Motivering (skydd): Breareds kyrkby är belägen nordost om Simlångsdalens samhälle, strax norr om väg 25 i Halmstad kommuns västra del. Breareds medeltida kyrka ligger välexponerad på en höjd och gränsar i norr mot en landsväg som leder ner mot samhället. Vägen kantas av en allé av lövträd. I söder, väster och öster tar ett relativt öppet odlingslandskap vid. Kyrkan bildar en sammanhållen miljö tillsammans med klockaregården i öster och den f d prästgården i sydväst, idag pastorsexpedition, församlingshem och skola.
Runt kyrkan ligger den äldsta kyrkogården omgärdad av en stenmur med innanförliggande trädrad. Kyrkogården har utvidgats vid tre tillfällen, mot väster och söder. Senaste utvidgningen skedde mot väster år 1997, då en äldre allékantad stig mellan kyrka och prästgård även inlemmades i kyrkogården. Inom den nya kyrkogården ryms en cirkelformad plats för urnsättning, en asklund och ett stort utrymme för kistgravar. Gravkvarteren är gräsbevuxna med gravvårdar orienterade i öst-västlig riktning. Mellan kvarteren löper grusade gångar. I anläggningen ingår ett bårhus (1957) beläget i nordväst, samt ett vaktmästeri (1985) i norr.
Breareds stenkyrka har medeltida ursprung och är helgad åt S:t Laurentius. Byggnaden består av ett rektangulärt långhus med rak avslutning i öster och en utbyggd sakristia, samt ett vapenhus i sydväst. Långhus, vapenhus och sakristia täcks av plåttäckta sadeltak. På långhustakets västra del sitter en tornöverbyggnad som kröns av en för 1800-talet typisk flack huv med sluten lanternin. Kyrkobyggnaden har vitputsade odekorerade murar som genombryts av rundbågeformade öppningar. Långhusets murverk är sannolikt till stor del medeltida, liksom portalernas läge åt norr och sydväst. Vapenhuset tillkom troligen på 1600-talet och 1756 uppfördes mot öster även sakristian med underliggande gravkor för präster och deras familjer. Gaveltornet i väster fick sin nuvarande utformning 1809. Exteriören präglas av såväl medeltid som av förändringarna från 1600- och 1700-talen.
Kyrkan är vitputsad även invändigt och interiören domineras av 1700-talets stilideal med betydande äldre inslag. Kyrkorummet täcks av ett tunnvalv av trä med bemålat med himlamotiv från 1795 av konstnären Jacob Magnus Hultgren. Dekorationerna har senare målats över, men framtogs åter vid en större restaurering 1990-91. I västra delen finns en säregen läktare, troligen från senare delen av 1700-talet, med framskjutande sidoflyglar i norr och söder. Kyrkan har även ett flertal äldre inventarier, bl a predikstolen från 1593 och en snidad trädopfunt från 1701-05. Den nuvarande altaruppsatsen utgörs av en sammanställning av äldre delar, bl a från 1600-talet, som gjordes vid en restaurering 1903-04. En ny bänkinredning insattes 1952 efter ritningar av Sigfrid Ericson. Trots inslag från flera århundraden har kyrkorummet en väl sammanhållen karaktär.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens stenmurar, trädrader och grusade gångar.
- Det medeltida murverket utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Exteriörens prägel av medeltid och 1600- och 1700-talen.
- Interiörens väl sammanhållna karaktär med äldre inventarier.
- Takmålningen
- Läktaren
Inventeringsår (2002)
Se ovan : Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / RAÄ:s Byggnadsregister
Inventeringsår (2001)
Kyrkan ligger något förskjuten åt söder inom den äldsta kykogården, vilken är avsmalnande mot väster. Det finns gravvårdar runt hela kyrkan och de ligger i öst-västlig riktning. Kyrkans gångar är grusade. Gravvårdarna är i huvudsak gräsbevuxna, flertalet dock med en mindre stenkant och grus närmast stenen. Gravvårdar av sten dominerar. En trädrad av blandade trädsorter (bl a lön och kastanj) löper på insidan av kyrkogårdsmuren. Muren är en kallmurad skalmur av gråsten. Mot söder växer ormbunkar på toppen av muren. Mot söder och väster ligger odlingslandskapet öppet. Ett fåtal, utspridda, vintergröna, tuktade buskar finns inom det äldsta gravområdet.I den äldsta stenmuren finns öppningar med smidesgrindar mot väster och norr. Mot söder finns en öppning med trappa ner till en terass med en yngre kyrkogård.
I anslutning till kyrkogårdsmuren ligger, i nordväst, bårhuset. Det har fasader av blandade granitsorter och ett stålgrått bandplåtstak.
På den yngre kyrkogården söder om kyrkan, löper en grusad gång rakt i öst-västlig riktning och på ömse sidor ligger gravvårdarna i öst-västlig riktning med tuktade häckar emellan. Kyrkogården avgränsas mot söder av en låg, tuktad, vintergrön häck.
Den yngsta kyrkogården ligger sydväst om kyrkan. Här ligger även minneslunden och platser för ursättning. (Se vidare beskr. inför planeringen av området)
Öster om kyrkan ligger ett jordbruk. Huvudbyggnaden är ett småhus med sadeltak och röda fasader. Ladugården har ett grått tak (eternit?) och faluröda fasader.
Norr om kyrkan ligger vaktmästeribyggnaden med sadeltak, enkupigt lertegel, faluröda fasader och vita snickerier. Pastorsexpeditionen, belägen i den gamla prästgården, ligger sydväst om kyrkan. Mellan byggnaden och kyrkogården löper en stig med en allé av björkar. Pastorsexpoeditionen är en lång, låg, rödfärgad byggnad.
Vägen från samhället mot kyrkan kantas av alléträd. Samhället ligger sydväst om kyrkan och utgörs till övervägande delen av småhusbebyggelse och några enstaka serviceanläggningar.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - BREARED
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1282, 1900: 1554, 1995: 1451
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger strax nordost om den huvudsakliga bebyggelsen i tätorten Simlångsdalen. Invid kyrkan, i sydväst, ligger Breareds prästgård med pastorsexpedition, församlingshem och skola. Direkt öster om kyrkan återfinns klockaregården. Kyrkomiljön har fortfarande karaktär av sockencentrum då den nytillkomna bebyggelsen huvudsakligen vuxit fram i sydväst vid Simlångsdalen. Landskapet präglas av skogsbygd med endast begränsade arealer odlingsmark i dalgångarna, främst i Fylleåns dalgång.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade stenkyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett gaveltorn av trä i väster, ett vapenhus i sydväst och en sakristia i öster. Sakristian, som är smalare än långhuset, ligger i linje med kyrkans sydmur. Kyrkans byggnadskronologi är oviss. Byggnadens mursträckningar torde huvudsakligen vara medeltida, men någon närmare datering är inte möjlig. I ett senare skede har vapenhuset tillkommit. År 1756 tillbyggdes på kyrkans östsida en sakristia med underliggande gravkor för präster och deras familjer. Gaveltornet i väster fick sin nuvarande utformning 1809 (ett äldre torn omtalas emellertid 1729).
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är utvändigt vitputsad. Långhus, vapenhus och sakristia täcks av separata sadeltak och det smalare gaveltornet på västgaveln kröns av en huv och lanternin. Huvudingång genom vapenhuset i söder, men en portal finns även i nordväst. Kyrkan är även invändigt vitputsad och i västra delen finns en läktare med framskjutande sidoflyglar i norr och söder. Kyrkorummet täcks av ett tunnvalv av trä på vilket det vid en restaurering i början av 1990-talet framtogs målningar från 1795 utförda av Jacob Magnus Hultgren. Kyrkan har också ett flertal äldre inventarier som predikstol och en snidad trädopfunt. Den nuvarande altaruppsatsen utgörs av en sammanställning av äldre delar som gjordes vid en restaurering 1903-04.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.
Landsantikvariens Arkiv.
Rapport över renovering. Landsantikvarien, Hallands länsmuseer 2000:22.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin