Motivering (skydd): KINNA KYRKA ligger mitt i samhället med centrumbebyggelse på alla sidor av den i princip rektangulära, långsträckta kyrkogårdsanläggningen. En hällkista från yngre stenålder norr om kyrkan och en stensättning, numera bortgrävd, visar på platsens mycket långa historiska kontinuitet.
Kinna kyrka uppfördes på platsen för en medeltida kyrka 1879-83 efter ritningar av A W Nordien och Sven Larsson. Från den gamla kyrkan har bland annat två senmedeltida kyrkklockor tillvaratagits. Kyrkan präglas både ut- och invändigt av ett enkelt nygotiskt formspråk medan kyrkans planform, rumsliga skepnad och proportioner ansluter mer till det nyklassicistiska stilidealet. Utvändigt kännetecknas byggnaden av tidstypiska goticerande element som spetsbågiga fönster, strävpelare och tureller som kröns av korsblommor. Med undantag från att sakristian om- och tillbyggts 1951, är kyrkan oförändrad exteriört sedan byggnadstiden. Även interiören är väl bevarad sedan 1883. All fast originalinredning finns kvar med undantag för ett antal bänkar som tagits bort i omgångar, bland annat vid en renovering 1969-70 då även de kvarvarande bänkarna ombyggdes. Samtidigt ersattes då trägolvet med ett golv i slipad kalksten. De bemålade korfönstren utfördes efter kartong av konstnären Albert Eldh på 1920-talet. 1996 tillkom en kororgel vid korbågens södra sida och kyrkorummets västra del omgestaltades 1997 då läktarunderbyggnader tillkom. Sakristians 1950-talsinteriör är tidstypisk och välbevarad.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkotomten såsom bärare av en lång kyrkotradition på platsen.
- Grindarna, trädkransen och de solitära träden.
- Kyrkans föga förändrade exteriör utgör en god representant för den sena nygotiken under 1800-talet. - De senmedeltida kyrkklockorna.
- Kyrkorummets välbevarade karaktär med både nygotiska och nyklassicistiska drag. - Den ursprungliga inredningen i nygotisk stil.
- De bemålade korfönstren från 1920-talet efter kartong av Albert Eldh.
- Sakristians interiör.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2005)
Kinna kyrka är placerad i öst-västlig riktning i södra delen av den nästan rektangulära kyrkogården, som ligger något upphöjd på en låg terrass med kallmurar i natursten runt om som en stödmur. Anläggningens sydöstra hörn är något rundat till formen. Kyrkogården utvidgades 1923 (troligen i nordvästlig riktning) men fick sin nuvarande sträckning först i slutet på 1920-talet, då den utvidgades norrut efter ett förslag ritat av länsarkitekt Allan Berglund. Den rad av lindar som löper i öst-västlig riktning ungefär mitt på kyrkogården norr om kyrkan markerar kyrkogårdens norra gräns före denna utvidgning.
Anläggningen kantas på alla sidor utom den södra av ett svartmålat järnstaket med rundrör i tre rader mellan stolpar som har en knoppliknande avslutning i överkant. I söder saknas inhägnad helt. Runt hela anläggningen, på insidan av staketet, växer en trädkrans av lönn. Smidesgrindar med grindstolpar av natursten finns i nordvästra och nordöstra hörnet av anläggningen, en rakt norr om tornet och två åt öster. En trappa i natursten med moderna räcken i svartmålad metall ansluter södra delen av kyrkogården med trottoaren nedanför. Asfalterat rätlinjigt gångsystem som bland annat löper runt kyrkan, längs med trädkransen och till grindarna. Söder om kyrkan finns ett flertal höga gravstenar medan de låga dominerar i norr. Stenarna är generellt placerade i nord-sydliga rader. På kyrkogårdens norra del finns en hällkista från yngre stenålder vilket visar på platsens mycket långa historiska kontinuitet som begravningsplats. På 1960-talet påträffades inte långt från denna en rund stensättning (numera bortgrävd) som med all sannolikhet också utgjort en gravplats. Hällkistan grävdes ut redan i början på 1870-talet och fynden visade att graven troligen använts ända till och med bronsåldern.
Ett flertal solitära lövträd, huvudsakligen lindar, finns på kyrkogården, och från tornets norra sida löper en lång, rak gång mellan en allé av björkar till grinden i norr. Kyrkans portar i söder och väster flankeras av ett par lövträd. Rakt norr om kyrkan står två rader av högsträckta tujor, placerade i nord-sydlig riktning. Formklippta rygghäckar är inte vanliga på kyrkogården med förekommer i begränsad utsträckning i de norra och nordvästra delarna av anläggningen.
På anläggningen nordväst om kyrkan ligger en vitmålad, panelklädd ekonomibyggnad med personalutrymmen som byggts till i modern tid. Byggnaden, som är uppförd i början på 1920-talet efter ritningar av arkitekt Martin Westerberg, inrymde till en början ett kapell förutom ekonomiutrymmen. År 1953 ersattes dess putsade väggar med panelning. Samma år uppfördes församlingshemmet, som tillbyggdes 1978.
På 1960-talet anlades en ny kyrkogård en knapp kilometer öster om Kinna kyrka intill Häggåns strand. Ett kapell uppfördes där 1975 efter ritningar av arkitekt Pelle Nilsson.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Antikvarisk-topografiska arkivet, Stockholm
Regionmuseum Västra Götalands topografiska arkiv.
Borås museums arkiv..
Markving, G (1981): Kyrkorna i Sjuhäradsbygden.
"Välkommen till Kinna kyrka" (informationsfolder från kyrkan).
Fornlämningsregistret.
Bebyggelseregistret.
Muntlig källa.
Bebyggelseregistret. .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin