Motivering (skydd): Grönt = Fastighet/fastigheter med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
I norra delen av Blackeberg, utmed Cederströmsvägen, finns ett mindre och enhetligt område med småstugor från slutet av 1930-talet. Området är beläget söder om Bergslagsvägen, nära Norra Ängby – Stockholms största samlade och mest enhetliga småstugeområde vilket tillkom vid samma tid. Småstugebyggandet i Stockholm har ett stort samhällshistoriskt värde, eftersom företeelsen berättar om den kommunala social- och bostadspolitiken från 1920-talet och framåt. För att möjliggöra för breda samhällsgrupper att kunna bosätta sig i moderna småhus uppfördes byggnaderna som självbyggen vilket höll ned kostnaderna. Staden tillhandahöll ritningar. Idag är många småstugor förändrade i högre eller mindre grad, vilket gör det angeläget att värna om de som bevarar ursprunglig karaktär.
Tonfilmen 6 uppfördes 1939 och är ett välbevarat exempel på Småstugebyråns hus typ VI. Huset har ursprunglig arkitektur när det gäller byggnadsdetaljer och volym.
Inventeringsår (2005)
Småstuga från 1939 av typ VI från Stockholms stads fastighetskontors Småstugebyrå. Hustyp VI är ett enplanshus med källare, om tre rum och kök. Hustypen förekommer även med souterrängvåning med entrén förlagd till detta plan. Hustypen byggdes mellan åren 1935-43.
SOCKEL- slätputsad grå.
ENTRÉ/DÖRRAR- På baksidan. Gjuten trappa till förstukvist/altan. Utskjutande entrédörr med sidoväggar av karosseripanel. Ursprunglig glasad dörr av karosseripanel. Altan delvis med räcke av liggande träpanel.
FÖNSTER- ursprungliga vita en-, två- och treluftsfönster. Vita fönsterfoder.
Fasadkulör (2005): Gul
Antal våningar (2005): 01, Källare, Vind och vindsvåning
Inventeringsår 1999
Småstugebyrån
Småstugebyggande i kommunal regi inleddes 1926. Den kommunala bostadspolitiken hade som syfte att ge arbetare och lägre tjänstemän möjlighet skaffa sig en egen bostad utan kontantinsats, men med eget arbete som insats. Staden upplät tomträttsmark och tillhandahöll lån upp till 90% av fastighetsvärdet, i form av byggmaterial och arbetsledning under förutsättning att huset byggdes med egen arbetsinsats, vilken värderades till 10%. 200 småstugor uppfördes 1927 i försöksområdena Olovslund i Västerort och Pungpinan i Söderort. 1928 inleddes utbyggnaden av Nockebyhov följt av Enskede, Norra Ängby, Svedmyra och Tallkrogen. Under 1930-talet byggdes småstugor i Svedmyra, Hökmossen, Eneby och Bällsta. I Långbro, Långsjö, Mälarhöjden, Liseberg, Gubbängen, Fagersjö, Herrängen och Sköndal byggdes småstugor under senare delen av 1940-talet. Mellan 1927 och 1957 uppfördes omkring 8100 småstugor i Stockholms ytterstad.
Typritningar utformades vid Fastighetskontorets Småstugebyrå under arkitekten Edvin Engströms ledning. De första hustyperna, som förekom i Olovslund och Pungpinan kallades Knivsta och Träkol och var i 1½-plan. Därefter numrerades husen med romerska siffror. Hustyperna utvecklades mot större hus med flera rum i bottenvåningen, WC på övervåningen och möjlighet att ha garage. Antalet typer hölls dock nere och efterhand försvann 1½-plans stugan till förmån för stugor i ett och två plan. Till många typritningar fanns ett antal varianter, exempelvis i placering av fönster och entréer och i förekomst av balkong och garage. Länge byggdes enbart friliggande hus men 1946 introducerades småstugan i form av radhus. Husens utformning följer tidens ideal och har en enkel och anspråkslös utformning.
Källor: Stockholm utanför tullarna- Nittisju stadsdelar i ytterstaden, Söderström, Göran (red.), Stockholm 2004, Stockholms stads Småstugor 1927-57, Stockholms stadsbyggnadskontor, Stockholm 1979, Stockholms stads småstugor 1947, Stockholm 1947
Nyckelord: Bostäder, Bostadshus, "Stockholms Stads Byggnadskontor:Byggherre"; "Stockholms Stads Byggnadskontor:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin