Garveribyggnaden, (byggnad 1), även kallad Garveriet, är uppförd på 1880-talet och har föregåtts av en äldre garveribyggnad. Garveriet inrymmer utrymmen som har haft direkt koppling till garveriverksamheten som kalkhus, drivhus, verkstad och torkvind samt bostadsdel. Garveriet utgörs av en ca 45 meter lång tvåvåningsbyggnad i timmer och stolpverkskonstruktion, målad med faluröd slamfärg. Den timrade delen har stommen synlig medan byggnaden i övrigt är klädd med panel av varierande utförande.
Taket är ett sadeltak, täckt av enkupigt handslaget rött lertegel. Skorsten i rött tegel. Dörrar och portar är tjärstrukna och fönstren målade med vit oljefärg. På gårdssidan mot söder finns den för byggnadstypen karaktäristiska loftgången, den så kallade altanen, för upphängning av hudar att torka. Loftgången är rekonstruerad i samband med restaureringen 1996–2001. Genom byggnaden leder en körport. På östra gavel finns ett tillbyggt avträde.
I kalkhuset, i bottenvåningens västra del, bereddes hudarna i olika bad. Här finns fyra kalklårar, en veklår och ett pyrkar samt en vedeldad större gryta på vilken fettet från hudarna smältes ned. En dörr i västra gaveln leder ut till vekbryggan och till en mindre bäckfåra som ansluter till Storån från väster. Bottenvåningens mittdel utgjorde förr drivhuset. Idag är den inredd till samlingssal. I samband med renoveringen på 1990-talet lades ett nytt golv då det gamla var så skadat att det inte kunde behållas. Under en stor mängd bråte återfanns lämningar av drivkar och drivlårar som nu blev skyddade genom att bli täckta av ett lager av singel och ett betongskikt samt ett trägolv. Samlingssalen rymmer en murad eldstad med järnspis. Den östra delen utgjorde tidigare stall och ladugård och här finns numera ett garage.
I ovanvåningen inryms verkstad, garvarmästarens bostad och gesällkammare samt torkvind med biutrymmen. I verkstaden skedde efterbehandlingen av hudar genom arbetsmoment som vaskning och spaltning. Rummet är öppet till takåsen för att kunna användas för torkning av hudar. På de två stora borden med massiva kalkstenskivor bearbetades hudarna. Skivorna sägs vara brutna vid östgötska stenbrott i Borghamn respektive Ljung. Vid murstocken från det underliggande kalkhuset har troligen stått en kamin. Väggar och golv bär spår av fett med mera från arbetsprocessen vid borden.
Garvarmästarens bostad, som utgörs av två rum, är iordningställd med äldre möbler och husgeråd och visar hur en bostadsmiljö från tiden kring 1900 för garvarmästarens familj kunde se ut. Ett mindre rum vid husets norra väggen är inrett som bostadsrum, en gesällkammare.
Torkvinden upptar stora delen av ovanvåningens mittdel. Ytterväggarna är försedda med stora träjalusier vilka kan regleras utifrån behovet av luftväxling för torkning av hudarna. Rummet används idag för utställning av föremål som har koppling till verksamheten vid garveriet. I östra delen fanns tidigare lagerrum och höloft. Utrymmena har försetts med fönster under senare tid och är idag en del av utställningen kring garveriet och Wiaholm.
Vindsvåningen, den så kallade hårvinden, användes till förvaring för det hår som tagits tillvara vid beredningen av hudar. Det användes för stoppning till bland annat seldon och var också en försäljningsvara.
På gårdsplan vid Garveribyggnadens norra och södra sida finns lämningar av i marken nedgrävda stora barkkar i trä. De avtecknar sig svagt som stora rundlar i gräsytan. Vid västra gaveln fanns förr ett barkhus med en barkkvarn, som drevs av ett vattenhjul.
Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Östergötland, 2025-06-25, dnr 432-4803-2011.
Nyckelord: Industri, tillverkning och reparation, Textil, skinn och konfektion, Garveri
Öppna på kartan Fler i kategorin