Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Vänga kyrka med kyrkogård är belägen invid en våtmark i en fornlämningsrik skogsbygd, vars by har varit sockencentrum sedan äldsta kristna tid. Närmast kyrkan finns Vänga församlingshem och en äldre gård med torp. Vänga är utpekat som en av Borås värdefulla kulturmiljöer.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Före nuvarande kyrka fanns här tre kyrkor: Västergötlands äldsta daterade träkyrka, en stavkyrka från 1060-talet, därefter en stavkyrka från 1240-talet och sedan en stenkyrka uppförd 1642. Kyrkoplatsen har således mycket lång historisk kontinuitet. Äldsta delen av kyrkogården och dess mur finns i norr med få och oregelbundet placerade gravvårdar utan gångar. Där står också stenkyrkans bevarade, timrade vapenhus förtjänstfullt omgiven av ängsmark, liknande de äldsta kyrkogårdarna. Kyrkogården har endast gångar mellan grindarna och kyrkan samt längs dess långsidor. Lönnar står i en rad innanför murarna och björkar som en allé längs västra gången samt i en rad vid södra långsidan.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan uppfördes 1905-06 efter ritningar av arkitekt Fredrik Falkenberg. Den är en salkyrka i en nätt klassisk form, men med de äkta materialen redovisade på nationalromantiskt, tidstypiskt vis. Portarna är också vittnesbärare om detta stilideal. Exteriören är i princip helt intakt. Interiören är också föga förändrad sedan byggnadstiden och uppvisar tidstypiska, nationalromantiska drag i bänkinredning, innertak med egenartade konsoler, altarring och läktarbröstning. Kortakets utformning med många och mörkt färgade valvkappor ger kyrkorummet en särprägel. Den långa historiska kontinuiteten med tre föregångare påvisas av en överflyttad medeltida dopfunt, ovanligt nog kompletterad med en trähuv daterad 1645, samt altaruppsats och predikstol från barocken.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Socknens status som värdefull kulturmiljö i Borås kommun.
- Kyrkoplatsens mycket långa, välkända, historiska kontinuitet.
- Kyrkogårdens murar, grindpartier, begränsade system av grusade gångar
samt trädrader.
- Den gamla kyrkans vapenhus.
- Kyrkans välbevarade exteriör av klassisk form i nationalromantisk
dräkt med ursprungliga portar.
- Interiören är mycket välbevarad sedan byggnadstiden med nationalromantisk stil i harmoni med äldre inventarier.
- Bevarad ursprunglig inredning och inventarier.
- Bevarade äldre inventarier och inredning, där särskilt dopfuntshuven är
en ovanlig detalj.
- Innertakens utformning som tongivande stilbärare i kyrkorummet.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Polygonalt, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2002)
Vänga kyrka byggdes 1905-6 med synlig stomme av granitblock, ett polygonalt, rakt avslutat smalare kor åt öster, ett smalare, lågt torn i väster med tre våningar, långhus med söderport och sakristia åt norr. Fönstren är rundbågade och i öster finns en liten takryttare. Portarnas smide och blottlagd stenstomme med kilstenar runt öppningarna är nationalromantiska drag, men form och övrigt utförande kan föras till en klassisk kyrkoform.
FASAD - Huggen röd granit med skrovlig yta i kvadrar. Korets fasad är något högre än långhuset. Hörn och nischer är släthuggna. Runt alla öppningar i fasaden, de flesta rundbågade, följer ett skift med smalare kilstenar runt bågen. Vid sakristians hörn åt väster är en källarnedgång i gjuten sockel med lutande plåtdörr ned till ett pannrum från 1936. Sockeln är utkragande och skråkantad av huggen sten med skrovlig yta i ett skift och med ventiler till grunden.
FÖNSTER - Alla fönster är sannolikt ursprungliga och har vitmålade snickerier och släthuggna solbänkar av röd granit. Fyra rundbågade fönster på var långsida i släthuggna, grunda, vidgade nischer. Fönstret indelas i nio fält med släta poster med en rundbåge i mitten omgiven av övriga rutor. Ytterbågens rutor indelas i små rutor av dubbel, profilerad spröjs. Vissa lufter är öppningsbara. Västfasaden av långhuset har två rundbågade fönster med åtta spröjsade rutor.
Tornet har rundbågade fönster i första och andra våningen åt norr och söder, samt ett runt, spröjsat fönster åt väster. Spröjsarna går ut som strålar från en cirkel i mitten. Ljudgluggar med fönsterbänkar och luckor av kopparplåt med utvändiga stag finns åt tre håll.
Koret har tre fönster, ett på var sida, högre placerade än de i långhuset, men lika dem i övrigt. Glaset på det östra fönstret, bakom altaret, har svartmålats. Sakristian har ett korgbågat treluftsfönster med T-post och spröjsad ytterbåge.
PORT - Västporten sitter i en rundbågad, vidgad nisch med ett tympanon över dörren med inhuggen text, "Byggd 1905". Dörren är en pardörr med rak överkant och stående, brunfärgad panel med tre horisontala smidesdekorer som sträcker sig över hela bladen på typiskt nationalromantiskt sätt, då medeltidens byggnadsskick var ideal. Till dörren leder en trappa med fyra, framtill välvda, trappsteg av huggen granit med smala räcken vid sidorna. Trappan är bredare nedtill. Söderporten är centrerad och likadan som västporten och i dess tympanon talar inskriptionen om att gå in i kyrkan med tacksägelse och lov. Sakristians dörr är enkel och två stora smidesbeslag, men likadan som de andra i övrigt. Det är högst troligt att samtliga dörrar är ursprungliga.
TAK - Långhuset har sadeltak med valmad spets över koret, täckt med nyare tegel- eller betongpannor. Ståndrännor och hängrör är av kopparplåt. Sakristian har sadeltak med tvåkupiga betongpannor. Torntaket, som kröns av en spira, är fasat längs hörnen och utkragande nedtill och täckt med ärgad kopparplåt i smal skivtäckning. Under takfoten löper en huggen stengesims, eventuellt av sandsten, med flack s-form. Taket går i liv med fasaden. Vid östra nocken, där kor och långhus möts, sitter en liten takryttare genombruten åt alla håll med tälttak och spira, allt klätt med grön kopparplåt.
Vänga kyrka är en salkyrka med takrymd och mjukt ljus med smalare, polygonalt kor i öster, centrerad söderport, smalt torn i väster med vapenhus samt sakristia åt norr. Från Vängas äldre kyrkor finns överflyttade inventarier från medeltid och barock. Koret är något upphöjt och troligen förlängt. Färgsättningen är enhetlig i grå och bruna nyanser med ett fåtal turkos detaljer. Taket går i mörkt grå och blågröna toner. Fönstersnickerierna är vitmålade. Sannolikt ursprunglig inredning, om inget annat anges nedan.
LÅNGHUS - Predikstolen står vid norrväggen, intill korgolvets kant. Läktare finns i väster och under den är ett ljudbord installerat.
GOLV - Lackat furugolv.
VÄGG - Helt släta putsväggar vilket kan tyda på en sekundär plattvägg från 1920-talet, troligen kc-bruk avfärgat i brutet vitt med synliga penseldrag. Över sydporten är ett rundbågat, slätputsat tympanon i höjd med fönstren. Under fönstren sitter små kondenslådor av koppar och därunder silverfärgade radiatorer. På västväggen finns klädkrokar.
PORT - Alla dörrar är halvfranska med karnisprofilering mot fyllningarna. Västporten är en dubbel svängdörr, stoppad inåt (brandskäl), med tre lika stora marmorerade fyllningar och vertikala små handtag av gulmetall. Söderportens dubbla pardörr är likadan med metallvred.
FÖNSTER - Fyra rundbågade fönster på var långsida i likformiga, vidgade, djupa nischer med två glas i en båge. Innerglaset är gultonat antikglas, möjligen sekundärt. Fönstret indelas i nio fält med smala poster till en rundbåge i mitten omgiven av övriga rutor. Ytterbågen är spröjsad till mindre rutor. Fönsterbänken har kondensrännor. Västväggen har två rundbågade fönster i djupa likformiga valv med två glas spröjsade till åtta rutor.
TAK - Tredingstak med tvärgående, tätt sittande bjälkar med utskjutande kraftiga träkonsoler mot en takgesims. Mellan bjälkarna sitter spontade, målade smala brädor. Långsidorna har en målad gesims med marmorerad, kraftig hålkäl mellan profilerade lister.
KOR - Kyrkans östligaste del av koret är tresidigt och grunt med ett fönsteromgärdat altare. I höjd med altarringen reser sig ett stort, skråkantat valv i indragna väggpartier. Golvet sträcker sig fram till bänkskärmarna, med dopfunt och nummertavla med trappstege under i söder, piano vid predikstolen i norr liksom ambo och golvljusstake.
GOLV - Som i långhus, framkanten går under bänkskärmarna. Målad golvlist med profilering upptill. Kormattan "Treenigheten" är av Agda Österberg.
VÄGG - Som långhus
PORT - Saknas
INNERDÖRR - Sakristians dörr är enkel och sitter i en rak nisch med fyra smala, stående fyllningar och sentida vred i målad karmen med en rundad profilering framtill.
FÖNSTER - Ett på var sida om altaret, likadana som långhusets fast högre sittande och med blyspröjsad innerbåge i mindre rutor än ytterbågen.
TAK - Välvt och putsat i fem valvkappor med gemensam punkt bakom valvet, där sentida spotlights placerats. Putsen är färgad i mörk purpur med synlig, virvlande penselföring. Ansluter mot väggen i tre rundbågar.
FAST INREDNING
ALTARE - Altaret, av målat trä, är fäst vid altaruppsatsen och täckt på alla sidor, med brunröda marmorerade fyllningar, hög, utkragande fotlist. Mellan altare och predella sitter en slät bräda. Tygklädd bönpall.
ALTARUPPSATS - Altaruppsatsen är ett barockverk av okänd konstnär. Själva altartavlan är från 1600-talets slut och sitter i en ram som infogats i uppsatsen. Motivet visar korsfästelsen med Jerusalem i bakgrunden. Uppsatsen är troligen från 1717, då altartavlan blev "förbättrad" enligt predellans text. Den är rikt snidad i barockstil med broskornament på sidorna och akantussniderier samt Kristus som allhärskare på överstycket. På ömse sida om tavlan står kvinnoskulpturer med joniska kapitäl över sina huvuden, symboliserande rättvisan med våg och svärd och evangeliet med hoppets ankare och trons duva. På sidorna står skulpturer av evangelisterna Lukas och Johannes. På överstycket finns en skulpterad basunängel samt Matteus (Moses?) och Markus. Arkitraven har ett bibelspråk.
ALTARRING - Den är svängd och har öppningar på båda sidor till ett förhöjt mattklätt golv innanför. Armstöd och knäfall är stoppade och klädda med randigt tyg. Barriären är en balustrad med svarvade dockor, avsmalnande nedåt, marmorerade likt altaret. Dockorna indelas tre och tre av pelare med förgyllda kannelyrer. På sidorna avslutas altarringen med mäklare med nationalromantisk topp i form av eklöv omslutande en knopp och en flack s-formad gavel med skuren dekor lik änglavingar.
BÄNKINREDNING - Bänkarna ritades av kyrkoarkitekten. Enligt ATA:s arkivmaterial är de inte ombyggda men ommålade. Bänkarna når ut till väggen i tre öppna kvarter med tvärgång till söderporten, 6+8 rader, i norr 15. I väster kan en eller två rader vara borttagna. Gavlarna liknar en klassiserande, smal pelare med profilerat krön, svängt armstöd och profilsågat sitsstöd på en bas med enkla tassar. Pelaren är plastiskt skuren med marmoreringar och kannelyrer. Innandömen och skärmar har stående, brunlaserad panel. Gavlar och bokbrädor är täckmålade grå, brun bas och krön.
PREDIKSTOL - Predikstolen i barock tillverkades 1736. Originalfärger och förgyllning förefaller vara framtagna och harmonierar mellan delarna. Allt är marmorerat i bruna toner med svarta fält och ljusare kulörer på snideriet. Trappan är rak från sakristians dörr. Femkantig, plastisk, välsnidad korg med korintiska kolonnetter på hörnen med snidade änglar över och evangelisterna med attribut skulpterade i arkadfyllningar på sidorna. Korgen sluts polygonalt, vilande på en kantig pelare. Trappräcket följer korgens listverk. Ljudtaket är sexkantigt med ett listverk likt korgens överstycke, hängande, snidade fruktklasar i band och på undersidan en duva, symboliserande att förkunnelsen ska bäras av den helige Andes kraft. Ovanpå löper en hög krans med basunänglar och kartuscher. En inskription säger "JEB", vilket troligen betecknar upphovsmannen.
ORGEL - Tillverkad 1976, anspelande på nyklassicistiska fasader. Stramt formspråk med raka pelarsektioner med pipor; högre i mitten, två lägre på sidorna och däremellan två ännu lägre. Kraftiga, förgyllda akantusliknande dekorer sitter upptill på varje sektion, som kröns av något utkragande överstycken och nedtill löper ett liknande parti. Underdelen svängs in och har infällt spelbord.
LÄKTARE - Läktaren står på åtta marmorerade, slanka kolonner, halvkolonner i västhörnen, med svag ansvällning och tallrikskapitäl. Brädtak under läktaren. Bröstningen är ursprunglig även i dekoren, rak med marmorerat ramverk och brädfyllningar i tre fält indelade av pilastrar över pelarna. Varje fält har tre fyllningar med listverk i böjda former. Under fyllningarna löper en vertikal gesims med snidat tandsnitt. Diskret överstycke. Snidade pärlstavar i två lodräta rader pryder pilastrarna. Läktarbänkar finns kvar i norr, med enklare, rundad gavel, gradänger i söder med lösa stolar.
SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Medeltida dopfunt från 1100-talet av sandsten med sfärisk cuppa och skevt konisk bas, vilket bildar en kalkform. Repstavsornament på cuppan och reliefhuggna figurer på basen. Mycket litet tapphål. Cuppan täcks av en ovanlig konformad trähuv, med karvad nageldekor och en skulpterad, tempelliknande byggnad på toppen, tolkad som en stavkyrka eller ett duvslag (dopet som nådens medel i Andens kraft). Det lilla huset står på ett klot med plana sidor med karvsnittsdekorer och årtalet 1645.
NUMMERTAVLA - En äldre, nyklassicistisk nummertavla med kraftigt utskjutande krön, förhöjt i mitten över en förgylld lyra. Pilastrar på sidorna med kannelyrer och ljushållare nedtill av mässing på ena sidan. En liten, enkel och nyare tavla hänger under denna.
VAPENHUS - Smalt vapenhus med en skärmvägg av målad pärlspånt längs norra sidan med trappa bakom, som nås via en dörrlös öppning i öster. Fönster finns åt söder respektive norr. Trappan har en underbyggnad med elcentral från 1956, dit en plankdörr leder. Trapploppet svänger upp- och nedtill och har en ledstång längs träväggen. Mäklaren sträcker sig från golv till tak. Rummet är omöblerat.
GOLV - Omålat cementgolv.
VÄGG - Slätputsade väggar med mer struktur än långhusets, avfärgade vita, troligen med kalkfärg. PORT - Västportens pardörr, likadan som övriga med recent trycke och metallrör nedtill, sitter i en rak nisch. Gångjärn i karmen tyder på att det funnits en innerport.
INNERDÖRR - Åt öster sitter en likadan svängdörr i en rak, djup smyg.
FÖNSTER - Fönstren är rundbågade och öppningsbara i djupa, vidgade nischer med öglehakar, spröjsat till tolv rutor. Sannolikt original.
TAK - Pärlspontat, plant, målat tak.
SAKRISTIA - Liten, kvadratisk sakristia med fönster åt norr, textilskåp i öster, altare åt söder med krucifix över och en ytterdörr i väster. Ett trappsteg upp till koret.
GOLV - Heltäckningsmatta, även på trappsteget.
VÄGG - Släta, putsade väggar avfärgade med bruten vit färg. Östväggen täcks av sentida skåpsdörrar med två fyllningar och skåp över. Väggen fram till porten är av träfiberskiva.
FÖNSTER - Stort, korgbågat treluftsfönster med T-post och hög båge i likformad vidgad nisch med djupa kondensrännor och -låda av koppar under. Spröjsad inner- och ytterbåge med antikglas och originalhakar.
PORT - Ytterdörren har fyra omarmorerade, stående fyllningar och gammalt vred med låskläpp under. Möjligen är den en äldre förebild för dörren till koret.
INNERDÖRRAR - Likadan dörr till koret som ytterdörren.
TAK - Pärlspåntat, ljusblått tak med sneddning åt väster och profilerad, kraftig taklist. Smal taklist åt söder och norr.
TORN -
TORNVÅNINGAR
VÅNING 1 - Vapenhus
VÅNING 2 - Läktarhall. Trägolv, putsade, vita väggar. Trapploppsräcke med krysslagda stag. Öppen trätrappa upp i söder med dörr till ett av kryssfaner inbyggt trapplopp längs västväggen. Förråd i sydvästra hörnet, troligen 1950-tal, samt äldre skåp i nordöst av stående brädväggar. Pardörr, likadan som i vapenhuset, till läktaren i öster med fönster i översta fyllningen. Runt, fast fönster åt väster med spröjsad ytterbåge till sju rutor. I söder och norr finns rundbågade, öppningsbara fönster likadana som i vapenhuset. Några äldre möbler.
Observerat: Vissa utfällningar av fukt på västväggen och omfattande fuktskador i fönster åt väster och söder. VÅNING 3 - Klockvåning, två klockor som är överförda från den gamla kyrkans klockstapel. Inbyggd trappa ner med pärlspåntat tak och vägg, samt putsade ytterväggar.
Fasadkulör (2002): Ofärgad, Röd
Antal våningar (2002): 01, 03
Byggnadsdel (2002): Kor - Polygonalt, Kor - Smalare, Kor - Öster, Portal, Sakristia - Norr, Takryttare, Torn - Gaveltorn, Torn - Väster
Inventeringsår 2001
Före nuvarande kyrka från 1906 har det dokumenterats tre äldre kyrkor på platsen. Först stod här en stavkyrka från 1063-66, vilket är Västergötlands äldsta daterade träkyrka. Kyrkan användes i cirka 180 år och sedan uppfördes ännu en stavkyrka med en del återanvänt virke 1240-43, med de ungefärliga måtten 9,5 x 6,5 m och 4,1 meters höjd. En stenkyrka 19 x 11 meter med läktare i väster ersatte stavkyrkan 1642 på samma plats, med återanvänt material från stavkyrkan, bland annat som golv. Altaret var av trä och åtskilliga träbilder fanns runt altartavlan och ljudtaket. Detleff Ross hade målat taket på 1780-talet. Nordväst om kyrkan stod en klockstapel, vars klockor sitter i det nuvarande tornet. Stenkyrkan revs 1905 för att ge plats åt den nya och då hittades stavkyrkans delar och daterades. Föremål från stavkyrkan förvaras i Borås Museum. Altartavlan, predikstolen och dopfunten med sin trähuv flyttades med till nuvarande kyrka. Bänkdörrarna skänktes till Ramnakyrkan i Borås.
Församlingen önskade sig redan 1868 en kyrka lik den i Almesåkra socken i Jönköpings län. En ritning gjordes 1903 av A. Åson med rundat kor, ingen sakristia och utvändiga klassiserande dekorer runt fönstren och under takfoten. Långsidan hade likheter med Tämta kyrka, med förhöjd, bruten taklinje över sidoingångar och uppskjutande fasadpartier i hörnen likt pelare. Ritningen omarbetades av arkitekt Fredrik Falkenberg på Kungl. Överintendentämbetet till det stramare uttryck som kom till utförande. Blindfönstret i koret är här markerat som sådant. Han ritade läktarbröstning och altarring, samt omarbetade ritningar som insänts från orten på bänkar. Taket skulle vara gråblått och bjälkarna grå. Kyrkan påbörjades 1905 och stod klar 1906 och första gudstjänsten hölls 9 september. Graniten kommer från Tormundsås mark i socknen.
Klockaren ledde sången på gammaldags vis, utan ackompanjemang, fram till 1908 då församlingen fick ett harmonium. 1920 var innerväggarna svårt fuktskadade, särskilt den södra väggen, och man önskade utreda orsaken innan en ny väggdekor utfördes. Professor H. Kreüger från Stockholm besiktigade fuktskadorna 1920 och fann att yttersidan fogats med cementbruk och hade nybruten sten, medan innersidan bakmurats med sten från den gamla kyrkan och var kalkputsad. Bruket hade för fin sand, vilket drar och behåller fukt och muren hade håligheter där vatten ansamlas. Slagregnet kom från söder och fukten i muren förångades vid sol och tvingades inåt, mot det porösare skiktet där den först kondenserade mot kallare ytor och avgick i putsytan på insidan. Dennas tjocklek varierade kraftigt och fuktfläckarna var störst där putsen var tunnast. Han föreslog olika lösningar, bland annat en plattvägg av tegel eller dylikt med luftspalt eller en ny, tjockare putsning, eller bara en ny puts med tätningsmedel, vilket borde prövas på mindre yta först. Vilken lösning som valdes kan inte uttydas av arkivmaterialet, men byggnadsregistret anger tegel som stomme (det är granitmur), vilket kan tyda på att man anträffat tegel i väggen och då synes den förstnämnda lösningen ha kommit till stånd. I samband med en renovering på 1950-talet omtalas också fyllnadsmurar på södra och östra väggarna. 1925 inköptes Vilske-Klevas kyrkoorgel. Detta skedde i samband med en invändig renovering 1926, då allt slutligen målades om efter fem års väntan på att lösa fuktproblemen i södra väggen. 1936 fick kyrkan värme med pannrum under sakristian och tjugo år senare drogs el in.
Fuktproblemen kvarstod på 1950-talet då man 1953 beslöt att under vintern prova en färg invändigt på korets respektive tornets södra vägg som skulle hålla ute all fukt. I väntan på resultatet sköts den planerade invändiga målningen upp. Färgens isolerande förmåga befanns god så kyrkorådet beslöt att måla väggarna med denna istället för rivning av fyllningsmuren på södra och östra väggarna. De två främsta bänkraderna skulle därtill avlägsnas. Renovering av kyrkan pågick 1956 från april till augusti då bänkarna målades och gamla färger på altare och predikstol togs fram. Beslut om att installera elektrisk belysning togs under hösten samma år. 1976 stod den första piporgeln installerad, vilken anknyter till en orgeltyp från 1750-1850.
År 1100-1199 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunten tillverkas av sandsten.
År 1645 Specifika inventarier - dopfunt
Trähuven till dopfunten tillverkas.
År 1717 Fast inredning - altaruppsats
Altartavlan "förbättrades" detta år, vilket troligen avser altaruppsatsens tillkomst, som i kyrkobeskrivningsbladet uppges vara från 1600-talets slut.
År 1736 Fast inredning - predikstol
Predikstolens tillverkning är klar och signeras "JEB".
År 1905 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
År 1919 Konservatorsarbeten
Restaurering av predikstol och altartavla.
År 1920 Byggnadsarkeologisk undersökning
Omfattande invändiga fuktskador föranledde murverksundersökningar och åtgärdsförslag. Troligen åtgärdades åtminstone södra väggen invändigt.
Obestämd yrkestillhörighet: Henrik Kreüger
År 1925 Fast inredning - orgel
En orgel från 1876 köptes från Vilske-Kleva församling. Johansson bodde i Liared och var även bonde.
Orgelbyggare: Svante Johansson
År 1926 Konservatorsarbeten
Altaruppsats och predikstol renoveras.
År 1926 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ommålning helt av interiören, projekterat och övervakat av Hedaeus; bänkar, läktarbröstning, altarring, nummertavla marmoreras i stil med befintlig på äldre inventarier, oljefärg på snickerierna, väggarna kalkas. Orgeln målas.
Konstnär: John Hedæus
År 1936 Teknisk installation - värme
Lågtrycksångvärmeledning installeras med pannrum under sakristian.
År 1953 Underhåll - målningsarbete, interiör
Test av färg på korets respektive tornets södra väggar som skulle hålla ute all fukt. Väggarna rengjordes först från all puts.
Byggmästare: Adolf Johansson
År 1954 Fast inredning - bänkinredning
Beslut togs att avlägsna de två östligaste bänkraderna och flytta bänkskärmen till tredje raden.
År 1954 Underhåll - målningsarbete, interiör
Färgprovet över vintern föll väl ut och istället för rivning av fyllnadsmurarna på södra och östra väggarna skulle de målas med isoleringsfärgen.
År 1956 Underhåll - målningsarbete, interiör
Renovering pågår april-augusti med invändig målning.
År 1956 Teknisk installation - el
Beslut tas i november om elektrisk belysning. Befintlig armatur elektrifieras, Elcentral görs i vapenhuset, troligen följande år.
Konstruktör: Ingenjör Karl-Olof Ödman, Borås
År 1974-1976 Fast inredning - orgel
Orgelbyggare: Mats Arvidsson, Stallarholmen
År 2004 Teknisk installation - värme
En bergvärmepump har installerats i källaren under sakristian
År 2004 Underhåll - takomläggning
Omläggning av kopparplåt på torn och spira, utbyte av rötskadat virke på hjärtstock
År 2004 Arkitekturbunden utsmyckning
Förgyllning av inskription över västra och södra porten med bladguld
År 2004 Underhåll - målningsarbete, interiör
renovering/målning av fönster och dörrar, avfärgning med kalkfärg på väggarna i vapenhuset och bakre väggen på läktaren, ommålning av väggarna i långhus och sakristia med emulsionsfärg.
År 2013 Underhåll - interiör
Omputsning av väggar i vapenhus med sandkalk, samt målning av tak och taklist. Bättringsmålning av innerdörrar och fönsterbänkar i långhuset
Antikvarisk-Topografiskt Arkiv, Stockholm.
Lukasiak, Elzbieta (1999) "Kulturistorisk inventering av Fristad-Gingri pastorats begravningsplatser ; "Vänga kyrka". Broschyr i kyrkan; "Värdefulla kulturmiljöer i Borås kommun" (1999) Borås kommun, Regionmuseum Västra Götaland, Borås; Informant pensionerad prost, Borås; Informant från Fristads pastorat.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Falkenberg,Fredrik:Arkitekt"; "Åson,A.:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin