Motivering (skydd): Dagsås socken, sydost om Varberg, ligger i övergången mellan ett öppet jordbrukslandskap i väster och skogslandskap i öster, som ingår i det centralhalländska bokskogsområdet. Centralt i socknen ligger Dagsås kyrkby som omges av tre storgårdar, Öströö, Ottersjö och Klev. Dagsås kyrka ligger på en medeltida kyrkplats med natursköna omgivningar på östra sidan av Dagsåsån. Intill kyrkan i öster ligger en f d småskola, nu församlingshem och öster om denna går en landsväg.
Kyrkan omges av en kyrkogård inramad av en vällagd stenmur med innanförliggande trädrad. Gångar belagda med grus samt stenplattor leder fram till och runt kyrkan. Till anläggningen hör ett förråd beläget utanför kyrkogården i norr.
Dagsås stenkyrka är byggd på murarna efter en äldre kyrka med anor från medeltiden, vilken eldhärjades 1912. Kyrkan återuppfördes efter ritningar av arkitekt Axel Lindegren, och stod klar 1914. Kyrkobyggnaden består av ett rektangulärt långhus med tresidigt kor i öster, i väster ett kraftigt torn med lanternin och låg spira samt i sydväst ett vapenhus. Kyrkan är uppförd i samma stil som sin föregångare och följer i stora drag den äldre utformningen, med undantag från tornet av sten som ersatte ett tidigare trätorn samt vapenhuset som inreddes till förråd och senare sakristia (1984). Exteriören är intakt sedan 1914 och har en enkel utformning med odekorerade, vita putsfasader som genombryts av stickbågeformade fönsteröppningar. Långhuset täcks av ett tegelklätt, brant sadeltak och tornet kröns av en huv med en säregen rödmålad sluten lanternin av trä.
Interiören förnyades helt efter branden och försågs med ny inredning. Senmedeltida kalkmålningar som blottlades efter branden målades över. Det smala kyrkorummet har vitputsade väggar och täcks av ett tunnvälvt brädtak målat i beige och ljusblått. Den fasta inredningen med klassicistiska influenser är enhetligt färgsatt i vitt, beige och ljusblått och är välbevarad sedan 1914. Predikstolen och altaruppsatsen utfördes av skulptören Martin Bernhard Wallström i Lödöse. Den öppna bänkinredningen är troligen ursprunglig. Dopfunten av trä i nygotisk stil härrör troligen från kyrkans föregångare. Orgeln med fasad insattes 1938, den första i Dagsås kyrka. Längst ned i kyrkorummet står en kopia av en dopfunt i lergods (1578) som förstördes i branden 1912.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens stenmurar, trädrader och grusade gångar.
- Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Den sedan 1914 välbevarade exteriören.
- Kyrkorummets välbevarade enhetliga inredning.
- Orgeln från 1938.
Inventeringsår (2002)
Se ovan : Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / RAÄ:s Byggnadsregister
Inventeringsår (2002)
Huvudentrén till kyrkogården ligger i norr och utgörs av en dekorerad smidesgrind. Den ena delen av grinden är bredare än den andra. Runt kyrkan finns en skalmur som är något rundad i väster. Kyrkan kringgärdas även av trädrader. Grusade gångar samt gångar lagda med stenplattor leder fram och runt kyrkan.
Gravvårdarna är lagda från N-S, och enstaka gravvårdar med smidesstaket finns. På kyrkogården finns en belysningsanläggning samt svarta lyktstolpar med lykta.
I öster ligger församlingshuset med rödmålad träfasad. Framför kyrkan i norr finns en liten parkeringsplats. Här finns även en ekonomibyggnad med vitmålad träfasad, samt en modern byggnad för elektricitet.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - DAGSÅS
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 274, 1900: 445, 1995: 154
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger omgiven av tämligen gles bebyggelse mellan Dagsåsån och vägen. Socknen ligger på gränsen mellan slätt- och skogsbygd. Landskapet i de västra delarna av socknen består av öppen odlingsmark i dalgången ned mot Tvååker, som helhet dominerar dock kuperade skogsmarker. Dagsås utgör riksintresse med storgårdar av medeltida ursprung och med ålderdomlig, välbevarad bebyggelse. Kyrkbyn med bl. a. kyrka, kvarnmiljö och skola är några intressanta inslag i miljön.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Murad stenkyrka med rektangulärt långhus och ett lika brett tresidigt avslutat kor. I väster ett torn och i sydväst en utbyggnad. Kyrkans byggnadshistoria är oviss, men den torde delvis vara av medeltida ursprung. Kyrkan hade ett murat vapenhus i sydväst och ett trätorn i väster. Kyrkan har sannolikt blivit förlängd österut. Byggnaden eldhärjades 1912, men återuppfördes med utgångspunkt från den äldre kyrkans murar 1914, efter ritningar av arkitekt Axel Lindegren. Kyrkan ansluter i stil till utformningen före branden, men vissa anpassningar har gjorts, bland annat blev vapenhuset i sydväst förrådsrum (1984 inrett som sakristia), och i stället för trätornet fick kyrkan ett torn i sten.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är utvändigt vitputsad och murarna genombryts av stickbågiga fönsteröppningar. Kyrkan har tegeltäckt sadeltak, valmat över koravslutningen, och tornet kröns av en huv och lanternin. Huvudingång genom tornets bottenvåning. Efter branden blottades semedeltida kalkmålningar på norra innerväggen, däribland en rad med helgon omslutna av arkader (fotografier i ATA). Inredningen förnyades helt efter branden.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I samband med eldsvådan förstördes kyrkans dopfunt i lergods från 1578, men den har senare rekonstruerats och förvaras nu på Hallands länsmuseum i Halmstad.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin