Motivering (skydd): Grön = Fastighet med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
Gul = Fastighet med bebyggelse av positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde.
I Gamla Östberga som byggdes under 1950-talet genomfördes en rad byggnadstekniska experiment som förde det industriella byggandet i Sverige framåt. Det var i Östberga som man i en större omfattning introducerade byggkranar och prefabricerade betongelement i byggandet, det s.k. Skarnesystemet.
Byggnaden i Stamtavlan 6 har i sin sydligaste del (Stamgatan 87) en byggnadskropp som skiljer sig från den övriga bebyggelsen i området. Delen uppfördes som ett provhus där olika material och metoder prövades innan det fastställdes hur området skulle gestaltas. Istället för fasader i betongelement är ytterväggarna här utförda i tegel, puts och skivmaterial. Provhuset har ett byggnadsteknikhistoriskt värde och är värdefullt som ett uttryck för tidens samhällsplanering. Byggnaden har bytta fönster och balkongfronter, vilket inte stämmer överens med den ursprungliga utformningen.
Byggnaderna ingår i ett kulturhistoriskt värdefullt område utpekat av Stadsmuseet i Stockholm.
Inventeringsår (2008)
Punkthus om åtta våningar med souterräng, uppfört i slutet av 1950-talet.
SOCKEL- Gjuten.
FASAD- Byggnadens ytterväggar är utfackningsväggar i betong med synliga elementskarvar, dessa med spritputsad yta. Fasad i vit kulör.
ENTRÉ/DÖRRAR- Ursprunglig entrédörrar till bostadshuset glasad i teak med sparksockel. Entréerna har en indragen placering i huskroppen.
FÖNSTER- Enluftsfönster i aluminium, inåtgående bågar.
ÖVRIGT/BYGGNADSDEL- Balkonger med indragen placering, utbytta fronter i korrugerad plåt, blåa med gallerverk (delvis inglasade). Ursprungliga balkongdörrar, tvådelade i teak (ett fåtal balkongdörrar utbytta).
TAK- Plåttak med neddraget takfall i plåt.
Antal våningar (2008): 08, Souterrängvåning
Inventeringsår 2009
Gamla Östberga uppfördes under 1950-talet och betraktades då som en mycket modern stadsdel. Här genomfördes en rad byggnadstekniska experiment som fört det industriella byggandet i Sverige avsevärt framåt. Nya grepp prövades även i stadsplanen och i lägenheternas planlösningar. Det var HSB som var byggherre. Ledaren var arkitekten Sven Wallander som initierade ett samarbete med byggfirman Olsson & Skarne och arkitekten Lars Magnus Giertz. I planen valde man att spara en stor äng i mitten av området Stamparken där barn och vuxna kunde träffas. Planen präglas av stora grepp men samtidigt av en omsorg om den lilla människan. Husen i Östberga gjordes 12, 5 meter tjocka för att åstadkomma rymliga lägenheter med större rum än i smalhusen, som man ansåg tvingade fram trångboddhet. Enligt HSB var trerumslägenheterna den rätta familjebostaden varför antalet större lägenheter här blev betydligt fler än i de senaste decenniernas bostadshus. Planlösningarna var mycket flexibla, trots bärande mellanväggar. Totalt uppfördes här närmare 1000 lägenheter. Områdets första hus Stamgatan 87, skiljer sig markant från övriga hus. Fasaden kläddes med eternit och inslag av lättmetall, en yta som ansågs för påver av byggherren HSB. För resten av området valdes i stället prefabricerade specialbehandlade betongelement, vilket ännu inte var speciellt vanligt. Det var här i Östberga som man i större omfattning introducerade byggkranen i byggandet, det s.k. Skanersystemet. När det gällde områdets uppvärmning experimenterade man med ett system med värmeväxlar, drivna av gas vilket aldrig tidigare provats i bostadssammanhang. Östberga var således ett experimentprojekt i många avseende. Syftet var att skapa rationella och billigare bostadsbyggande, men med den klara målsättningen att bygga bättre bostäder.
Gamla Östberga uppfördes under 1950-talet och betraktades då som en mycket modern stadsdel. Här genomfördes en rad byggnadstekniska experiment som fört det industriella byggandet i Sverige avsevärt framåt. Nya grepp prövades även i stadsplanen och i lägenheternas planlösningar. Det var HSB som var byggherre. Ledaren var arkitekten Sven Wallander som initierade ett samarbete med byggfirman Olsson & Skarne och arkitekten Lars Magnus Giertz. I planen valde man att spara en stor äng i mitten av området Stamparken där barn och vuxna kunde träffas. Planen präglas av stora grepp men samtidigt av en omsorg om den lilla människan. Husen i Östberga gjordes 12, 5 meter tjocka för att åstadkomma rymliga lägenheter med större rum än i smalhusen, som man ansåg tvingade fram trångboddhet. Enligt HSB var trerumslägenheterna den rätta familjebostaden varför antalet större lägenheter här blev betydligt fler än i de senaste decenniernas bostadshus. Planlösningarna var mycket flexibla, trots bärande mellanväggar. Totalt uppfördes här närmare 1000 lägenheter. Områdets första hus Stamgatan 87, skiljer sig markant från övriga hus. Fasaden kläddes med eternit och inslag av lättmetall, en yta som ansågs för påver av byggherren HSB. För resten av området valdes i stället prefabricerade specialbehandlade betongelement, vilket ännu inte var speciellt vanligt. Det var här i Östberga som man i större omfattning introducerade byggkranen i byggandet, det s.k. Skanersystemet. När det gällde områdets uppvärmning experimenterade man med ett system med värmeväxlar, drivna av gas vilket aldrig tidigare provats i bostadssammanhang. Östberga var således ett experimentprojekt i många avseende. Syftet var att skapa rationella och billigare bostadsbyggande, men med den klara målsättningen att bygga bättre bostäder.
Källa: Stockholm utanför tullarna. Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Söderström, Göran (red.), Stockholm 2003
Stockholms stadsbyggnadsnämnds arkiv.. Stockholms stadsbyggnadsnämnds arkiv..
Nyckelord: Bostäder, Flerbostadshus, "Giertz,Lars M.:Arkitekt"; "Swanberg,Jan:Byggmästare"; "HSB Bostadsrättsföreningen Östberga:Byggherre"; "Byggnadsfirman Ohlsson & Skarne AB:Byggmästare"
Öppna på kartan Fler i kategorin