Gravfält, 20x15 m (N-S), bestående av ca 6 fornlämningar. Dessautgörs av runda stensättningar, 4-7 m diam och 0.1-0.5 m h. Femstensättningar är övertorvade med i ytan talrika stenar, 0.2-0.7m st. Två har en större sten i mitten, 0.9x0.4 m och 0.6 h resp.0.7x0.4 mot och 0.4 m h. Den största fyllning av 0.2-0.,7 m ststenar. I mitten av denna block, 1x0.8 m och 0.5 m h. De femmindre stensättningarna har kantkedja, 0.1-0.4 m h, av 0.3-1.0 mst stenar. En stensättning, belägen omedelbart NV omstensättningen med det största mittblocket, är tveksamfornlämning, består av några i markplanet ligggande stenar.Gravfältet är bevuxet med lövträd och löv- och barrbuskar samtöverväxt med lövsly
Orientering: mrådets S del är 19 N om åkerkant (Ö-V), Ö delen är 24 m V omåkerkant (N-S).
Terräng: S-sluttning av stenbunden moränrygg. Igenväxande hagmark.
Tradition: Sägen enligt bildhuggare Gerhard Weinblad, Spånga, Vingåker, somhört den av sista torparen på Kristinelunds torp. Inomgravfältets område fanns en guldskatt nedgrävd i enkopparkittel. Denna kunde endast tas upp under iaktagande avvissa ritualer. Skatten skulle grävas upp en viss natt vid ettvisst månläge. Den kunde inte lyftas av människohand utan måstedras upp av ett par stutar av viss färg och uppfödda på visstsätt. Under skattgrävningen skulle fullständig tysnad iakttas.I torparens barndom försökte två torppargubbar på godset en sådannatt få upp skatten. Då de kommit så långt, att kitteln stod ochvägde på gropkanten kom en kråka hoppande med ett storthuvudkläde. Då kunde den ene torpargubben inte hålla sig förskratt. Ur tomma luften svarade då ett hånskratt, varvid kittelnsjönk tillbaka i gropen och den uppkastade jorden slog igen.Gubbarna blev nästan skrämda från vettet och tog fortaste vägenhem. Något senare försök har inte gjorts.
Öppna på kartan Fler i kategorin