Motivering (skydd): Eksjö kyrka hör till de kyrkor som uppfördes i slutet av 1800-talet och ofta fick en historiserande stildräkt. Den nya kyrkan uppfördes huvudsakligen som en nyklassicistisk kyrkobyggnad, samtidigt som den fick vissa tidstypiska inslag av trägotik. Detta resulterade i en stilsammanblandning som kan anses tidstypisk för den tidiga stileklekticismen. Kyrkan präglas idag av de måttfulla men gestaltande restaureringar som strävat efter att ge kyrkan en enhetlighet den aldrig hade från början. Restaureringarna har anpassats efter den rivna barockkyrkans bevarade delar och karaktär, vilket tydligast kommer till uttryck i den 1925 återuppbyggda tornlanterninen. Invändigt har restaureringar närmat sig den gamla kyrkan genom en stilistisk samling och fokusering på de bevarade inventarierna från gamla barockkyrkan. Detta tar sig uttryck i t ex den nybarocka stuckaturen från 1912, de förenklade bänkarna från 1943 som lämnar mer av uppmärksamheten över till t ex altaruppsats och predikstol och färgsättningen i kyrkorummet som gjorts mer samspelt.
De bevarade inventarierna från gamla kyrkan har ett mycket stort kulturhistoriskt värde, både som konstnärliga objekt men också som historiska och rumsliga, det är huvudsakligen utifrån dessa som senare restaureringar har utgått. På kyrkans tornvind och i källaren bevaras många äldre inventarier tagna ur bruk, både från den numera rivna barockkyrkan och den nuvarande kyrkan, som har ett stort konsthistoriskt värde. Dessa är även viktiga för kunskapen om kyrkans historia. Kyrkan har det ursprungliga och mekaniskt drivna urverket från 1889 kvar i drift vilket numera hör till ovanligheten.
Sammanfattning
· Kyrkans exteriör utgör ett sent exempel på nyklassicism, fasaderna är välbevarade och bortsett från lanterninen oförändrad sedan nybyggnadstillfället. Lanterninen är ett intressant nytillskott från 1925 och är värdefullt för berättandet av kyrkans och dess föregångares historia.
· Kyrkan har en obruten kontinuitet av underhåll med ursprungliga eller liknande material, vilket är värdefullt ur byggnadshistorisk aspekt.
· Den nuvarande inredningen är resultatet av flera gestaltande restaureringar som syftat till att stilistiskt samla och harmonisera de olika delarna.
· Kyrkan har en påkostad interiör där de bevarade inventarierna från den 1887 rivna barockkyrkan utgör ett väsentligt och kulturhistoriskt värdefullt inslag.
· Kyrkan har ett påkostat stuckatursarbete i nybarock från 1912 som utgör en stor del av kyrkans helhetsintryck. · Kyrkorummet har en god sammanhållen helhetsverkan som är viktig att slå vakt om genom att inte dela upp rummet i för många olika funktioner. Bänkkvarterens i stort sett intakta disposition och utbredning är ett viktigt inslag i denna upplevelse. Det nyinredda kapellet i södra korsarmen är väl an-passat och integrerat i det övriga kyrkorummet.
· Det ursprungliga mekaniska tornurverket från 1889 som fortfarande är i drift har ett högt autenticitetsvärde och är en del av en allt mindre skara som ännu fungerar i mekanisk drift.
· En stor samling inventarier med konst- och kulturhistoriskt värde som tagits ur bruk från gamla och nuvarande kyrkan finns bevarade på tornvinden respektive i källaren, och utgör värdefulla dokument över kyrkans äldre användande och historia.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2004)
Eksjö kyrka är en enskeppig kyrka av sten, med en latinsk korsplan, rakslutet kor i öster med sakristia i en absidliknande utbyggnad. Tornet i väst är den enda delen som härrör från den gamla kyrkan, det uppfördes 1784 och sparades vid rivningen. Tornet är krönt av en kopparklädd öppen lanternin från 1925. Fasaderna är slätputsade och kalkavfärgade med kvaderstensimitation, listverk är kraftiga och utförda i hög relief. Fönstren är rundbågiga och höga, och består av ett ursprungligt spröjsverk av gjutjärn med antikglas från 1951. Korfönstren har glasmålerier från kyrkans nybyggnadstid, men murades igen inifrån 1943 varför de bara är synliga utifrån. Det relativt flacka sadeltaket är sedan 1966 klätt med kopparplåt. Detta lagades 2002 då även plåtarbeten på lanterninen gjordes, samtidigt som hela fasaden kalkavfärgades.
Eksjö kyrka är en enskeppig salkyrka med latinsk korsplan, rakslutet kor i öster och sakristia i absidformad utbyggnad. Kyrkan har tunnvälvt tak som ursprungligen var klätt med pärlspontspanel. Vid en modernisering av värmeanläggningen 1911 som hade sotat väggar och tak, anlitade man även konservator Allan Norblad för att sätta upp epitafier, bänkgavlar och andra sparade delar från gamla kyrkan. Norblad drog upp riktlinjerna för en större renovering och delvis omgestaltning. Pärlspontspanelen i taket putsades över och taket försågs med gipsstuckatur efter nybarockt mönster, pelarna skräddes enligt förebild från gamla kyrkans pelare, och de vita väggarna marmorerades. Syftet var att kyrkans interiör stilmässigt skulle närma sig den äldre kyrkan samtidigt som kyrkan fick en mer monumental verkan genom marmorering och stuckatur.
Kyrkans nuvarande utseende går i stort tillbaka till renoveringen 1942-43 ledd av Kurt von Schmalensee. Även här var den gamla kyrkans karaktär vägledande, och syftet var att de bevarade barockinventarierna bättre skulle framträda i kyrkorummet. De tre fönsteröppningarna med glasmåleri i koret murades igen och putsades över, altarringen kläddes med panel och i bänkkvarteren ändades de gotiserande gavelstyckena till enkla spegelfält med raka överstycken. I samma förenklande syfte kläddes även läktarnas undertak med träfiberskivor.
Efter den senaste renoveringen som var klar 2001 är dagens kyrkorum ett resultat av flera olika renoveringsepoker. Dessa sammanhålls av en harmonisk färgskala och en strävan efter en stilistisk samstämmighet som det ursprungliga kyrkorummet i viss mån saknade, och redan tidigt valde man att anknyta tillbaka till den rivna barockkyrkan. Altaruppsatsen och predikstolen från 1698 av mästaren Anders Ekeberg har konserverats vid flera tillfällen. Den nuvarande, mer barocktrogna, färgskalan från restaureringen 1943, är mjukare och harmonierar bättre med väggarnas marmorering än de underliggande färglagren. Bevarade från gamla barockkyrkan är även t ex två epitafier (av samme Ekeberg respektive J Künkel som målade det gamla brädtaket), musicerande änglafigurer under läktarna, några huvudbaner etc. Vid renovering 2001 flyttades norra korsarmens kapell till södra korsarmen med altare och träkrucifix från 1971 av skulptören Bertil Ågren. Vid denna plats står även kyrkans kalkstensdopfunt från 1659. Altarringen öppnades upp och balusterdockorna togs fram igen.
Kyrkans stora orgel härrör också från den tidigare kyrkan. Orgelfasaden gjordes av J Wistenius omkring 1760, och fick 1867 ett orgelverk av bröderna Nordström. Nordströmorgelns orgelverk byggdes om 1939, och 1967 fick den ett helt nytt orgelverk och ryggpositiv byggd av Olof Hammarberg.
Fasadkulör (2004): Vit
Byggnadsdel (2004): Sakristia - Öster
Inventeringsår 2001
Eksjö kyrka uppfördes 1887-89 och ritades av arkitekt J F Åbom vid Överintendentsämbetet, byggmästare var C A Pettersson, Eksjö. Kyrkan ersatte en kyrka med medeltida ursprung och rik barockinredning, men som dömdes ut som bristfällig och därför revs. Tornet i väst är den enda delen som härrör från den gamla kyrkan, det uppfördes 1784 och sparades vid rivningen. Den nygotiska överdelen av tornet på kyrkan ogillades dock och ersattes 1925 av en kopia av det ursprungliga tornets lanternin. Exteriören i nyklassicism är, bortsett från tornlanterninen, relativt oförändrad från nybyggnadstillfället 1889, medan interiören fick en delvis mer barockpräglad stildräkt vid en tidig restaurering 1912. Väggarnas marmorering och stuckaturarbetena i taket tillkom då. Kyrkan genomgick en restaurering 1942-43 som också präglades av barockinredningen. Senaste restaurering avslutades 2001.
År 1659 Specifika inventarier - dopfunt
År 1698 Fast inredning - predikstol
År 1698 Fast inredning - altaruppsats
År 1759 Fast inredning - orgel
År 1867 Fast inredning - orgel, orgelverk
Nytt orgelverk, äldre fasad återanvänds.
År 1887-1889 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och korsarmar. Kyrkan byggd intill den gamla kyrkans torn.
Arkitekt: Johan Fredrik Åbom
År 1911-1912 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - Takpanel putsas över och förses med stuckatur, väggar förses med pilastrar etc.
Konstnär: Allan Norblad
År 1936 Teknisk installation - värme
Vattenburen centralvärme
År 1964 Fast inredning - orgel
Femstämmig Hammarbergorgel, placerad i norra korsarmen.
År 1964 Ändring - tilläggsisolering
Stenullsmatta ovanpå valven.
År 1966 Underhåll - takomläggning
Äldre järnplåt ersätts med kopparplåt.
År 1966 Fast inredning - orgel, orgelverk
Nytt orgelverk med bibehållande av tio gamla stämmor och fasaden. Mekanisk traktur.
År 1975 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Ramp till södra porten.
År 1980-1981 Underhåll - målningsarbete
In- och utvändig ommålning av väggar.
År 1996 Specifika inventarier - textilskåp
Skåp för liggande förvaring av textilier inredd i sakristian.
År 2002 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Jönköpings länsmuseums arkiv. (JLM)
Länsstyrelsen i Jönköpings läns arkiv. (JLST)
Sammanställning av Eksjö kyrkoråds protokoll från 1942-1996, Jan Erik Andersson (JEA)
Antikvarisk Topografiska Arkivet, Stockholm. Genomgånget via kopior i länsstyrelsens arkiv. (ATA)
.
Andersson, J E, Eksjö kyrka, Eksjö 1985.
Carlsson, Sten L., Sveriges kyrkorglar, Lund 1973.
Hagberg, Lars Å, Eksjö kyrka 1889-1989, Jönköping 1989.
Hagberg, Lars Å, Eksjö kyrka, ombyggnad, mer ingripande renoveringar och övriga förändringar i exteriör och interiör 1889-1972. Stencil 1979.
Hagberg, Lars Å, Eksjö 1800-tal, Jönköping 1988.
Swartling, Ingrid, Eksjö kyrka, Linköpings stiftsråds kyrkobeskrivningskommitté, Linköping 1965
Syllner-Gustafsson, M, Kulturminnesvårdsprogram för Eksjö kommun, antaget 1986. Ej i tryck.
Våra kyrkor och griftegårdar i ord och bild, del I, utgiven av Eksjö-Nässjö och Sävsjötidningen, Eksjö 1924.
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin