Motivering (skydd): Grönt = Fastighet med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Fastigheten/fastigheterna ingår i ett kulturhistoriskt särskilt värdefullt område, utpekat i Stockholms översiktsplan.
Mördegsbakelsen 12 är en småstuga uppförd efter Småstugebyråns typritning XX Ytong. Huset är mycket välbevarat när det gäller ursprunglig arkitektur, byggnadsdetaljer och volym. Man kan exempelvis notera takets enkupiga lertegel, entrédörren i lackerat trä med tegelomfattning och altanens fint korrugerade plåtfront med dekorativa smidesdetaljer
Byggnaden ingår i ett enhetligt småstugeområde i västra Sköndal, med hus uppförda i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet. Det faktum att de flesta av småstugorna i området har blivit förändrade gör att de som är välbevarade får stora kulturhistoriska värden. Generellt sett har småstugorna i Stockholm stora samhällshistoriska värden, eftersom de på ett pedagogiskt sätt berättar om den kommunala social- och bostadspolitiken från 1920-talet och framåt.
Inventeringsår (2008)
Småstuga från 1949 av typ XX Ytong.
SOCKEL- gråbrun ädelputs.
FASAD- gråbeige ädelputs.
ENTRÉER/DÖRRAR- mot gata, betongtrappa med brunt dekorativt smidesräcke, tak skjuter ut över och bildar litet skärmtak, lackerad trädörr i karosseripanel med frostad ruta, gul tegelomfattning. Glasad altandörr i rött trä.
FÖNSTER- rött trä med vita putsomfattningar. Tvåluftsfönster, enstaka enluftsfönster. ALTAN- på fasad mot söder, underbyggd, front i vit sinuskorrugerad plåt med dekorativ röd smidesöverliggare. TAK- sadeltak enkupigt rött tegel. Tegelskorsten.
Fasadkulör (2008): Grå
Antal våningar (2008): 01, Souterrängvåning
Inventeringsår 2009
Småstugebyrån
Småstugebyggande i kommunal regi inleddes i Stockholm 1926. Den kommunala bostadspolitiken hade som syfte att ge arbetare och lägre tjänstemän möjlighet skaffa sig en egen bostad utan kontantinsats, men med eget arbete som insats. Staden upplät tomträttsmark och tillhandahöll lån upp till 90 % av fastighetsvärdet, i form av byggmaterial och arbetsledning under förutsättning att huset byggdes med egen arbetsinsats, vilken värderades till 10%. 200 småstugor uppfördes 1927 i försöksområdena Olovslund i Västerort och Pungpinan i Söderort. 1928 inleddes utbyggnaden av Nockebyhov följt av Enskede, Norra Ängby, Svedmyra och Tallkrogen. Under 1930-talet byggdes småstugor i Svedmyra, Hökmossen, Eneby och Bällsta. I Långbro, Långsjö, Mälarhöjden, Liseberg, Gubbängen, Fagersjö, Herrängen och Sköndal byggdes småstugor under senare delen av 1940-talet. Mellan 1927 och 1957 uppfördes omkring 8100 småstugor i Stockholms ytterstad.
Typritningar utformades vid Fastighetskontorets Småstugebyrå under arkitekten Edvin Engströms ledning. De första hustyperna, som förekom i Olovslund och Pungpinan kallades Knivsta och Träkol och var i 1½-plan. Därefter numrerades husen med romerska siffror. Hustyperna utvecklades mot större hus med flera rum i bottenvåningen, WC på övervåningen och möjlighet att ha garage. Antalet typer hölls dock nere och efterhand försvann 1½-plans stugan till förmån för stugor i ett och två plan. Till många typritningar fanns ett antal varianter, exempelvis i placering av fönster och entréer och i förekomst av balkong och garage. Länge byggdes enbart friliggande hus men 1946 introducerades småstugan i form av radhus. Husens utformning följer tidens ideal och har en enkel och anspråkslös utformning.
Källor: Stockholm utanför tullarna- Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Söderström, Göran (red.), Stockholm 2003, Stockholms stads Småstugor 1927-57, Stockholms stadsbyggnadskontor, Stockholm 1979, Stockholms stads småstugor 1947, Stockholm 1947
Nyckelord: Bostäder, Småhus, "Stockholms Stads Byggnadskontor:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin