Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Brålanda medeltida stenkyrka är belägen vid den slingrande Frändeforsån i den öppna fullåkersbygden på Dalboslätten. I samband med järnvägens anläggande skedde från 1870-talet en centrumförskjutning i socknen då tätorten Brålanda växt fram ca två kilometer söder om den medeltida kyrkplatsen. Numera utgörs bebyggelsen närmast kyrkan av en gård och några friliggande bostadshus intill riksväg 45.
Kyrkans utseende samt långa och skiftande byggnadshistoria är till stor del karaktäristiskt för flera av landskapets små medeltida stenkyrkor men har samtidigt vissa särdrag. Kyrkan antas vara byggd på 1200-talet med delar av det ursprungliga murverket bevarat. Långhuskroppen har en symmetrisk form genom det tresidiga koret i öster (1689) och en tresidig västförlängning (1876). Mot öster finns en oktagonal sakristia (1926) med associationer till ett gravkapell och mot väster en tillbyggnad i två våningar från 1990. Kyrkan saknar torn och har en brädklädd klockstapel. Kyrkorummet är ljust och rymligt med stora spetsbågiga fönster (1876) och ett högt vitmålat trätunnvalv. Inredningen är till stor del från en omfattande renovering 1926 och är färgsatt i grå och gröna kulörer. Här märks bl a altaruppsatsen, komponerad av arkitekt Sten Branzell med målningar av S Lundberg och bildhuggeriarbeten av Axel Andersson. Av äldre inredning märks apostlamålningarna på läktarbröstningen av H G Schüffner från 1746.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användande av kyrkan och kyrkomiljön
- det medeltida murverket utgör ett omistligt historiskt dokument
- den bevarade helhetsgestaltningen och inredningen från 1926 års renovering, bl a altarordningen, psalmnummertavlor, bänkinredningen och dekormåleriet i sakristian
- de bevarade apostlamålningarna av H G Schüffner från 1746 på läktarbröstningen - sakristians bevarade helhetsgestaltning från 1926
- de vitputsade grindstolparna med små skiffertak vid kyrkogårdsentrén söder om kyrkan - den inmurade "stigstenen" i sockeln vid korets sydöstra sida
- klockstapelns betydelse för kyrkomiljön
- de äldre gravhällarna utanför koret
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2004)
Till kyrkoanläggningen hör, förutom kyrkan och kyrkogården ett flertal byggnader. Strax söder om kyrkan finns en klockstapel, vid grusplanen intill södra kyrkogårdsmuren en personal- och ekonomibyggnad och i slänten mot ån väster om kyrkan en byggnad med pumphus och toalett. Klockstapelns ursprungliga ålder är okänd men den är ombyggd 1887. Den är av klockbocktyp med fasad av faluröd lockpanel och sadeltak täckt av skiffer. Personal - och ekonomibyggnaden (ca 1960) är också klädd med faluröd lockpanel samt har sadeltak med enkupigt tegel. Pumphus- och toalettbyggnaden (ca 1940) är av betong (ca 1940) med fasad av grå spritputs och ett flackt sadeltak (betong). På "Nya kyrkogården", på andra sidan ån och söder om kyrkan, finns ett bårhus (1949) med naturstensfasad och skiffertäckt sadeltak, samt två faluröda byggnader, ett maskinförråd (1997) och ett dass (ca 1980).
Kyrkogården är sammantaget ganska stor med en äldre del, "Gamla kyrkogården", närmast kyrkan och "Nya kyrkogården" på andra sidan vägen söder om kyrkan. Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning och omges av gamla kyrkogården med en närmast kvadratisk form. Äldsta delen, där klockstapeln är belägen, finns traditionsenligt söder om kyrkan. Kyrkogården utvidgades mot norr ett par gånger under 1800-talet och 1906 mot öster. "Nya kyrkogården" tillkom ca 1920 och utvidgades med ett större område mot sydväst 1950.
Huvudentrén till "Gamla kyrkogården", sker från söder och en angränsande grusplan. Längs planen finns en kallmur och en rad med höga lönnar och askar. Själva entrén består av ett par spritputsade vita grindstolpar med pyramidtak av skiffer. Även längs en del av kyrkogårdens västra sida finns en kallmur. Både mot väster och norr gränsar kyrkogården mot slänter och sankmark längs ån med delvis tät vegetation, bl a höga björkar. Mot norr och öster (öppen åkermark och en gård) växer oxel i form av höga träd och häckar. Vegetationen domineras annars av några stora lönnar och almar norr om kyrkan samt rader med hårt tuktade almar längs en asfaltsgång från entrén på kyrkogården södra sida. Även en gång längs kyrkans södra sida är asfalterad, i övrigt är gångarna på både gamla och nya kyrkogården grusade. De flesta gravar är gräsbevuxna men på "Nya kyrkogårdens" äldsta del liksom på gamla kyrkogården finns enstaka grusade gravar, varav några med järnstaket norr om kyrkan. På marken söder om kyrkan ligger några äldre gravhällar som ursprungligen funnits inne i kyrkan och intill dessa finns en s k solvisare.
Från den asfalterade vägen och bron söder om kyrkan leder en mindre grusväg, kantad av almar, fram till "Nya kyrkogården". Intill en entré med smidda järngrindar på stolpar av natursten finns bårhuset som är samtida med den senaste utvidgningen mot sydväst (1950). Nya kyrkogården gränsar i norr och öster till åbrinken och mot söder och väster till öppen åkermark. Längs kanterna växer lövträd, mot söder och öster lindar samt oxelhäckar. Längs kanterna av 1920 års del i norr växer höga ekar längs gångarna i kanterna mot norr och öster. Ytterliggare en rad med ekar längs en gång markerar gränsen mot 1950 års utvidgning i sydväst. Längs de större gångarna finns ytterliggare trädrader, på 1920 års del lindar och på 1950 års del pyramidekar som bildar en mindre allé. På den senare finns också en del häckplanteringar mellan gravkvarteren.
Inventeringsår (2004)
Till kyrkoanläggningen hör, förutom kyrkan och kyrkogården ett flertal byggnader. Strax söder om kyrkan finns en klockstapel, vid grusplanen intill södra kyrkogårdsmuren en personal- och ekonomibyggnad och i slänten mot ån väster om kyrkan en byggnad med pumphus och toalett. Klockstapelns ursprungliga ålder är okänd men den är ombyggd 1887. Den är av klockbocktyp med fasad av faluröd lockpanel och sadeltak täckt av skiffer. Personal - och ekonomibyggnaden (ca 1960) är också klädd med faluröd lockpanel samt har sadeltak med enkupigt tegel. Pumphus- och toalettbyggnaden (ca 1940) är av betong (ca 1940) med fasad av grå spritputs och ett flackt sadeltak (betong). På "Nya kyrkogården", på andra sidan ån och söder om kyrkan, finns ett bårhus (1949) med naturstensfasad och skiffertäckt sadeltak, samt två faluröda byggnader, ett maskinförråd (1997) och ett dass (ca 1980).
Kyrkogården är sammantaget ganska stor med en äldre del, "Gamla kyrkogården", närmast kyrkan och "Nya kyrkogården" på andra sidan vägen söder om kyrkan. Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning och omges av gamla kyrkogården med en närmast kvadratisk form. Äldsta delen, där klockstapeln är belägen, finns traditionsenligt söder om kyrkan. Kyrkogården utvidgades mot norr ett par gånger under 1800-talet och 1906 mot öster. "Nya kyrkogården" tillkom ca 1920 och utvidgades med ett större område mot sydväst 1950.
Huvudentrén till "Gamla kyrkogården", sker från söder och en angränsande grusplan. Längs planen finns en kallmur och en rad med höga lönnar och askar. Själva entrén består av ett par spritputsade vita grindstolpar med pyramidtak av skiffer. Även längs en del av kyrkogårdens västra sida finns en kallmur. Både mot väster och norr gränsar kyrkogården mot slänter och sankmark längs ån med delvis tät vegetation, bl a höga björkar. Mot norr och öster (öppen åkermark och en gård) växer oxel i form av höga träd och häckar. Vegetationen domineras annars av några stora lönnar och almar norr om kyrkan samt rader med hårt tuktade almar längs en asfaltsgång från entrén på kyrkogårdens södra sida. Även en gång längs kyrkans södra sida är asfalterad, i övrigt är gångarna på både gamla och nya kyrkogården grusade. De flesta gravar är gräsbevuxna men på "Nya kyrkogårdens" äldsta del liksom på gamla kyrkogården finns enstaka grusade gravar, varav några med järnstaket norr om kyrkan. På marken söder om kyrkan ligger några äldre gravhällar som ursprungligen funnits inne i kyrkan och intill dessa finns en s k solvisare.
Från den asfalterade vägen och bron söder om kyrkan leder en mindre grusväg, kantad av almar, fram till "Nya kyrkogården". Intill en entré med smidda järngrindar på stolpar av natursten finns bårhuset som är samtida med den senaste utvidgningen mot sydväst (1950). Nya kyrkogården gränsar i norr och öster till åbrinken och mot söder och väster till öppen åkermark. Längs kanterna växer lövträd, mot söder och öster lindar samt oxelhäckar. Längs kanterna av 1920 års del i norr växer höga ekar längs gångarna i kanterna mot norr och öster. Ytterligare en rad med ekar längs en gång markerar gränsen mot 1950 års utvidgning i sydväst. Längs de större gångarna finns ytterligare trädrader, på 1920 års del lindar och på 1950 års del pyramidekar som bildar en mindre allé. På den senare finns också en del häckplanteringar mellan gravkvarteren.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995:BRÅLANDA
BEFOLKNINGSTAL - år 1805:1397, år 1900: 2132, år 1995: 2476
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på ett näs i en krök av Frändeforsån på Dalboslätten ca 1,5 km nordost om tätorten Brålanda. På kyrkogården - söder om kyrkan - står en klockstapel av okänd datering, ombyggd 1887.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett långhus med tresidig avslutning, såväl i öst som väst. Vid långhusets västgavel finns ett vapenhus och i öster en oktogonal sakristia. Troligtvis härrör väsentliga delar av det befintliga långhuset från medeltiden, men dess datering och ursprungliga planform är inte närmare känd. Det tresidiga korpartiet tillkom 1689 och vid ytterligare en ombyggnad 1876 förlängdes långhuset åt väster och fick sin nuvarande symmetriska planform. Då skall även ett äldre vapenhus i söder, av okänd ålder och utformning, ha raserats. Sakristian tillfogades vid en omfattande restaurering 1926, efter förslag av arkitekt Sten Branzell. Det befintliga vapenhuset uppfördes 1990 efter ritning av arkitekt Jerk Alton.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Murarna är vitputsade, såväl i exteriören som interiören, och genombryts av stora, spetsbågiga fönsteröppningar, tillkomna i samband med förändringarna 1876 och 1926. Kyrkans huvudkropp täcks av ett sammanhängande, skiffertäckt sadeltak, valmat över de tresidiga väst- och östgavlarna. Ingång via vapenhuset samt mitt på långhusets sydsida (den senare upptagen 1876). I samband med ombyggnaden 1876 nedtogs ett plant innertak av trä med figurativa målningar utförda av Hans Georg Schüffner från omkring 1746 och ersattes med det befintliga brädvalvet. På 1870-talet utbyttes även det mesta av kyrkans gamla inredning i senbarock. Av den inredning som då tillkom återstår ännu predikstolen från 1874. Altaranordningen och med detta sammanbyggda sakristieskranket från 1870-talet avlägsnades emellertid vid restaureringen 1926, då en altaruppsats i "traditionell" stil förvärvades.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.
År 2016 Ändring
Restaurering gjutjärnsstaket.
Se miljö.
Se miljö.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin