Motivering (skydd): Kvarter A och B
Kvarter A och B är små kvarter som sannolikt anlades som köpegravskvarter i början av 1900-talet. Kvarteren har brukats kontinuerligt sedan dess vilket ger en blandning där gammalt och nytt möts. En del vårdar har plockats bort och flera gravplaster är tomma. Längs vallmuren i söder står en rad vårdar från första hälften av 1900-talet. Dessa bör långsiktigt bevaras som en länk till kyrkogårdens historia.
Kvarter C, D, E och F
I kvarteren finns både mer påkostade familjegravvårdar från slutet av 1800-och början av 1900-talen men också enkla linjegravar från 1930-talet, i kvarter C. Kvarteren har brukats kontinuerligt sedan slutet av 1800-talet och äldre vårdar har plockats bort och nya har tillkommit vilket ger en blandning där gammalt och nytt möts. De äldre kvarvarande gravvårdarna från slutet av 1800-talet och 1900-talets första decennier, vården med bevarat staket samt linjegravvårdarna berättar kvarterets historia. Spåren i form av de äldre gravvårdarna, och den ännu grusbelagda gravplatsen med smidesstaket bör bevaras. Smidesstaketet ska föras in på församlingens inventarieförteckning.
Kvarter G och H
I kvarteren fanns redan när den tidigare kyrkans stod på platsen påkostade familjegravar. Det vittnar till exempel ”lantmannen” N. Engströms familjegrav bland annat om. Kvarteret har sedan brukats under hela 1900-talet och äldre gravplatser har utgått och ersatts av nya begravningar vilket skapat en stor variation av gravvårdar. Grusgraven vilken omgärdas av en låg buxbomshäck samt de övriga vårdarna från 1800-talet, som finns kvar i området utgör en viktig länk till kyrkogårdens historia och bör därför långsiktigt bevaras på plats.
Kvarter J-P, R och S
Kvarteren omfattar det område som anlades som kyrkogård på 1950-talet. Den form anläggningen då fick är bevarad. De viktigaste karaktärsskapande dragen är det regelbundna gångsystemet, de noga avgränsade gravkvarteren, växtligheten i form av tujahäckar, lindträd och rygghäckar av cotoneaster och buxbom samt de genomgående låga gravvårdarna. I det fortsatta bruket av kyrkogården är det viktigt att värna dessa karaktärsdrag. De tidigaste gravvårdarna i området är linjegravvårdarna. De berättar om en tidigare vanlig gravform och bär socialhistoriska värden.
KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET
Långemåla kyrkogård och kyrka är placerade på en höjd i västra delen av samhället. Precis utanför kyrkogårdsmuren i norr finns Högsby kommuns största gravfält från järnåldern kallat ”Evigheten”. Kyrkogården är omgiven av bebyggelse som traditionellt hör till kyrkan. I närmiljön finns bårhuset, skolan och kyrkstallar.
På kyrkogård har människor begravts sedan 1500-talet men inga synliga spår är bevarade från den tiden. Kyrkogården präglas av de stora förändringar som gjorts under 1900-talets sista decennier. En vandring över kyrkogården berättar om olika synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enskilda gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/by-/gårdsnamn och titlar. På Långemåla kyrkogård är hemmansägare och lantbrukare den vanligaste titeln. Kyrkvärden, trädgårdsmästaren, banvakten, häradsdomaren, skräddarmästaren, prosten, kronjägaren, stadsbudet, murarmästaren, soldaten och banmästaren vittnar alla om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på det stora flertalet vårdar.
Kyrkogården omgärdas av en vallmur och en splittrad trädkrans, vilka båda är viktiga för upplevelsen av platsen. Kyrkogården breder ut sig söder och väster om kyrkan. En tidigare kyrka i trä låg i nuvarande sydvästra hörnet av kyrkogården. Kyrkan som nu finns på platsen uppfördes år 1832. Större delen av den nuvarande kyrkogården anlades i samband med att kyrkan stod klar. I början av 1950-talet gjordes en utvidgning åt väster och 1997 iordningställdes en minneslund mitt i området. På kyrkogårdens södra del finns endast två grusgravar bevarade som en rest från en tid då större delen av kyrkogården var belagd med grus. Grusgravarna bör även fortsättningsvis bevaras. Linjegravar går att följa på två ställen på kyrkogården. De berättar om sociala skillnader i socknen och har ett socialhistoriskt värde. I de många enstaka vårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På Långemåla kyrkogård finns ett antal vårdar från mitten av 1800-talet som långsiktigt bör bevaras på plats. Det gäller även det smidesstaket om omger en av gravplatserna. Vårdar från 1800-talets mitt och äldre samt smidesstaketet skall föras in på församlingens inventarieförteckning.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar byts ut och att gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika kyrkogårdsdelarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.
Sammanfattningsvis:
• Långemåla kyrkgård tillsammans med kyrka, bårhus, vallmur och trädkrans utgör en värdefull kulturmiljö.
• Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2005)
Beskrivning av kyrkogården idag
Allmän karaktär
Kyrkogården ligger söder och väster om kyrkan och omgärdas av en kallmurad vallmur av natursten och en trädkrans. Från kyrkan lutar terrängen mot söder och väster och precis söder om kyrkan är en öppen yta med gamla, mycket stora, ekar. Kvarter A och B finns i sydöst medan kvarter C-H samt K, L N, O, R och S ligger väster och sydväst om kyrkan och J, M och P ligger något nordväst om kyrkan. Kvarter J-S är den nya delen som tillkom på 1950- talet. På norra och östra sidan av kyrkan finns inga gravplatser. I alla kvarter är gravvårdarna ordnade i raderna i gräsmatta. I vissa kvarter står gravvårdarna mot en rygghäck. I väster är det nivåskillnader som på den nyare delen löses med trappor. På den nyare delen finns även minneslund och urnlund. Bårhuset finns strax nordväst om vapenhuset.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas i alla väderstreck av en kallmurad vallmur av natursten. På insidan av muren är en jordvall.
Ingångar
I öster: Två ingångar. Den längst i nordost leder in till en gång norr om kyrkans långhusvägg. Smidesgrindar fästa på stolpar av granit. Ytterligare en ingång finns söder om kyrkan. Svartmålad järngrind mellan grindstolpar av granit.
I söder: Även i söder finns två ingångar. En dubbel gjutjärnsgrind på formhuggna granitstolpar finns mitt för ingången på långhusets södra sida. Detta är huvudingången till kyrkogården. Längst i väster leder en enkel trappa in över kyrkogårdsmuren. Huvudgrinden samt även de två grindarna i öster skall enligt uppgift vara gjorda av en smed från Värlebo. I norr: En enkel järngrind mellan granitstolpar.
Vegetation
Trädkrans: En trädkrans av ek i söder och öster.
Övrigt: På kyrkans södra sida är en öppen gräsyta där det växer ett antal stora ekar. Vidare så finns det ett antal björkar planterade inne på kyrkogården. Norr om kyrkan finns en gräsyta på vilken det växer ett antal tallar.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.
Ingången från parkeringen i öster (KI Långemåla
kyrkog 131)
Omgärdning i form av kallmurad vallmur av natursten
(KI Långemåla kyrkog
Gångsystem
Gångarna löper från ingångarna fram till de olika kvarteren. Även mellan kvarteren finns gångar. Gångarna är belagda med grus. Från trappan, över muren i kyrkogårdens sydöstra hörn, löper en gång av kalkstensplattor genom kvarter G och H.
Gravvårdstyper
På kyrkogården finns varierade gravvårdstyper från främst 1900-talet, men också ett antal äldre gravvårdar. Utmärkande är de tidstypiska höga gravvårdarna av svart granit från slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal. Fler i antal är dock gravvårdar från 1950-talet och framåt, vilka vanligen är lägre. Många gravvårdar bär klassicerande formdrag. Det kan innebära att själva vården fått en form som efterliknar antikens stildrag med kolonner, lagerkransar och dylikt i motivet. De vanligaste materialen är svart och grå granit, men även röd förekommer. Ett antal vårdar är av marmor och i de nyare kvarteren finns två kors av koppar samt ett kors av trä. Ett fåtal gravplatser är fortfarande belagda med grus och en gravplats omgärdas av ett smidesstaket och ytterligare en av en låg häck av buxbom.
Minneslund
Minneslunden invigdes 1996 och ligger centralt i den del som tillkom på 1950-talet och benämns kvarter N. Lunden utgörs av en rektangulär gräsmatta och den omges av en häck av spirea med en öppning mot i öster. Mitt på den västra sidan står en huggen grå granitsten med texten ”minneslund”. Runt om stenen är en liten planteringsyta.
Byggnader
Bårhuset ligger i norr och uppfördes på 1940- talet efter ritningar av Nils Kårbo, Oskarshamn. Det har spritputsade fasader avfärgade i vitt samt sadeltak lagt med koppar. Ingång finns i söder och i väster finns tre fönsteröppningar.
De gamla kyrkstallarna ligger strax utanför den östra kyrkogårdsmuren. Numera är de omgjorda och används som förråd och för förvaring av maskiner..
Övrigt
Vid inventeringstillfället påträffades en gravvård av gjutjärn liggande i vallen bland de andra vårdarna som tagits ur bruk. Enligt överenskommelse flyttades gjutjärnskorset inomhus och placerades antingen i förrådet eller i församlingshemmet.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A och B
Allmän karaktär
Kvarter A och B ligger i den sydöstra delen utav kyrkogården. Kvarteren rymmer 47 respektive 61 gravplatser. Det faktiska antalet gravvårdar är mycket färre och flertalet gravvårdar har sannolikt på grund av ålder tagits bort. I kvarter A finns idag endast 15 och i kvarter B 10 gravvårdar. Kvarteren omgärdas i öster och söder av kyrkogårdsmuren. I väster finns en grusgång och i norr avgränsas området delvis av en grusgång samt gräsmatta. Vårdarna är vända mot norr och söder. Kvarter A består endast av två rader gravplatser där gravvårdarna är ryggställda med en häck av cotoneaster. I kvarter B finns gravvårdar längs kyrkogårdsmuren i söder och ytterligare en rad med ett fåtal vårdar. Hela området är idag insått med gräs. Inne på området växer två stora ekar.
Gravvårdstyper
Intrycket av området är att de fåtal vårdar som finns kvar ger en provkarta på 1900-talets gravvårdar. De flesta är stående vårdar men här finns även enstaka liggande vårdar. Det dominerande materialet är svart granit men även grå och röd förekommer. Ett par vårdar av natursten finns också. I kvarter A dominerar låga rektangulära vårdar medan flertalet i kvarter B är höga stående vårdar. Mest iögonfallande är en familjegravvård över Karl-Emil Karlsson i form av en kraftig trädstam, i kvarter B. De äldsta vårdarna i kvarteren är från 1906, i kvarter A, respektive 1902 i kvarter B. I kvarter A anges den dödes yrkestitel på hälften av vårdarna medan det i kvarter B inte uppges på någon vård. De titlar som finns i kvarter A är; kyrkvärden, byggmästaren, godsägaren, lantbrukaren och friherrinnan. På hälften av vårdarna nämns den dödes hemort.
Kvarter C, D, E och F
Allmän karaktär
Kvarter C-F ligger i väster och sydväst om kyrkan. I söder avgränsas kvarteren av kyrkogårdsmuren i öster av en grusgång och i norr av en gång av kalksten och grus. I väster utgörs gränsen delvis av den mur som uppfördes i och med att den nyare delen tillkom på 1950-talet samt av gräsmatta och grusgångar mot kvarter G och H. Grusade gångar löper mellan de olika kvarteren. Gravvårdarna är placerade i ryggställda rader med häckar av häggmispel emellan. Björkar är planterade längs grusgångarna och inne på området växer även ekar. En grav är fortfarande grusbelagd i övrigt är hela området insått med gräs. Vårdarna är vända mot, öster, väster, norr och söder.
