Torplämning, Stavsjötorpet, 30-250 x 30-180 m (NV-SÖ och NNÖ-SSV), bestående av 2 boningshusgrunder, 2 källargrunder, 2 något osäkra uthusgrunder, stenröjda ytor, ett par fossila åkerytor och 20-30 röjningsrösen. Bebyggelselämningarna är fördelade på två gårdstun i områdets NV del. Hela området begränsas ställvis av röjningssten.
Boningshusgrunderna är båda 5x5 m och 0,2-0,4 m h med övermossad stenfot, med i S respektive N hörnet utrasad spismursrest, 3x2-2,5 m och 0,6 m h. Inuti den S grunden är flera övermossade stenar.
Källargrunderna, belägna 5 m NV om och 16 m ÖSÖ om respektive boningshusgrund, är 7 m diam och 7x5 m (Ö-V), 0,2-0,4 och 0,3-1 m h samt nedgrävda 1-1,2 m dj. Innermåtten är 3x3 och 3x2 m, kallmurade (den i S enbart i Ö och V väggen) med ingång i VSV och V. Till ingångarna leder en 2 m l (ÖNÖ-VSV och Ö-V) och 1 m br nedgång. Den N grunden har delvis inrasade sidor.
De osäkra uthusgrunderna, belägna 12 m NNÖ om och 2 m S om respektive boningshusgrund, är 6x6 och 7x5 m, den i N med ställvis antydan till gles stenfot och murket timmer, den andra med 0,1-0,4 m h hörnstenar och enstaka syllstenar. Intill och SV om den senare är en rektangulär grop, 2x1,5 m och 0,2 m dj.
Röjningsrösena, spridda inom området, är runda och ovala, 2-6 x 2-5 m och 0,3-0,9 m h, delvis mycket vällagda.
På 1815 års storskifteskarta benämnt Stafsjö Torpet, ett nybygge med en gårdsmarkering som motsvarar områdets S gårdstun. I områdets SÖ del fanns då ett par små åkrar, markerade som nybruk.
Torpets dåvarande utbredning motsvarar det registreradeområdet, förutom ytan N om S husgrunden. Detta område med gårdstun är inte med på 1815 års karta.
På lagaskifteskarta från 1884 är inga hus markerade, däremot nyttjas åkermarken.
Terräng: Avsatser och svagt SV-sluttande moränmark. Skogsmark (blandskog).
Tradition: Här låg den första fäboden, men det var så frostlänt att man flyttade upp den till nuvarande platsen för Stavsjöbodarna.
Öppna på kartan Fler i kategorin