Motivering (skydd): Risinge gamla kyrka, uppförd för katolska kyrkans bruk, hör till landets äldsta bevarade byggnader. De bevarade medeltida kyrkorna, såväl den enskilda kyrkan som beståndet i sin helhet, utgör ett unikt källmaterial för kunskapen om historien. Kyrkan hör till en relativt liten grupp stenkyrkor i landet med säkerställd datering till 1100-talet. Genom sin utsmyckning och inredning utgör den ett karakteristiskt exempel på hur de medeltida kyrkorummen förändrades efter reformationen. Kyrkorummet fick sin nuvarande karaktär under 1700-talet och har därefter bevarats nära nog oförändrat. Den rika målningsutsmyckningen kan knytas till regionalt verksamma mästare. Kyrkan är en av få med bevarade senmedeltida målningar som dessutom aldrig varit överkalkade.
Den sammantagna miljön med Risinge gamla kyrka, den ålderdomliga kyrkogårdsmuren och den medeltida boden, prästgården och hembygdsgården har ett högt kulturhistoriskt värde och ingår även i en miljö av riksintresse för kulturmiljövården.
Inventeringsår (2019)
Kyrkan är uppförd av gråsten och vitputsad. Taket är täckt med spån, lagda i mönster. Över koret reser sig en spåntäckt takryttare. I väster byggdes 1712 ett timrat vapenhus och försågs med en av kyrkans äldre dörrar som är rikt prydd med smidda beslag. Dörren är en trädörr troligen tillverkad runt sekelskiftet 1200. På den norra sidan under spånklätt tak finns den så kallade nykyrkan som stod klar 1738 och den murade sakristian från samma tid.
Den äldsta ingången på långhusets sydsida är rundbågig och uppåt avsmalnande. Dörren är helt beslagen med järnplåt, ornerad och försedd med bokstäverna e, n och i samt årtalet 1495.
Långhuset får sin karaktär av de spetsbågiga valven med ribbor i diagonalerna. Valvet i kortravén, som har tillkommit senare har andra mer robusta former. I golvet ligger ett flertal gravstenar.
Samtliga valv, utom korets, har målningar som aldrig har varit överkalkade. Även på väggarna finns fragment av samma typ av målningar. Målningarna bör ha tillkommit i samband med valvslagningen eller strax därefter, dvs. omkring år 1435. Vem som utfört målningarna är okänt. I facklitteraturen nämns Risingemästaren som har efterlämnat målningar i flera kyrkor i både Öster- och Västergötland.
Som altarprydnad finns ett litet altarskåp med en bild av Jungfru Maria, åt vilken denna kyrka en gång varit invigd. Skåpet är troligen utfört omkring år 1475 av en i Vadstena verksam konstnär. På norra väggen hänger numera kyrkans triumfkrucifix av lövträ från 1300-talet. Bänkinredningen i fyra kvarter från 16- och 1700-talen är påfallande väl bevarad. Kyrkans gamla orgel från 1809 som senare togs bort återinsattes 1949 i en av bågöppningarna till nykyrkan. Sakristian är ovanligt rymlig och försedd med ett målat tak av trä. Dörren är rikligt försedd med återanvända medeltida beslag.
Fasadkulör (2019): Vit
Inventeringsår 2019
Den gamla kyrkan, bestående av långhus och smalare kor, kan med hänvisning till södra portalens form dateras till 1100-talets senare del eller tidigt 1200-tal.. Långhuset ingår i det nuvarande och motsvarar andra och tredje travén från väster. Denna första kyrka vidgades genom tillbyggnader av samma bredd som långhuset först åt väster och sedan koret rivits även åt öster. Då valven tillkom samtidigt med tillbyggnaden åt öster kan denna dateras till 1435 eller strax därefter. År 1638 tillbyggdes i öster det nuvarande koret.
År 1582 tillkom en predikstol som troligen placerades på södra sidan och några år senare togs ett fönster upp vid predikstolen. År 1613 byggdes en läktare och vid mitten av 1600-talet fick kyrkan en ny predikstol. Denna återfinns numera i Finspångs slottskapell.
En ny sockenkyrka uppfördes 1845-49 efter ritningar av arkitekten J. A. Hawerman och den gamla kyrkan övergavs. Kyrkan överlämnades 1907 till Kungl. Vitterhets Historie Antikvitets Akademien och förvaltas sedan 2015-01-01 av Statens fastighetsverk. Den medeltida boden överlämnades 1919 till Kungl. Byggnadsstyrelsen. Åren 1915-18 restaurerades kyrkan enligt förslag av arkitekten Otar Hökerberg. Gravstenar återflyttades från nya kyrkan och lades in som golv. I övrigt kompletterades golvet med tegelstenar och gråstenar, yttertaket lades om och valvens målningar konserverades. Altarrundeln hade delvis återfunnits i Finspång och återställdes.
Under 1940-talet skedde upprustningsarbeten av kyrkan i Riksantikvarieämbetets regi. Den medeltida järndörren i kyrkans södra portal konserverades och bemålningen rekonstruerades 1983-85 I övrigt har åtgärderna på kyrkan under 1900-talet i huvudsak
gällt vård- och underhåll samt konservering av kalkmåleriet.
År 1199 Invigning
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin