Motivering (skydd): DE BYGGNADER SOM TILLSAMMANS BILDAR ANLÄGGNINGEN AKALLA 4:1 (DEL AV), AKALLA BY HAR OLIKA KULTURHISTORISK KLASSIFICERING.
Akalla 4:1 hus 36, 58, 65, 197, 198
Blått = Fastighet/fastigheter med bebyggelse vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen.
Akalla 4:1 hus 38, 39, 41, 60, 61, 62, 66, 199
Grönt = Fastighet/fastigheter med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
Akalla 4:1 hus 63
Gult = Fastighet/fastigheter med bebyggelse av positiv betydelse för stadsbilden och/eller av visst kulturhistoriskt värde.
Akalla By utnämndes 1930 av den då ledande svenska bebyggelsehistorikern Sigurd Erixon till en av de två bäst bevarade bymiljöerna i stockholmstrakten. Han såg här ålderdomliga gårdsstrukturer med ett stort antal timrade byggnader med separata funktioner till skillnad från de stora ekonomibyggnader som uppfördes under 1800-talets andra hälft. Sedan dess har stadsdelen Akalla uppförts inpå bymiljöns gränser och gårdarna har som på andra ställen på Järvafältet tagits i anspråk som ett komplement till miljonprogramsstadsdelarna. Upprustningen på 1970-talet som gjordes i syfte att göra miljön till en kvartersgård innebar påtagliga förändringar men var här långt mer varsam mot byggnadernas exteriör än på andra håll. Detta medför att den delvis ålderdomliga bebyggelsen är ovanligt välbevarad. Byggnaderna är genomgående avfärgade med faluröd slamfärg, takmaterialen är i de flesta fall väl valda och flera byggnader har fönster med blåst glas. Hela byn var tidigare byggnadsminnesförklarad.
Storgården har en tydlig uppdelning mellan man- och fägård vilket före den stora omdaningen av jordbruket på 1800-talet var kännetecknande för gårdar i de östsvenska landskapen. Av mangårdens tre byggnader står den karolinska mangårdsbyggnaden med sin barockartade trädgård i bevarandemässig och kulturhistorisk särklass. Byggnadens höga ålder och utvändigt relativt orörda skick där den sekundära men karaktärsfulla förstukvisten behållits medför att byggnaden är av byggnadsminnesklass. Den strama karolinska arkitekturstilen som utvecklades efter reduktionen 1680 har ansetts som betydelsefull i den svenska arkitekturhistorien och hade stort inflytande på nationalromantikens arkitekter vid sekelskiftet 1900.
Mellangårdens mangårdsbyggnad från 1770-talet har gustaviansk karaktär och är mycket välbevarad. Även här har en senare tillkommen förstukvist fått vara kvar. Liksom i storgårdens mangårdsbyggnad finns här interiörer av kulturhistoriskt värde.
Bland de timrade uthusen har det välbyggda spannmålsmagasinet en ålderdomlig utformning och det är mycket välbevarat. Värdet höjs av det större magasinet från 1800-talet och tillsammans visar på såväl jordbrukets som byggnadsskickets explosionsartade utveckling under 1800-talet.
Samtliga knuttimrade byggnader har stort kulturhistoriskt värde som exponenter för den i större delen av landet förhärskande byggnadstekniken alltsedan åtminstone tidig medeltid.
Inventeringsår (2007)
Karolinsk mangårdsbyggnad med valmtak och tresidig utbyggnad av salen mot söder. Förstukvist i norr.
SOCKEL- naturstensgrund av fältsten. Delvis fogstruken. Ventilationsluckor av järn. Avtäckning av svart plåt och faluröd vattbräda. Mitt på söderväggen källardörr av tjärade bräder med äldre beslagning. Väster om förstukvisten brädlucka till utvändig källartrappa.
FASAD- oprofilerade locklister. Breda bottnar. Faluröda knutlådor och vindskivor.
ENTRÉER/DÖRRAR- förstukvist centralt på norrväggen. Cementgolv, vita stolpar med täljda hörn, konsoler med snickarglädje bär upp överbyggnad. Räcken av slät panel med vit överliggare och bänkar. Undertak av vit slätpanel. Överbyggnaden försedd med tegeltäckt sadeltak, slät faluröd panel med vita runda avslut nedåt. Ett fyrdelat enluftsfönster med blåst glas.
Entrédörren omgiven av ett parti med handhyvlad slät stående panel. Dörromfattning profilerad och bär entblement. Vit pardörr med glasad övre fyllning. Beslagning ca 1930-tal.
FÖNSTER- vita av trä. Fyrdelade tvåluftsfönster med hörnbeslag av olika typ. Separata innerbågar. Ett litet vindsfönster på takfallet mot norr.
SKORSTENAR- tre putsade skorstenar, enkelt profilerade och plåtavtäckta.
Fasadkulör (2007): Röd - slamfärg
Antal våningar (2007): 01, Källare, Vind och vindsvåning
Byggnadsdel (2007): Farstukvist
Inventeringsår 1999
Folklivsforskaren Sigurd Erixon daterade byggnaden på wstilhistoriska grunder till att vara uppförd under 1600-talets första del eller 1700-talets början. Stilen är karolinsk barock. Byggnaden är sannolikt den näst äldsta bevarade i Spånga socken, efter kyrkan. Soldattorpet Bussenhus i Tensta och någon av de bevarade ekonomibyggnaderna på Järvagårdarna skulle dock kunna vara äldre.
Byggnaden är sällsynt välbevarad, även interiört. Från äldre fotografier går att utläsa att en takkupa på östra takfallet rivits under 1900-talet.
Nyckelord: Bostäder, Mangårdsbyggnad
Öppna på kartan Fler i kategorin