Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Essunga kyrka ligger på en medeltida kyrkplats i utkanten av en mindre tätbebyggelse. I miljön ingår prästgård och kyrkstall.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården har en klart urskiljbar äldre och yngre del, vilka kantas med kallmurar och trädrader. I murarna är grindstolpar av sten med smidesgrindar. I den äldre delen finns ett rikt bestånd av gravar från 1800-talet samt flera stenramsgravar. Vidare finns två tumbor med porträttgravhällar. Mellan de båda partierna finns bårhus och gravkapell, det förra i tuktad granit från 1959 och det senare postmodernt. I en egen stapel från 1963 hänger en klocka med årtalet 1463. Kyrkogårdens karaktär präglas till stor del av planteringar och buskar. Raka grusgångar genomlöper kyrkogården.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Den sena nyromanska kyrkan från 1903 har en välbevarad exteriör med rundbågsfriser. Arkitekt var F A Wahlström, Skövde. Kyrkan består av ett långhus med smalare polygonalt kor i öster, utkragande vindfång och torn med spetsig spira i väster. De kopplade ljudgluggarna har halvkolonner med tärningskapitäl. Ovan mittportarna är tympanon med figurreliefer. Interiören miste sin ursprungliga karaktär vid Axel Forsséns renovering 1936 då den öppna takstolen doldes av ett stort tunnvalv, vilket bidrar mycket till rummets kala intryck. Innanfönster med antikglas och blyspröjs insattes. Järnfönster, portar, dopfunt och nummertavla kvarstår från 1903. Altare, altarring, predikstol, läktare och bänkinredning är till varierande grad ombyggda vid renoveringen. Från den gamla kyrkan härrör altaruppsats, ljudtak, huvudbaner och rester av ett bemålat brädtak, allt från 1600- och 1700-talen. 1975 tillkom läktarunderbyggnad och 1984 en ny romantisk orgel med barockimiterande fasad. I tornet förvaras den ursprungliga altaruppsatsen.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan är en del av en samlad bebyggelse med prästgård och kyrkstall.
- Kyrkans föga förändrade exteriör är ett gott exempel på det förra sekelskiftets stora nyromanska sockenkyrkor, med såväl ursprungliga järnfönster som portar.
- Skiffertak är ett regionalt särdrag.
- Interiören präglas av 1930-talets omgestaltning.
- Altaruppsats, ljudtak, baner och dekorerat tak från den gamla kyrkan.
- Bevarad ursprunglig inredning.
- Kyrkogård med kallmur, trädrad, grindstolpar, smidesgrindar, grusgångar, bårhus och gravvårdar från 1600-, 1700- och 1800-tal samt grusgravar med stenram.
- Klockstapel med senmedeltida klocka, vilken har manuell ringning.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2004)
Den nyromanska kyrkan ligger med koret åt öster i den nordöstra delen av en närmast kvadratisk kyrkogård. Den södra hälften är från 1959. Den gamla delen omges av en låg kallmurad stödmur av gråsten kantad av lönnar som sannolikt är från 1911 då kyrkogården utvidgades. Den yngre delen omges av en kallmur med stora löv- och barrhäckar, samt en rad med almar. Gamla delen har ingång i väster mitt för västporten och en i norr. Dessa båda har grindstolpar av granit med fasade krön, vilka bär smidda pargrindar. Sannolikt är de från 1911. Från öppningarna löper raka grusgångar som omgärdar kyrkan. Den nyare delen har två öppningar i öster med stolpar av huggna granitblock, vilka bär smidda pargrindar. Från dessa löper två raka grusgångar som korsas av en utlöpare från gamla delen. Sistnämnda kantas av en björkallé och har i änden en halvrund ceremoniplats med ett stort kors. I den södra delen av gamla kyrkogården står en klockstapel och i det sydöstra hörnet är ett gravkapell och ett bårhus. Mellan de båda sistnämnda är en enkel överbyggnad av glas och järn. Gravvårdarna ligger i nord-sydliga rader och kantas i den nyare delen av lövhäckar. Ett flertal gravar härrör från 1800-talet och många har stenramar eller inhägnader med järnkedjor. Direkt söder om kyrkan är två tumbor från 1600-talets mitt. Den östra är sannolikt på ursprunglig plats och bär en starkt vittrad porträttgravhäll med en familj i djup relief. Den västra fick sin nuvarande plats och utseende 1903. Sidohällarna har ursprungligen haft en annan placering och tycks dessutom ha utgjort ett stycke. Även här finns en vittrad porträttgravhäll, skildrande Lars Bengtsson Hierta (död 1642) och hans två fruar. På sidohällarna återfinns Hiertas vapensköld. Kyrkogården har en mängd planteringar och buskar, vilket ger ett närmast parkliknande intryck.
ÄLDRE KYRKOR - En liten, sannolikt medeltida, träkyrka ersattes 1761-64 av en större i otuktad gråsten på samma plats. Denna hade ett fullbrett kor och i väster ett torn från 1830, vilket ersatte det ursprungliga som var dåligt uppfört. Hela kyrkan förefaller dock ha varit ett mindervärdigt bygge eftersom den fick genomgå stora reparationer under hela seklet. Det plana brädtaket var dekorerat av Johan Wahlin och från detta är ett stycke bevarat.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - ESSUNGA
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 693, 1900: 1961, 1995: 2723
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i utkant av tätorten, i odlingsbygden kring Silverbäckens och Nossans dalgångar.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida stenkyrka av i övrigt okänt utseende. Sannolikt till största delen riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Ny stenkyrka uppfördes 1761-62, möjligen delvis med återbruk av äldre murar. Dess utformning är känd utifrån fotografier. Det var en salkyrka med rakt avslutat korparti samt västtorn. Kyrkorummet täcktes av ett plant trätak, vars plafondmålning, utförd av Johan Wahlin 1764, delvis är bevarad och nu uppsatt i den befintliga kyrkans torn. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes, troligen på samma plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1903 efter ritningar av byggmästare F. A. Wahlström. Det rektangulära långhuset avslutas av ett smalare, tresidigt avslutat kor i öster, i väster ett torn med hög spira, och i vinkeln mellan kor och långhus är en polygonal sakristia infogad.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Stilen är nyklassicistisk med nygotiska drag i exteriören. Långhuset täcks av ett sadeltak, koret av ett lägre valmtak. De vitputsade fasaderna, med rundbågsformade fönsteröppningar, livas upp av hörnlister och rundbågsfris. Portalerna i väster, söder och norr accentueras av spetsiga gavlar med rundbågsfriser. Den strama, vitputsade interiören med tunnvälvt innertak är resultatet av en större restaurering 1936, under ledning av arkitekt Axel Forssén, då tredingstaket med sin synliga konstruktion samt väggarnas dekormålning borttogs. Koret fick behålla sitt stjärnvalv och triumfbågens språkband, men mittersta korfönstret igensattes. Den gamla kyrkans altartavla, ett arbete i provinsiell barockstil med årtalet 1674, uppsattes, och predikstolen kompletterades med en baldakin likaså från gamla kyrkan. Även den öppna bänkinredningen med raka gavlar härrör i sin nuvarande utformning från Forsséns restaurering. Läktarunderbyggnad tillkom 1974, då också interiören ommålades.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 /Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Malmström, K: Kyrkornas arkitekter. Förteckning över kyrkoarkitekter verksamma inom
Svenska kyrkan 1860-1930. 1991..
Bergstrand, Carl-Martin, Essunga i svunnen tid, 1955.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin