gör att rummet känns intimt. I och med rivningarna av flertalet av de äldre sjukhusbyggnaderna och flytten till den nya Grubbensparken på 90-talet fick kapellet en tydlig roll som stadsdelskyrka i det nya S:t Eriksområdet.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • enkelheten och anspråkslösheten i såväl exteriör som interiör.
Inventeringsår (2005)
Kapellet är mycket litet, uppfört med stomme av tegel. Det har en rektangulär planform med en absidformad utbyggnad mot nordväst. Huvudentrén ligger i sydost.
Ovan den låga granitsockeln är fasaderna slätputsade och avfärgade i gult. Entréfasaden pryds av några blinderingar i form av rundbågade partier och konsekrationskors. Några granitsteg leder upp till kyrkporten, som är av lackad ek. Porten har glasade sidopartier och överdel samt ett rundat skärmtak. Två kopparlyktor flankerar porten. Taket är klätt med enkupigt rött lertegel med plåtdetaljer av koppar. En sekundär halvrund lägre tillbyggnad med entré skjuter ut mot nordväst.
Genom kyrkporten kommer besökaren direkt in i det lilla rektangulära kyrkorummet över vilket ett tunnvalv av brunlaserad slät panel vilar. Väggarna är slätputsade i vitt, golvet är av rött tegel. På vardera långsida finns fyra spetsbågiga träfönster, brunmålade och blyspröjsade med klarglas. Kyrkportens insida är målad i rödbrunt. Uppradade på ömse sidor om en smal mittgång står furustolar med tygklädda sitsar i blått. I tunnvalvet hänger två mässingskronor.
Koret, som ligger två trappsteg högre än långhuset, är välvt. Det fristående altaret utgörs av en tunn skifferhäll, som bärs upp av två fundament av vitmålat tegel. En abstrakt altarmålning, signerad Harriet Ebeling, hänger på väggen bakom altaret och utgör fondmotiv i kyrkorummet. Den flankeras av två moderna ikoner. I koret står även en enkelt utformad dopfunt av furu och en ljusbärare av standardmodell. Vid sidan om altaret står en liten kororgel med fyra stämmor, tillverkad av Åkerman & Lund Orgelbyggeri 1976. Ett piano finns också i kyrkorummet.
Inventarier
Två enkla ljusstakar och vaser av tenn, som lär ha hört till det ursprungliga gravkapellet, pryder altaret. Intill ytterporten hänger en liten vällingklocka av yngre datum, vilken nyttjas vid klockringning. Nattvardssilvret är från 2001.
Övriga församlingslokaler
Den sekundära tillbyggnaden i nordväst rymmer hiss och trappa som leder ned till kapellets källarlokaler. Här finns ett rum som fungerar både som sakristia och för samlingar av olika slag samt pentry, wc m m.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.
Fasadkulör (2005): Gul
Byggnadsdel (2005): Kor
Inventeringsår 2016
S:t Eriks kapell uppfördes ursprungligen som bisättnings- och gravkapell för Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning 1911–13 och invigdes 1913. Arkitekt var A P Selling, som inte har ritat någon ytterligare byggnad för kyrkligt ändamål. Han har dock stått för ritningarna till några bostadshus i Stockholms innerstad under åren kring sekelskiftet 1900. Stora förändringar av kyrkorummet har ägt rum på 1930- respektive 70-talet och 1994 flyttades kapellet till sin nuvarande plats.
S:t Eriks kapell är skyddat enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
S:t Eriks kapell fungerade ursprungligen som bisättnings- och gravkapell till Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning som tidigare låg på platsen. De äldsta delarna av denna anläggning uppfördes under åren 1855–60 och kom att kallas ”Grubbens” efter de ursprungliga markägarna, från och med 1922 S:t Eriks sjukhus. Det lilla gravkapellet ersatte 1913 den s k kyrkflygeln.
Ursprungligen låg kapellet vid Agnegatans norra ände, strax väster om nuvarande Trygg-Hansas stora komplex. I början av 1970-talet var det rivningshotat. 1973 skänkte Landstinget det till Kungsholmens församling. På 90-talet revs många av de äldre sjukhusbyggnaderna och ersattes av en delvis ganska storskalig bostadsbebyggelse, som fick namnet S:t Eriksområdet. Centrum av detta utformades som två mot varandra ställda hästskoformade bostadshus och i mitten av den nya park som tillkom här, Grubbensparken, fick det lilla kapellet sin nuvarande placering. Det var 1994 som den lilla tegelbyggnaden rullades några hundra meter västerut och ingår nu som en del i det nya S:t Eriksområdet. Kapellet nyttjas f n även av en bulgarisk-ortodox församling.
År 1973 Specifika inventarier - altartavla
En altartavla av Bror Hjort deponeras från Nationalmuseum.
Konstnär - Skulptör: Bror Hjorth
År 1994 Specifika inventarier - altartavla
Bror Hjorts altartavla ersätts med altarmålningen av Ebeling.
Lindhagen, Suzanne. (2008). S:t Eriks kapell. S:t Eriks kapell, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kapell, Gravkapell, "Selling,Albin Patrik:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin