Motivering (skydd): TORPA KYRKA är belägen på medeltida kyrkplats i Torpa, ca en mil nordost om Varberg. Kyrkan ligger höglänt på dalgångssidan i anslutning till bebyggelsen. Kyrkans omgivningar utgörs av åsryggar och betesmarker och rikliga förhistoriska gravlämningar. Norr om kyrkan ligger församlingshemmet (1996) och en mindre förrådsbyggnad.
Kyrkogården kringgärdas av en stenmur avtäckt med äldre gravhällar och flata stenar. Muren kantas av trädrader och genombryts av smidesgrindar. Ett par minnesstenar från 1700-talet står invid muren i nordost. I anslutning till den norra muröppningen finns ett bårhus, delvis i souterräng, med fasader av grönmålad betong och plant grästäckt tak. Kyrkogården är gräsbevuxen och senare utvidgad, och denna del kringgärdas av en stenmur, trästaket samt häckplantering.
Kyrkan är medeltida och en av de bäst bevarade i Göteborgs stift. Kyrkan är uppförd av tegel, vilket är ovanligt i Halland. Kyrkan har bevarat sina ursprungliga mursträckningar och utgörs av ett rektangulärt långhus med smalare rakt avslutat kor åt väster. Långhuset förlängdes redan under senmedeltiden och då tillkom också vapenhuset i söder, som utgör kyrkans huvudingång. På kyrkans västgavel finns sparsam tegelornering. Murarna genombryts av ett fåtal fönsteröppningar i väster och söder. Trätornet, som ovanligt nog står i öster, vidbyggdes omkring 1770 och en flack huv med lanternin och kort spira. Kyrkan är utvändigt vitputsad och det brädfodrade tornet är vitmålat. Långhus, kor och vapenhus täcks av separata sadeltak med tegeltäckning och tornspiran är spåntäckt. I samband med att tornets bottenvåning inreddes som sakristia 1966-67 öppnades ett fönster i koret bakom altaret in mot tornet. Öppningen i detta korfönster stängdes senare igen av ett tunt murverk, som idag är ersatt av fönsterglas. Exteriören präglas av medeltiden och 1700-talet. I tornet hänger en klocka från 1595.
Kyrkans välbevarade interiör präglas främst av 1600- och 1700-talen. Altaruppsatsen och predikstolen är barockarbeten från 1600-talets förra hälft. Kyrkans trätunnvalv försågs med målningar av Detlef Ross (1760) och Jacob Magnus Hultgren (1788), därefter aldrig övermålade. Kring triumfbågen finns målningar med draperi- och bladmotiv från samma tid. Ett dominerande inslag i kyrkorummet är de läktare som både finns i väster och längs hela norra långsidan, uppförda omkring 1780, med 25 bildfält som framtogs 1983-84. Även den slutna bänkinredningen härrör från 1700-talet, vilken ommålades 1983-84 i syfte att återskapa den troligen ursprungliga 1700-talsfärgsättningen. Golven i långhus och kor utgörs av grå och röda kalkstensplattor i rutmönster och härrör troligen från 1700-talet. Dopfuntens medeltida granitcuppa (1300-tal) står på en senare tillkommen fot. Orgeln med fasad är från senare delen av 1900-talet.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens stenmurar, smidesgrindar, trädrader och äldre gravstenar.
- Det mycket välbevarade medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Den välbevarade exteriören och interiören.
- Det invändiga arkitekturbundna måleriet.
- Läktarna och bänkinredningen.
- Äldre inredning och inventarier.
- Den medeltida dopfunten.
Inventeringsår (2002)
Se ovan : Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / RAÄ:s Byggnadsregister
Inventeringsår (2001)
Torpa by ligger på en höjdsträckning omkring en mil nordost om Varberg, på västra sidan av riksväg 41. Torpa kyrka har ett högt läge och är tydligt exponerad väster om vägen. Övrig bebyggelse är koncentrerad kring kyrkan, men har även vuxit norrut på båda sidor om vägsträckningen. Omgivningarna utgörs av åsryggar med betesmarker. På flera av dessa finns även förhistoriska gravlämningar från brons- och järnålder.
Norr om kyrkan ligger FÖRSAMLINGSHEMMET och en mindre FÖRRÅDSBYGGNAD. Församlingshem- och vaktmästeribyggnaden från 1996, ritad av arktekten Ulla Öhman, ligger norr om kyrkan. Gjuten platta, grund av betonghålsten. Stående locklistpanel, täckmålad i röd kulör med isolerglasfönster med vita foder och spröjs. Sadeltak med enkupigt rött lertegel. Framför byggnaden, mot söder, ligger röd, violett och grå marksten av betong. En stor grusad plan ligger bakom vaktmästeribyggnaden mot norr.
I anslutning till muröppningen mot norr, ligger ett BÅRHUS, delvis i souterräng. Fasader av grönmålad betong. Taket är platt och gräsbelagt. Entré mot norr, dubbeldörr täckmålad i grön kulör.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkan kringgärdas av en kallmurad stenmur med innanförliggande trädrad. Som avtäckning av kyrkogårdsmuren ligger äldre gravhällar och flata stenar. Mur: kallmurad skalmur av sten. Öppningar med smidesgrindar mot söder, öster, väster. Grindarna utgörs av pargrindar, vilka hänger i stenstolpar. Vid varje entré, innanför muren, finns en inhägnad av stående bräder, för soptunnor krattor m.m. Mot kyrkogårdsmuren, dess nordöstra hörn, står ett par minnesstenar från 1700-talet lutade. Mot norr har en större öppning upptagits i muren, med en grusad gång från vaktmästeriet/församlingshemmet och till en gång väster om kyrkan.
Sistnämnda gång leder till kyrkogården nordväst om kyrkan, vilken tillkom vid en kyrkogårds utvidgning 1989. Nya kyrkogården har en kallmurad stenmur mot väster, trästaket mot norr och häck mot öster. Längst i norr, på en gräsklädd kulle, står ett träkors. Grusade gångar av småkornigt grus som ligger på en asfalterad yta, utfört slutet 1980-talet, förekommer från kyrkogårdsöppningarna och till kyrkans entréer. På kyrkans södra sida ligger gruset ända mot fasaden och mot norr ligger gräsmattan mot fasaden. De grusade gångarna har kantsten mot kringliggande gräsmatta.
Lyktstolpar av järn med gult antikglas kring belysningen, står vid södra och sydöstra kyrkogårdsentrén.
Kyrkogården är gräsbevuxen. Inga grusade gångar mellan gravvårdarna. Gravvårdarna ligger i öst-västlig riktning. I huvudsak utgörs gravvårdarna av sten av varierande stenslag, utan tydlig dominans av någon sort. Endast ett fåtal gravvårdar med mindre stenram och plantering söder och öster om kyrkan.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - TORPA
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 343, 1900: 514, 1995: 1004
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i anslutning till bebyggelsen, höglänt på dalgångssidan på gränsen mot skogsmarken. Kyrkans läge exponerar ned mot dalgången i öster. Socknen består av kuperade skogsmarker kringskuret av dalgångar med öppen odlingsmark.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Torpa är en av Hallands få medeltida landsbygdskyrkor där tegel använts som byggnadsmaterial. Planformen består av ett rektangulärt långhus med ett smalare, rakt avslutat kor. På långhusets sydsida ett murat vapenhus och i öster ett vidbyggt klocktorn av trä. Kärnyrkan härrör sannolikt från äldre medeltid och har bevarat sina ursprungliga mursträckningar (en i litteraturen omtalad västförlängning framstår som mindre trolig; jfr Eliasson uå). Vapenhuset är sannolikt senmedeltida. Trätornet i öster tillkom omkring 1770. I slutet av 1960-talet inreddes tornets bottenvåning som sakristia.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är utvändigt vitputsad och det brädfodrade klocktornet är vitmålat. Långhus, kor och vapenhus täcks av separata sadeltak och det relativt låga östtornet kröns av en flack huv och lanternin med kort spira. På kyrkans västgavel finns sparsam tegelornering. Huvudingång genom vapenhuset i söder. Om exteriören präglas av medeltiden, är 1600- och 1700-talen framträdande i interiören. Kring den rundvälvda triumfbågen finns draperimålningar. Kyrkans innertak av trä är försett med måleri från 1700-talets andra hälft av målaren Detlef Ross. Ett dominerande inslag i kyrkorummet är de läktare som finns både i väster och längs hela norra långsidan. Altaruppsats och predikstol är barockarbeten.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I kyrkan bevaras cuppan till en medeltida granitdopfunt.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin