Motivering (skydd): KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Kyrkan och kyrkplatsen har en lång historisk kontinuitet och bildar tillsammans med den frånsålda prästgårdsanläggningen och allén i det öppna jordbrukslandskapet en betydelsefull kyrkomiljö.
Kyrkan tillhör en grupp ombyggda medeltidskyrkor som Gunnarsnäs, Holm, Järn, och Ånimskog med likartat utseende och byggnadshistoria. De är alla belägna i mellersta Dalsland i närheten av Kroppefjäll och Vänern. Karakteristisk är bl a förlängningen mot öster och det tresidigt avslutade koret. Den fristående klockstapeln är ett karaktärsdrag för Dalsländska kyrkor. Kyrkan tillhör också den speciella gruppen medeltida tegelkyrkor i Dalsland som är av särskilt byggnadshistoriskt intresse. I det medeltida Skarastiftet (landskapen Västergötland, Värmland och Dalsland) finns endast sju kända sockenkyrkor av tegel, vilka alla var belägna i Dalslands östligaste härader (närmast Vänern). Av dessa har endast kyrkorna i Ör och Grinstad samt Tösse gamla kyrka bestående murverk medan de andra är mer eller mindre utplånade. Om tillkomståret för Örs kyrka stämmer med årtalet 1219 gör detta henne till en av landets äldsta tegelkyrkor. Kyrkan inrymmer betydelsefull äldre inredning, bland annat medeltida inventarier och altaruppsats och predikstol från 1700-talet. Interiören har en homogen stilkaraktär med inriktning mot 1700-talet, vilket är ett resultat av den väl sammanhållna och konsekvent genomförda renoveringen 1938.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användande av kyrkan och kyrkomiljön
- kyrkan och kyrkplatsen har en lång historisk kontinuitet.
- det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument
- kyrkan tillhör gruppen av medeltida tegelkyrkor i Dalsland
- kyrkans bevarade medeltida inventarier
- kyrkans bevarade 1700-talsinredning, predikstol och altaruppsats i provinsiell barock stil - 1938 års bevarade helhetsgestaltande renovering
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2002)
Till kyrkoanläggningen hör förutom kyrka och kyrkogård också en fristående klockstapel, ett bårhus och en länga med f d kyrkstallar som delvis byggts om till ekonomi- och personalutrymmen.
KYRKOGÅRDEN - har en rektangulär form och följer den mindre höjdrygg i nord-sydlig riktning som kyrkan är belägen på. Kyrkogårdens östra långsida vetter mot landsvägen mellan Brålanda och Dals-Rostock. Den del av kyrkogården som är söder om kyrkan är äldst. Enligt uppgift fanns tidigare en ovilja mot att använda marken norr om kyrkan för begravningar. 1856 utvidgades dock kyrkogården norr om kyrkan och 1896 skedd utvidgningar mot söder och öster. Senaste större utvidgningen skedde 1930, då den s k nya kyrkogården tillkom. Denna utgör kyrkogårdens norra hälft. Där finns ett vitputsat bårhus med skiffertäckt sadeltak. Kyrkogårdens södra hälft benämns gamla kyrkogården. Mot landsvägen i öster och mot söder finns kallmurar. Längs kyrkogården sidor finns också trädrader med lindar och enstaka ekar. Vid huvudentréerna till kyrkogården i söder och sydost finns skiffertäckta vitputsade grindstolpar. Till nya kyrkogårdens norra del finns en entré med stolpar av natursten och innanför dessa en parkeringsplats. Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfalterade förutom några mindre gångar som är belagda med stenhällar. På gamla kyrkogården finns enstaka grusade gravar. På nya kyrkogården finns låga häckar.
Inventeringsår (2002)
Till kyrkoanläggningen hör förutom kyrka och kyrkogård också en fristående klockstapel, ett bårhus och en länga med f d kyrkstallar som delvis byggts om till ekonomi- och personalutrymmen.
KYRKOGÅRDEN - har en rektangulär form och följer den mindre höjdrygg i nord-sydlig riktning som kyrkan är belägen på. Kyrkogårdens östra långsida vetter mot landsvägen mellan Brålanda och Dals-Rostock. Den del av kyrkogården som är söder om kyrkan är äldst. Enligt uppgift fanns tidigare en ovilja mot att använda marken norr om kyrkan för begravningar. 1856 utvidgades dock kyrkogården norr om kyrkan och 1896 skedde utvidgningar mot söder och öster. Senaste större utvidgningen skedde 1930, då den s k nya kyrkogården tillkom. Denna utgör kyrkogårdens norra hälft. Där finns ett vitputsat bårhus med skiffertäckt sadeltak. Kyrkogårdens södra hälft benämns gamla kyrkogården. Mot landsvägen i öster och mot söder finns kallmurar. Längs kyrkogårdens sidor finns också trädrader med lindar och enstaka ekar. Vid huvudentréerna till kyrkogården i söder och sydost finns skiffertäckta vitputsade grindstolpar. Till nya kyrkogårdens norra del finns en entré med stolpar av natursten och innanför dessa en parkeringsplats. Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfalterade förutom några mindre gångar som är belagda med stenhällar. På gamla kyrkogården finns enstaka grusade gravar. På nya kyrkogården finns låga häckar.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995: ÖR
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1580, år 1900: 2194, år 1995: 770
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Mustasäter införlivad före 1550.
LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i den inre delen av Dalboslätten, ca 8 km sydväst om Mellerud. Kyrkan har ett högt läge, ett stycke öster om Örsjön, i utkanten av ett relativt flackt uppodlat landskap. Inom fastigheten Prästgården ligger förutom kyrkan även tidigare skola samt klockargård. Söder om kyrkan står en brädslagen klockstapel.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, utbyggd sakristia i öster samt vapenhus i väster. I: I långhusets sydvästra del ingår betydande murpartier av en medeltida tegelkyrka (murverksdokumentation vid restaurering 1993). Murverket, fogbehandlingen och påträffade fönsteröppningar av romansk typ, tyder på att kyrkan uppförts under 1200-talets första hälft eller mitt. Dess ursprungliga planform är inte säkert känd. Riven, förutom delar av långhuset, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Kyrkans nuvarande planform är resultatet av en nybyggnad 1663, med återbruk av föregångarens murar i sydväst. Vapenhus uppfördes vid 1700-talets mitt både i väster och söder, sedermera rivna. Sakristian tillfogades 1887 och vapenhuset sannolikt i slutet av seklet, eller år 1900-talets början.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans murar är vitputsade, såväl ut- som invändigt och genombryts av stora, rundbågiga fönsteröppningar, vars nuvarande form tillkom 1858. Långhusets västra gavelröste är brädfodrat. Samtliga byggnadskroppar har skiffertäckta sadeltak, varav det över långhusets och sakristians östmurar är valmat. Ingångar i väster genom vapenhuset samt mitt på långhusets sydsida. Vid restaureringen 1938 försågs sydportalen med en något utskjutande omfattning, efter förslag av arkitekt Axel Forssén. Kyrkan interiör har genomgått flera förändringar. Vid sekelskiftet år 1900 revs det ursprungliga innertaket, med målningar från 1700-talets mitt, utförda av Hans Georg Schüffner. Kyrkorummets nuvarande färgsättning, med vitputsade väggar och ljust innertak härrör från restaureringen 1938. Altaruppsats och predikstol är båda utförda under 1700-talet, det förra arbetet av Nils Falk 1737 och det senare av av Isak Schullström 1762. Bänkinredningen tillkom i samband med 1930-talets restaurering.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.
År 2010-2011 Ändring
Renovering av järnstaket.
Se miljö.
Se miljö.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin