Motivering (skydd): Grönt = Fastighet/fastigheter med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
Norra Ängby är Stockholms största samlade och mest enhetliga småstugeområde och är ett område av riksintresse för kulturmiljövården. Småstugebyggandet i Stockholm har ett stort samhällshistoriskt värde, eftersom företeelsen berättar om den kommunala social- och bostadspolitiken från 1920-talet och framåt. För att möjliggöra för breda samhällsgrupper att kunna bosätta sig i moderna småhus uppfördes byggnaderna som självbyggen vilket höll ned kostnaderna. Staden tillhandahöll ritningar och cirka femton av Småstugebyråns hustyper förekommer inom området. Det gör Norra Ängby till en provkarta över Småstugebyråns verksamhet och stadsdelen är ett synnerligen viktigt dokument över denna företeelse. Flera olika typer av stugor uppfördes gruppvis och inom varje grupp var husen enhetligt utformade. De olika gatorna har genom detta fått en enhetlig karaktär när det gäller volymer och höjd. Många av småstugorna har genom åren blivit förändrade, vilket gör att de få välbevarade stugorna har ett dokumentvärde.
Stridsyxan 17 uppfördes 1936-37 och är ett välbevarat exempel på Småstugebyråns hus typ V.
Byggnaden ingår i ett kulturhistoriskt skärskilt värdefullt område, utpekat i Stockholms översiktsplan. Byggnaden ingår i ett område av Riksintresse för kulturmiljövården.
Inventeringsår (2007)
Småstuga från 1936 av typ V från Stockholms stads fastighetskontors Småstugebyrå. Hustypen är uppförd i en våning med källare, om två till tre rum och kök. Hustypen byggdes mellan åren 1932-43.
SOCKEL - Putsad, grå.
ENTRÉ/DÖRRAR - Skärmtak över entré, trappa av betong.
FÖNSTER - En- två- och treluftsfönster, vitmålade snickerier och omfattningar.
Fasadkulör (2007): Grön
Antal våningar (2007): 01, Källare
Inventeringsår 1999
Småstugebyrån
Småstugebyggande i kommunal regi inleddes i Stockholm 1926. Den kommunala bostadspolitiken hade som syfte att ge arbetare och lägre tjänstemän möjlighet skaffa sig en egen bostad utan kontantinsats, men med eget arbete som insats. Staden upplät tomträttsmark och tillhandahöll lån upp till 90 % av fastighetsvärdet, i form av byggmaterial och arbetsledning under förutsättning att huset byggdes med egen arbetsinsats, vilken värderades till 10 %. 200 småstugor uppfördes 1927 i försöksområdena Olovslund i Västerort och Pungpinan i Söderort. 1928 inleddes utbyggnaden av Nockebyhov följt av Enskede, Norra Ängby, Svedmyra och Tallkrogen. Under 1930-talet byggdes småstugor i Svedmyra, Hökmossen, Eneby och Bällsta. I Långbro, Långsjö, Mälarhöjden, Liseberg, Gubbängen, Fagersjö, Herrängen och Sköndal byggdes småstugor under senare delen av 1940-talet. Mellan 1927 och 1957 uppfördes omkring 8100 småstugor i Stockholms ytterstad.
Typritningar utformades vid Fastighetskontorets Småstugebyrå under arkitekten Edvin Engströms ledning. De första hustyperna, som förekom i Olovslund och Pungpinan kallades Knivsta och Träkol och var i 1½-plan. Därefter numrerades husen med romerska siffror. Hustyperna utvecklades mot större hus med flera rum i bottenvåningen, WC på övervåningen och möjlighet att ha garage. Antalet typer hölls dock nere och efterhand försvann 1½-plans stugan till förmån för stugor i ett och två plan. Till många typritningar fanns ett antal varianter, exempelvis i placering av fönster och entréer och i förekomst av balkong och garage. Länge byggdes enbart friliggande hus men 1946 introducerades småstugan i form av radhus. Husens utformning följer tidens ideal och har en enkel och anspråkslös utformning.
Källor: Stockholm utanför tullarna- Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Söderström, Göran (red.), Stockholm 2003, Stockholms stads Småstugor 1927-57, Stockholms stadsbyggnadskontor, Stockholm 1979, Stockholms stads småstugor 1947, Stockholm 1947
Nyckelord: Bostäder, Bostadshus, "Stockholms Stads Byggnadskontor:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin