Motivering (skydd): Grönt = Fastighet med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Fastigheten/fastigheterna ingår i ett kulturhistoriskt särskilt värdefullt område, utpekat i Stockholms översiktsplan.
Byggnaderna i denna anläggning har stora stadsbyggnadshistoriska och samhällshistoriska värden som välbevarade exempel på bebyggelsen i Södertörns villastad.
På AB Södertörns Villastads initiativ kom ett antal tidstypiska villor att byggas mellan sekelskiftet 1900 och 1920-talet på mer eller mindre jungfrulig mark norr om Magelungen. Villastaden berättar om Stockholms stads utveckling hur områden som tidigare betraktats som belägna alltför långt från stadskärnan kom att exploateras i takt med att järnvägsförbindelserna förbättrades. Bebyggelsen berättar också om hur olika grupper i samhället; såväl mer välbeställda som folk från den nya medelklassen av tjänstemän, butiksägare, hantverkare o.s.v., fick möjligheter att uppföra sina egna hus. Under 1950- och 60-talet revs många av dessa villor i samband med att de moderna stadsdelarna Farsta Strand och Fagersjö växte fram. De bevarade husen berättar på ett pedagogiskt sätt om stadsdelens tidigare historia och har alltså betydande lokalhistoriska värden. Det är viktigt att värna om de kvarvarande byggnaderna i villastaden, detta gäller både bostadshusen liksom eventuella uthus och komplementbyggnader.
Vilohemmet 1 är bebyggd med en av de största, mest framträdande och bäst bevarade av villabyggnaderna i Södertörns villastad. I grunden är huset en representativ villa från jugendtiden med karakteristisk asymmetri i plan och fasad. Byggnaden är klädd i en mycket välarbetad och högklassig nybarock stildräkt med för stilen typiska inslag som kartuscher och oxögon. På tidstypiskt vis har fönstren olika utformning på varje våningsplan. Byggnaden har stort stadsbildsmässigt värde i och med läget vid Ågestabron och Magelungens strand.
Vilohemmet 1 har lång kontinuitet som vårdbyggnad. För att vara institutionsbyggnad är huset utvändigt osedvanligt välbevarat. Paviljongen i parken är från byggnadstiden och bidrar till anläggningens stora kulturhistoriska värden.
Inventeringsår (2008)
Villa från 1903,ombyggd till behandlingshem på 1960-talet.
SOCKEL- granit.
FASAD- bottenvåning med slätrustik. Profilerade våningsgesimser och taklist. Putsade fönsteromfattningar på en trappa. På gaveln mot sydost runt trapphus med karnissvängt tak med huv och krönande klot. Gaveln mot nordväst har prydnadsgavel med segmantbåge. I bågen kartusch och blinderingsnischer. Intill oxögon med festonger i takfallet. Mot sjön framspringande tresidig byggnadsdel.
TAK- stickbågiga takkupor i svart plåt i nedre takfallet. Sentida ventilationshuvar i svart plåt. ENTRÉER/DÖRRAR- entréveranda med granitsockel, grå kvadratiska kolonner, kannelerade med toskanska kapitäl. Räcke av grå balustrar mellan kolonnerna som bär upp ett entablement som bildar altanplan. Entréparti med rundbåge innanför putsade pilastrar. Pilatsrar även i rundbågen. Grön pardörr med fyllningar med diamantrustik och glasningar.
Fasadkulör (2008): Beige
Antal våningar (2008): 02, Källare, Vind och vindsvåning
Inventeringsår 2009
Den stora byggnaden uppfördes 1903 av ingenjör F D Lundgren som bostad. Den inköptes av staden 1928 för att fungera som konvalescenthem, efter 1960 i regi av Stiftelsen Fanny Hirsch Minne, senare av Stiftelsen Vallmotorpet som hem för bostadslösa ungdomar. Byggnaden kallas för Vilohemmet eller Ingenjörens hus. 1966-69 byggdes huset om för att inrymma 30 vårdplatser och fyra personalbostäder. Stockholms stads fastighetskontor, Förvaltningsavdelningen stod för ritningarna. Den vaktmästarbostad som hörde till anläggningen är numera riven. Anläggningen benämns idag Kransens Behandlingshem.
Nyckelord: Bostäder, Småhus, "Okänd,:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin