Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Vårviks kyrka är troligen den tredje i socknen sedan tidig medeltid. Från de medeltida kyrkorna finns bl a dopfunten, ett limogekrucifix och en stavkyrkoplanka från 1200-talet bevarade. Den nuvarande kyrkan har ett påfallande vackert läge på en ö i sjön Västra Silen. Läget avspeglar sockenbildningens naturgeografiska förutsättningar med vattnet som avgörande faktor för kommunikationerna. Genom läget utgör kyrkan ett tydligt landmärke över Västra Silens öppna vatten. Kyrkan är som helhet välbevarad sedan uppförandet 1843-46 och utgör ett bra exempel på den på den nyklassicistiska stilepoken. Den är ritad av en av tidens mer kända Stockholmsarkitekter, Johan Fredrik Åbom. Vårviks kyrkas exteriör är i princip oförändrad och de interiöra förändringarna relativt begränsade. Interiören domineras av den karakteristiska altaröverbyggnaden med tempelgavel. Rummen vid sidorna om altaröverbyggnaden ger också kyrkan en speciell planlösning. Karakteristiskt för exteriören är bl a tornöverbyggnaden med den öppna huven, "lykthuset" som kröns av en lanternin och ett förgyllt kors på en glob.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användande av kyrkan och kyrkomiljön
- kyrkan och kyrkogårdens karakteristiska läge på en ö
- kyrkans bevarade medeltida inventarier
- kyrkans välbevarade och tidstypiska nyklassicistiska utformning såväl exteriört som interiört - korets särpräglade utformning med en klassisk tempelgavel som "altarhus"
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2003)
Den kyrkan omges närmast av kyrkogården. I anslutning till denna finns en ekonomibyggnad på dess sydöstra sida samt ett bårhus vid parkeringsplatsen närmast sydväst om kyrkogården. Från parkeringsplatsen leder vägbanken över till fastlandet där ett församlingshem, uppfört i början av 1990-talet, är beläget.
Kyrkogården upptar större delen av ön med undantag för en mindre udde mot norr. Kyrkogården togs i bruk 1871 då kyrkogården vid den gamla kyrkplatsen upphörde att användas. Den har sedan utvidgats omkring 1930 mot sydväst och i slutet av 1970-talet mot sydost.
Kyrkan är belägen på öns högsta punkt, på fast berg, från vilket marken sluttar mot vattnet åt alla håll. Kyrkogården består av delvis utfylld mark och längs strandkanterna finns stenmassor som fungerar som skoning. På grund av öns topografi har kyrkogården en oregelbunden form som i princip följer strandlinjerna. Öns topografi är också anledningen till kyrkans läge i nordvästlig- sydostlig riktning. Kyrkogården omger alla dess sidor men har sin största utbredning sydväst om kyrkan, i riktning mot landförbindelsen. Runt kyrkogården finns en kallmur motsvarande en terrassering. I anslutning till landförbindelsen finns den grusade parkeringsplatsen och huvudentrén till kyrkogården med en vitmålad smidesgrind från 1950-talet med naturstensstolpar. Ytterligare en entré med en liknande smidesgrind, fast svart, från samma tid finns åt detta håll, intill bårhuset. Till kyrkogården finns även ett par entréer, muröppningar, mot kyrkans kortsidor. Norr om kyrkan, kyrkans huvudingång finns en båtbrygga. Längs strandkanterna intill kyrkogårdsmuren växer några tallar och björkar, som ger en inramning av natur. På kyrkogården finns några få träd, och på den yngsta delen häckar. Gångarna är grusade, liksom några få gravar närmast söder och väster om kyrkan.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995: VÅRVIK
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 837, år 1900: 1325, år 1995: 209
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen är belägen längst norrut i de norra dalbygderna. Den äldsta kända kyrkplatsen, nu utmärkt med en minnessten, är belägen på Stommens gård vid Västra Silen. Den nuvarande kyrkan uppfördes under 1840-talet, ca en halv km nordost om den gamla kyrkplatsen. Kyrkan ligger på den s k Kyrkön i Västra Silen och är förbunden med fastlandet via en vägbank.
RASERAD KYRKA / RUIN - belägen på annan plats (VÅRVIKS KYRKPLATS). I: En träkyrka torde ha uppförts under äldre medeltid. Från denna finns en ornerad bräda nu i Statens historiska museum, Stockholm. En om- eller nybyggnad omtalas vid 1600-talets mitt (1656 eller 1662), men det är ovisst vad denna innebar. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på annan plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING -
II: Den nuvarande, murade kyrkan uppförd 1843-46, efter ritningar av Johan Fredrik Åbom och består av ett rektangulärt långhus, vars östparti avdelats till ett smalare kor med flankerande smårum (däribland sakristia), samt torn i väster.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR -
Kyrkan uppfördes i stort sett efter Åboms ritningar, även om den på vissa punkter förenklades. Kyrkans yttermurar är vitputsade och kröns av en gesims, som oavbruten löper runt långhus och torn. Muröppningarna är rundbågiga. Långhuset har ett skiffertäckt sadeltak, valmat över östmuren; tornet kröns av en flack huv med dominerande lanternin. Huvudingång i väster, via tornets bottenvåning. Kyrkorummet har putsade väggar och ett tunnvälvt innertak av trä. Det smalare koret, som utgör "ett rum i rummet", är utformat som en klassisk tempelgavel. Den ursprungliga läktaren i väster är delvis ombyggd såväl 1922 som 1946. Vid det senare tillfället avdelades partiet under läktaren till smårum med skilda funktioner. Inredningen är i allt väsentligt samtida med byggnaden. Vid restaureringen 1946 uppställdes emellertid en altaruppsats från 1700-talet på kyrkans huvudaltare.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.
År 2016 Kulturhistorisk inventering
Bevarandeplan för kyrkogård.
Se miljö.
Se miljö.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin