Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Österåkers socken ligger i den västra delen av Södermanland i gammal jordbruksbygd vid sjön Öljarens västra strand. Fornlämningar med några gravfält från järnåldern visar på bygdens betydelse. En särpräglad bondekultur med rik folkdräktstradition har utvecklats här. Gården Forsby är socknen största gods. Österåkers kyrka med fristående klocktorn, sockenstuga och en större modern skolbyggnad är belägna vid sidan av vägarna som korsas.
Österåkersbygden är av Riksintresse för kulturmiljövården, nr 22 i Vingåkers socken KYRKOANLÄGGNINGEN - Österåkers kyrka är belägen något lägre än klocktornet och sockenstugan i norr. På kyrkogården finns ett gravkapell i nyklassicistisk stil. Markytorna är gräsbelagda med grus närmast kyrkan och framför gravkapellet. Trädbeståndet på Österåkers kyrkogård består främst av lind, alm, lönn och oxel. Enstaka kastanjeträd och blodbok finns även. De äldsta träden finns närmast kyrkan. Den äldsta kyrkogården med kvarteren A, B, C och D finns söder och öster om kyrkan. I början av 1930-talet utökades begravningsplatsen med den s k Eriksbergskyrkogården längst i söder. Den omgärdas av almar. Den senaste utvidgningen skedde 1952-53 åt öster. En allé av oxel planterades och i ytterkant lind och oxel.
Gravkapellet är murat med spritputsade fasader avfärgade i vit kulör. Byggnaden har tälttak klätt med plåt som är svartmålad. Ett klot med kors kröner taket. Fönstren är högt placerade lunettfönster, även ovanför entrédörren, målade i brunsvart kulör.
Klocktornet har en hög putsad stengrund avfärgad i grå kulör. En välvd nisch för dörr finns i söder. Tornet har trästomme inklädd med träpanel som målats i gul kulör. Svarta luckor. Taket är ett tälttak klätt med plåt vilket kröns av en flöjel av järn.
KYRKAN - Österåkers kyrka med sin nyklassicistiska västfasad i form av en skärmfasad har starkt karaktärsdrag från ombyggnaden 1786 då även sakristian tillkom. Tillbyggnaden av kor skedde redan 1699. Koret anlades som gravkor för Edvard Ehrenstéen och hans maka Catharina Wallenstedt på Forsby gård. Det höga, tunnvälvda gipstaket ger en öppenhet i kyrkorummet som är representativt för upplysningstidens rum.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Österåkers kyrka har starkt karaktärsdrag från om- och tillbyggnader som skedde 1699 och 1786. Då tillkom det femsidiga koret som främst var ett gravkor och den nyklassicistiska västgaveln med fönster, nischer, tympanonfält och balustrad. Det höga, tunnvälvda gipstaket ger en öppenhet i kyrkorummet som är representativt för upplysningstidens rum. Altaruppsatsen från 1788 ritades av Tobias Sergel. Det består av ett förgyllt kors och några av Kristi pinoredskap mot en kolonnad målad direkt på väggen. Predikstolen, en förnäm inredningsdel, är utförd av bildhuggaren Anders Heysig år 1700. Kyrkan tillsammans med klocktorn och gravkapell utgör en samlad enhet med stor betydelse för Österåker. Donatorer från den stora gården Forsby har satt sin prägel på anläggningen. Gravkoret i öster för familjen Ehrenstéen på Forsby är även kyrkans högkor, vilket förkommer i andra kyrkor med godsanknytning som t ex i Sköldinge och Floda. Gravplatsen blev den mest önskade genom att altaret står ovanför gravvalvet.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Det medeltida murverket från 1100-talet i norr är i sig ett omistligt historiskt dokument. - Dekorationer omkring den år 1786 rivna sakristian i norr.
- Fragment av framtagna väggmålningar från tiden före 1663 då kyrkan byggdes om. - Den i Södermanland ovanliga västfasaden från 1786, en nyklassicistisk skärmfasad med nischer, fönster och balustrad.
- Predikstolen, utförd av bildhuggaren Anders Heysig 1700.
- Det medeltida altarskåpet, placerat på den södra långhusväggen
- Glasmålningarna från 1699 i tre fönster i koret
- Gravkapellet i nyklassicistisk stil
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2006)
Österåkers kyrka är belägen något lägre än klocktornet och sockenstugan i norr. På kyrkogården finns ett gravkapell i nyklassicistisk stil. Markytorna är gräsbelagda med grus närmast kyrkan och framför gravkapellet. Trädbeståndet på Österåkers kyrkogård består främst av lind, alm, lönn och oxel. Enstaka kastanjeträd och blodbok finns även. De äldsta träden finns närmast kyrkan. Den äldsta kyrkogården med kvarteren A, B, C och D finns söder och öster om kyrkan. I början av 1930-talet utökades begravningsplatsen med den s k Eriksbergskyrkogården längst i söder. Den omgärdas av almar. Den senaste utvidgningen skedde 1952-53 åt öster. En allé av oxel planterades och i ytterkant lind och oxel.
Gravkapellet är murat med huggen stensockel, slätputsade fasader och indragna kvaderrusticerade hörn. Fasadytorna är avfärgade i vit kulör. Byggnaden har tälttak klätt med plåt som är svartmålad. Ett klot med kors kröner taket. Fönstren är högt placerade lunettfönster, även ovanför entrédörren, målade i rödbrun kulör.
Klocktornet har en hög spritputsad stengrund avfärgad i gul kulör med vita slätputsade hörnomfattningar. En välvd nisch för dörr finns i öster. Tornet har trästomme inklädd med lockpanel som målats i gul kulör. Rundbågiga öppningar med svartmålade luckor finns i alla väderstreck. Taket är ett tälttak klätt med plåt vilket kröns av en flöjel av järn.
Sörmländska kyrkor 14, Österåkers kyrka, Södermanlands museum 1985
Rydergård 2006, inventeringstillfället 2006
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - ÖSTERÅKER
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1235, år 1900: 1733, år 1995: 858
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger sydvästligast i Mälarbygden. Kyrkan ligger i utkanten av tätorten vänd mot odlingsmarken som söder om kyrkan sluttar ned mot Gärsån. Klockargård, sockenmagasin och skola finns intill kyrkan. Kyrkomiljön ingår i Österåkersbygdens riksintresseområde.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrka av sten bestående av ett rektangulärt långhus, ett smalare tresidigt avslutat kor och en sakristia i norr. Ursprungligen fanns här en romansk kyrka bestående av långhus och smalare kor (grundmurar påträffade vid restaureringarna 1931 och 1984-85) och västtorn. Korets utformning i öster är inte känd. Sannolikt under 1300-talet fick kyrkan formen av en salkyrka genom att ett nytt korparti byggdes. En sakristia uppfördes i norr. Under 1400-talets senare hälft förhöjdes tornet med en våning. Översta våningen var av tegel och hade blinderingar. Kyrkan utvidgades 1663 med sin dubbla bredd mot söder. De medeltida valven bibehölls och kompletterades med nya i söder varvid kyrkan blev tvåskeppig. Året därpå byggdes ett vapenhus i trä vid tornets södra sida. Ett gravvalv blev uppfört i öster 1682, ovanför vilket det 1699 inrättades ett femsidigt gravkor som samtidigt kom att tjäna som kyrkans högkor. Vid okänd tidpunkt revs vapenhuset och södra väggen byggdes ut mot väster så att hörnet mellan torn och västgavel blev utfyllt. Själva kyrkorummet förlängdes mot väster 1786 genom att tornet revs. Samtidigt byggdes en ny sakristia i två våningar.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Långhuset är täckt av ett mansardtak medan koret har en huv med lanternin. Ingång i väster genom en klassicistisk skärmfasad krönt av en balustrad. Kyrkorummet som är täckt av ett tunnvalv präglas åter, som resultat av en restaurering 1931 under ledning av Ove Leijonhufvud, av ombyggnaden från sent 1700-tal. Vid restaureringen framkom rester av kalkmålningar från omkring 1600. Orgelläktaren tillkom 1852. Vid en restaurering 1984-85 byggdes utrymmet under läktaren in. Ett förgyllt kors i altaruppsatsen är utfört 1788 av Petrus Strand efter ritning av Tobias Sergel. Predikstolen av Andreas Heysig är från 1700. Ett stort antal målade porträtt finns i kyrkan. En ny madonnaskulptur invigdes på nyårsafton 2000, den är placerad vid norra väggen i hörnet mot koret.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
År 2004 Ändring
Trädvårdsplan för kyrkogården
Havland, Ida. (1998). Nya intryck i kyrkorummet. 10 kyrkorestaureringar i Södermanland under 1930-talet. C-uppsats i konstvetenskap vid Stockholms universitet vt 1998..
Lindgren, Mereth. (1983). Att lära och att pryda. Om efterreformatoriska kyrkmålningar i Sverige cirka 1530-1630.
Berthelson, Bertil. (1943). Österåkers kyrka, Sörmländska kyrkor 14.
Schnell, Ivar. (1968). Österåkers kyrka, Sörmländska kyrkor 14.
Bergman, Mats. (1985). Österåkers kyrka, Sörmländska kyrkor 14.
Sörmländska kyrkor 14, Österåkers kyrka, Södermanlands museum 1985.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin