Motivering (skydd): Värö kyrkby är belägen strax öster om Väröbacka samhälle, drygt 20 km norr om Varberg. Byn ligger centralt i en öppen odlingsbygd som sträcker sig ned mot kusten. Bebyggelsen, i huvudsak uppförd under 1800-talet, är grupperad invid korsvägen och kyrkan. Kyrkbyn har en välbevarad prägel. Kyrkan ligger på en medeltida kyrkplats på västra sidan av den gamla landsvägen mot Stråvalla, med pastorsexpedition och församlingshem i öster och klockaregård i söder. Direkt norr om kyrkan passerar Prästabäcken. Ett hundratal meter söder om kyrkan ligger det stora gravfältet Jättahögen.
Värö stenkyrka har kyrkogårdar såväl runt kyrkan som på andra sidan vägen, öster om kyrkan. Den äldsta kyrkogården invid kyrkan inramas av en stenmur med innanförliggande krans av äldre lövträd. Kyrkogården är i huvudsak gräsbevuxen med grusgångar som leder fram till och runt kyrkan. I nordväst ligger ett bårhus och en vaktmästeribyggnad med maskinhall. Den nyare kyrkogården har utvidgats vid ett antal tillfällen, bl.a. 1971-72 mot norr. Kyrkogården omges av en stenmur med trädkrans och tydlig kvartersindelning med häckar.
Kyrkan uppfördes 1855 på platsen för en medeltida romansk stenkyrka, efter ritningar av stockholmsarkitekten Emil Edvard von Rothstein. Värö kyrka är en av Hallands största kyrkor. Byggnaden består av ett rektangulärt långhus med rundad koravslutning i öster, västtorn, och på långhusets norra sida en vidbyggd värmecentral. Den nya kyrkans långhus och kor byggdes i nyklassicistisk stil intill ett kvarvarande, sannolikt medeltida stentorn. Tornet höjdes 1826 och fick då sitt nuvarande utseende med rundad huv och öppen lanternin. Kyrkans klassicistiska exteriör är välbevarad sedan uppförandet. De vitputsade fasaderna är sparsamt dekorerade. Murarna genombryts av rundbågeformade muröppningar med slätputsade omfattningar och utskjutande entréer, som ytterligare framhävs genom och klassicerande element.
Det stora, ljusa kyrkorummet täcks av ett kassetterat flackt tunnvalv. Interiören präglas av olika tidsskikt. Rumsformen och delar av inredningen har en enhetlig nyklassicistisk prägel. Altaruppsatsen och predikstolen härstammar från byggåret och är utförda av Mjöbäckssnickarna Johannes Johansson och Johannes Andersson. Orgelfasaden är från 1860. Den öppna bänkinredningen, takets kassettindelning och altartavlan tillkom vid en renovering 1897, under ledning av Adrian Peterson. Kyrkorummets nuvarande utseende är resultatet av en renovering 1992-94, då man försökte återskapa den klassicistiska inredningens ljusa färgsättning. Nu tillkom även inglasade läktarunderbyggnader. I kyrkorummet och i vapenhuset äldre inventarier bevarade, bl a en predikstol och altartavla från 1600-talet. Dopfunten (1784) är utförd i mässing, vilket är ovanligt. Trots att interiören präglas av olika tidsskikt så upplevs den som relativt sammanhållen.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdarnas stenmurar, trädrader och grusade gångar.
- Det troligen medeltida murverket i tornet utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Den välbevarade exteriören i nyklassicistisk stil.
- Den enhetliga, klassicistiska interiören med bevarad inredning: Altaruppsats med altarkors på ursprunglig plats och predikstol samt altarring från byggåret och orgelfasad (1860).
- Äldre inventarier; predikstol och altartavla (1600-tal), dopfunt i mässing (1784).
Inventeringsår (2002)
Se ovan : Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / RAÄ:s Byggnadsregister
Inventeringsår (2001)
Värö kyrka har kyrkogårdar såväl runt kyrkan som på andra sidan vägen, öster om kyrkan. Den senare har vidgats vid ett antal tillfällen bl.a. 1971-72 mot norr, efter ett förslag utarbetat av Trädgårdskonsulent Axel L Ericson, Halmstad. De senare kyrkogårdarna har ett rikt antal trädrader och tydlig kvartersindelning med häckar. Under åren 1984-85 uppfördes en stenmur runt östra kyrkogården.
Kyrkogården närmast kyrkan kringgärdas av en kallmurad stenmur av sedimentär bergart. Mot norr fungerar muren som en stödmur och överkanten livar med kyrkogårdens gräsmatta. En parsmidesgrind hänger i huggna stenstolpar med stenkulor i toppen i norra och södra entrén. Mot öster pågår arbete att lägga om muren och flytta den några meter mot väster. Innanför muren finns i norr, söder och väster en trädrad av äldre lövträd. Förutom gångarna från kyrkogårdsentréerna i norr, öster och väster samt en gång som löper runt kyrkan, vilka är grusade, har övriga gångar igenlagts och idag är kyrkogården i huvudsak gräsbevuxen. Några enstaka järnkors förekommer, i övrigt mest gravstenar.
Gravvårdarna kring kyrkan ligger i Ö-V riktning. Norr om kyrkogårdsmuren ligger en asfalterad parkeringsyta och nordväst om kyrkan ligger ett bårhus samt ytterligare nordväst om detta finns en vaktmästeribyggnad med maskinhall. Marken framför bårhuset i öster sluttar och har belagts med kullersten. Här finns även en betongtrappa med ett galvaniserat räcke.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - VÄRÖ
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1585, 1900: 2980, 1995: 3872
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger centralt invid korsvägen med omgivande bebyggelse. Direkt norr om kyrkan passerar Prästabäcken. Pastorsexpeditionen återfinns i nordöst och Klockaregården i söder. Ett hundratal meter söder om kyrkan ligger det stora gravfältet Jättahögen. Kyrkan ligger centralt i den öppna odlingsbygden som sträcker sig ned mot kusten. Socknen domineras av öppna odlingsmarker med endast begränsade arealer skogsklädda höjder.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med halvrund koravslutning i öster. I väster ett stentorn, och på långhusets norra sida en vidbyggd värmecentral.
I: Gråstenskyrka, sannolikt av medeltida ursprung, med romansk planform bestående av ett rektangulärt långhus med smalare rakslutet kor. Eventuellt kan långhuset i ett senare skede, möjligen redan under medeltiden, ha förlängts västerut. I väster ett sekundärt tillfogat torn av okänd ålder (belagt 1654, då det reparerades). Åren 1653-54 tillfogades ett vapenhus i söder. Kyrkan förlängdes österut 1774-76, och fick då ett kor i jämnbredd med långhuset med tresidig östavslutning. Samtidigt tillkom en sakristia på korets norra sida och ett mindre vapenhus framför koringången i sydöst. Tornet förhöjdes 1826, och fick då sitt nuvarande utseende. Hela kyrkan förutom tornet revs 1855 då nytt långhus och kor uppfördes.
II: Långhus och kor byggt 1854-55 efter ritningar av arkitekt Emil Edvard von Rothstein.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans nyklassisistiska exteriör är i stort sett oförändrad sedan byggnadstiden. Kyrkan är utvändigt vitputsad. Långhuset täcks av ett sadeltak, valmat över koravslutningen, och tornet har en rundad huv med öppen lanternin. Kyrkan upplyses av rundbågiga fönster. Samtliga portaler är arkitektoniskt framhävda genom från murlivet något framspringande klassicerande omfattningar. Huvudingångar genom tornets bottenvåning samt mitt på långhusets södra och norra sidor. Det invändigt ljusa kyrkorummet täcks av ett flackt, kassetterat tunnvalv. Sakristian är inrymd bakom den stora altaruppsatsen. Kyrkan genomgick 1897 en restaurering, då bland annat det nuvarande innertaket tillkom. Kyrkan har även restaurerats 1932 och i början av 1960-talet. Altaruppsats och predikstol är från den nya kyrkans byggnadstid, och utförda i nyklassicistisk stil.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan har en dopfunt i driven mässing från 1784, signerad Johan Jacob Humbla.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin