Motivering (skydd): MÅRDAKLEVS KYRKA är uppförd på äldre kyrkplats på en höjd öster om floden Ätran. Begravningsplatsen är gräsbevuxen med gångsystem av grusgångar. Kyrkogården inhägnas åt öster av en kallmurad stenmur samt åt väster och söder av en stödmur med häckplantering, kantade av en trädkrans. Ingångar via smidesgrindar i väster och söder.
Kyrkan uppfördes i trä 1875-76 efter ritningar av arkitekten Johan Fredrik Åbom. Den ersatte en träkyrka från 1688 belägen tio meter norrut. Träkyrkan i Mårdaklev utgör ett undantag bland de sena 1800-talskyrkorna som vanligtvis uppfördes i sten. Exteriört uppvisar kyrkan en förskjutning i klassicismen mot ett goticerande formspråk som är intakt sedan byggnadstiden. Den välbevarade exteriören har omsorgsfullt utformade snickerier.
Kyrkorummet präglas av en större renovering som genomfördes 1935-38 under ledning av stadsarkitekten i Halmstad, Fredrik Wetterqvist. Interiörens rumsuppbyggnad omgestaltades delvis genom att takformen ändrades. Ett nytt reveterat tunnvalv medförde att de förut spetsiga fönstren omformades. Två nya pelarrader gjorde kyrkorummet treskeppigt. Trots detta bär interiören en tydlig nyklassicistisk prägel tillsammans med 1930-talets renovering och färgsättning. Med undantag för den på 1960-talet ombyggda bänkinredningen är kyrkorummet sedan dess oförändrat. Altaruppsatsen och predikstolen utfördes 1804 av Sven Nilsson Morin och är överförda från den gamla kyrkan. Den medeltida dopfunten påminner om kyrkplatsens historiska kontinuitet. Altartavlan är ett verk av en holländsk mästare.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens murar, smidesgrindar, trädkrans, grusgångar och trappor.
- Den sedan byggnadstiden föga förändrade exteriören.
- Interiörens prägel av byggnadstidens nyklassicistiska ideal samt renoveringen från 1938. - Den välbevarade fasta inredningen från byggnadstiden samt från 1930-talets renovering. - Altaruppsatsen och predikstolen från 1804.
- Altartavlan
- Den medeltida dopfunten.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2003)
Kyrkogården var ursprungligen rektangulär till formen med kyrkan placerad i mitten. Ett förslag till ordnande av kyrkogården uppgjordes 1929 av länsarkitekten Allan Berglund. Kyrkogården är utvidgad åt norr i början av 1970-talet och 2003 åt öster, delvis med en minneslund, och har nu en mera oregelbunden form.
Begravningsplatsen är gräsbevuxen med gångsystem av krattade grusgångar. Kyrkogården inhägnas åt öster av en skalmur, åt norr och nordöst av en kallmur av huggen sten, åt väster och söder av en stödmur och häckplantering. I västra och södra muren finns öppningar med smidesgrindar. I nordöstra hörnet leder en stentrappa upp till den senast utvidgade begravningsplatsen åt öster. Träden på den äldre delen av kyrkogården utgörs av lönn och alm. På den nyligen utvidgade kyrkogården har lind och oxel planterats. De äldsta gravvårdarna på kyrkogården härrör från 1800-talets början. Gravvårdarna varierar i utförande. Några större gravvårdar med grusfyllning och ett fåtal urngravar. Gravkvarteren saknar häckplanteringar.
Inventeringsår 2001
Texten saknas
Antikvarisk-topografiska arkivet, Stockholm.
Boken om Mårdaklev. 1983.
Hallbäck, Sven Axel, "Medeltida dopfuntar i Sjuhäradsbygden". Från Borås och de sju häradena. Borås 1966.
Markving, Gustaf, Kyrkorna i Sjuhäradsbygden. Borås 1981.
Västergötland - landskapets kyrkor. Red. Markus Dahlberg. Stockholm 2002..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin