Motivering (skydd): BBlå = Fastighet/fastigheter vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen. Grönt = Fastighet/fastigheter med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Gult = Fastighet/fastigheter med bebyggelse av positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde.
Fastigheten Stora Sköndal 1:1 utgör i till största delen en kulturhistoriskt värdefull miljö utpekad i Stockholms översiktsplan. Den södra delen av Stora Sköndal 1:1 utgör till största delen en del av den kulturhistoriskt värdefulla miljön Drevvikens strand, utpekad i Stockholms Översiktsplan.
Fyra av byggnaderna på Stora Sköndal har i kraft av sin ålder, sin viktiga funktion, sin arkitektur eller sin intressanta byggteknik synnerligen stora kulturhistoriska värden som motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen. Detta gäller huvudbyggnaden från 1600-talet (hus 1), kyrkan och gravkapellet (hus 1 och 202) och det gäller torkladan nere vid Drevviken (hus 158). Stora delar av bebyggelsen på Stora Sköndal har särskilda kulturhistoriska värden detta gäller såväl enstaka och gruppbyggda bostadshus som verksamhetsbyggnader av olika slag. De hus på Stora Sköndal som har positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde (= gult på den kulturhistoriska klassificeringskartan) är till övervägande del byggnader som har genomgått förändringar som inte överensstämmer med ursprunglig utformning.
Inledning
Stora Sköndal är en anläggning med mycket stora kulturhistoriska värden. Byggnader från olika tider, med varierande funktion, arkitektur och byggnadsmaterial samverkar med det kuperade och lummiga landskapet till att skapa en helhetsmiljö utan motstycke i Stockholmstrakten. Det är viktigt att man inför framtiden tar tillvara på anläggningens kulturhistoriska värden; såväl när det gäller de enskilda byggnadernas ursprungliga utformning som när det gäller områdets öppna och grönskande karaktär
Området präglas av sin enhetliga och högklassiga planering, både när det gäller stadsplan och landskap. Den känsliga balansen mellan bebyggelse och grönytor är välavvägd. Detta är ett ovanligt konsekvent exempel på en av 1900-talets viktigare strömningar inom stadsplaneringen; hus-i-park. Denna tanke präglar hela anläggningen men är kanske allra tydligast i områdena med bostadshus i Kyrkbyn och Skogsbyn.
Stora Sköndal har en mycket stor och positiv betydelse för landskapsbilden. Ett medvetet och väl samordnat underhåll av utemiljöerna har fungerat som en garant för att dessa miljöskapande värden bevarats.
Äldre bebyggelse
Stora Sköndals äldsta bebyggelse med huvudbyggnad, trädgårdsmästarebostad, samt torklada och tvättstuga på Lövudden utgör en viktig rest av det gamla agrara landskapet kring Stockholm. Husen besitter ur denna synvinkel stora samhällshistoriska värden. Huvudbyggnaden och trädgårdsmästarebostaden har dessutom mycket stora arkitektoniska och arkitekturhistoriska värden som välbevarade exempel på den tidens högreståndsarkitektur. Även torkladan och tvättstugan är välbevarade. Deras ursprungliga funktion och nyttobetonade arkitektur bidrar starkt till de höga värdena.
1900-talets bebyggelse
Områdets bebyggelse från Svenska Diakonisällskapets tid har stora samhälls- och socialhistoriska värden. De berättar om 1900-talets svenska samhällsutveckling, när enskilda och allmänna insatser för sjukvård och utbildning tillsammans lade grunden för välfärdssamhället. Husen speglar på ett pedagogiskt sätt Diakonisällskapets egen historia; från den blygsamma början 1906, via de stora institutionernas epok vid 1900-talets mitt, till dagens situation när utbildning, forskning och äldreboende utgör grundstenarna i verksamheten. Att Diakonisällskapet (idag Stiftelsen Stora Sköndal) i över hundra år har disponerat Stora Sköndal och satt sin prägel på området gör att kontinuitetsvärdena blir mycket stora.
Diakonisällskapets bebyggelse har stora arkitektoniska och arkitekturhistoriska värden. Här finns en representativ provkarta de olika epokernas byggnadsstilar. Exempelvis samsas det tidiga 1900-talets villor med kyrka och vårdbyggnader från 1920-talet. Efterkrigstidens vård- och utbildningsbebyggelse möter bostadshus av olika slag från 1940 60-talet. Kvaliteten på arkitektur och detaljutformning är hela tiden påfallande. På husen från efterkrigstiden kan man t.ex. notera de gedigna fasaderna i puts eller tegel och de brutna takfallen. Många av byggnaderna har individuellt utformade entrépartier med lackerade trädörrar och huggna omfattningar i sten. Bostadshusen är ofta placerade i enhetliga grupper, för att på så sätt harmonisera med landskapet. Detta är särskilt påfallande i Skogsbyn från 1960-talet, där husens småskalighet och förskjutningarna i byggnadernas inbördes placering skapar en välgörande variation. Bebyggelsen i området är oftast ovanligt välbevarad i princip alla träfönster finns kvar, liksom entrédörrarna och takens ursprungliga beläggning med en- eller tvåkupigt lertegel.
Den grupp av hus från 1950- och 60-talet som uppfördes med fasader i fint räfflad aluminiumplåt har särskilda byggnadsteknikhistoriska värden såsom ovanligt tidiga exempel på användandet av detta moderna och industritillverkade material i byggandet. Dessa byggnader bevarar dessutom de lackerade fasadernas ursprungliga färgskala tidstypiskt mjuka pastellnyanser i grått, gult, rosa och blått.
Ur arkitekturhistorisk synvinkel är det intressant hur ett fåtal arkitekter har dominerat byggandet på Sköndal. Det tidiga 1900-talets David Lundegårdh och Hakon Ahlberg avlöstes vid århundradets mitt av Tor Boije, som ritade de flesta hus fram till 1960-talet då Gösta Åbergh var verksam i området.
Inventeringsår (2008)
Liten vinkelbyggd enplansvilla från 1960-talet, med vidbyggt garage. Byggnaden är en av ett 90-tal likartade byggnader som tillsammans utgör Skogsbyn, d.v.s. området med pensionärsbostäder på högre mark i den norra delen av Stora Sköndal. Det rör sig om 11 husgrupper på ömse sidor om Thorsten Levenstams väg utplacerade i ett lummigt och delvis kuperat landskap. De glest utsparade tallarna utgör ett karaktäristiskt inslag, liksom områdets grundläggande öppenhet med stora gräsytor. Kring husen finns bara i undantagsfall avgränsande staket, häckar och hög växtlighet. I områdets mitt löper ett dalstråk av parkkaraktär, här finns ett nät av bilfria gångvägar.
Husgrupperna har var sin asfalterad infartsgata, vilken oftast slutar vid en vändplan med ett planterat vårdträd i sin mitt. Till entréer och garage leder asfalterade gångar, på många ställen är gångarna lagda med naturstens- eller betongplattor. Uteplatser, liksom smala friser invid husfasaderna är vanligen lagda med betongplattor eller rött/grått marktegel. De flesta uteplatser har i efterhand försetts med enhetligt utformade insynsplank i trä. Här och var i området finns insprängda villor från 1990-talet, i en likartad arkitektur.
Det finns två hustyper en mindre typ med två rum och kök, samt en större variant som har fyra rum och är byggd i vinkel. Husen är vanligen friliggande, men många är även sammanbyggda vid gavlar och/eller garage.
SOCKEL- blåmålad puts.
FASAD- vit kalksandsten med rakhuggen yta. Partier i liggande brun träpanel på förvandring under och över ett fönsterparti.
ENTRÉER/DÖRRAR- steg eller trappa i granit. Skärmtak röd plåt med vit front. Entrédörr vitt trä. Ungefär hälften av husen har ursprungliga dörrar, antingen sluten i stående smal panel eller glasad med en stor ruta i överdel. Ungefär hälften av husen har ej ursprunglig entrédörr med spröjsad glasning. Glasad altandörr till uteplats i vitt trä.
FÖNSTER- vitt trä. Enluftsfönster, ibland placerade ihop då med smal brun träribba mellan. De små badrumsfönstren har ofta fönsterluckor i vitt trä. Varje byggnad har ett mer individuellt utformat fönsterparti - antingen tvåluftsfönster med nedåt förskjuten tvärpost (placerade ensamma, två tillsammans eller tre tillsammans) eller treluftsfönster med mittposter.
TAK- sadeltak, enkupigt tegel. Vindskivor brunt trä som följer takteglets konturer. Röd plåtskorsten.
GARAGE- sammanbyggt med hus. Platt tak. Fasad och garageport i stående brun träpanel.
FÖRÄNDRINGAR- åtskilliga av husen har ej ursprungliga entrédörrar.
Fasadkulör (2008): Brun, Vit
Antal våningar (2008): 01
Nyckelord: Bostäder, Bostadshus, "Åbergh,Gösta:Arkitekt"; "Svenska Diakonisällskapet:Byggherre"
Öppna på kartan Fler i kategorin