Motivering (skydd): BBlå = Fastighet/fastigheter vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen. Grönt = Fastighet/fastigheter med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Gult = Fastighet/fastigheter med bebyggelse av positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde.
Fastigheten Stora Sköndal 1:1 utgör i till största delen en kulturhistoriskt värdefull miljö utpekad i Stockholms översiktsplan. Den södra delen av Stora Sköndal 1:1 utgör till största delen en del av den kulturhistoriskt värdefulla miljön Drevvikens strand, utpekad i Stockholms Översiktsplan.
Fyra av byggnaderna på Stora Sköndal har i kraft av sin ålder, sin viktiga funktion, sin arkitektur eller sin intressanta byggteknik synnerligen stora kulturhistoriska värden som motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen. Detta gäller huvudbyggnaden från 1600-talet (hus 1), kyrkan och gravkapellet (hus 1 och 202) och det gäller torkladan nere vid Drevviken (hus 158). Stora delar av bebyggelsen på Stora Sköndal har särskilda kulturhistoriska värden detta gäller såväl enstaka och gruppbyggda bostadshus som verksamhetsbyggnader av olika slag. De hus på Stora Sköndal som har positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde (= gult på den kulturhistoriska klassificeringskartan) är till övervägande del byggnader som har genomgått förändringar som inte överensstämmer med ursprunglig utformning.
Inledning
Stora Sköndal är en anläggning med mycket stora kulturhistoriska värden. Byggnader från olika tider, med varierande funktion, arkitektur och byggnadsmaterial samverkar med det kuperade och lummiga landskapet till att skapa en helhetsmiljö utan motstycke i Stockholmstrakten. Det är viktigt att man inför framtiden tar tillvara på anläggningens kulturhistoriska värden; såväl när det gäller de enskilda byggnadernas ursprungliga utformning som när det gäller områdets öppna och grönskande karaktär
Området präglas av sin enhetliga och högklassiga planering, både när det gäller stadsplan och landskap. Den känsliga balansen mellan bebyggelse och grönytor är välavvägd. Detta är ett ovanligt konsekvent exempel på en av 1900-talets viktigare strömningar inom stadsplaneringen; hus-i-park. Denna tanke präglar hela anläggningen men är kanske allra tydligast i områdena med bostadshus i Kyrkbyn och Skogsbyn.
Stora Sköndal har en mycket stor och positiv betydelse för landskapsbilden. Ett medvetet och väl samordnat underhåll av utemiljöerna har fungerat som en garant för att dessa miljöskapande värden bevarats.
Äldre bebyggelse
Stora Sköndals äldsta bebyggelse med huvudbyggnad, trädgårdsmästarebostad, samt torklada och tvättstuga på Lövudden utgör en viktig rest av det gamla agrara landskapet kring Stockholm. Husen besitter ur denna synvinkel stora samhällshistoriska värden. Huvudbyggnaden och trädgårdsmästarebostaden har dessutom mycket stora arkitektoniska och arkitekturhistoriska värden som välbevarade exempel på den tidens högreståndsarkitektur. Även torkladan och tvättstugan är välbevarade. Deras ursprungliga funktion och nyttobetonade arkitektur bidrar starkt till de höga värdena.
1900-talets bebyggelse
Områdets bebyggelse från Svenska Diakonisällskapets tid har stora samhälls- och socialhistoriska värden. De berättar om 1900-talets svenska samhällsutveckling, när enskilda och allmänna insatser för sjukvård och utbildning tillsammans lade grunden för välfärdssamhället. Husen speglar på ett pedagogiskt sätt Diakonisällskapets egen historia; från den blygsamma början 1906, via de stora institutionernas epok vid 1900-talets mitt, till dagens situation när utbildning, forskning och äldreboende utgör grundstenarna i verksamheten. Att Diakonisällskapet (idag Stiftelsen Stora Sköndal) i över hundra år har disponerat Stora Sköndal och satt sin prägel på området gör att kontinuitetsvärdena blir mycket stora.
Diakonisällskapets bebyggelse har stora arkitektoniska och arkitekturhistoriska värden. Här finns en representativ provkarta de olika epokernas byggnadsstilar. Exempelvis samsas det tidiga 1900-talets villor med kyrka och vårdbyggnader från 1920-talet. Efterkrigstidens vård- och utbildningsbebyggelse möter bostadshus av olika slag från 1940 60-talet. Kvaliteten på arkitektur och detaljutformning är hela tiden påfallande. På husen från efterkrigstiden kan man t.ex. notera de gedigna fasaderna i puts eller tegel och de brutna takfallen. Många av byggnaderna har individuellt utformade entrépartier med lackerade trädörrar och huggna omfattningar i sten. Bostadshusen är ofta placerade i enhetliga grupper, för att på så sätt harmonisera med landskapet. Detta är särskilt påfallande i Skogsbyn från 1960-talet, där husens småskalighet och förskjutningarna i byggnadernas inbördes placering skapar en välgörande variation. Bebyggelsen i området är oftast ovanligt välbevarad i princip alla träfönster finns kvar, liksom entrédörrarna och takens ursprungliga beläggning med en- eller tvåkupigt lertegel.
Den grupp av hus från 1950- och 60-talet som uppfördes med fasader i fint räfflad aluminiumplåt har särskilda byggnadsteknikhistoriska värden såsom ovanligt tidiga exempel på användandet av detta moderna och industritillverkade material i byggandet. Dessa byggnader bevarar dessutom de lackerade fasadernas ursprungliga färgskala tidstypiskt mjuka pastellnyanser i grått, gult, rosa och blått.
Ur arkitekturhistorisk synvinkel är det intressant hur ett fåtal arkitekter har dominerat byggandet på Sköndal. Det tidiga 1900-talets David Lundegårdh och Hakon Ahlberg avlöstes vid århundradets mitt av Tor Boije, som ritade de flesta hus fram till 1960-talet då Gösta Åbergh var verksam i området.
Inventeringsår (2008)
Parhus av typhusmodell, uppfört 1965. Byggnaden ligger i den södra delen av området, nära Nils Brinks väg. I ett plan med souterrängvåning, med två förskjutna enheter. Trädgårdstomt som är lägre i söder. Uteplatser mot söder med insynsskydd i trä. Asfalterade infarter från öster och från söder. Gångar i betongplattor till entréer.
SOCKEL- mörkgrå puts.
FASAD- grå preobasbehandlade lättbetongskivor med putsyta. Gavelspetsar i brunmålad träpanel. Mot uteplatser fasad i smalribbad vit träpanel.
ENTRÉER/DÖRRAR- mot norr, dörrar i lackerat trä med smala höga glasningar. Garageportar mot norr respektive väster, parportar i vit liggande träpanel med rutor i överdel. En gångdörr i vit träpanel i den västra enheten. Glasade altandörrar i vitt trä.
FÖNSTER- vitt trä, enluftsfönster, tvåluftsfönster med sidoförskjuten mittpost.
TAK- sadeltak, rött tvåkupigt tegel. Röda plåtskorstenar.
Fasadkulör (2008): Brun, Grå
Antal våningar (2008): 01, Souterrängvåning
Nyckelord: Bostäder, Bostadshus, "Svenska Diakonisällskapet:Byggherre"
Öppna på kartan Fler i kategorin