Gravvårdstyper
Majoriteten av gravvårdarna är stående men i kvarter finns också flera liggande vårdar. Bland gravvårdarna finns dels höga stående gravvårdar från tidigt 1900-tal och dels låga rektangulära gravvårdar från 1930-talet och framåt. En del av dessa har försetts med klassicistiska stildrag. Den äldsta gravvården i de fyra kvarteren återfinns i kvarter F och är från 1891. I kvarter C är den äldsta gravvården från 1903, i D från 1895 och i E från 1916. I kvarter C finns det spridda rester efter vad som kan vara ett linjegravssystem från 1930-talet. Dominerar gör vårdar från 1930-talet samt 80- och 90-talet. Materialet är företrädesvis svart granit men även grå och röd granit förekommer. Det finns en korsformad vård i marmor och i kvarter F finns en numera skadad marmorplatta med en sockel av natursten. En gravplats är fortfarande belagd med grus och omgärdad av ett staket av smide. På ungefär hälften av gravvårdarna anges den dödes yrkestitel. De vanligast är yrkestitlarna hemmansägaren och lantbrukaren. Därutöver förekommer stationsinspektören, smedsmästaren, skräddarmästaren, prosten, kyrkvärden, kronjägaren, stadsbudet, murarmästaren, byggmästaren, handlaren, soldaten och banmästaren. På majoriteten av gravvårdarna anges den dödes hemort.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter G och H
Allmän karaktär
Kvarter G och H ligger i den sydvästra delen av kyrkogården. I söder och väster avgränsas kvarteren av kyrkogårdsmuren, i öster av en grusgång och i norr avgränsar en tujahäck mot den nyare delen tillkommen på 1950-talet. Tvärs igenom området, från trappan i sydväst, går en gång av kalkstensplattor. En grusad gång delar kvarter G liksom ytterligare en grusgång delar kvarter H i två delar. I östra samt norra delen av området är gravvårdarna placerade i rader med rygghäckar av cotoneaster emellan. Björkar är planterade längs grusgångarna. En grav är fortfarande grusbelagd i övrigt är hela området insått med gräs. Vårdarna är vända mot öster, väster, norr och söder.
Gravvårdstyper
Bilden av gravvårdarna skildras av en stor variation av gravvårdar. Flertalet vårdar är låga, rektangulära men här finns, framförallt längst i väster och längs kyrkogårdsmuren i söder, höga, stående vårdar. Flera av vårdarna är korsformade. På en av de höga stående vårdarna finns en gjutjärnsplatta med den dödes porträtt infällt. Bilden föreställer häradsdomaren A. A. Andersson. Det dominerande materialet är svart och grå granit men även röd förekommer. En korsformad vård är av marmor och en är en natursten. Den äldsta gravplasten från 1818, kvarter H, omgärdas av en låg häck av buxbom och innanför på den grusade ytan finns tre kullar av murgröna. Vården är rest över ”Landtmannen” N. Engström. I området finns ytterligare sex vårdar från 1800-talet. I övrigt dominerar vårdar från 1940-talet samt 80-talet och framåt. På ungefär hälften av gravvårdarna finns den dödes yrkestitel angiven, vanligast är hemmansägaren och lantbrukaren. I övrigt är det titlar som; handlaren, kyrkvärden, kyrkvaktmästaren, kamreren, trädgårdsmästaren, banvakten, nämndemannen, häradsdomaren, mjölnaren och soldaten. På omkring hälften av vårdarna anges den dödes hemort.
Övrigt
Den tidigare kyrkan skall enligt uppgift ha legat på denna del av kyrkogården och i det nordvästra hörnet av kvarter G kan man ana den gamla kyrkogårdens utsträckning.
Kvarter J-P, R och S
Allmän karaktär
Kvarter J-P, R och S tillkom i och med utvidgningen i början av 1950-talet och ligger väster om kyrkan. En nivåskillnad finns mellan den gamla och den nya delen, där den nya delen ligger lägre än den gamla, detta löses genom en trappa. Kvarteren omgärdas i väster och norr av vallmuren som finns runt om hela kyrkogården. I öster är den gamla kyrkogårdsmuren bevuxen med berberis och i söder avgränsas den nya delen av häckar av tuja. Grusbelagda gångar avgränsar också de olika kvarteren. Kvarteren inramas av tujahäckar och längs gångarna är det lindträd planterade. Samtliga gravvårdar är placerade i rader och flertalet är vända mot öster eller väster. Cotoneaster eller buxbom har använts som rygghäckar. De flesta platser är planerade för kistgravar men här finns även ett urngravskvarter, kvarter R och en minneslund, kvarter N. Den äldsta gravvården i området är en linjegravvård från 1954, kvarter M. Kvarter M, K, L samt R togs i bruk under 1950-talet. Sedan påbörjades kvarter O på 60- talet följt av kvarter P och S på 70-talet och därefter på 80-talet kvarter M. Minneslunden, kvarter N, invigdes 1997.
Gravvårdstyper
Majoriteten av gravvårdarna är låga och stående. Flertalet är rektangulära till formen. I urngravskvarteret, kvarter R, är alla stenar utom en liggande. Majoriteten av gravvårdana är av grå granit men även svart och röd förkommer. Ungefär fem vårdar är också av marmor. Två vårdar är utformade som kors och tillverkade i koppar på socklar av granit. I kvarter M finns en trävård i form av ett kors. På ungefär hälften av alla vårdar anges den dödes hemort. Den dödes yrkestitel är sällan angiven på gravvården. Titlar som dock finns är; diakonissan, köpmannen, lantbrukaren, köpmannen, fabrikören, ingenjören, och hemmansägaren.
Övrigt
I ena hörnet av minneslunden står ett gjutjärnskors, ej på ursprunglig plats, till minne över de tre män som omkom vid en olycka när en masugn exploderade vid Hornsö bruk
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1828-34 av byggmästaren Sven Nilsson, som ersättning för en träkyrka från 1652. Beslut om nybyggnad togs den 13 maj 1821. Ritningarna upptättade av Samuel Enander 1823. Kyrkoinvigningen förrättades de 5 augusti 1832 av biskop Anders Carlsson af Kullberg.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär plan med smalare, halvrund sakristia bakom koret i öster, torn i väster. Ingång genom tornet och mittportal på sydsidan. Separat ingång till sakristian från nordöst. Uppförd av sten, putsad och avfärgad i vitt med mörkare sockel. På själva kyrkobyggnaden tegeltak, på sakristian spåntak, på tornet kopparplåt. Ursprungligen genomgående spån.
EXTERIÖR - Uppförd efter 1823 års ritning med sydportalen liksom även nordportalen, markerad med pilstrar och överliggare med lunettfönster ovanför. Förutom byte av takmaterial och att tornlanterninen tidigare sannolikt var öppen samt att en direktingång har upptagits till sakristian är exteriören oförändrad sedan byggnadstiden.
INTERIÖR - Kyrkorummets inredning förändrades vid 1908 års renovering, då den klassicerande altaruppställningen med altartavlan "Jesus i Getsemane", målad av Ivan Hoflund, samt predikstolen och frontonerna över kordörrarna tillkom. Ursprungligen fanns en altarpredikstol med direktuppgång från sakristian. Öppningen flankerades av pilastrar, som bar upp en fronton. Strålsolen, som ingår i den nuvarande altaruppställningen, var placerad på väggen bakom predikstolen. Bänkinredningen är delvis ursprunglig. Orgelfasaden härrör från 1838 års orgel, läktaren sannolikt från byggnadstiden. Läktarunderbyggnaden med väggar bestående av bred slätspånad panel mot kyrkorummet är resultat av en renovering i slutet av 1970-talet.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2016
Under 1500-talet får det område som ska bli Långemåla socken ett träkapell. År 1732 bildar man annexförsamling till Högsby församling och år 1869 blev man egen församling. Vi den tiden hade träkapellet ersatts av en kyrkobyggnad i nyklassicistisk stil. Långemåla kyrkogård anordnades i samband med att den första kyrkan uppfördes på platsen. När man fick rätt att begrava på egen kyrkogård är inte känt men år 1714 har man tillåtelsen. Hur kyrkogården gestaltade sig då vet vi mycket lite om men den bör ha varit mycket mindre än den är idag. Kyrkan och kyrkogården låg då i nuvarande kyrkogårdens sydvästra del kvarter G och H. Det finns en ritning av Pehr Frigelius från 1750 där den gamla kyrkan återgetts för första gången. Kyrkogården omringades vid avbildandet av en gärdsgård och det fanns en stiglucka av trä i den västra delen.
Vidare finns en ritning av Nils Isak Löfgren från 1821 som är mer detaljerad. Utsträckningen och materialet var det samma som på Frigelius ritning, med trästaket och stiglucka i väster. Öster om kyrkan utanför kyrkogårdsomgärdningen fanns en klockstapel uppförd. Klockorna i stapeln var gjutna av Gerhard Meyer 1736. På kyrkogården kan man se små gravhus av trä avbildade. På ritningen syns också på kyrkans södra sida, vad som tolkats som, trekantiga trävårdar. I den östra delen av kyrkogården innanför staketet fanns ett stort träd. Kyrkogården utvidgades i samband med nuvarande kyrkans uppförande, omkring 1830 åt nordost.
Bårhuset byggdes på 1940-talet och var ritat av Nils Kårbo, Oskarshamn. Domkapitlet i Växjö avstyrkte ritningarna två gånger på grund av utformningen men 1949 godkändes de. Samma år, 1949 gjordes en enkätundersökning på initiativ av Växjö stift. Församlingarna fick svara på några få frågor om sina kyrkogårdar. Svaren från Långemåla församling berättar något om hur kyrkogården då var planerad. Kyrkoherden Alf Hansson beskriver i sina svar att kyrkogården var planterad med träd, björkar, och häckar. Vidare att både enskilda gravar och allmänna gravar fanns på kyrkogården. Gravplatser samlade för bysamfällighet fanns inte och hade aldrig funnits i Långemåla. Vissa gravplatser hade gravkullar av rektangulär typ, andra hade gravplanen utslätad med sand. Man hade regler för gravvårdarnas höjd men vilka har han inte angivit. Några hällar fanns inte vid denna tid och gravvårdarnas material var granit. När det gäller inskriptioner på gravstenar berättar Hansson att de oftast anger information om den avlidnes födelse- och dödsår samt att gårdsnamn sällan förekommer. Bibelord finns dock emellanåt, framförallt på äldre stenar.
På ett fotografi som troligen är från slutet av 1940-talet, taget från sydväst mot vapenhuset styrks Hanssons beskrivning av kyrkogården. På bilden syns gravplatserna omgärdade av små låga häckar och grusade gravplatser. Mellan gravraderna fanns gångar belagda med jord eller grus.
1949 köpte församlingen Långemåla 2:7 av Wincent Lamber för 6510 kronor och på 1950- talet utvidgades kyrkogården med en helt ny del mot väster. Ritningarna gjordes av arkitekt Arne Delborn, Kalmar. Möjligen var det i samband med utvidgningen av kyrkogården som grusgångar och grusgravar såddes igen och omgärdningar kring gravplatser togs bort även på den äldre delen. I så fall är det förändringar från 1950-talet och ett par decennier framåt som skapat den kyrkogård vi ser idag. Ett flygfotografi troligen taget på 1960- eller 70-talet visar kyrkogården från nordväst. Vid den här tiden var större delen av kyrkogården besådd med gräs och det går inte att urskilja några grusade gravplatser.
År 1986 ansökte församlingen om att flytta ett järnkors från 1860-talet till Hornsö skola. Korset minner om en olycka vid Hornsö bruk där tre personer omkom. Korset står idag uppställt i utkanten av minneslunden.
1996 fick församlingen tillstånd att anlägga en minneslund inom befintlig kyrkogård. Den ritades av trädgårdsarkitekt Harry Kolsby, Kalmar.
Del av VoU-plan Långemåla kyrka..
ÄLDRE RITNINGAR - 1823 nybyggnad (S Enander).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE RITNINGAR - Högsbyboken del II. Högsby 1969; Irbäck, A, Långemåla socken och kyrka. Kort beslrivning. Kalmar 1964; Mellersta Kalmar läns kyrkor. Oskarshamn 1896; Foton från början av seklet. ATA..
Ring, Cecilia. (2005). Långemåla kyrkogård Långemåla församling, Växjö stift, Kalmar län Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar/ begravningsplatser i Växjö stift 2005. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin