Motivering (skydd): Grönt = Fastighet/fastigheter med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
Fastigheten/fastigheterna ingår i en kulturhistoriskt värdefull miljö utpekad i Stockholms översiktsplan.
Vinkällaren 13 är en småstuga, troligen uppförd efter Småstugebyråns typritning IV. Huset uppfördes 1931 och har i huvudsak ursprunglig arkitektur både när det gäller bevarade byggnadsdetaljer och tidstypisk färgsättning. Utbytt dörr samt skärmtak stämmer inte överens med ursprunglig gestaltning. Tillsammans med kringliggande byggnader skapas en helhetsmiljö med stor betydelse för stadsbilden. Småstugebyggandet i Stockholm har ett samhällshistoriskt värde, eftersom företeelsen berättar om kommunal bostads- och socialpolitik från 1920-talet och framåt.
Inventeringsår (2007)
Småstuga uppförd 1931 (troligen typ IV:32) från Stockholms stads fastighetskontors Småstugebyrå. Hustypen är uppförd i två våningar med källare, om tre till fyra rum och kök.
Byggnaden har med undantag av smärre fasadförändringar bevarat sin ursprungliga karaktär.
SOCKEL - putsad, grå
ENTRÉ/DÖRRAR- Entré på gårdsgavel med trädäck/trapp, träräcke och utbytt dörr.
FÖNSTER - Tvåluftsfönster med ursprungliga, brunmålade träbågar.
ÖVRIGT/BYGGNADSDEL - Ursprunglig altandörr. Fransk balkong, altan eller trapp saknades vid inventeringstillfället. Äldre garageport klädd i skivor.
Fasadkulör (2007): Gul
Antal våningar (2007): 02, Källare
Inventeringsår 1999
Småstugebyrån
Småstugebyggande i kommunal regi inleddes i Stockholm 1926. Den kommunala bostadspolitiken hade som syfte att ge arbetare och lägre tjänstemän möjlighet skaffa sig en egen bostad utan kontantinsats, men med eget arbete som insats. Staden upplät tomträttsmark och tillhandahöll lån upp till 90 % av fastighetsvärdet, i form av byggmaterial och arbetsledning under förutsättning att huset byggdes med egen arbetsinsats, vilken värderades till 10 %. 200 småstugor uppfördes 1927 i försöksområdena Olovslund i Västerort och Pungpinan i Söderort. 1928 inleddes utbyggnaden av Nockebyhov följt av Enskede, Norra Ängby, Svedmyra och Tallkrogen. Under 1930-talet byggdes småstugor i Svedmyra, Hökmossen, Eneby och Bällsta. I Långbro, Långsjö, Mälarhöjden, Liseberg, Gubbängen, Fagersjö, Herrängen och Sköndal byggdes småstugor under senare delen av 1940-talet. Mellan 1927 och 1957 uppfördes omkring 8100 småstugor i Stockholms ytterstad.
Typritningar utformades vid Fastighetskontorets Småstugebyrå under arkitekten Edvin Engströms ledning. De första hustyperna, som förekom i Olovslund och Pungpinan kallades Knivsta och Träkol och var i 1½-plan. Därefter numrerades husen med romerska siffror. Hustyperna utvecklades mot större hus med flera rum i bottenvåningen, WC på övervåningen och möjlighet att ha garage. Antalet typer hölls dock nere och efterhand försvann 1½-plans stugan till förmån för stugor i ett och två plan. Till många typritningar fanns ett antal varianter, exempelvis i placering av fönster och entréer och i förekomst av balkong och garage. Länge byggdes enbart friliggande hus men 1946 introducerades småstugan i form av radhus. Husens utformning följer tidens ideal och har en enkel och anspråkslös utformning.
Nyckelord: Bostäder, Bostadshus, "Stockholms Stads Byggnadskontor:Byggherre"; "Stockholms Stads Byggnadskontor:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin