Motivering (skydd): Drevs och Hornaryds nya kyrka har tillkommit i en stilmässig brytningstid även om nyklassicismen stod sig starkare i Värend än på de flesta andra håll. Den stora, vita nyklassicistiska kyrkan med sitt lanterninprydda torn är ett karaktäristiskt inslag i den småländska landskapsbilden. Den som framför allt fått sitt namn förknippat med dessa kyrkor i Växjö stift är Esaias Tegnér, biskop 1824-46. Biskop Tegnér har däremot inte haft något med typens uppkomst att göra; den fanns långt före hans tid. Men han välkomnade den nya kyrkotypen, som svarade mot hans klassiska bildningsideal. Medeltidens och 1600-1700- talens kyrkliga konst hade han ingen förståelse för. Nyklassicismen färgades av upplysningstidens förnuftstro och antikdyrkan. Överintendentsämbetet stod som ett slags garant för att antikens harmoniska mått- och proportionsförhållanden tillämpades på alla offentliga byggnader. Den klassiska doktrinen förblev förhärskande vid
Överintendentsämbetet in på 1850-talet. Ämbetet gav inte upp sin ambition att uppfostra och likrikta, att sprida antikens budskap ut i de mest avlägsna bygder. Men man hade viss svårighet att sätta makt och myndighet bakom orden och måste i realiteten acceptera kompromisser. Både kungen och statskyrkan hade intresse av att kyrkobyggandet gick snabbt och smidigt så att man fick kyrkor som rymde hela menigheten. Så länge allmän kyrkogång var påbjuden samlades sockenborna var söndag för att höra både Guds ord och de många kungörelserna från Kungl Maj:t. På så vis kunde Theodor Ankarswärd ta den från Överintendentsämbetet utsända ritningen till ny kyrka i Sjösås och använda som förlaga, men till Drevs och Hornaryds nya kyrka lägga till exempelvis rundbågefriser och valvribbor. Kyrkan är ett intressant exempel på hur en från överheten påbjuden stil kom att blandas med nya smakriktningar. Kyrkan har en välbevarad exteriör och även interiören har kvar mycket av sin ursprungliga prägel, trots en förnyelse i mitten av 1900-talet med tillskott av viss ny inredning och förändring av koret med ny altarmålning.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och
kyrkomiljön
- Kyrkan är typisk för sin tillkomsttid med en huvudsaklig nyklassicistisk prägel, i enlighet med Överintendentsämbetets och biskop Tegnérs smakideal, men uppblandad med stildrag från medeltida byggnadskonst.
- Interiören präglas av rymd och ljus, allt är klart och överskådligt. Stora rena ytor i vitt lyfter fram den diskreta dekoren.
- Inredningen är till stora delar samtida med kyrkan och exempelvis predikstolen och orgelfasaden har bara genomgåt smärre förändringar. Senare nytillskott har anpassats till kyrkans karaktär.
- Kyrkan och sockenstugan är belägna på en kulle och är väl synliga i landskapet. Tillsammans bildar de en enhetlig miljö i den glesbefolkade omgivningen.
Inventeringsår (1993)
Byggnadsdel (1993): Kor - Rundat korutsprång, Kor - Söder, Sakristia - Öster, Torn - Norr
Inventeringsår (2006)
Kyrkobyggnaden är orienterad i
norr-söder med det lanterninförsedda tornet i norr. Planen visar en rektangulär salkyrka med halvrunt korutsprång i söder samt utbyggd sakristia i öster. Därmed följde Theodor Ankarswärd Överintendentsämbetets klassiska kardinalregel, att eftersträva största möjliga symmetri i planen. Ankarswärd ritade en ganska traditionell nyklassicistisk kyrkobyggnad, som till plan och utformning endast marginellt avviker från det av C. G. Blom Carlsson 1851 utarbetade förslaget till ny kyrka i Sjösås. Flera detaljer – till exempel exteriörens rundbågefris, den kraftiga betoningen av tribunbågen, absidens utformning med valvribbor, halvkolonner och rundfönster – visar emellertid att den något yngre Ankarswärd även influerats av den medeltidshistoricism som uppstod under allmänt medeltidssvärmeri vid mitten av 1800-talet.
Kyrkan är byggd i sten och de vitkalkade väggarna är spritputsade med slätputsade listverk samt partier runt portaler och fönster. Taket är sedan 1995 lagt med tegel. Interiören är
nyklassicistisk med inslag av nyromanska och nygotiska stildrag. Kyrkorummet är relativt oförändrat medan koret fick en ny gestaltning 1940 i samband med 1940 års renovering under ledning av arkitekt Paul Boberg. Det stjärnvälvda koret har idag ett fristående altare och blyinfattade fönster med tonat glas. Den stora alfrescomålningen av Olle Hjortzberg fyller hela absidens mittfält och tillkom som ett intressant konstnärligt nytillskott. Målningen harmonierar väl med 1800-talsrummet även om den har en för sin tillkomsttid typisk karaktär. Bänkinredningen är sluten och målad i grått och brunt. Övriga inredningssnickerier går i ljusa toner. Nuvarande orgel är från 1916, ombyggd 1966 av Liareds Orgelbyggeri.
Fasadkulör (2006): Vit
Byggnadsdel (2006): Kor - Söder, Sakristia - Öster, Torn - Norr
Inventeringsår 2015
Förslaget att uppföra en ny, gemensam kyrka för Drev och Hornaryd väcktes 1831 av biskopen i Växjö, Esaias Tegnér. Vid sin visitation i Sjösås pastorat ansåg han att de gamla kyrkorna var för trånga. 1839 fastställdes ett beslut om en gemensam kyrka för de tre socknarna i Sjösås pastorat, även denna gång på Tegnérs uppmaning. På församlingarnas begäran upphävdes dock beslutet och man återgick till det äldre förslaget. När det gällde att genomdriva förslaget om nybyggnad av kyrkorna i Sjösås var det alltså, som i de flesta fall under Tegnérs episkopat, biskopen själv och inte församlingen som var initiativtagare och drivkraft. Under Tegnérs tid som biskop i Växjö slutfördes – många gånger under hårt motstånd från församlingarna – 29 nybyggnader. Många andra projekterades, men kom i likhet med Drevs och Hornaryds nya kyrka att stå färdig först under senare hälften av 1800- talet. Tegnér dirigerades inte bara av praktiska önskemål utan även av ideologisk övertygelse. I medeltidskyrkornas dunkla och rikt smyckade rum befästes lätt gammal vidskepelse och övertro. Empirekyrkan, som med sin stora, ljusa och lugna predikosal innebar en helt ny form av kyrklig arkitektur, motsvarade däremot de nya idealen om ljus och klarhet. Den nya gemensamma kyrkan för Drev och Hornaryd uppfördes först 1866-67 och invigdes i november 1868. Liksom i Sjöås uppstod en långvarig tvist om var den nya kyrkans blivande plats. De tidigare diskuterade alternativen Grännastämma, Broaryd och Drev utökades 1847 med ett fjärde, nämligen Möllekull dit kyrkvägen ansågs vara bekvämare och utan besvärliga backar. Dessutom var den senare platsen mera belägen i församlingens mitt, cirka två kilometer nordost om Drevs gamla kyrka. Det aktuella området i Möllekull inspekterades och godkändes av arkitekten Theodor Ankarswärd i Växjö. Först 1852 fastställdes Möllekull som plats för den nya kyrkan och Ankarswärd fick i uppdrag att göra ritningar. Meningen var att den nya kyrkan skulle vara uppförd senast år 1863. Grundarbetena för kyrkan påbörjades 1862 och i augusti samma år var grunden lagd. Kyrkan färdigställdes 1866-67 och grundströks invändigt följande år. 1870 hade man råd att måla fönster och dörrar och åtta år senare målades kyrkan slutligen ut- och invändigt. En sockenstuga byggdes mitt emot kyrkan. Denna användes även som lärarbostad till närbelägna (nu rivna) folkskolan.
År 1866-1867 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor med korutsprång, sakristia och torn
Arkitekt: Wilhelm Teodor Anckarsvärd
År 1867-2006 Ändring
Ändring - För händelser, se pdf.
Konstnär: Olle Hjortzberg
Arkitekt: Paul Boberg
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Våra kyrkor. Klarkullen 1990.
Internetadress: http://www.svenskakyrkan.se/starrkarr/kyrkor/nol.htm .
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Ullén, Marian. (1967). Kyrkorna i Sjösås. Sveriges kyrkor Småland. ISBN: .
Bergström, Carin. (1992). Kyrkplatsen som socknens centrum. ISBN: .
(1981). Historia för framtiden. Kulturminnesvårdsprogram för Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kronobergs
län & Smålands Museum. ISBN: .
(1983). Prästgårdar i Kronobergs län. Kulturhistorisk undersökning, Länsstyrelsen i Kronobergs län &
Smålands Museum.. ISBN: .
Schwanberg, Ingrid. (2002). Kulturhistorisk karaktärisering och bedömning av kyrkor. Riksantikvarieämbetet. ISBN: .
(1957). Sjösåsboken, del II. Drev och Hornaryds Hembygdsförening. ISBN: .
(1975). Sjösåsboken, del III. Drev och Hornaryds Hembygdsförening. ISBN: .
(1996). Under det höga valvet: en Tegnérbok. ISBN: .
Widmark, Henrik. (2000). Femton kyrkor i Skåne: en modell för kulturhistorisk värdering av kyrkobyggnader. ISBN: .
Ullén, Marian. (1968). Drevs och Hornaryds kyrkor. Sveriges kyrkor 120, Småland . ISBN: .
Ullén, Marian. (1969). Dädesjö och Eke kyrkor. Sveriges kyrkor 126, Småland 2:3. ISBN: .
Ullén, Marian. Drev-Hornaryds Kyrka. En vägledning utgiven av Drev-Hornaryds kyrkoråd.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Ankarswärd,Theodor:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin