Motivering (skydd): Häringe kapell har kommit till 1929 genom en donation från August Trolle Löwen och hans hustru, ägare till Häringe gård. För omgestaltningen av en äldre byggnad till kapell och för nybyggnad av klockstapel svarade arkitekt Ove Leijonhufvud. Kapellet består av ett rektangulärt putsat, stenhus med hög takresning och ett enkelt sadeltak samt tillbyggt vapenhus och är beläget på en närmast trädgårdsliknande kyrkotomt. Området användes under 1600-talet som begravningsplats för flottan och har i folkmun benämnts Kyrkogårdsbacken.
Kyrkorummet präglas av enkelhet från 1920-talets gestaltning med tunnvälvt tak, synliga takbjälkar, två bänkkvarter med mittgång och fasta bänkar. Korets inredning, tillkommen samtidigt med kapellet, består av ett enkelt altare i trä och altarring på en upphöjd nivå över kyrkorummet. Predikstolen har samma färgsättning som altarringen men med rikare profilering. I väster finns en orgelläktare med plats för ett harmonium.
Även den textila skruden hör till kapellets byggnadstid och är en gåva från samma donator.
På en höjd sydost om kapellet ligger klockstapeln uppförd 1929 som en öppen klockbock med ståndare, strävor och spånklätt tak av tjärstruket virke försedd med hög, spetsig spira klädd med koppar och krönt av en tupp.
Kyrkomiljön och kapellets exteriör såväl som interiör präglas alltjämt av byggnadstidens gestaltning.
Att tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• kyrkotomtens historiska användning och gestaltning med klockstapel på höjden • murverket som ett oersättligt dokument om byggnadens historia och sin tids byggnadsskick • traditionella material och färgsättning från byggnadstiden
• inventarier från kapellets tillkomsttid
Inventeringsår (2006)
Kapellet är orienterat i öst-västlig riktning och har rektangulär plan med en tillbyggnad mot norr. Murarna är uppförda av tegel på en sockel av granit.
Fasaderna är putsade och i sin helhet avfärgade med kalkfärg som under 1970-talet blivit ommålade med vit latexfärg. Både kyrkorummet och vapenhuset har yttertak i form av sadeltak som ursprungligen har varit täckta med enkupigt, fogstruket lertegel utan underliggande takpanel, sedan 1970-talet utbytt mot enkupigt, svart betongtak. Nocken pryds i öster av ett förgyllt klotförsett kors. Plåtavtäckningar, hängrännor och stuprör är av kopparplåt. Yttertrappan är av granit och i norrsidans entré finns en bred ekport. Vapenhuset har två runda fönster. Kyrkorummets fönster, ett i norrfasaden och två i sydfasaden, är rektangulära och försedda med träspröjs. I västfasaden finns ett runt, spröjsat fönster. Samtliga snickerier är målade i grå färg.
Genom ett lågt vapenhus i norr kommer man via en smalare dörr in i kyrkorummet under läktaren i nordvästra hörnet. Golvet i hela byggnaden är lagt med spåntad, helren furu med fris och behandlat med lack. En låg golvlist är gråmålad.
Tvärs över kyrkorummet ligger två synliga takbjälkar som extra stöd för remstycke och takstolar. Innertakets panel består av ohyvlad slätspånt spikad på mallar för att få formen av ett tunnvalv. Taket, ursprungligen limfärgat, är under 1970-talet målat med vit latexfärg. Utefter takets långsidor, intill den putsade väggen, sitter en profilerad trälist. Väggarna är putsade och målade i grått. Träbjälkar och taklist är målade i tegelrött med marmorering i blått och grått. Fönstersnickerierna är målade i ljusgrå färgton.
Öppna, fasta bänkar med enkla, släta sidostycken, ryggar med ramstycke och fyllningar är placerade på vardera sidan om en mittgång och en bänk på vardera sidan i koret. Målningen i blått är troligen inte ursprunglig. I mittgången ligger en blågrå gångmatta.
Koret i öster ligger i samma golvnivå som övriga kyrkan men altare och altarring ligger på en upphöjd nivå. Altaret är utfört som ett enkelt träaltare, målat i grått. Den halvcirkelformiga altarringen har ramstycken och fyllningar målade i grått respektive tegelrött med marmorering och vit inramning samt knäfall klätt med blå sammet. Predikstolen har samma utförande och färgsättning som altarringen men med rikare profilering. Väggen bakom predikstolen har en murad och putsad nisch.
I västra delen av kyrkorummet finns plats för en kamin i en murad nisch med häll av sten inlagd i trägolvet. Läktaren i nordväst, över ingången till kyrkorummet, bärs upp av två kvadratiska pelare. Läktarbarriär med ramverk och fyllningar har färgsättning lika altarring och predikstol. På den minimala läktaren finns en orgel, ett harmonium tillverkat av Skandinaviska Orgelfabriken Stockholm. Träväggar under läktaren är klädda med plywood och målade i grå kulör.
I träbjälkarna finns uttag för stearinljus och från takvalvet hänger över mittgången en elektrifierad ljuskrona av mässing med dubbla rader av ljusarmar för stearinljus. Utmed långsidorna sitter fyra ljusplåtar av mässing.
Oljemålning på södra långväggen föreställer "Bröllopet i Kanaan". Målningen är en osignerad och odaterad gåva till församlingen av en man vid namn Hägert, en av få som blivit jordfästa i kapellet.
Övriga inventarier
Över altaret hänger ett krucifix av trä med skulpterad och målad Kristusfigur med gloria. Antependiet i linne är broderat med guldtråd och silke i flera kulörer med texten "IHS, Anno 1929", och i nedre vänstra resp högra hörnet broderade vapen och initialerna A.L (August Löwen) och M.L (M. Löwen).
En nummertavla i rokoko från 1700-talet är upphängd på en konsol av järnsmide. En kollekthåv i polykromt mönstrad sammet kommer troligen från Västerhaninge kyrka. Votivskeppet i korets norra del från Västerhaninge kyrka har ersatt ett äldre votivskepp som tillhört Muskö kyrka. Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.
Fasadkulör (2006): Vit
Byggnadsdel (2006): Kor - Öster, Vapenhus - Norr
Inventeringsår (1998)
Byggnadsdel (1998): Kor - Öster
Inventeringsår 2016
Häringe kapell invigdes den 22 september 1929 av Sam Stadener, biskop i Strängnäs stift. Slottsarkitekt Ove Leijonhufvud svarade 1929 för omgestaltning med ritningar till ”Förändring av bostadshus till Kapell vid Häringe Gård” samt för klockstapelns utformning genom ritning till nybyggnad av ”Klockstapel vid Häringe Kapell”.
Ove Leijonhufvud (1883–1962) har restaurerat Jakobs kyrka 1933–1937 och även utformat kyrkans ljuskronor. Han har vidare ritat Landsorts kapell, byggt 1937 och gjort förslag till ombyggnad av Muskö kyrka 1952. Vid Ludgo i Sörmland har Ove Leijonhufvud ritat familjen Trolle-Löwens gravkor 1937.
Häringe kapell är skyddat enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Namnet Häringe kapell har hävd sedan cirka 20 år tillbaka, tidigare kallades det för Kyrkogårdsbackens kapell. Att Kyrkogårdsbacken användes som begravningsplats för flottans döda i slutet av 1600-talet finns belagt. Den exakta platsen för begravningsplatsen var bortglömd redan i slutet av 1800-talet, men den bör ha legat i den del av kapelltomten som gränsar till landsvägen eller strax nedanför den nuvarande kapelltomten. Oklart om begravningsplatsen ska betraktas som övergiven och därmed skyddas som fornlämning. Kapelltomten anges i Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Haninge kommun som kyrkogård.
Häringe gård har förhistoriskt ursprung. På 1300-talet bör det fasta hus ha funnits som det finns rester av efter att det brändes i början av 1500-talet. Ägare har varit bl a Sten Sture d ä, Gustav Vasa och Gustav II Adolf, som i sin tur förlänade godset till Gustaf Carlsson Horn. En ny säteribyggnad uppfördes på 1650-talet, då Agneta Horn var ägare. Under 1700-talet gjordes Häringe om till fideikommiss av Otto Johan Löwen, vars släkt ägde gården fram till 1929. Den siste innehavaren av Häringe fideikommiss, friherre August Trolle Löwen och hans maka, lät på ägolotten nr 17 å ägorna till Västnora 4 färdigställa ”därå liggande kapellbyggnad, klockstapel med klocka och kyrkvaktarbyggnad med nödiga uthus så snart allt efter reparation och nybyggnad blir färdigt att begagnas” av Västerhaninge församling. Avsikten var att det skulle ägas och förvaltas av församlingen såsom en from stiftelse under namnet Kyrkogårdsbackens kapell. Gåvobrevet då församlingen fick överta kapellet är daterat 10 juni, 1937.
Kapellbyggnadens ursprungliga funktion och husets ålder är oklart. Den folkliga traditionen och häradskartan från 1900-talets början kallar byggnaden för ”Skogvaktarboställe”. Enligt arkitekt Ove Leijonhufvud är kapellet byggt i tegel, ett byggnadsmaterial som tyder på speciella krav. Hela byggnaden, särskilt interiören, genomgick på 1920-talet en omgestaltning till kapell efter arkitekt Ove Leijonhufvuds förslag. Kyrkvaktarbostaden intill kapellet beboddes till en början av f d trädgårdsmästaren på Häringe som var kapellets kyrkvaktmästare och nyttjade marken intill kapellet för trädgårdsodling. Byggnaden ritades av samme arkitekt och uppfördes samtidigt med tillkomsten av kapellet.
År 1928-1929 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Omgestaltas till Kyrkogårdsbackens kapell efter arkitekt Ove Leijonhufvuds ritning. Klockstapel byggs
Nilsson, Gunilla. (2008). Häringe Kapell. Häringe kapell. Kyrkokarakterisering år 2006 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Nyckelord: Bostäder, Bostadshus, "Trolle-Löwen,August:Byggherre"; "Leijonhufvud,Ove:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin