Motivering (skydd): Sollentuna kyrka ligger i en av de mera folkrika församlingarna i landet. Rikedomen på fornlämningar tyder på tidig bosättning i socknen.
Miljön närmast kyrkan med klockargård, numera kyrkoherdebostad och prästgård, numera använd för kyrkans barn- och ungdomsverksamhet, erinrar om ett tidigare sockencentrum samtidigt som modern bebyggelse i omgivningen fått karaktär av förort.
Kyrkomiljön skiljer ut sig genom den till stora delar medeltida gråstensmuren med stiglucka, delvis i tegel, troligen från slutet av 1400-talet, samt de höga träden kring den äldsta delen av kyrkogården som sommartid bäddar in kyrkan i en lummig grönska.
Tornets ursprungliga utformning avspeglar den romanska kärnkyrkans dubbla uppgifter att fungera som kyrka och samtidigt vara tillflyktplats i orostid.
Sollentuna kyrka är märklig med sitt ursprungliga västtorn med västportal från 1100-talets slut och sin ursprungliga sydportal med en rikt ornamenterad dörr från 1200-talet. Tidiga kryssvalv i tegel med klöverbladsformiga ribbor i långhus och tillbyggt kor samt någorlunda väl bevarade kalkmålningar av Albertus Pictor i det tillbyggda vapenhuset. Till interiörens medeltida årsringar hör den gotländska dopfunten med musselcuppa samt altarskåpet.
Kyrkobyggnadens yttre präglas i väster av det medeltida tornet och i öster av 1640-talets tillbyggda gravkor över adelssläkten Berndes i socknen. Tillbyggnaden är kännetecknande för senrenässansens kyrkoarkitektur. Interiören är särskilt starkt präglad av 1600-talets karakteristiska ljusa och höga kor. Till den tiden hör även 1600-talets slutna bänkinredning, återställd vid 1938 års restaurering. Koret domineras av 1770- och -80-talens inredning med altaruppsatsen i nyklassicism, troligen utformad av arkitekten Erik Palmstedt och den kompletterade predikstolen samt i väster av orgelfasaden, möjligen ett arbete av samme arkitekt. Garvstenar, epitafier och begravningsvapen är minnen från traktens historia.
Interiören präglas även av 1938 års restaurering med en medveten ambition att rensa ut det tidiga 1900-talets tillägg och återge kyrkorummet större harmoni genom en mera avskalad och samtidigt av äldre tider präglad inredning. 1981 års restaurering eftersträvade att framhäva kyrkorummets 1700-talskaraktär.
Att tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
· medeltida bogårdsmur med stiglucka
· trädkrans, alléer och häckar samt äldre gravvårdar över släkter med anknytning till bygden
· kyrkogårdens årsringar med flera utvidgningar under 1900-talet
· kyrkobyggnadens murverk från medeltid och 1600-tal samt takstolar från 1600-tal är oersättliga byggnadshistoriska dokument med spår av sin tids byggnadsskick
· interiörens karaktär av medeltid, 1600-tal och sent 1700-tal
· det sena 1700-talets inredning med altaruppsats och predikstol i koret samt orgelfasad på läktaren
· från kyrkans äldsta period finns en dopfunt med musselcuppa från omkring 1300, en kalkstenshäll till tumbagrav från 1300-tal samt ett altarskåp, signerat 1475
· epitafier och begravningsvapen inne i kyrkan är personhistoriska dokument och exempel på äldre begravningstraditioner
· kyrkliga textilier från 1600- och 1700-tal.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2006)
Omgivningen
Kyrkan ligger knappt två mil från Stockholm. Den är belägen på en höjd, väl synlig i landskapet, med Norrviken, norra stambanan och gamla Uppsalavägen i öster och med E4:an i väster. I den närmaste omgivningen ligger prästgården, byggd 1918. Den används nu för distriktets barn- och ungdomsverksamhet samt för uthyrning. Klockargården, byggd 1820 med funktion även som sockenstuga och fattighus fram till 1850, nyttjas nu som kyrkoherdebostad. Norrut ligger Norrgårdens äldreboende och jästfabriken, söderut ligger bostadsområden från andra hälften av 1900-talet.
Kyrkomiljön
Kyrkogårdens äldsta del har bevarad bogårdsmur från medeltiden i norr, öster och söder. Muren är uppförd som kallmur i gråsten och är i öster samtida med den senmedeltida stigluckan. Även den är nertill murad av gråsten, vitslammad och försedd med gavelröste av tegel med sågskift och blinderingar, spåntäckt sadeltak och tjärade vindskivor. Järngrindarna i smide är från 1770-talet. Den äldsta delen av kyrkogården inramas av en trädkrans bestående av askar. Södra ingångens grusgång kantas av en allé med lind och lönn. Flertalet gravplatser har infattningshäckar av buxbom alternativt staket av smide eller gjutjärn. Ett omfattande gravmonument av sten för släkten Rudbeck inramas av höga träd. Kyrkans äldsta gravhäll, möjligen från 1200-talets andra hälft, ligger nu utanför vapenhuset.
Under 1900-talet utvidgades kyrkogården i flera omgångar. 1922 invigdes ett område i väster, ritat av arkitekt Erik Karlstrand (1885-?). Samtidigt uppfördes Stillhetens kapell, murat i gråsten och tegel och ritat av samme arkitekt. Området indelas i rektangulära kvarter med häckar av avenbok och ett gångsystem av grusgångar. En genomgående allé av alm och lind avslutas med ett kolumbarium i väster. Hela det utvidgade området är omgärdat av gråstensmur och trädkrans. 1939 utvidgades kyrkogården norrut efter samma mönster, med genomgående allé och trädinramning, men utan mur. Även detta område ritades av arkitekt Erik Karlstrand. Vidare gjordes 1953 en utvidgning åt väster och norr i en friare form efter förslag av arkitekt Jan Wahlman (1906-1991). Ytterligare utvidgningar har gjorts efter 1982 enligt dispositionsplaner ritade av landskapsarkitekt Lennart Lundqvist, MK-konsulter. Längst i väster finns en minneslund anlagd 1983. Norr om kyrkan ligger kyrkogårdsförvaltningens ekonomibyggnader från 1972 och personalbyggnad från 1992, ritade av arkitekt Lars Olof Torstensson.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning. Den är till stor del uppförd av gråsten. I likhet med enstaka kyrkor som moderniserats under folkungatid, har Sollentuna kyrka utrustats med valv av tegel med klöverbladsformiga ribbor under 1300-talets början. Under 1400-talet byggs försvarstornet på med murar av tegel och det nedre tornrummet välvs med tegelvalv med halvstensribbor.
Inventeringsår (2006)
Omgivningen
Kyrkan ligger knappt två mil från Stockholm. Den är belägen på en höjd, väl synlig i landskapet, med Norrviken, norra stambanan och gamla Uppsalavägen i öster och med E4:an i väster. I den närmaste omgivningen ligger prästgården, byggd 1918. Den används nu för distriktets barn- och ungdomsverksamhet samt för uthyrning. Klockargården, byggd 1820 med funktion även som sockenstuga och fattighus fram till 1850, nyttjas nu som kyrkoherdebostad. Norrut ligger Norrgårdens äldreboende och jästfabriken, söderut ligger bostadsområden från andra hälften av 1900-talet.
Anläggningen
Kyrkogårdens äldsta del har bevarad bogårdsmur från medeltiden i norr, öster och söder. Muren är uppförd som kallmur i gråsten och är i öster samtida med den senmedeltida stigluckan. Även den är nertill murad av gråsten, vitslammad och försedd med gavelröste av tegel med sågskift och blinderingar, spåntäckt sadeltak och tjärade vindskivor. Järngrindarna i smide är från 1770-talet. Den äldsta delen av kyrkogården inramas av en trädkrans bestående av askar. Södra ingångens grusgång kantas av en allé med lind och lönn. Flertalet gravplatser har infattningshäckar av buxbom alternativt staket av smide eller gjutjärn. Ett omfattande gravmonument av sten för släkten Rudbeck inramas av höga träd.
Kyrkans äldsta gravhäll, möjligen från 1200-talets andra hälft, ligger nu utanför vapenhuset. Under 1900-talet utvidgades kyrkogården i flera omgångar. 1922 invigdes ett område i väster, ritat av arkitekt Erik Karlstrand (1885-?). Samtidigt uppfördes Stillhetens kapell, murat i gråsten och tegel och ritat av samme arkitekt. Området indelas i rektangulära kvarter med häckar av avenbok och ett gångsystem av grusgångar. En genomgående allé av alm och lind avslutas med ett kolumbarium i väster.
Hela det utvidgade området är omgärdat av gråstensmur och trädkrans. 1939 utvidgades kyrkogården norrut efter samma mönster, med genomgående allé och trädinramning, men utan mur. Även detta område ritades av arkitekt Erik Karlstrand. Vidare gjordes 1953 en utvidgning åt väster och norr i en friare form efter förslag av arkitekt Jan Wahlman (1906-1991). Ytterligare utvidgningar har gjorts efter 1982 enligt dispositionsplaner ritade av landskapsarkitekt Lennart Lundqvist, MK-konsulter.
Längst i väster finns en minneslund anlagd 1983. Norr om kyrkan ligger kyrkogårdsförvaltningens ekonomibyggnader från 1972 och personalbyggnad från 1992, ritade av arkitekt Lars Olof Torstensson.
Kyrkobyggnaden
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning. Den är till stor del uppförd av gråsten. I likhet med enstaka kyrkor som moderniserats under folkungatid, har Sollentuna kyrka utrustats med valv av tegel med klöverbladsformiga ribbor under 1300-talets början. Under 1400-talet byggs försvarstornet på med murar av tegel och det nedre tornrummet välvs med tegelvalv med halvstensribbor.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Sollentuna kyrka uppfördes i slutet av 1100-talet. Den romanska stenkyrkan med västtorn och långhus förlängdes vid 1200-talets slut med ett nytt kor av samma bredd som långhuset men lägre än detta. Samtidigt byggdes sakristia i norr. Under 1300-talets förra del slogs kryssvalv av tegel över långhuset och vapenhuset kan ha byggts redan vid denna tid. Under 1400-talets senare del höjdes tornet med murar av tegel och bottenvåningen välvdes med tegelvalv. Kyrkobyggnadens nuvarande utseende är huvudsakligen från 1600-talet då stora byggnadsarbeten genomfördes. Kyrkan fick ett sammanhängande tak med takryttare i öster. Koret höjdes och kyrkan fick tillägg av ett polygonalt gravkor som byggdes ihop med det medeltida koret. Gravkoret, uppfört för familjen Berndes, är exempel på senrenässansens sakralarkitektur i Mellansverige och antas vara ett verk utfört av den tyskfödde murmästaren Hans Ferster. Han var verksam i Sverige från 1634 till sin död 1653 och är mest känd för sina kyrkobyggen med Kristine kyrka i Falun som främsta verk. Ferster uppförde även Tyresö slott och kyrka, gravkor till Österåkers kyrka samt fullbordade S:t Jacobs kyrka i Stockholm.
Sollentuna kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Sollentuna förekommer både som häradsnamn och sockennamn. Sollentuna hundare, där socknarna Sollentuna, Ed, Järfälla, Spånga och Bromma ingick, förekommer i skrift 1291. 1314 fördes även socknarna Solna, Danderyd och en del av Täby till häradet.
Någon gång efter 1343 blev Sollentuna församling annexförsamling till Ed och förblev så till 1915 då förhållandet i stället blev det omvända. Sedan 1962 är Sollentuna och Ed självständiga församlingar. Sollentuna kyrka tillhör i dag en av landets folkrikaste församlingar med drygt 43 000 medlemmar. Övriga kyrkor i församlingen är S:t Eriks kyrka, Edsbergskyrkan och Kummelby kyrka.
Bygden är rik på fornlämningar, huvudsakligen gravar från järnåldern. Kyrkan är placerad i närheten av sjön Norrviken som under vikingatid var en betydande vattenled i kontakt med Mälaren och Saltsjön. Det kraftiga tornet i Sollentuna kyrka har ursprungligen haft ett klostervalv liknande det i S:t Pers kyrkoruin i Sigtuna. Tornrummet över valvet har varit ett refugium där sockenborna sökt tillflykt i oroliga tider. Vid en restaurering av kyrkan i början av 1900-talet hittades en runsten som nu finns uppställd på kyrkogården. Kyrkan är även belägen intill den gamla landsvägen mellan Stockholm och Uppsala. 1560 övernattade här ett stort följe på väg mot Uppsala med kistor innehållande den döde kung Gustav Vasa och hans båda avlidna gemåler.
Gårdarna Edsberg och Sollentunaholm var under 1600-talet betydande säterier vars ägare är starkt förknippade med kyrkans byggnadshistoria. Gravkoret, färdigt 1652, är uppfört och bekostat av Johan Berndes och Ingeborg Kurk för släkten Berndes på Sollentunaholm.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Bergman, E, Rapport i ATA över undersökning av textilier i Bernderska gravvalvet. 1950 Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987
Bratt, P, och Källman, R, Kulturminnesvårdsprogram för Sollentuna kommun, Stockholm 1983 Karlsson, A M, Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige, Katrineholm 1986
Lexikon för konst, Band I, Stockholm 1958
Lindahl, G, Grav och rum. Svenskt gravskick från medeltiden till 1800-talets slut, Stockholm 1969 Strömsten, I, Sollentuna kyrka. Upplands kyrkor 172 A, Eskilstuna 1994
Tuulse, A, Sveriges kyrkor, Uppland band VI: 4, Stockholm 1958
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.
Sollentuna kyrka består av rektangulärt långhus med polygonalt kor, sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster. Till kyrkan hör ett begravningskapell - uppfört 1922 efter ritningar av arkitekten Erik Karlstranden - samt en stiglucka från 1400-talets andra hälft. Den vitputsade kyrkan är uppförd av natursten, med tegel i bl.a. gavelrösten, omfattningar och valv. Koret är murat i tegel och har hörnkedjor av sandsten. Långhuset täcks av ett koppartäckt sadeltak, som är valmat över korpartiet. Västtornet kröns av en lanternin med liten spira, i öster finns en takryttare. Kyrkans ingångar är belägna i väster och söder. Av den äldsta romanska kyrkan från 1100-talets slut återstår tornet samt långhusets västra del. I slutet av 1200-talet förlängdes kyrkan åt öster med ett lägre kor av samma bredd som långhuset, och i samma skede byggdes sakristian. Kyrkan välvdes under 1300-talets förra hälft, och under 1400-talets andra hälft slogs tegelvalv i nedre tornrummet, som förenades med långhuset. Vidare höjdes tornet, och ungefär samtidigt tillkom vapenhuset i söder. Omkring 1625-52 gjordes en stor ombyggnad, som innebar att koret höjdes, försågs med nya valv och förenades med långhuset. Vidare uppfördes det nuvarande högkoret som gravkor åt familjen Berndes på Sollentuna. Det nuvarande tornkrönet tillkom 1841 efter ritningar av O. Hallström. 1938-39 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekten Ewert Milles. De dekorativa målningarna från Ludvig Petersons restaurering 1902 togs bort och man försökte återställa medeltidsmålningarna till det skick de hade före 1902, den slutna bänkinredningen återinsattes och ny orgelläktare byggdes. 1981 genomfördes en restaurering efter program av arkitekten John Sjöström i samarbete med Christoph Morger. Altaruppsatsens, predikstolens och orgelfasadens 1700-talsfärger återställdes, bänkinredningen förminskades något och målades i en svagt gråblå ton. Under läktaren iordningställdes ett samlingsrum, och vapenhuset gjordes på nytt till huvudentré.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996
Inventeringsår 2016
Sollentuna kyrka uppfördes i slutet av 1100-talet. Den romanska stenkyrkan med västtorn och långhus förlängdes vid 1200-talets slut med ett nytt kor av samma bredd som långhuset, men lägre än detta. Samtidigt byggdes sakristia i norr. Under 1300-talets förra del slogs kryssvalv av tegel över långhuset och vapenhuset kan ha byggts redan vid denna tid. Under 1400-talets senare del höjdes tornet med murar av tegel och bottenvåningen välvdes med tegelvalv.
Kyrkobyggnadens nuvarande utseende är huvudsakligen från 1600-talet då stora byggnadsarbeten genomfördes. Kyrkan fick ett sammanhängande tak med takryttare i öster. Koret höjdes och kyrkan fick tillägg av ett polygonalt gravkor som byggdes ihop med det medeltida koret. Gravkoret, uppfört för familjen Berndes, är exempel på senrenässansens sakralarkitektur i Mellansverige och antas vara ett verk utfört av den tyskfödde murmästaren Hans Ferster. Han var verksam i Sverige från 1634 till sin död 1653 och är mest känd för sina kyrkobyggen med Kristine kyrka i Falun som främsta verk. Ferster uppförde även Tyresö slott och kyrka, gravkor till Österåkers kyrka samt fullbordade S:t Jacobs kyrka i Stockholm.
Sollentuna kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Sollentuna förekommer både som häradsnamn och sockennamn. Sollentuna hundare, där socknarna Sollentuna, Ed, Järfälla, Spånga och Bromma ingick, förekommer i skrift 1291. 1314 fördes även socknarna Solna, Danderyd och en del av Täby till häradet.
Någon gång efter 1343 blev Sollentuna församling annexförsamling till Ed och förblev så till 1915, då förhållandet i stället blev det omvända. Sedan 1962 är Sollentuna och Ed självständiga församlingar. Sollentuna kyrka tillhör i dag en av landets folkrikaste församlingar med drygt 43 000 medlemmar. Övriga kyrkor i församlingen är S:t Eriks kyrka, Edsbergskyrkan och Kummelby kyrka.
Bygden är rik på fornlämningar, huvudsakligen gravar från järnåldern. Kyrkan är placerad i närheten av sjön Norrviken, som under vikingatid var en betydande vattenled i kontakt med Mälaren och Saltsjön. Det kraftiga tornet i Sollentuna kyrka har ursprungligen haft ett klostervalv liknande det i S:t Pers kyrkoruin i Sigtuna. Tornrummet över valvet har varit ett refugium där sockenborna sökt tillflykt i oroliga tider. Vid en restaurering av kyrkan i början av 1900-talet hittades en runsten som nu finns uppställd på kyrkogården. Kyrkan är även belägen intill den gamla landsvägen mellan Stockholm och Uppsala. 1560 övernattade här ett stort följe på väg mot Uppsala med kistor innehållande den döde kung Gustav Vasa och hans båda avlidna gemåler.
Gårdarna Edsberg och Sollentunaholm var under 1600-talet betydande säterier, vars ägare är starkt förknippade med kyrkans byggnadshistoria. Gravkoret, färdigt 1652, är uppfört och bekostat av Johan Berndes och Ingeborg Kurk för släkten Berndes på Sollentunaholm.
År 1921-1922 Nybyggnad
Nybyggnad - Begravningskapell ritas av arkitekt Erik Karlstrand och uppförs på kyrkogården.
År 1977 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgas efter förslag av Mark- och kyrkogårdskonsulter AB.
Nilsson, Gunilla. (2008). Sollentuna kyrka. Sollentuna kyrka. Kyrkokarakterisering år 2006 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin