Motivering (skydd): Stadshuset i Karlskoga representerar på flera sätt ett möte mellan
tradition och modernitet. Det är en del av en mycket lång tradition inom
det offentliga byggandet, en tradition som har sin grund i medeltiden och
medeltidens städer, där rådhusen placerades vid stadens torg för att
understryka deras betydelse i samhället. De var i första hand platsen för
den beslutande maktens möten, men de innehöll också lokaler för helt
andra funktioner. En tradition som togs upp i Karlskoga där stadshuset
också kom att innehålla lokaler för flera verksamheter. Här fanns lokaler
för kommunens administration och särskilda möteslokaler för de ledande
politiska organen – kommunstyrelsen och stadsfullmäktige. Därutöver
hotell, restaurang, representations- och festlokaler.
Kommunreformerna under 1860-talet inledde en intensiv period för
byggande av stadshus. Mellan 1860 och 1920 uppfördes nya stadshus i
var tredje stad i Sverige. Stadshusen från den tiden präglas genomgående
av stilefterbildande och historiserande arkitekturstilar. De lyfter på så vis fram historien och det förflutna som ideal och referens för sin funktion.
I Karlskoga är det annorlunda, här fick stadshuset en arkitektur och
inredning som både markerar ortens nyvunna status och pekar mot
framtiden. Under mellankrigstiden blev den modernistiska arkitekturen
en stark symbol för industrialisering, optimism och framtidstro, inte
minst i industridominerade bruksorter. Industrialiseringen gav de
ekonomiska förutsättningarna för att skapa ett samhälle med bättre
materiella livsvillkor för befolkningens flertal. Man skulle bokstavligen
”bygga” ett nytt och bättre samhälle.
Men i Karlskoga hade man inte enbart målet att vara modern, bland
annat uttryckte kommunens ledning ett önskemål om att anknyta till
formen för Stockholms slott, med dess borggård. Ambitionen var hög.
Karlskoga var inte vilken bruksort som helst. Stadens dominerande
industri Bofors, hade etablerat sig som en världsledande producent av
kanoner. Det världspolitiska klimatet ledde till en kontinuerlig expansion
av företaget under mellankrigstiden, i synnerhet under 1930-talets senare
hälft. På det lokala planet skapade dock den stabila ekonomiska basen en
stark självkänsla och framtidstro, inte minst bland de ledande
politikerna. Här skapade de folkvalda i nära samarbete med Sune
Lindström en byggnad med klart innovativ karaktär. En symbol för en
framväxande ny politisk makt och ett genombrott för en modern
demokrati, som samtidigt anspelade på traditionella värden genom val
av material och motiv. Karlskoga stadshus blev betydelsefull för
arkitekturutvecklingen i landet och kom också att stå som förebild för
flera stadshus som senare byggdes i Bergslagen.
Byggnadens karaktär av ett individualistiskt gränsöverskridande
”allkonstverk”, där arkitektur, inredning och konstnärlig utsmyckning
bildar en helhet, kom senare att karakterisera flera kända byggnader i
landet. Ett av de främsta exemplen är Medborgarhuset i Örebro, 1957–
1965, där arkitekterna Erik och Tore Ahlsén utvecklade idéerna från
Karlskoga stadshus i stor skala.
Karlskoga stadshus har ett mycket stort lokal- och samhällshistoriskt
värde som symbol för strävan att bygga ett samhälle på den moderna
demokratins grund i en tid präglad av stark framtidstro och optimism i
vårt land. I Karlskogas fall blir detta en extra intressant dimension. När
byggnaden invigdes nyårsnatten 1939/40 stod demokratin inför ett
totalitärt hot som i sin tur orsakat en intensiv upprustning – en
upprustning som gynnat den nya stadens ekonomiska trygghet.
Karlskoga som helhet är ett mycket intressant exempel på hur
framtidstro och innovativt tänkande i en bruksort kom att påverka
arkitekturutvecklingen i Sverige. Stadshuset är ett av landets främsta
exempel på den kommunala viljan att manifestera det moderna och
demokratiska samhällsbyggandet i fysik form.
Mot bakgrund härav finner Länsstyrelsen att Karlskoga stadshus väl
fyller kraven i 3 kap. 1 § KML – ”synnerligen högt kulturhistoriskt
värde” – och får därmed förklaras för byggnadsminne.
Inventeringsår (2017)
Utvändigt får byggnaden sin karaktär av de röda tegelfasaderna och
sidofasadernas strikta fönsterband. Tegelfasaderna förmedlar en
monumentalitet som återkommer invändigt i de båda, sinsemellan olika,
trapphusen som ursprungligen ledde till den kommunala
förvaltningsdelen respektive hotellrummen. På gårdsfasaderna möts det
moderna och det traditionella i en effektfull kombination. De
modernistiska fönsterbanden och vit puts ställs mot fasadytor klädda av
tjärad spån, något av det mest traditionella vi kan finna i den svenska
byggnadskulturen.
Byggnadens inredningar skapades av också av Lindström, med
medverkan av arkitekterna Wilhelm von Moltke och Ole Helweg.
Inredningen har genomgående en individualistisk och konstnärlig
karaktär, utförd i noggrant utvalda material i en hög nivå av
hantverksskicklighet. Här finns också en uttalad lekfullhet som
”salongens” inslag av 1700-tal och festsalens magnifika venetianska
ljuskronor, som kombinerats med Stig Blombergs allmogeromantiska
stenreliefer och numera övermålade, ”barockt” målade draperier på de
putsade väggarna.
En interiör värd att lyfta fram är förrummet till sessionssalen med sin
fototapet från år 1939. Tapeten har motiv från timmerstugor, skog och
Stockholms slott. Bilden från slottet är taget vid mötet i oktober 1939 då
Nordens staschefer träffades för att manifestera sin sammanhållning
inför hotet från Sovjetunionen mot Finland. Motivet är ett exempel på
byggnadens symboliska funktion. Det visar medvetenheten om tidens
allvar och stöd för nordisk solidaritet. Det knyter an till de folkvaldas
uttalade vilja att uttrycka Sveriges demokratiska genombrott och det
kommunala självstyret genom anspelning på en byggnad som på en gång
både representerade en äldre maktordning och nationell samling.
Möblerna i de offentliga lokalerna var specialriktade för byggnaden.
Restauranglokalernas och festvåningens möblemang tillverkades av
Nordiska Kompaniet efter Lindströms ritningar. Möblerna i hotelldelen
ritades också av Lindström men tillverkades av Klaessons möbelfabrik i
Fjugesta. Klaessons tillverkade också möblerna för Stadshusets
representationslokaler och stadsfullmäktiges sessionssal, här var det
arkitekten Rolf Engströmer som svarade för ritningarna.
Inventeringsår 2017
(...)
Senare delen av 1930-talet blev en tid av omprövning för de svenska
funktionalisterna. Den ursprungligen renläriga funktionalismen
utvecklades i en mer nyanserad riktning med tydliga traditionella inslag.
Sune Lindström var ideologiskt en övertygad modernist, men han var
inte dogmatisk i sitt förhållningssätt till arkitektur och byggande. Han
reviderade sina idéer om en ideal arkitektur, och hans nya tankar om en
mer ”folklig” modernistisk/funktionalistisk arkitektur kom till fullt
utryck i just Karlskoga stadshus. Detta uttryck kom att stämma väl
överens med kommunens önskemål om en byggnad som vilade på
traditionens grund, men uttryckte den nya stadens framåtsyftande
ambitioner. Byggnadens slutliga utformning växte fram genom en
löpande dialog mellan kommunledning och arkitekt.
Byggnaden innehöll ursprungligen lokaler för kommunal förvaltning,
hotellboende, representation och festligheter. Den funktionella
uppdelningen av byggnaden var ursprungligen tydlig, men med för
byggnaden karaktäristiska övergångszoner, t ex den ursprungligen öppna
passagen mellan torg och gård som bands samman genom enhetlig
gatubeläggning. Passagen symboliserar också övergången från torget
som handelsplats till den öppna gården som en plats för den kommunala
demokratin.
Rörelsen mot ett traditionellt influerat byggnadsskick återspeglas både
genom byggnadens form och genom att de material som valdes för
stadshus- och hotellbyggnaden hade en medvetet stark förankring i
regionen: spån, skiffer, marmor, koppar, järn och inte minst tegel. Det är
det traditionella anslaget i den modernistiska formen, där de regionala
materialen framhålls som de exklusiva, som ger huset sin status som
markör i den svenska modernismens historia.
(...)
Byggnaden har under årens gång kontinuerligt förändrats på olika sätt.
Det handlar främst om mindre funktionella anpassningar, men också
större och gestaltade om- och tillbyggnader. Ombyggnader som är så
tydliga och väl genomarbetade att de kan betraktas som ”årsringar” i
byggnadens historia. Redan under 1940-talet skedde förändringar i de
kommunala tjänstelokalerna på grund av att stadens administration
växte. Under början av 1960-talet gjordes tillbyggnaden av restaurangen
på gårdens norra fasad. En tillbyggnad som ursprungligen planerats av
Sune Lindström. En ombyggnad av taket gjordes också under 1960-talet,
sannolikt efter ritningar av Sune Lindström.
Under mitten av 1980-talet gjordes den mest omfattande ombyggnaden
som kom att påverka större delen av byggnaden. Den kommunala
förvaltningen lämnade då byggnaden och tjänsterummen i stadshusdelen
byggdes om till hotellrum. Den största förändringen blev att den öppna
arkaden mellan torget och gården byggdes igen för att skapa en större
reception och hotellfoajé. En tillbyggnad för restaurangen gjordes också
i det nordvästra hörnet av gården och i anslutning till den tillkom en
estrad. Arkitekt för den ombyggnaden var Lennart Jansson. Han var en
etablerad arkitekt och möbelformgivare och svarade för inredningar i ett
flertal kända offentliga miljöer i landet. Ombyggnaden för receptionen
är mycket väl genomarbetad och utförd med utvalda material av hög
kvalitet.
Ombyggnaden för receptionen är tillsammans med 1960-talets
ombyggnad av taket tydliga årsringar i byggnadens historia och är därför
viktiga delar av dess kulturhistoriska värde.
Det är inte ovanligt att byggnader genomgår förändringar över tid. I
vissa fall kan förändringar påverka det kulturhistoriska värdet mycket
negativt. Karlskoga Stadshus och har – trots de förändringar som skett
genom åren – behållit sin särprägel och karaktär som byggnad. De stora
förändringarna är medvetet gestaltade och hör samman med förändringar
av användningen. Förändringarna är väl dokumenterade, det är därför
möjligt att – där så är motiverat – återskapa det ursprungliga utseendet.
Nyckelord: Offentlig förvaltning, Stadshus, "Lindström,Sune:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin