Motivering (skydd): Kvarter A
Inom de delar av kvarteren som är av mer blandad och heterogen karaktär finns många äldre gravvårdar blandat med yngre. Ett flertal av de äldre gravvårdarna och några av de yngre har en sådan utformning eller historisk bakgrund att de var för sig har ett stort kulturhistoriskt värde. Dessa bör bevaras för framtiden. Då det finns många typer av gravvårdar behöver de nya gravvårdarnas utformning inte vara så strikt reglerat. Det viktiga är att nya gravvårdar harmonierar med de befintliga och inte skiljer sig för mycket från dem i fråga om storlek, formspråk och material. Alternativt kan de befintliga gravvårdarna återanvändas.
Det gjutjärnsstaket som finns bevarat längs med kyrkogårdsmuren bör ställas undan i en mer skyddad miljö och om så inte redan är fallet, sättas upp på församlingens inventarielista. Då det under senare tider uppförts gravrätter där staketet är tänkt att stå är det idag omöjligt att återställa det till sin ursprungliga
plats, vilket hade varit det ideala.
Kvarter B
Kvarter B har en relativt blandad karaktär vilket gör att den är mindre känslig för nytillskott men hänsyn bör tas till den lågt hållna skalan och det formspråk som idag finns. De framträdande befintliga gravvårdarna bör i möjligaste mån bevaras på sin ursprungliga plats. Återanvända gravstenar kan vara ett alternativ till nya. Flera utav gravvårdarna är utav sådan historisk bakgrund eller utformning att de har ett stort kulturhistoriskt värde.
Kvarter C
Inom de delar av kvarteren som är av mer blandad och heterogen karaktär finns många äldre gravvårdar blandat med yngre. Ett flertal av de äldre gravvårdarna och några av de yngre har en sådan utformning eller historisk bakgrund att de var för sig har ett stort kulturhistoriskt värde. De bör därför i möjligaste mån få stå kvar på sin ursprungliga plats efter det att gravrätten gått ut, alternativt återanvänds. Hänsyn bör också tas till kvarterets lågt hållna skala och till de befintliga stenarnas utformning och karaktär. På gjutjärnskorsen bör rostbeläggningen tas bort, vilket görs med stålborste. Därefter grundas järnet med blymönja och slutstrykes med linoljefärg. De tre gjutjärnskorsen bör, om så inte redan är fallet, uppföras på kyrkans inventarieförteckning.
Kvarter D
Gravvårdarna i kvarteret har en lågt hållen karaktär men är utförda i varierande material såsom röd och grå granit och diabas, men det finns även inslag utav nya material som labrador och hallandia. Detta gör att kvarteret inte är så känsligt för nytillskott. Dock bör hänsyn tas till den lågt hållna skalan. Genom sina hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska värden har en del utav kvarterets gravstenar ett stort kulturhistoriskt värde och bör därför bevaras för framtiden. Idag finns det mycket plats för nytillskott i kvarteret och de befintliga gravvårdarna bör därför i möjligaste må få stå kvar på sin plats, alternativt återanvändas.
Då man inom en snar framtid planerar att göra en urnlund eller minneslund i kvarteret bör man ta hänsyn till karaktären på dels kvarteret och dels på hur kyrkogården i stort är utformad. Detta för att inte bryta alltför mycket med kyrkogårdens uttryck. Förslag till utformning lämnas till länsstyrelsen.
Sammanfattning
På Dörarps kyrkogård har människor troligtvis begravts från medeltiden och fram till idag. Platsen har därför haft en lång tradition som religiöst centrum i bygden. Kyrkogården är relativt liten och omgärdas av en vällagd vallmur och stenmur samt en trädkrans. Ingång till kyrkogården finns i väster. På kyrkogården finns förutom kyrkan en blockstapel samt utanför kyrkogården i nordväst, en ekonomibyggnad. Kyrkogården har fyra kvarter och den har utvidgats vid två tillfällen: 1876 och 1929. Den senare utvidgningen skedde åt norr.
En vandring på kyrkogården visar på ett varierande synsätt när det gäller begravningstraditioner. Gravvårdarna vittnar om skiftande ideal och många gånger om en stor hantverksskicklighet. Kvarter A söder om kyrkan ger ett mer påkostat intryck med fler stora och imponerande gravvårdar medan de andra tre har en mer återhållsam karaktär. Genomgående på kyrkogården är dock de låga rektangulära gravvårdarna mest representerade. Andra är högresta granit- och diabasvårdar. I kvarteren finns såväl låga, fritt utformade gravstenar, samt smideskors.
Gravvårdarna inrymmer en mängd information om person- och lokalhistoria i form av personnamn, ortsnamn och titlar. På Dörarps kyrkogård förekommer titlar såsom hemmansägaren, lärarinnan, tulltjänstemannen, mjölnaren, arrendatoren, trädgårdsmästaren, mamsel och murare. Alla dessa titlar vittnar om kunskaper, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten.
På kyrkogårdens kvarter förekommer en stor mängd utav röda granitvårdar. Flera utav dem har med stor sannolikhet uppförts av samma yrkesman då det går att se likheter i motiv och utförande. Som på många mindre landsortskyrkogårdar har omsättningen på gravvårdar varit stor vilket bidragit till den uppblandade karaktär vilken möter dagens kyrkogårdsbesökare. Detta gör också kyrkogården mindre känslig för nytillskott. Nya gravvårdar bör dock harmoniera med de befintliga gravvårdarna i kvarterens inbördes olika karaktär och inte skilja sig för mycket i fråga om storlek, formspråk och material. Ett flertal av de äldre gravvårdarna och några av de yngre har en sådan utformning eller historisk bakgrund att de var för sig har ett stort kulturhistoriskt värde. De rekommenderas få stå kvar på sin ursprungliga plats så långt det är möjligt, alternativt återanvändas sedan det att gravrätten gått ut.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Kyrkogården ligger på en höjd i samhället Dörarp. I den södra delen ligger den lilla medeltidskyrkan med sitt spetsiga sadeltak och med vapenhuset i väster och sakristian åt norr. Fasaden har en vitputsad fasad och takets gavlar är spånklädda. Kyrkan är en salskyrka och uppförd någon gång på 1200-talet. Sydöst om kyrkan står klockstapeln av klockbockstyp från 1657. Kyrkogården är rektangulär till formen och sträcker ut sig i nord-sydlig riktning. Den omgärdas utav en vallmur i norr, en stödmur i söder och väster och den östra sidan har en vanlig naturstenmur. Innanför muren växer en trädkrans. Kyrkogården består av fyra kvarter och gravstenarna är uppförda från mitten utav 1800-talet och fram till våra dagar. Längs med den norra vallmuren finner man ett fåtal stenar vilka avlägsnats från kyrkogården sedan gravrätten löpt ut. Den norra delen utav kyrkogården (kvarter D) är idag knappt utnyttjad.
Omgärdning
Kyrkogården är relativt liten och omges i norr, söder och väster av stödmurar i natursten, samt åt öster av en stenmur. Kyrkogården är rektangulär till formen och sträcker ut sig i nordsydlig riktning. Kyrkan ligger på en kulle och i det sydvästra hörnet är stödmuren därför mycket hög och avgränsas inte utav mer än en låg häck. Både stöd- och stenmur är fint uppförda i kallmurad natursten. I den östra muren finns en medeltida fönsteromfattning inmurad som ett tidsdokument över forna tiders ideal. Åt norr är kyrkogården utvidgad på 1920-talet, men har knappt börjat användas. Mot den norra murens stödvall ligger några äldre gravvårdar i sten.
Ingångar
I den syd-västra stödmuren finns huvudingången till kyrkogården. Denna är försedd med dubbla smidesgrindar sirligt utformade och bärs upp av huggna naturstensstolpar. Efter smidesgrindarna leder en trappa med svartmålade järnstänger upp till kyrkogården och gången in till kyrkan. I syd-östra delen utav stenmuren finns även där en ingång med liknade grindpar upphängda på huggna naturstensstolpar. Denna ingång används idag vid få tillfällen, då den angränsar mot ett större sädesfält. I det nordvästra hörnet utav kyrkogården finns en väg som främst används utav kyrkogårdsvaktmästare för att lätt ta sig fram med fordon mm.
Vegetation
Backen upp mot kyrkogården flankeras utav ett flertal äldre, stora ekar. Något som ger en vacker inramning och en viktig del i karaktären utav kyrkogården. På insidan utav stöd- och stenmuren växer en trädkrans som till största delen består utav ek- och lönnträd. Utöver dessa träd växer det en hängpil strax intill trappan vid västra ingången i kvarter B. I gränsen mellan kvarter C och D i nordöstra delen utav kyrkogården växer ett fåtal lönnar. Enbart den västra delen utav kyrkogården är utan trädkrans. Gravområdena i kvarteren är gräsbevuxna och några övriga planteringar finns inte på kyrkogården. På den sydvästra delen utav stödmuren har det planterats en häck av hagtorn som även växer mellan träden i trädkransen på den södra sidan utav stödmuren.
Gångsystem
De få gångar som finns på kyrkogården leder från trappan i väster upp mot kyrkans vapenhus och från trappan rakt åt norr. Gången som leder från trappan till kyrkan är lagd med kullersten och. På fotografier ifrån 1940-talet kan man se att det funnits fler grusgångar som löpt runt och igenom kvarter D.
Gravvårdstyper
Kyrkogården har troligtvis använts sedan medeltiden men de äldsta gravarna på kyrkogården härrör från 1800- talets andra hälft. Den södra delen utav kyrkogården karaktäriseras utav högresta monumentala gravvårdar i granit och diabas, blandat med låga rektangulära i främst röd granit men med inslag utav diabas och grå granit. De övriga kvarteren har ett yngre bestånd utav gravvårdar och en mer lågt hållen skala med låga rektangulära stenar. Över lag är kyrkogården väl representerad utav gravvårdar uppförda i röd granit.
I stenmuren på östra sidan av kyrkogården kan man dock hitta en sten med inskriptionen 1716, vilket ska vara den äldsta kända stenen på kyrkogården. Tre gjutjärnskors från mitten utav 1800-talet förekommer och är i gott skick. Grusgravar och stenramar förekommer inte på kyrkogården. På gravvårdarna förekommer ofta ortsnamn samt även i hög utsträckning titlar. Psalm- och bibelhänvisningar finns däremot inte mycket utav.
Byggnader
Strax väster om kyrkogården ligger kyrkans församlingshem. På vindflöjeln står årtalet 1907, vilket troligtvis är det år som det uppfördes. I arkivhandlingarna finns inget skrivet om detta. Huset är klätt i röd locklistpanel med vita knutar och har ett sadeltak belagt med rödbrunt betongtegel. I den nordvästra delen utav kyrkogården ligger även en ekonomibyggnad där det dels finns toaletter samt rum och förråd åt kyrkogårdsförvaltningen. Byggnaden är röd med vita knutar och har ett lätt sluttande plåttak.
Klockstapeln uppfördes 1697 och är av typen klockbock. Den står i syd-östra hörnet utav kyrkogården på kvarter A. Den är inklädd med röd locklistpanel och taket är klätt med tjärat spån.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A karaktäriseras utav ett större antal högresta och monumentala gravvårdar blandat med ett antal låga, långa gravvårdar som troligtvis tidigare varit grusgravar samt låga rektangulära. Främst är vårdarna uppförda i diabas och röd granit. Men det finns även inslag utav grå granit. Området är gräsbevuxet och inga rygghäckar förekommer. Några utav gravlinjerna ligger väldigt tätt och vissa står i dubbla rader. Många utav gravvårdarna är familjegravar.
Gravvårdstyper
Kvarteret har ett heterogent uttryck med många högresta gravstenar samt låga rektangulära från flera olika tidsåldrar. I detta kvarter blir det tydligt att idealet på gravvårdar har förändrats över tid. Dels finns de högresta och monumentala gravstenarna i granit och diabas och dels de lägre rektangulära från 1940- talet och framåt. Kvarteret har tidigare innehållit grusade gravar, vilket man ser på flera utav gravvårdarnas utförande. Bland annat syns det på en låg, lång gravvård i röd granit i mitten utav kvarteret. Denna sorts gravvård har traditionellt sätt alltid haft en tillhörande stenram och i många fall varit grusade. Men av stenramarna i kvarteret finns inget kvar.
Det finns också tydliga tecken på gravvårdar som tidigare haft gjutjärnsstaket och pollare. Mitt i kvarteret står en monumental familjegrav uppförd i grå granit som tidigare haft ett fint gjutjärnsstaket framför sig. Detta är numer nerplockat och yngre gravvårdar har placerats där staketet tidigare stod. Staketet finns dock kvar i församlingens ägo och stod under inventeringen lutat mot den sydöstra muren.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B angränsar till kyrkogårdens västra stödmur och är det minsta kvarteret på kyrkogården. Det är i detta kvarter de äldsta gravvårdarna återfinns. Området är gräsbevuxet och längst i söder står ett träd av sorten hängpil. Från söder till norr löper en gång av Ölandssten rakt igenom kvarteret och in i kvarter D. Gravlinjerna är orienterade i nord-sydlig riktning och gravvårdarna ger en relativt homogen karaktär. Gravvårdarna är vända med inskriptionerna åt öster.
Gravvårdstyper
Kvarteret karaktäriseras utav låga rektangulära gravvårdar utförda i främst röd och grå granit, men med inslag av smala, låga diabasvårdar. Gravvårdarnas ålder spänner från slutet av 1800-talet och fram till våra dagar. Kvarteret har en lågt hållen skala med de karaktäristiska rektangulära gravvårdarna från främst 1950-, 1960- och 1970-talet. De är utförda i grå och röd granit. Dessutom finns det exempel på smala låga diabasgravar från främst 1920- och 1930-talet. Flera utav gravvårdarna är vackert utsmyckade med blästrade bladverk och dekorationer. Främst ser man detta på de äldre diabasvårdarna. Ortsnamn såsom Hallsjö, Bråten, Skogen, Danielstorp och Nyboda är relativt vanliga förekommande i kvarteret. Bibelord och psalmhänvisningar finns nästan inte alls. Några få titlar går att träffa på. Det är titlar såsom kantor, arrendator, lantbrukaren och trädgårdsmästare.
Kvarter C
Allmän karaktär
I kyrkogårdens mitt, alldeles norr om kyrkan och mot den östra stenmuren, ligger kvarter C. Hela området är gräsbevuxet med gravstenar i en låg skala där stenarna placerats i enkla, räta rader orienterade i nord-sydlig riktning. Gravvårdarna är vända med inskriptionerna åt väster. I norr längs gränsen mot kvarter D växer ett antal lönnar. I övrigt finns inga planterade buskar eller växter på området.
Gravvårdar
Området har ett heterogent uttryck med många olika sorters gravvårdar. Gravvårdarna håller dock en relativt låg skala genom hela kvarteret. Området är främst representerat utav låga rektangulära gravvårdar utförda i grå och röd granit från 1950-80 tal men det finns även inslag utav hallandia och diabasgravar. I det syd-östra hörnet av kvarteret står tre gjutjärnskors som är uppförda under 1800-talets slut. De har treklöverformade korsarmar och gjuten inskription.
Många utav gravvårdarna är rikligt utsmyckade med små landskapsmotiv men främst är motiven kors i olika storlekar och formationer. Flera utav gravvårdarna ser ut att vara utförda av samme yrkesman då uttrycket och motiven påminner om varandra.
I detta kvarter finns ofta ortsnamnen inskrivna på gravvården. Flattinge, Svenstorp, Hallsjö Toftahult och Björkelund är några utav de orter som går att finna. Titlar förekommer oftare än på de övriga kvarteren. Exempel på titlar är: mamsel, murare, hemmansägare, kontoristen och fröken. Bibelord och psalmhänvisningar är mindre vanligt förekommande. Något kort ord finns på området såsom ”Störst är kärleken” och ”Bortom livets hemlighet döljes tidlös evighet.”
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D ligger längs den norra vallmuren och är det största kvarteret på kyrkogården. Det karaktäriseras av det lilla bestånd utav gravvårdar som den idag innehåller. Hela den nord-östra delen utav kyrkogården är outnyttjad, vilket gör att det finns mycket plats för nytillskott. Denna del av kyrkogården är anlagd 1929, då den norra muren flyttades mer åt norr. De äldsta gravvårdarna härrör dock från 1940-talet och framåt. Hela området är gräsbestått sånär som på den lilla stengången som går en bit in i kvarteret i väster. De få vårdar som finns i kvarteret har en lågt hållen karaktär med låga rektangulära gravvårdar. Längs den norra vallmuren ligger ett antal gravvårdar som tagits ifrån sin ursprungliga plats då gravrätten gått ut.
Församlingen diskuterar om att anlägga antingen en minneslund eller urnlund på den delen utav området som idag är tom från gravrätter.
Gravvårdar
Gravvårdarna i kvarteret härrör från 1940-talet och fram till våra dagar. Liksom på resten utav kyrkogården är stenarna främst utförda i grå och röd granit med inslag utav diabas. Dessutom finns det några gravvårdar utförda i nya material såsom labrador och hallandia. De flesta är låga rektangulära gravstenar, men det finns även inslag av gravvårdar utförda i en mer fri form.
I kvarteret förekommer ortsnamn i stor utsträckning. Däremot finns inga bibel- och psalmhänvisningar. Enbart en titel påträffas och det är Tulltjänstemannen. De ortsnamn som omnämns är bl.a. Smedjestorp, Toftaled, Flattinge, Sundet och Vägaholm.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Om Dörarps kyrkogård finns väldigt lite skrivet och dokumenterat i arkivhandlingar. Det troliga är att kyrkogården har använts sedan medeltiden. Kyrkogården har tidigare varit mindre till ytan. En utvidgning gjordes åt norr under 1929 och innan dess skedde en utvidgning 1876. Åt vilket håll den utvidgningen gjordes och om det skett några tidigare finns det inga uppgifter om.
Under 1560-talet brändes kyrkan i Hallsjö ner och församlingsborna fick då gå i kyrkan i Dörarp. Det var dock inte förrän år 1824 som Hallsjö kom att uppgå i Dörarps socken. Då detta skedde borde många fler ha fått sin gravplats på kyrkogården i Dörarp.
De första medeltida kyrkorna uppfördes på initiativ av jordägande storbönder för att manifestera sin position. Kyrkan uppfördes ofta på eller i nära anslutning till de hedniska gravfälten och i trakterna kring Dörarp ligger många gravfält från bl.a. vikingatiden.
Domkapitlet sände 1949 ut ett frågeformulär till stiftets kyrkor, angående kyrkogårdarna. Sammanfattningen på svaren från Dörarp var: Kyrkan hade tidigare använts som begravningsplats och den siste begravdes i kyrkorummet 1796. Runt kyrkan fanns en mur av sten och kyrkogården hade utvidgats 1876 och 1929. Vid det senare tillfället åt norr. Vissa gravar omgavs av häckar och kyrkogården omgavs av huvudsakligen ek. Det fanns såväl enskilda som allmänna gravar. Gravkullarna brukade vid denna tidpunkt slätas ut och beläggas med sand eller singel. Storleken på vårdarna var varierande, men de som uppfördes vid denna tid var vanligen 60-70 cm höga och av granit. Det var inte känt om det fanns någon prästgrav på kyrkogården men ett par vårdar från 1700-talet fanns bevarade. Ödekyrkogården vid Hallsjö ca fem kilometer från Dörarp användes inte som begravningsplats.
Av de allmänna, grusade och häckomgärdade gravarna finns idag inget kvar. Inte heller gravar med stenramar och gravkullar förekommer.
År 1657-2004 Ändring
• 1657 Klockstapeln byggs
• 1817 Klockstapeln byggs in och förbättras
• 1829 Inventering av kyrka och kyrkogård. Då finns inga gravstenar på
kyrkogården. Endast den gravkammare under koret där greve
Johan Gustaf Bonde är begravd.
• 1876 Utvidgning av kyrkogården.
• 1929 Utvidgning av kyrkogården åt norr.
Flyttning av norra kyrkogårdsmuren till västra sidan av det nya området.
• 1932 Man gör en nyupptäckt utav gravkammaren över hovmarskalken greve
Johan Gustaf Bonde, död 1796. Kistan var rikt skulpturerad och stod
under golvet i koret.
• 1992 Tillstånd från länsstyrelsen angående framtagande av dold mur,
plantering av ekar och anläggande av ekonomigård vid Dörarps
kyrkogård enligt ritning upprättad av Erik Nilsson. På kyrkogårdens
västra sida har norra delen av muren med åren kommit att döljas helt av
kompostmassor mm. Dessa grävs bort. Trädkransen har med åren
fått flera luckor, speciellt på västra sidan. Den ska nu kompletteras med
ekar utanför kyrkogårdsmuren.
• 1994 Tillstånd från Länsstyrelsen att omschakta och fylla upp norra
delen av Dörarps kyrkogård
• 1996 Klockstapeln restaureras
Rötskadat virke byts ut
Stapeln tjärstryks
• 2004 Ny gång av smågatsten framför kyrkan
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin