Motivering (skydd): Påskallaviks kyrka ligger i södra delen av samhället nära havet och den viktiga hamnen. Den gamla vägen mellan Kalmar och Oskarshamn går straxt väster om kyrkan. Nära kyrkan ligger också skolan och församlingshemmet. Kring kyrkan ligger kyrkogården som anlades några år innan kyrkan började byggas. Den är omgiven av en stenmur och traktens stenhuggartraditioner märks i flera av de vackra gravvårdarna.
Kyrkan utgör ett i Kalmar län ovanligt exempel på planlösning. Genom tornet och sakristians placering mitt på långhuset bildas vad som närmas kan liknas vid en korsplan. Några årtionden efter att kyrkan byggdes genomfördes ett byte av takmaterial och en ombyggnad av lanterninen. Under senare tid har takmaterialet bytts och dekorerade korfönster har tillkommit. Trots detta upplevs kyrkan som välbevarad.
Även interiört har flera förändringar genomförts. Färgsättningen har skiftat, koret utvidgats, en läktarunderbyggnad och en ny altaruppsats har tillkommit. De flesta förändringar är betingade av krav på komfort eller förändringar i gudstjänstfirandet. Interiören och inredningen rymmer prov på olika stilar men har sin grund i nyklassicismens formspråk.
En kyrka är oftast ett konkret uttryck för en gemensam insats inom en socken eller ett samhälle. I Påskallaviks fall är detta extra tydligt. Befolkningen i och runt i kring det framväxande samhället beslutade sig själva för att bygga kyrka och gjorde så också. En stor insats gjordes här av medlemmar av familjen Callerström men många andra församlingsbor har i samband med byggandet av kyrkan och även därefter bidragit med arbetskraft och gåvor av olika slag. Lokala konstnärer och hantverkare har på flera sätt satt sin prägel på kyrkan. Det gör att kyrkan i högre utsträckning än på många andra platser verkligen är församlingsbornas egen kyrka.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Rakt, Sakristia, Torn - Sidoställt
Påskallaviks kyrka har ett långhus orienterat i nord-sydlig riktning med koret i söder och vapenhus i norr. Tornet och vapenhuset är byggt mitt på långhusets västra sida och sakristian på den östra sidan. Det ger kyrkan en i det närmaste korsformad planlösning. Koret i söder är fullbrett och rakavslutat.
Långhuset har ett valmat tak belagt med rött tegel. Även sakristians sadeltak är belagt med samma tegel. Torntaket är tältformat och avslutas med en hög spetsig spira krönt av ett förgyllt kors. Tornets tak är klätt med svartmålad plåt. Alla fasader är spritputsade utom lanterninen som är slätputsad. Kring tornets hörn, dörrar, fönster och ljudluckor finns slätputsade omfattningar. Putsen är avfärgad i vitt. Sockeln är av granit. Ingångar med dubbla trädörrar finns i norr och väster samt separat ingång för sakristian i söder med en trädörr. Alla dörrar är rakavslutade och målade i svart. Långhusets fönster är rundbågiga med spröjs och karmar målade i grått. Ingången i norr och till sakristian har trappor av granit och handledare i svartmålat smide. Solbänkarna är klädda med svartmålad plåt Sakristians fönster är rektangulära med färgsättning och solbänkar lika långhusets fönster. Över ingången i norr finns ett lunettfönster och över ingången i väster ett runt fönster. Tornet har tre ljudluckor i varje väderstreck. De är rundbågiga och luckorna är målade i grått. Mot tornets gesims finns en rundbågefris i putsen.
Påskallaviks kyrka är till sin form och planlösning en i Kalmar län ovanlig typ av kyrka. I kyrkan finns drag från flera olika stilar såväl äldre som samtida med kyrkans uppförande. Det äldsta draget är långhusets utformning. Den kompakta byggnadskroppen och det valmade taket för tankarna till de kyrkobyggnader som uppfördes i mitten av 1700-talet t.ex. Vissefjärda och Madesjö kyrkas långhus före ombyggnaden på 1880-talet. Det är dock inte en direkt överrensstämmelse utan snarare en aning om att denna typ av kyrkor har varit förebilder.
Naturligtvis framstår också Ukna kyrka som en inspirationskälla. Ukna är den enda förutom Påskallaviks kyrka i länet som har ett mittorn. Genom tornens placering upplevs de som en mer dominerande del av bygganden än när tornet traditionellt är placerat vid en gavel. Till skillnad från Ukna kyrka har den som ritat Påskallaviks kyrka skapat en korsplan genom att placera sakristian i linje med tornet på kyrkans östra sida. Denna variant är inte en typisk grekisk korsplan vilket vi har två exempel på i länet nämligen Fliseryd och Dalhems kyrkor. Hos den grekiska korsplanen är korsarmarna en del av kyrkorummet. Här utgörs armarna av separata byggnadsdelar med andra funktioner.
Stilmässigt har exteriören influenser från nyklassicism och nyromanik. De klassicistiska dragen är de släta, putsade ytorna och den sparsamma dekoren. Ingången i norr omges av slätputsade pilastrar och arkitrav (överliggare) som är typiska för nyklassicismen. De rundbågiga fönstren är ett drag som kan härledas både till nyklassicismen och nyromaniken. De mest framträdande nyromanska dragen är tornets takkonstruktion med den smalare spiran placerad på toppen av taket, rundbågefrisen vid tornets gesims samt ljudluckornas och ingången i västers grunda valvbågar. Det sistnämnda arkitekturelementet kallas arkivolt. Sedan kyrkan uppfördes på 1860-talet har tornets lanternin byggts om 1897, en trappa tillkom vid den norra ingången 1925 och nya korfönster med dekorerat glas sattes in 1988. Takmaterialet byttes första gången 1886 till enkupigt tegel och 1987 fick kyrkan ett nytt tegeltak med tvåkupigt tegel. Lanterninen uppfattas som en naturlig del av tornet och exteriört kan man inte ana var gränsen mellan natursten och tegel går. Bytet till det nya tegeltaket 1987 är den förändring som idag som är mest påtaglig. Kyrkan upplevs dock exteriört som väl bevara.
Interiört har färgsättningen förändrats och inventarier har flyttats och förändrats. I dag är innertaket laserat i ljusblått efter att tidigare ha varit vitt. Den kraftiga taklisten är målad i rött och guldockra medan väggarna är putsade och vita. Golvet är belagt med betsade plankor och i gångarna ligger gråmelerade gångmattor. Alla trädörrar in till kyrkorummet har gråa ramar och speglar i en grågrön nyans. Koret i söder är fullbrett och rakavslutet. Det markeras av att det är upphöjt två steg över långhusets golv. Sakristian är belägen mitt på långhusets östra sida och på motsvarande plats i väster finns vapenhuset. I norr finns läktarunderbyggnad med toaletter, kapprum och vindfång i anslutning till ingången.
Altaruppsatsen är utformad som en nyklassicistisk portal. Den är putsad och avfärgad i vitt med förgyllda partier. I mitten finns ett motiv föreställande Jesus på Korset omgiven av Maria och lärjungen Johannes mot en förgylld bakgrund. På var sida om motivet finns marmorerade kolonner. Altaruppsatsen tillkom 1925 och är ritad av konstnären Arvid Källström. Altarbordet är fristående och framföra det finns en tresidig altarring. Altarringen består av kolonner lika dem som bär upp kyrkans läktare. De är målade för att efterlikna röd granit.
På var sida om altaret finns höga, rundbågiga fönster. Efter att under en tid ha varit igensatta togs fönstren på nytt upp vid renoveringen 1988. De försågs då med dekorativa lamellglas ritade av konstnärinnan Monika Backlund. I koret finns ytterligare två fönster i öster och två i väster. I korets västra del står kyrkans gamla läktarorgel som idag fungerar som kororgel. Här finns också ett votivskepp samt en stol för prästen. I väster är dopfunten och ambon placerad samt lösa stolar för kören. På väggarna i väster och öster, i gränsen mellan långhus och kor, hänger psalmnummertavlorna.
Bänkinredningen är än idag uppdelad i fyra olika kvarter. Den nuvarande bänkinredningen tillkom 1925 men delar av den äldre bänkinredningen ska ha använts. Sin nuvarande färgsättning i grått med röda överliggare fick bänkarna vid restaureringen 1988. Bänkarnas skärmar har speglar målade i en svagt grön färg. Bänkar har plockats bort vid flera tillfällen. Vid restaureringen 1925 utvidgades koret och en del bänkar längst fram i kyrkan plockades bort. När läktarunderbyggnaden tillkom 1962 togs bänkar längst bak i kyrkan bort och även vid den senaste restaureringen 1988 togs bänkar bort längst bak i kyrkan. Detta gjordes för att ge plats åt ljusbärare, bokbord m.m. Bänkarna längst fram i långhuset ska ursprungligen ha varit s k vänbänkar. När dessa byggdes om är inte känt.
På långhusets östra sida är predikstolen placerad. Predikstolen når man via en trappa från sakristian. Predikstolskorgen och ljudtaket är tresidigt med avskurna hörn. Ljudtaket kröns av något som närmast kan beskrivas som ett par avsågade voluter med en förgylld kula på toppen. Korgen har en utsågad trädekor som bl a föreställer träd och tavlorna med budorden. Korgen är främst målad i en grågul nyans med detaljer i guld, blått och grönt. På långhusets väggar, både i öster och väster, finns flera oljemålningar med bibliska motiv.
Läktaren bärs upp av tolv kolonner varav sex idag är synliga från långhuset och ytterligare några från läktarunderbyggnadens utrymmen. Kolonnerna är målade lika altarringens kolonner. De har enkla skivkapitäl och på dessa vilar de balkar som bär upp läktaren. Balkarnas ändar är dekorerade med cirklar och målade i rött och guld. Läktarbarriären har ett enkelt ramverk målat i grått och speglar laserade i grönt. Överliggaren är målad i rött. På läktaren står orgeln med orgelfasad av konstnären Arvid Källström. Den är målad i grått med blåa och förgyllda partier. Högst upp sitter fyra skurna änglar. På läktarens västra sida finns bänkarna kvar. De är lika långhusets bänkar och står på ett trägolv. Golvet på läktaren är i övrigt belagt med en gråmelerad gångmatta. I öster är bänkarna borttagna och ersatta av lösa stolar och ett piano.
Läktarunderbyggnaden är inredd med toaletter, kapprum och förråd. Tak är träklätt och innerväggarna är av trä. Både tak och väggar är målade i vitt. Ytterväggarna är putsade och avfärgade i vitt medan golvet är belagt med en gråmelerad matta. Från läktarunderbyggnaden går två trätrappor upp till läktaren.
Vapenhuset i väster har putsade väggar och tak avfärgade i vitt. Golvet är av trä och belagt med en gråmelerad matta. Alla dörrar är av trä och målade i grått. Från vapenhuset går en trappa upp i tornet. Här finns också ett förråd. I nischer i den norra och södra väggen förvaras bårvagnen, bockar för kistor m.m. De döljs av draperier i vinrött tyg.
Sakristian i öster har putsade väggar och tak avfärgade i vitt. Trägolvet är belagt med röda mattor. De två fönstren är rektangulära med spröjs. En del av sakristian är iordningställd som lillkyrka med altare och lösa stolar. Här finns också ett skrivbord, en tramporgel och förvaringsskåp för bl a textilier. I södra delen av sakristian finns toalett, trappa till predikstolen och en ingång.
Interiört präglas Påskallaviks kyrka främst av nyklassicismens stilideal. Kyrkorummet är rymligt och luftigt. Framme i koret och längst bak i kyrkan ger de stora fönstren ett rikligt ljusinsläpp medan mitten av kyrkorummet ligger i ett dunkel. Här saknas fönster p g a kyrkans planlösning. Altaruppsatsen präglas starkt av klassicismens formspråk med sin utskjutande trekantiga överbyggnad som bärs upp av marmorerade kolonner. Även bänkinredningen och läktarbröstningen är typiskt nyklassicistiska. Kororgeln och läktarorgeln har i sina respektive fasader även de tydliga klassicistiska influenser främst genom urnorna i dekoren och de tredelade, palladianska motivet men läktarorgeln bär också drag av konstnären Källströms egen stil. Predikstolens ursprung är okänt men den är från 1860-talet då kyrkan byggdes. Till formen är den klassicistisk men dekoren kan snarare beskrivas som naivistisk. Intressant är hur man valt att använda sig av läktarkolonnernas form såväl i altarringen som i ambon. I kyrkorummet finns också exempel på modernare stildrag i de södra korfönstrens utsmyckning och dopfunten.
Även interiört har flera förändringar gjorts. Den första större förändring som i hög grad påverkade upplevelsen av kyrkorummet var tillkomsten av den altaruppsats som finns idag. Den stod klar 1925 och ersatte då ett mindre, förgyllt kors. Vid samma tid utvidgades koret genom att bänkar togs bort. Även korbänkarna i väster togs bort. Detta var en typ av förändringar som låg i tiden. Körsång, julspel m m hade blivit allt viktigare inslag i gudstjänsterna och därför behövdes mer plats i koret. I Påskallavik hade man också haft problem med utrymmet i koret i samband med begravningar. Bänkar har även tagits bort i den norra delen av kyrkan för att bereda plats för en läktarunderbyggnad som tillkom vid den senaste renoveringen 1988. Då kyrkan den färgsättning som den har idag. Det var också då de dekorerade korfönstren tillkom. Under åren har också kyrkans väggar smyckats med tavlor och textilier vilket även det påverkar upplevelsen av kyrkorummet.
Interiört är Påskallaviks kyrka idag i en blandning av åtgärder som gjorts i samband med olika restaureringar som kyrkan genomgått. Det är dock fortfarande de nyklassicistiska stildragen som dominerar i kyrkorummet och ger det en tyngd.
Inventarier
Armaturer är en viktig del av kyrkorummets inredning. I Påskallaviks kyrka hänger fyra större mässingskronor över bänkkvarteren och två mindre kronor framme i koret. På långhusets väggar i öster, väster och norr finns också lampetter. På långhusets väggar finns också totalt tre större oljemålningar med bibliska motiv. Över dörren i väster och i korets sydöstra hörn finns konstverk av Arvid Källström i trä. De båda nummertavlorna som hänger i gränsen mellan koret och långhuset är från kyrkans tillblivelsetid och har en dekor som påminner om ljudtakets avsågade voluter. Kyrkan har två votivskepp. Det äldsta av dessa hänger över huvudgången under läktaren och det andra av yngre datum står i en monter placerad i korets sydvästra hörn. I koret, framföraltarringen, ligger en stor kormatta i bruna, gråa och blåa nyanser. På var sida om altaret står höga, sjuarmade mässingsljusstakar. Ambon är placerad till vänster om huvudgångens anslutning till koret. Under läktaren, i väster, finns en ljusbärare i svartmålat smide.
Fasadkulör: Vit
Byggnadsdel: Kor - Söder, Sakristia - Öster, Torn - Väster, Vapenhus - Norr
Inventeringsår 2015
Samhället Påskallavik ligger vid havet i södra delen av Oskarshamns kommun och tillhör Döderhults församling. I området finns flera lämningar från förhistorisk tid. Påskallavik började växa fram som ett samhälle under slutet av 1700-talet. Då grundade medlemmar av familjen Callerström fler olika verksamheter som skeppsvarv, såg, kvarn, pappersbruk och vadmalsstamp. Påskallavik blev med tiden ett litet centrum för handel och sjöfart. Nära samhället låg också Vånevik som är ett av ostkustens centrum för stenbrytning.
Påskallaviks kyrka byggdes 1862-65 på initiativ av och med hjälp av frikostiga donationer från bröderna Erik och Nils Callerström. Man vet inte vem som ritat kyrkan men en uppgift säger att det ska ha varit en dotter till Nils Callerström.
När Påskallavik utvecklades från bondby till handelsplats under 1800-talet växte befolkningen. Avståndet till socknens centrum i Döderhult gjorde att tankarna på att bygga en egen kyrka växte fram. Vid mitten av 1800-talet hade dock Oskarshamn vuxit och för Döderhults församling var det mest angeläget att bygga en kyrka där. Påskallviksborna med bröderna Erik och Nils Callerstedt i spetsen tog då saken i egna händer och byggde själva en kyrka. Marken skänktes av Erik Callerstedt och Nils Callerstedt bidrog med 5 400 kr av de 5 900 kr som bygget kostade. Kyrkan stod klar 1865 men en egen präst fick församlingen först 1923.
År 1862 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn.
År 1865-1993 Ändring
Ändring -
Konstnär: Arvid Källström
Orgelbyggare: Johannes (Johan) Magnusson
Arkitekt: Martin Olsson
Konstnär - Glaskonstnär: Monica Backström
Konservator: Sven Wahlgren
Jonsson, Magdalena. (2005). Påskallaviks kyrkogård Döderhults församling, Växjö stift, Kalmar län Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar/ begravningsplatser i Växjö stift 2005. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin